Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Snapshots Tulum

 

Födelsedagshäng på La Zebra.

Varje dag frågade jag mig samma fråga ”när flyttar jag hit ett par månader ?”

Sitter och laddar mentalt inför dödsintervaller.

 Dagligt inslag i semesterdieten.

Full, raffig och lurig. Som en dirty thirty sig bör.

Minns inte ens när Calle tog denna.

Morgonkaffe i soluppgången. 100 stadiga livspoäng.

Odrägligt nöjd med tillvaron.

En av många ”ta en bild på mig”. Här höll hatten att blåsa av men jag gillar den. Jag gillar allt i bilden. Till och med fågeln som bajsade sekunden efteråt.

Cenotes Dos Ojos

 

I onsdags bestämde vi oss för att byta strandhäng mot grottsnorkling. Vi fick en bra deal av Hugo, en fräsig mexicanare som förutom att hyra ut cyklar även fixade ”allt man ville”. Och där med även en söndagsutflykt till Dos Ojos som ligger ca 15 min med bil från centrala Tulum.

Grottorna eller rätta sagt grottsystemen ligger umder vatten och de två mest kända är Sac Actun som är 263 km samt Dos Ojos 83 km. Dessa underjordiska tunnlar från Mayaepoken är efter en upptäckt på senare tid förbundna med varandra och bilda i dagsläget världens största grotta.


 

Vi snorklade i alla tre grottor: Batcave, first eye & second eye vilket var så otroligt häftigt. Solen som sken in via hålet (ögat) bildade det mest fantastiska ljuset och tunnlarna var mystiska, bäcksvarta och fick mig att känna mig som en dykare på expedition.

Jag blev, precis som Calle väldigt sugen på att ta dykcertifikat. Kanske är det vårt nästa mission? Drömmer ju om att åka till Los Roques utanför Venezuela och har hört att det är fantastiskt dykning där. Låt det roliga börja! Nämligen researchen inför nya resor. Det är halva grejen med att resa.

Hur som helst, ska ni till Tulum så tycker jag definitivt ni ska ta en dag här. Vi betalade 500 kr per person och då ingick transport, all utrusning, lättare lunch och guide.

Happy snorkling! Hej!

senaste från Hälsa

Att ta med sig träningen – bökigt eller en självklarhet?

Jag har alltid med min löpskorna när jag reser, oavsett om det är en weekend eller långresa. Det är standard och ni vet ju redan vad jag anser om att träna på semestern.

Men lika självklart som det är för mig lika nervöst eller ”ny mark” kan det vara för någon annan. Och det bär jag med mig varje gång jag säger: ”det är bara att göra!”. Vilket det är. Att ge sig ut är det första, största och framförallt startskottet till att något blir av. Men jag förstår att följdfrågorna kan bli många om man inte är van. Så var det iallafall för mig när jag sakta men säkert började vidga mitt träningsintresse och applicera träningen vart jag än befann mig i världen.

Därför tänkte jag ge lite tips på hur jag tänker och hur jag planerar min träning.

– Jag kollar alltid om det finns gym på hotellet jag ska bo på innan avfärd (nu var denna resan ett undantagsfall). Väl på plats går jag till hotellets gym och kollar öppetttider samt hur det ser ut/vilken utrustning som finns, för det är ofta bilderna förskönar verkligheten. Finns det ej gym på hotellet så scannar jag av området runt omkring. Finns det någon gymkedja? Står det något på deras hemsida om drop in? Om inte så mailar jag dem och frågar.

– Jag kollar även möjligheterna för löpning i området. Reser man till en storstad är det i princip bara att ge sig ut och upptäcka stan. Det gäller egentligen alla resmål men det är avsevärt lättare med ”landmärken” och logistik om man är i en storstad.

– Förutom att googla så använder jag geo-taggar på Instagram för att scanna av träningsmöjligheter.

– Har alltid med mig lite pengar till taxi/buss/tunnelbana, mobil samt min adress om jag skulle springa vilse eller något skulle hända.

– Packar alltid ner min pulsklocka med gps för att kunna genomföra tex intervaller eller andra specifika pass ute om jag inte har tillgång till löpband. Jag har även alltid med mig simglasögon och simmössa då det alltid kan dyka upp en möjlighet till simning (som tex på vårt sista hotel i Cancun som har en 25m bana).

– Jag sätter upp en plan för perioden och bestämmer x antal pass som ska genomföras. Cirkelpassen sätts ihop dagarna innan så de är klara att rivas av vilket även gäller för intervaller/löppasset. Sen planerar jag in dem och är tydlig till mitt resesällskap att jag kommer träna en timme vid dessa tillfällen. När jag reser med jobbet reser jag oftast själv och då har jag ingen annan att ta hänsyn till. Men reser man i sällskap får man ta i beaktning att det kanske inte är så uppskattat att träna kl 09.00 när man ska iväg 09.30. Då får man helt enkelt gå upp tidigare och se till att vara klar i god tid innan.

