Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Mina bästa tips för Gili Trawangang


Först och främst så är det viktigt att ha med sig att ön inte har några fordon, förutom eldrivna moppar. Så var beredda att cykla eller gå överallt, såvida inte man har ett samvete av stål och klarar av att åka en av de många hästkärrorna på ön. Vi gjorde det t/r vårt hotell med vårt bagage då det var en bit att gå med väskorna och väldigt dåligt vid de tidpunkterna. Jag hatade mig själv varenda minut och knep ihop ögonen under den 10 minuter långa resan. Jag har sjukt svårt ”hästturism”  där man tydligt ser att hästarna inte mår så bra och det skär i hjärtat varje gång jag ser en hysterisk turist som galopperar fram på stranden samtidigt som denne skumpar omkring som en tennisboll på den stackars hästens rygg och drar den i munnen. Så där satt jag alltså, med dubbelmoral skrivet i pannan, och åkte i den lilla skrangliga vagnen till hotellet. Så. Ha detta i åtanke!

En annan grej jag vill påminna om är myggmedel. Dränk er själva i myggmedel, för de är överallt och betten gör riktigt ont. dig Sen det viktigaste av all: Drick inte drinkar! För något år sedan var det en vän till Calles kollega som dog av methanolförgiftning på ön. Så håll dig till drinkar och öl. De blandar tyvärr ut spriten och det är inte värt det, trots lockande happy hour skyltar där drinkarna inte kostar mer än en kaffe.


Annars tycker jag att man ska utforska ön på egen hand, det går att springa runt ön och den turen är runt 15km (4 km² ) annars går det perfekt att cykla, ni kan kopiera min rutt om ni vill (klick!) . Vi hade cyklar via vårt hotell men man kan hyra överallt på ön för mellan 45.000 – 60.000 IDR (runt 40 kr)

För bad rekommenderar jag den västra på grund av den vita mjuka sanden och kristallklara vattnet,men havsbottnen består till större del av korall, vilket gör det svårt att bada utan att få ont i fötterna. Så vill man ha ett snällare underlag så kör då östra sidan, där är dock mer liv och båtar.


Vi låg på en del olika beachclubs men jag vill verkligen rekommendera Pearl Resort som ligger sydväst på ön, precis efter Vila Ombak. Stranden är riktigt bra där och för oss simfantaster så har resorten en egen markerad badyta som mäter 400 m på bredden vilket är perfekt för att simma längder. Men det bästa med Pearl är helt klart maten. Billig, asgod och väldigt fräsch. Vi betalade runt 400 kr för en stor flatbread pizza, pumpagnocchi med brynt smör och parmesan, halloumisallad, 2 öl, vatten och en mangosmoothie. Det är bra för att vara på ett ”finare” ställe. Stort plus för gratis solstolar och grym personal!

Vill man äta god vegansk mat (raw, gluten och laktosfritt) så ska man bege sig till mitten av ön. I en korsning av två lerstampade vägar ligger Pituq Waroeng. Från utsidan ser det ut som ett skjul men väl inne så är det en liten oas byggd på bamboo. Antingen sitter man i små upphöjda bås och äter sittandes på små kuddar eller så placerar man sig vid ett av träborden. Det spelar skön musik som The XX och klientelet är medvetna yogis samt en och annan övervintrad turist som har bosatt sig på ön.

Vi beställde in 5 rätter att dela på och avslutade med rawbites till en perfekt cappuccino gjord på kokosmjölk. Det var en motvillig Calle som satte sig ner vid bordet i början av kvällen. Det slutade med att han slickade rent skålarna och förvånad medgav att det var riktigt riktigt gott. Ja. Om ändå all vegansk mat kunde smaka, med betoning SMAKA så här gott. För de visst vad de gjorde och vilka kryddor som funkar med vilka grönsaker och frukter. Att det dessutom var oerhört billigt gjorde inte saken sämre.


Om du någon gång får chansen att åka till Gili T så gör det. Tveka inte, bara åk. Det tar knappt 3 timmar från Bali och biljetterna t/r kostar runt 600 kr och då ingår även transport till och från location på Bali.

Gili T lämnar en speciell känsla inom mig och jag kommer alltid ha en plats i hjärtat för den lilla, men varma ön.

Singapore look

Kjol (klick!) , sneaks Philip Hog, skjorta Ralph Lauren Polo (10 år gammal) och solglasögon från Pilgrim.

Kikar bara i  snabbt och säger hej. Vi har 20h i Singapore. Det gäller att maxa! Hej!

senaste från Hälsa

En natt i Kuta

Sista kvällen på Bali spenderades med japansk fusion, 90 minuters massage i en liten liten salong belägen på en ödslig gata bakom Kutas pulserande gator. Vi leddes in av två kvinnor som skrattandes tryckte ner Calle i en stol där hans fötter tvättades och jag såg hur han fick hålla sig för att inte börja yla av kittlighet. Klockan var halv elva när vi möra och hala av oljan kom ut på gatan igen. Tillbaka till kaoset. Nej. Kuta är ingen höjdare. Långt ifrån. Känns som Phuket som har invaderats av stora amerikanska kedjor. Vi strosade tillbaka genom den massiva gallerian med både Zara, H&M och Reese’s. Stannade till, köpte varsin glass och gick sedan tillbaka till hotellet.

Vi kom sent på eftermiddagen efter att ha spenderat dagen på Ku De Ta, som jag förövrigt starkt rekommenderar! Det är en riktigt sjysst beachclub med ännu bättre flatbread-pizzor.

