Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Inspirationskväll med Joanna Swica x Löplabbet x Reebok Nordics

I måndags stod jag ännu en gång och pratade inför en stor grupp människor. Jag fick bjuda in 30 tjejer från Friendcation till en kväll fylld av löpsnack, att ta steget mot sina mål och att hitta sitt ”varför”. Det är något som återkommer i mitt liv, speciellt inom träningen. Har jag inte mitt varför klart för mig, då har jag svårt att hålla fokus, motivera mig själv och känna mig tillfreds rent mentalt med min träning. Det har varit otroligt viktigt för mig med att hålla motivationen levande detta halvåret just för att jag har haft ett rätt utmanande träningsschema.  Visst har jag utvecklats något enormt men utveckling kommer ju som ni vet inte gratis och många av passen har varit mentalt tuffa. Vilket ibland har efterlämnat en gnagande känsla av tvivel och uppgivenhet – blir jag ens bättre? 

Kvällen, som jag höll tillsammans med Reebok och Löplabbet, var oerhört lyckad och jag är oerhört glad över att få jobba tillsammans med sådana stora varumärken. Men framförallt är jag stolt över mig själv som gör dessa kvällar. Speciellt då jag var sämst i klassen på löpning back in the days. alltså jag skojar inte, det var som en parodi på att som hade med träning att göra. Jag kan fortfarande inte förstå att så många tjejer frivilligt lägger 2 timmar av sin måndagskväll på att komma och lyssna på mig. Jag är evigt tacksam för detta och blir alldeles pirrig när jag får träffa alla fantastiska tjejer.

Löpning har gått från att vara något oerhört jobbigt som bara görs till något lustfyllt. Något som fyller hela min själv med självförtroende och en strävan efter mer i livet. Men tro inte det har blivit mindre jobbigt, oh nej. Det är fortfarande brutalt vidrigt vissa dagar, som jag skrev  ovan gällande de tuffa passen i vår och sommar. Skillnaden nu från när jag började är att runners-high kickarna kommer oftare, jag kan ändå kalla mig en hyfsad bra löpare och att jag har funnit mitt varför. Trots tvivel. Det tar sin lilla tid och går upp och ner, men det är fantastiskt när man väl kommer över de där första jobbiga dalarna. 

Men nu handlade inte kvällen enbart om mig även om det inte hade gjort något (hehe). Kvällen ägnades även åt att prata skor och inte vilken sko som helst utan Reebok Floatride Run Flexweave som nyligen har släppts i en uppdaterad upplaga. Jag har sprungit med Floatride skon i snart ett år och har framförallt gillat den på kortare distanser samt intervaller. Jag har varvat den med Harmony Road 2 och Reebok Sweet Road 2 som jag föredrar för längre distanser. Men nu när den uppdaterade versionen har släppts med responsiv mellansula och mer stabilitet kring fotleden så tror jag att de andra två modellerna får maka på sig lite. Ser framemot att testa den på mina långpass. Hittills har jag bara kört kortare distanser och det har varit en positiv upplevelse.

Stort tack till alla som kom och hoppas ni gillade era nya skor. Ni som är nyfikna på dem så finns de bland annat på Löplabbet (i utvalda butiker). Kika in där och be personalen hjälpa er att testa ut den. För er som undrade var de goda rawbollarna kom ifrån så var de från Fitnessfika.se. Kör hårt med löpningen och ni som ska springa på lördag, ett extra stort hejja till er!

 

Träning på dina villkor.

Det var ingen vacker syn som mötte mig i morse i spegeln. Herregud vilket vrak jag var och då somnade jag ändå vid tio igår.  Det var nära att jag hoppade träningen när klockan ringde 05:40 i morse men tack vare någon form av självkontroll masade jag mig iväg och fick till ett hyffsat bra cirkelpass på 35 minuter. Det är alltid något, speciellt då jag skippade träningen igår på grund av att jag helt enkelt inte pallade. Pratade om just detta med en av tjejerna på eventet igår, över ångesten många har över att de skippar träningen. Jag förstår det, för det är lätt att trilla dit och börja klanka ner på sig själv när man exempelvis inte hinner eller orkar. Men vet ni? Ibland behöver man inte ha någon anledning. Ibland orkar man bara inte. Ibland vill man inte. Ibland finns inte tiden till det och då vinner man mer på att vila än att köra ett dåligt pass som ändå spär på stressen den dagen. Att skippa träningen i måndags var klokt både energimässigt och tidsmässigt, men idag? Nej, idag visste jag att det skulle bli tvärtom. Det skulle gynna min energi att röra på mig om det bara så var en halvtimme. Denna veckan kommer min träning tyvärr bli rätt lidande på grund av att jag har en del jobb och varje kväll är uppbokad för events/middagar. Men så är det ibland och jag är dessutom off-season, så varför må dåligt? Det är som det är, det är bara att acceptera läget och göra det bästa av situationen.