– Finns det absolut inga möjlighet till träning så försöker jag att antingen att promenera en sväng om det är så att man har suttit hela dagen eller så vilar jag helt enkelt. För det är inte hela världen om något pass missas. Jag tänker på helheten och att jag åtminstone har försökt, det är det som spelar roll för mig.

Slutligen så vill jag ta upp det här med säkerhet. Jag fick frågan så sent som i onsdags om ”det är säkert?” när jag delade med mig av träningspasset på instastories. Jag svarade: är det ens säkert i Sverige?

Självklart ska man vara försiktig och tänka ett steg före. Jag springer exempelvis inte med hörlurar utomlands och viker inte in i gränder samt försöker hålla mig relativt centralt. Men ska jag vara helt ärlig så känner jag mig minst lika trygg som otrygg utomlands som i Sverige. Och jag vill verkligen inte låta mig begränsas. Jag vill kunna springa och röra mig fritt. Och om det innebär att jag ständigt kalkylerar risker i bakhuvudet samt håller ett extra öga på min omgivning så får det vara så.

Allt går om man bara tillåter sig själv att planera lite och faktiskt vågar. Ibland blir det tokigt och resulterar i att man får springa på samma väg fram och tillbaka 5 gånger för att skrapa ihop till 5 km intervaller. Men ibland blir det även alldeles alldeles fantastiskt med runners high, nya erfarenheter och intryck i bagaget. 

Våga testa!

Åhléns Beauty Breakfast.

Förra veckan var jag på Åhléns Beauty Breakfast på fantastiska Alma. Innan jag fortsätter skriva om frukosten vill jag bara säga: WOW vilka lokaler. Drömkontor minst sagt. Men okej, Beauty Breakfast. Vad innebär det? Jo men det ska jag berätta för er. Åhléns tillsammans med Presskontakterna presterade vårens nyheter från Skir, Wera Stockholm och Aroma vilket resulterade i drömfrukost, en presentation av de olika märkena och dess produkter samt häng med fina tjejer jag vanligtvis inte träffar så ofta (med undantag för Felicia som har blivit en mycket nära vän tack vare Sociala Medier). Det blir ju mest att man springer på varandra på events, så det är roligt att träffas även om det är för en kort stund.

  

Som vanligt så kom jag först (ni som känner mig vet hur stressad jag blir av att vara i närheten av att komma sent )vilket jag i 99% av fallen alltid gör. Jag vet inte vad det är för hangup folk har att glida in sent till event men jag personligen tycker om att vara 5-10 min tidig så jag kan hälsa på alla, ta lite bilder ostört och kunna glida iväg lite tidigare efteråt, speciellt om det rör sig om frukost och jag ofta åker till kontoret direkt efteråt. Jag längtar tills den dagen då pressfrukostar börjar tidigare än 09:00 det är rätt sent i mitt tycke. För oss som balanserar ”Influencer”-livet med vanligt jobb och andra åtaganden känns 09:00 som mitt på dagen och inte frukost. Eller så är det mig det är fel på som börjar dagen redan 05:45. Smaksak. Det är iallafall vid sådana här tillfällen jag är extra glad över att jag kan vara flexibel och komma in senare till kontoret och ex jobba ikapp det på kvällen eller ta någon timme på helgen. Det har jag absolut inga problem med.

Vilka nyheter blev mina favoriter då?

1. Wera Stockholm – Wood Cashmere. Påminner lite om Gypsy fråb Byredo. Gillade den så mycket att jag fick med mig en flaska hem. Tack Cornelia!
2. SKIR Hårspray.
3. Suffle kroppslotion från Aroma. Denna har  jag haft med mig på resan och den har gjort ett bra jobb.

Tack för en trevlig frukost, vill ge en extra stor eloge för det fantastiskt goda brödet med frukt (?). Det gjorde mig väldigt exalterad.

Hej!

Överraskningsresa till Tulum – 30 år och bortglömd, eller?

Ni var många som följde överraskningen på stories förra torsdagen. Jag tror nästan det var tittarrekord vilket är inte mer än rätt då det var och är den häftigaste överraskningen någonsin. Jag ryser när jag tänker på det här borta i Tulum, Mexico för ja, det är här vi hamnade tillslut. Men låt mig ta det från början.