Det var lite vemodigt att lämna villan i Canggu och ännu tristare att byta ut den mot ett rum, som förvisso var bra då vi blev uppgraderade på gund av bra status på Marriott, med utskikt över poolen där vattenjympan skränade och australiensarna hävde i sig öl. Men, vi slipper stressa imorgon och kan träna, äta en lång frukost och sedan åka till flygplatsen som nu är 15 min ifrån istället för 60 min. Och dessutom för under 1000 kr natten istället för det tredubbla som man inte kan njuta av.Ser framemot Singapore.  Har haft den staden på min bucketlist ända sen jag gjorde min första praktik på en specificerad resebyrå nere i Malmö som sålde skräddarsydda paket med högre standard till bland annat Bali och Singapore. Det var där, 24 år gammal, jag lärde mig om Raffles historia och det gastronomiska utbudet. Om stadens puls och vänlighet.  Jag satte den på min mentala lista och 7 år senare kan jag äntligen pricka av staden.

Vi hörs, dags att sova, kram på er!

Utara Villas, Gili Trawangang

Vi bokade vårt boende på Gili T rätt sent, det var min uppgift och jag var inte helt med i matchen under vinterns kaos, så när jag till slut hittade ett boende som låg bra i pris och var fräscht (viktigaste av allt) så hade jag ren tur att jag lyckades haffa sista villan med lite rabatt då vi bokar en del via olika bokningssidor. Det var en chansning efter lite efterforskningar på diverse sidor men jag tyckte stället såg bra ut på IG och det vägde upp att låg mitt på ön istället för vid vattnet. Jag visste att de lånade ut cyklar kostnadsfritt och att ön var relativt liten så avstånden skulle inte vara några problem.


Utara har 10 villor, några större men de flesta ligger på samma standard som vår. Det är en enrums villa med egenpool och en liten lounge under tak. Standarden är enkel men fräsch och wifin fungerar smidigt, likaså servicen och allt annat man behöver. Frukosten ingår i priset och beställs kvällen innan eller direkt på morgonen från en meny och serveras i villan. Antingen ringer man och beställer eller så går man förbi den lilla receptionen med två gulliga tjejer som har full koll på Sociala Medier. De hittade mig direkt på IG och fnittrade högt när de tryckte fram bilder på min cykel och skidor. Oerhört söta.


Det var så lyxigt att få äta frukost vid sin egna lilla privata pool efter morgonlöpningen. Maten var god och vällagad. Jag valde bananpannkakor, färsk frukt, färsk vattenmelonjuice och kaffe. Calles alternativ var eggs benedict, färsk frukt, té och ananasjuice.

Jag tycker att det helt klart var värt 1200 kr natten. Vi hade kunnat bo mycket billigare på ön då det finns mängd av boenden i olika prisklasser, men nej, detta var helt perfekt för oss. Ett stort plus för servicen, de var verkligen hur fina som helst mot oss och det var en sådan härlig känsla att cykla igenom djungeln på de skrangliga cyklarna varje morgon. Det tog ca 10 minuter ner till stranden och huvudgatan. Ett tips är att be om extra pannlampor som vi gjorde, för det blir mörkt på ön och det finns som sagt inga gatulampor eller bilar. Det är en enkel men helt fantastisk ö.

”…De dagar maktlösheten slår in över mitt trygga liv.  Att jag är en kvinna som i många mäns ögon inte ska ha all denna frihet.”

Jag pratar mycket om att våga. Att stå upp för vem man är, för vad man tror på och för vad man drömmer om. Det är oerhört viktigt för mig och jag känner hur jag för varje år blir starkare och tryggare i vem jag är. För mig är internationella kvinnodagen en dag som belyser alla 364 dagar som vi kämpar för att våga och rätten att leva på våra villkor. Det är en dag då vi samlar alla dessa dagar och påminner en extra gång att här är vi, och vi kommer inte låta historien upprepa sig. Vi går framåt, tillsammans, och vi kräver det som är självklart för män. Vi kräver respekt och framförallt – vi kräver trygghet.

Första gången FN uppmärksammade internationella kvinnodagen var 1975 och två år senare blev den 8 mars en officiell dag. Ofta talar man om att ”fira” den internationella kvinnodagen, men enligt FN är budskapet med dagen detsamma som det var från första början – att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation i världen.

Jag är 31 år gammal och äger bostaden jag bor i, tjänar mina egna pengar, är min egna chef, bestämmer när och hur jag går ut, klär mig och röstar på. Jag väljer mitt umgänge och framför allt min partner själv. Mina föräldrar älskar mig och ger mig alla förutsättningar i världen att göra det jag vill göra. Det finns mat i kylen, rinnande vatten, pengar på kontot och varma kläder i garderoben. Jag kan röra mig fritt och resa vart jag vill.

Det är ingen självklarhet (även trots det borde vara det) och jag påminner mig själv det varje dag. Speciellt de dagar då jag känner rädsla över att vara kvinna. De dagar orättvisan grabbar tag i mig. De dagar maktlösheten slår in över mitt trygga liv.  Att jag är en kvinna som i många, framförallt mäns ögon inte ska ha all denna frihet.

Jag påminner mig själv varje dag att jag är privilegierad men får för det inte sluta kämpa. För det är så vi banar väg för andra som inte har det som bland annat mig. Som dig. Vi har kommit långt, men vi har en lång väg kvar, och det måste vi varje dag göra något åt.

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!