Det är 6 dagar kvar till semester. 6 dagar av fullsmetat schema. Jag behöver denna semestern mer än regeringen behöver sina krismöten. På den nivån är det. Hej!

Här kommer passet jag körde imorse:

10 min PW i backe

4 varv
15 marklyft
15 sidolyft hantlar
15 bicepscurls
20 raka marklyft med KB
20 sumosquats
20 enbens upphopp

3 varv
10 Sned hantelpress
10 Axelpress
10 stående rodd

Ha en fin tisdag, hej!

senaste från Hälsa

Är du redo för Stockholm Halvmarathon?

På lördag är det dags för halvmaran och jag har fått en del frågor kring hur man ska tänka innan och under loppet. Ska man lägga upp en taktik? Hur viktigt är det egentligen att ha en plan och hur jobbigt kommer det egentligen att bli?

Det är alltid bra att ha en plan, och helst även en plan B. Så jobbar iallafall jag. Men det är även viktigt att vara medveten om att dagsform trumfar planen och att man inte ska bli stissig och tro att allt går åt helvete för att man vaknar upp på tävlingsdagen med stumma ben eller en konstig känsla i kroppen. Det händer ofta, även för dem som har tränat enligt plan och gjort allt rätt, att det helt enkelt inte är ens dag. Det har hänt mig ett par gånger och då har jag tänkt ”Okej, dagsformen är piss men det utesluter inte det faktum att jag faktiskt har tränat för detta och den träningen försvinner inte över en natt. Min kropp orkar och jag måste bara bena ut om det är en känsla eller en tanke.”.

Vad som händer då är att jag slopar planen, även plan B och istället fokuserar på att ta ett nytt beslut efter varje 5 km. Jag bestämmer mig för ett tempo som jag ska hålla oavsett vad och utvärderar därefter. Hur känns de första fem? Fortfarande piss? Okej, då köttar jag på i samma tempo tills jag når 10 km. Där tar jag ett nytt beslut. Ah! Det lättar. Det är inte så farligt som jag trodde. Okej. Nytt beslut. Öka takten och byt ut beslutsfattandet till 2 km istället för 5km. Då blir det istället 2000 m intervaller som på träning. Det fixar ju jag, för det har jag ju gjort innan. Sen kör jag på och vid varje 2 km så tas ett nytt beslut tills jag når 19 km och jag helt enkelt beslutar mig för att trycka på sista biten.

Men så har vi de dagarna då allt stämmer och benen är med mig. Då håller jag mig till planen vilket är att att springa de första 10 km på ett relativt hårt tempo och därefter portionera ut energin i ett något lägre tempo tills jag når 19 km och trycker på igen.

Mitt första halvmarathon sprang jag med ett mellantidsarmband (finns här) där jag hade mina passertider för varje kilometer. På så sätt kunde jag enkelt hålla koll på var jag skulle befinna mig vid varje kilometer och vilket tempo jag skulle hålla.

Är det din första gång och du har som mål att komma runt tycker jag att du ska släppa alla tankar på tid och endast fokusera på att springa. Våga spring trots att det gör lite ont och känns förjävligt. För det kommer det göra. Det är trots allt 21 km och löpning är inte en dans på små fluffiga moln med en motor i arslet. Det är skitjobbigt emellanåt. Men embrace it! När smällen kommer och du går in i väggen säg då hej till smärtan och acceptera den. Du är förberedd, du är medveten om den och framförallt – du VET att din kropp fixar det. Blir det för jobbigt så sänk tempot och jogga alternativt gå vid vätskestationerna. Det viktigaste är du inte stannar, för du kommer bara ångra dig efteråt. Tro mig, våga våga våga!

Fokusera på folkfesten, på känslan och le! Det lurar hjärnan till att tänka positivt och vet du, det är en vinst bara att du startar så LE som om det stod ett bord med syltkakor vid målgång. Spring spring spring!

Gällande uppladdning när det kommer till kosten så är det väldigt individuellt. Jag laddar alltid på samma sätt. Pizza eller pasta, ett glas rött och lite godis. Har alltid funkat för mig och är väldigt odramatiskt. Jag äter det jag tycker är gott helt enkelt. Under loppet har jag med mig en gel ifall att. Hittills har jag aldrig behövt någon men man vet aldrig. En dag så händer det att man helt plötsligt tappar energi och behöver något snabbt i sig. Kroppen är oförutsägbar, vi är inga robotar och tur är väl det.