I oktober förra året började jag hinta till Calle samt mina vänner om att jag skulle dra ihop till en riktig pang 30-års fest med temat J. Calle var väl inte helt såld på idén (förståeligt idag) men mina vänner hejjade på. I december ville jag skicka iväg inbjudningar och börja leta lokal, alt styra festen hemma men då pimpa lägenheten ordentligt. Calle bad mig vänta med den vaga förklaringen att han ville göra något med mig den helgen. Jag gick motvilligt med på det och ju längre tiden gick och mindre han pratade om min födelsedag – desto surare blev jag. Jag skulle fylla trettio godamnit. Allt jag ville var att bli pruttfull med mina vänner och fira i sönder mig hela helgen. Jag låter bortskämd nu, jag vet. Men trettio år är trettio år och det står jag för. Som andra drömmer om bröllop så har jag drömt om the dirty thirty. Jag förväntade mig dock aldrig att något skulle dra ihop en fest för mig, den är jag fullt kapabel till att dra ihop själv, men fira ville jag på ett eller annat sätt.

Intresset för att fira mig var dock vagt och när Louise sen berättade att hon och Alex skulle till Thailand och inte ens vara hemma på min födelsedag blev jag lite grinig. Ahapp, nu drog hon med och folk fortsatte hetsa om antingen ifall det inte skulle bli någon fest eller helt enkelt ignorera mig.

Jag tog saken i egna händer och bokade in en frukost för 15 tjejkompisar på GAST och i samma veva bokade Calle in oss på Grand Hotel med kryptisk följdinformation om att middag och drinkar skulle ske på lördagen. Sen blev jag uppbokad helgen före av Calle som endast avslöjade att vi skulle checka in någonstans och att jag skulle sova borta under lördagen. YAY! NÅGOT skulle hända. Pulsen gick ner och jag skämtade med mina vänner att jag inte skulle somna innan tio till Melodifestivalen på min födelsedagshelg.

Så blev det torsdag och jag satt på avstämningsmöte med min chef varpå han försäger sig (vilket i efterhand var en planerad försägning som en avledningsmanöver) och frågar om det var denna helgen jag skulle vara ledig på fredagen. Jag kollar på honom förvånat och svarar att nej, det är nästa fredag på min födelsedag jag har tagit ledigt. Jag jobbar som vanligt. Han fortsätter med: ”men var det inte denna helgen ni skulle till Italien?”

Vänta what? Italien?

Några minuter senare får jag ett mail av Calle där han ber mig inställa mig på Arlanda 16:10 och förbereda mig för en romantisk födelsedagsweekend.

Det första som slog mig när jag läste mailet var såklart: packningen? För jag hade åkt till jobbet i jeans, tisha och en pälsjacka. Thats about it. Jo, pengar, mobil, läppglans och puder låg även i min lilla väska.

Väl på Arlanda ser jag honom stå med en storväska samt min weekendbag som innehåller laddad kamera, pulsklocka, alla laddare, neccesär och ett ombyte etc…dvs: Sånt man behöver. MYCKET bra. Vi promenerar bort till Amex Loungen där jag intar laxsalladen och ett glas vitt som vanligt när jag ser Louise och Alexander komma. Kramkalas och skratt då de beslöt sig att åka ut till Arlanda tidigare för att ”fira” av mig då deras flight slulle avgå till Thailand några timmar senare än vårt. Vi hänger någon timme och Calle avslöjar att vi ska till ett SPA-hotell på Sicilien. Jag blir eld och lågor. Födelsedagsweekend jao!

Vi boardar planet till London då vi ska vidare till Palermo med Alitalia och jag hinner precis sätta mig tillrätta med en bok när stewarden kommer fram till mig och ber mig komma ut till cockpit. Jag kollar misstänksamt på honom och tvekar, han fortätter kalla ut mig och jag reser mig upp, tar några steg ut och SUPRISEEEE! Där står Louise och Alexander som också ska med. ”VI SKA MED ER TILL ITALIEN!” Jag skriker, de skriker, Stewarden skriker – planet sitter i chock.

In med gin & tonics (kan starkt rekommendera Harahorn vilket nu har blivit min favoritgin), fram med chipsen och låt oss åka! Mot Palermo och vin i mängder.

Väl framme i London har vi två timmar att slå ihjäl i väntan på nästa flight vilket vi väljer att spendera med barhäng i United Loungen. Ett tu tre så blir jag serverad en limoncello-drink och med den kommer även ett brev på en silverbricka. Jag tar det, vecklar upp och ser i ögonvrån hur Calle och Louise står redo med sina telefoner och filmar. Jag läser och läser..men kopplar ingenting. Börjar stamma, flacka omkring med blicket och gastar ”men här står det..här står det..det är inte tre nätter. Det är sju nätter till! Här står det tolv nätter. Va? Jag förstår inte..vad händer?! Jag kan ej åka, mitt jobb..här står det..” Jag får ännu ett brev och river upp det med större energi än första.