För er som har frågat efter bra spellistor inför träning och lopp så finns denna, denna eller denna.

Avslutningsvis så har jag tre snabba tips:

-Ta rygg på någon. Antingen om du har en person som du använder som hare under hela loppet eller om du byter person beroende på om du ökar eller saktar ner tempot.

-Fokuserar du på tiden så kan du dela upp distansen i olika delar. Det är lite väl tätt att sätta alla 21 kilometer som delmål. Men dela istället sträckan i tre delar. Då har du 3 x 7 km på dig att genomföra sträckan. 7 km låter inte så farligt va?

-Belöna dig själv efteråt. Det är A och O!

Lycka till!

 

Min helg i bilder – löpning, Lillet & dans!

Fredagen bestod av frukost med två favoritpartners MildhPR och Björn Axén, hemmakontor och ett snabbt besök uppe på Mildh:s kontor samt Presskontakterna som försåg mig med två av mina absoluta favoriter här i livet: leopard och fuktkrämer. Jag skippade träningen då jag behövde få ut lite mail samt ha ett telemöte med min chef vilket var (om jag ska vara heeelt ärlig) rätt skönt då jag hade noll sug efter träning. Vad jag däremot hade sug på var falafeln från K25 vilken jag drog i mig medan jag väntade på Louise som såklart var sen till fredagsbion. Hur som helst, tio över sex satt vi redo i biosalongen där vi sänkte medelåldern rejält med sisådär 30 år. Louise hade lurat med mig på Mamma Mia och jag insåg ganska fort varför jag inte går på musikaler när filmen drog igång. De sjunger h e l a tiden. Jag kan inte hjälpa att jag tycker det är en smula obehagligt. MEN jag måste säga att filmen var bra. Speciellt de två tant-raffa vännerna (ni som har sett filmen vet vilka jag menar). Hög igenkänningsfaktor på dem.

Lördag morgon och strålande sol! Jag vaknade av mig själv efter nästan 9 timmars sömn och kände att idag, idag bannemig dagen där jag överraskar mig själv. And so i did. Mötte upp Johanna på St Eriksbron 08:55 (älskar hennes tidsdiciplin) och satte av direkt runt Kungsholmen och vidare över Västerbron runt Tantolunden till Zinken där vi anslöt till IF Linnea och deras löpgrupp. Framåt iväg mot Hammarby Sjöstan, Saltsjökvarn och tillbaka runt södermalm. Vi hann avhandla en del politiksnack och såklart vårt gemensamma nörderi: löpning. 2 timmar senare vek vi av från gruppen bort mot Västerbron för att avsluta sista biten på egen hand tillbaka till St Eriksbron. 25 km rakt in på löpkontot! WOW, den känslan. Runners high på alla hörn och kanter.

Efter löpningen tog jag en fika med Per där samtalsämnet till 99% handlade om cykling då han jobbar med det. Postade även iväg 4 st paket med olika krämer, nagellack och andra godsaker till ett par följare. Jag har ju rensat ut en del och tror mycket på att ge tillbaka så det fick helt enkelt bli så att de som skrev på min story angående giveaways helt enkelt fick en för tidig julklapp. Gick sedan hem och gjorde en bananpannkakor som misslyckades totalt samt en hallonsmoothie som däremot blev några hack bättre.

Sen mina små duvungar. Sen jävlar hände något. JAG STÄDADE. Alltså inte städare lite lätt som man gör varje dag. Utan grovstädade trots att våra städare var hos oss förra veckan. Jag drog ut alla kläder, vek om dem och sorterade ut. Gick loss på kök och badrum samt polerade den där jädra köksbänken som Calle är på och gnider på varje dag. Han är lite smått besatt av att den ska blänka. Jag var tvungen att skicka en bild till honom för att föreviga detta stora historiska ögonblick.

Ett tu tre så blev klockan väldigt mycket och in droppade tjejerna, en efter en. Fördrinken serverades och..

…vi högg in på middagen som jag inte hade lagat. Hallå, någon måtta får det ändå vara. Springa 25 km, grovstäda och laga middag för sju personer på en och samma dag? HA. Lugn nu.

Det roligaste med middagen var när vi insåg att ingen av tjejerna har träffats tidigare. Det var en mix med gamla och nya bekantskaper men då jag har så många vänner från helt olika håll och sammanhang så är det sällan alla möts, förutom såhär då såklart. Jag älskar att föra samman människor och träffa nya bekantskaper, det berikar mitt liv något enormt och dessa tjejer är helt fantastiska.

Kvällen slutade med en spontanutgång. Anna hetsade om Lemonbar för gamla tiders skull (jäklar vad man har röjt både där och på Lokal för ett par år sedan) men det var ”tyvärr” fullt så vi hoppade in i en taxi vidare in mot Utecompagniet där vi tog ett glas innan vi fortsatte till East för att möta upp Fiona och hennes kille som spelade. Dansade loss i en timme och tog sedan en taxi hem igen. Här kan man ju tycka att jag borde ha gått och lagt mig då klockan nästan var tre. Men neeejdå. Jag diskade, kollade på youtubeklipp och åt linschips.

Vaknade till ännu en dag med strålande sol. Messade Helena och dubbelkollade att hon fortfarande var på för en löptur som vi hade bestämt veckan innan. Jajamän, det var hon även om hon var förvånad att jag skulle springa då hon såg att jag hade varit ute. Men nu är det såhär förstår ni att jag är ingen person som ställer in, såvida jag inte ligger på sjukan med knäckt näsa eller måste resa bort med jobbet. Annars så kör jag, alltid. Speciellt när jag har bestämt med någon.

Jag vet inte om det var linschipsen eller vinet från föregående kväll – men jag kände mig riktigt pigg i benen och klippte 10 km i ett naffs. Vilken jäkla löphelg va? Dessutom att få äran att ha grymt löpsällskap båda dagarna, det ni!

Från löpdojjor till pedikyr. Tro mig, det hade behövts en heldag för att återställa mina fötter efter de senaste månaderna. De fick en timme. Det hjälpte en smula och jag kan nu visa mig i sandaler igen.

Jag och mitt munsår tog därefter lunch i farten vidare bort mot Vici Athletics där 15 tjejer från Friendcation befann sig för en två timmars Crossfit-introkurs. Jag har kört på Vici från och till i två år och gillar verkligen gemenskapen de har byggt upp. Erik är grymt duktig att ständigt utveckla boxen och passen. Så det kändes ganska självklart att dra ihop en kurs för tjejerna där via Friendcation.

Riktigt roligt att träffa er och jag hoppas ni gillade kursen. Jag kommer hänga där en del i höst så hoppas vi ses där framöver.

Fick feeling på vägen hem och gick in på PLAGG. Hittade min drömmössa från Baum und Pferdgarten (den gröna..HINT HINT CALLE)  samt ett par skor som jag ville ta med mig hem, men icke! Här sparas det pengar då jag eventuellt kommer ändra på lite i livet framöver. Den som hänger med här får se.

Spenderade resten av eftermiddagen med att skriva detta inlägget, förbereda inför morgondagens event på löplabbet samt få undan lite mail. Har en heldag imorgon på SOS International som kommer kräva en hel del tid och energi. Vilket gör att jag kommer att komma efter lite med utredningar mail så passade på att jobba undan. Vid sex landar en mycket bakfull Calle från en stökig svensexa i Madrid. Tänkte göra en sista wifey-ansträngning och överraska med mat (läs hämtmat) och valvaka. Hej!

5 serum under 500 lappen

Lumene Invisible Instant Glow (Klick!)
Minns min Lumene-period för något år sedan. Då använde jag samma produkter i säkert ett halvår vilket är en stor skillnad till hur det är nu. Förlåt Lumene för min otrohet, men jag håller dock fortfarande denna produkten väldigt kär. Tycker den blandar sig väldigt bra med huden och funkar perfekt tillsammans med en mer täckande foundation. Bra glow!

Emma S Ageless Serum (Klick!)
Fick några prover hemskickat för ett tag sedan och har sedan dess haft dem i träningsväskan. Det är neutralt och väldigt lätt. Ingen favorit, men för det priset och sin funktionalitet med sin fuktbooster så tycker jag gott den kan få vara med.

Cicamed Serum C (Klick!)
Känns väldigt ”klinik”  och ren vilket jag gillar. Började använda den i samband med deras andra produkter med Spf i somras. Cicamed växer på mig och jag börjar gilla dem mer och mer, trots sin fula design.

The Ordinary Buffet (Klick!)
Budgetfavoriten numero uno! Jag älskar The Ordinary. Deras hudvård är enkel och funkar. Detta peptid-serum har funkat kanon för mig under sommaren då den är väldigt lätt och inte täpper igen.

Farsali Unicorn Essence (Klick!)
Ny favorit i hyllan. Vattenbaserad och utlovar att hålla sminket på plats, hittills så har den hållit vad den lovar. Ger bra lyster och känns skön mot huden.

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sophia Anderberg
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Paulina Forsberg
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Mitra Javadi
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Lifestyle
Evelina Andersson
Lifestyle
Sara Che
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Imane Asry