Sedan börjar gråtfesten. Jag tjuter som ett litet barn på julafton som hittar en hundvalp i sitt paket.

Är det veeeerkligen uuhuu …s-s-s-aaaant? Uuhhuuuuu! Detta är helt sjukt…ni är helt … fff-ff-aantiastiska!

Ringer min chef som har varit med på detta sen i höstas och tackar honom hulkandes i telefon. Han garvar, ber mig sätta på out of office reply på telefonen och önskar mig sedan en trevlig resa. Jag har skrivit det förr och skriver det igen: jag har på riktigt en helt underbar chef. Han är på riktigt både en vän, ledare och någon att se upp till.

Sen blir det bråttom till nästa flight som visar sig vara Avianca till Bogota, Colombia. Jag har flugit den sträckan förr när jag och Calle var i Curacao och har länge velat åka med Avianca igen. Sen att detta blev i deras nya business ombord på deras 787 Dreamliner var bara en fet bonus.

Vi glider ner i våra säten, blir serverade middag och ser en film innan alla fyra somnar. Mätta, berusade och väldigt väldigt uppspelta. Flighten som tar ca 11 timmar går i rasande fart och även om deras business inte var fullt lika bra som Asianas som ligger de nära då servicen var bra och deras nya säten är riktigt drömmiga.

Sov som ett litet barn i 6 timmar och landande sedan 02:30 lokal tid  i Bogota och spenderade därefter ca 4 timmar i loungen. Jag och Louise tog en välbehövlig dusch i väntan på nästa flight och allt jag kunde tänka på är hur oerhört lycklig lottad jag är. Trots att jag inte visste vart vi skulle , men jag hade liksom kunnat vända om och åkt hem redan där – så bra var överraskningen och då hade vi inte ens kommit halvvägs.

Vi boardar nästa flight mot Panama och jag börjar genast misstänka att vi ska till det stället Calle var med sin familj för två år sedan. Sitter i princip och studsar i sätet av förväntan vilket lite rinner av mig när vi landar i Panama då jag inte har ätit på flera timmar och min baksmälla/trötthet börjar ta ut sin rätt. Detta i kombination att jag får reda på att vi INTE ska in i Panama utan vidare gör mig lite grinig. Calle försöker mata mig med en banan och jag hotar med att bita av honom handen om han försöker. Nåja, det är okej – vi börjar alla bli rätt trötta vid det här laget. Men vi ångar på, en flight kvar vilket visar sig vara till…MEXICO! AY AY AY CARAMBA! Och vid det här laget räknar jag ut att vi såklart ska till Tulum. Vi alla har velat åka dit, speciellt nu efter att i princip hela influencermaffian har postat bilder därifrån.

Efter lite strul med Avis som försöker blåsa oss på försäkring (klassiker) så kommer vi äntligen fram till Tulum och vår feta villa som gänget har hyrt via AirBnB. Alltså den är helt magisk. Ska visa bilder från huset i ett senare inlägg. Vi tar en kväll hemma då vi har rest i 29 timmar och är alla jäkligt slitna. Calle lagar sin berömna guacemole och quasedillas till oss, vi knäcker några öl och tar en skål. Vi är framme i freakin jäkla Mexico! Hur sjukt?!

Men det är inte slut där än. Nej nej nej. Dessa planeringsstjärnorna har tänkt på allt. Det visar sig när jag packar upp att Mildh Press har skickat med en födelsedagspåse med baddräkt, klänningar, shorts och tshirts samt ansiktskrämer med Spf50 och oljor till mig. Detta har Louise varit uppe och hämtat på deras kontor och packat ner i min väska tillsammans med Calle medan jag var på jobbet i torsdags. Och inte nog med det så ligger där även en present från Reebok Nordics med skor, träningskläder och ett skönt resekit. Hur fantastisk samarbetspartner? Tack snälla för presenterna, så oerhört fint av er. Kläderna sitter som en smäck och räddade min packning avsevärt.

Jag är så oerhört tacksam denna resan och framförallt imponerad över hur Calle, Louise , Alexander och min chef har hållt sig. Calle hade inte ens berättat för mina föräldrar vad som planerades, inte för någon nu när jag tänker efter, alla fick reda på vart vi skulle när vi satt på flygplatsen i Bogota.

Visst blev det lite meck att boka om mitt rätt fullspäckade schema och ja, jag ”förlorar” 12 dagars träning då jag ligger i träning inför tävlingssäsongen som börjar om 2 månader då jag inte helt kan tillgodoräkna träningen jag kommer göra här borta men det är det värt. Herregud, det är det så värt. SÅ JÄVLA VÄRT!

Jag befinner mig i Mexico, i magiska Tulum med min birthdaysquad och fyllde igår trettio – allt annat är sekundärt.

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!