Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Nyårslooken

Hur drömmig klänning från Ilse Jacobsen? Kommer aldrig göra mig av med denna klänningen, den passar verkligen till allt. Sminkningen gjorde jag efter jag tog bilderna på klänningen (viktigt att fånga ljuset ju!) och där använde jag min highlighter palett från Ofra (finns här!) för både kinder, ögonlock och skuggning, double-lip läppstift från Benefit (finns här!) i färgen Coral Confessions och brynprodukter från Benefit (finns här!). Som bas körde jag en lätt tintad dagkräm med spf 30 (finns här!).

1 januari 2019

Första dagen på det nya året hittade jag paradiset och sov sedan preparerad med piller under en palm. Har en förlamande smärta i magen idag och det känns som att mina äggstockar (halleluja mensvärk) när som helst kommer explodera. Systemet ska igång igen och kroppen håller på att läka. Som jag sa till Charlie så kan jag hantera mycket. Smärta är för mig inget jag reagerar på avsevärt. Jag menar, jag slängde trots allt mina smärtstillande 2 dagar efter olyckan fast att jag var ordinerad 3 piller om dagen i 4 veckor. Jag kan hantera det och känner min kropp. Jag vill inte sitta här och skryta hur bra jag är, nej nej, utan mer förklara skillnaden på denna smärtan och vanlig smärta. Den här är.. dränerande. Kan man skriva så? Förstår ni då? Det är som all kraft och energi har sipprat ut och jag andas i fyrkant.

Vi är tillbaka i huset, har ätit stenungsbakade pizzor som vår fantastiska kock har gräddat ute i stenungen och jag har dragit tillbaka mig till rummet. De andra sitter och dricker rödvin och njuter av kvällen och jag liksom vaggas till ro av att lyssna på deras röster som sipprar igenom springorna till mitt rum. Klockan är bara åtta men det känns som midnatt. Jag är helt slut och hoppas Charlies mirakelpiller ska kicka in så jag kan somna.Trots att det har varit en dimmig dag så är jag tacksam över att få spendera årets första dag på en av de vackraste platserna på jorden. Att få uppleva Sri Lanka och att få spendera dagarna utan några som helst måsten. Jag är tecken över ledigheten och att jag kommer vara ledig ett bra tag framöver nu.

Jag ser framemot 2019. Det kommer bli bra.

Godnatt på er.

senaste från Hälsa

Årslistan 2018

Beskriv året med tre ord.
Utvecklande, smärtsamt och roligt.

Vilka ser du som de största händelserna under året?
Jag fyllde 30 år och firade med att bli bortrövad till Mexico av världens bästa människor (Läs om det här!)
Jag vann Sukhothai Half Marathon I Thailand (Läs mer om tävlingen här)
Vi fick rejält snurr på Friendcation med min älskade partner Louise (Läs mer om Friendcation här)
Ironman Kalmar (Läs racereport här) 
Min cykelolycka (Läs mer om den här)
Min vinst i Guldhjärtat som Årets Social Media Profil.



Har du blivit bättre på något?
Jag har de sista månaderna blivit bra mycket bättre på att prioritera och boka av. Fram tills…ja men oktober kan jag räkna antal ”fria dagar” på två händer. Det är inget jag är stolt över. Däremot utvecklingen och uppvaknandet är något jag hyllar dagligen. Jag har även blivit ännu bättre på att säga ifrån till okända människor som beter sig som rovhål exempelvis på stan/bussen/frukostbuffén.

Bästa sportsliga prestation?
Om vi ska prata rent prestationsmässigt så är det helt klart mina tider i triathlon jämfört med förra året. Jag kapade hela 30 minuter på cykeln samt blev både starkare i löpning och simning. Jag har tagit ett kliv framåt och är i en oerhört bra grundform.

Vad var extra dåligt med året?
Min cykelolycka och missfallet kvalar ju in som en stadig vinnare men även valet, att vi har så många människor i Sverige som är villiga att ha in ett parti som SD skrämmer mig. Det skrämmer mig lika mycket som våra politikers tafatthet.


Vad var extra bra?
Alla fantastiska människor som har kommit in i mitt liv och resorna. Vilket fantastiskt rese-år det har varit. Både med Calle, vänner och nya bekantskaper.

Gjorde du något som inte uppskattades av andra?
Med allra största säkerhet – ja. Mina resor har inte varit populära bland vissa nykläckta MP-anhängare. Sen gillade varken min kille eller mina föräldrar mina två tatueringar. Äh, bästa besluten ever!

Ditt sämsta beslut?
Finns inga dåliga beslut. Bara mindre kompatibla med livet där och då.

Ditt bästa beslut?
Att ta tjänstledigt 2019 (Läs mer om beslutet här)

Vad är du mest stolt över?
Att jag genomförde IRONMAN Kalmar bara 4 veckor efter min krasch.

Vad gjorde dig mest arg 2018?
Alla dessa jävla dårar som tar sig friheten att behandla andra människor hur som helst. På resonemanget att öka polisstödet under fotbollsmatcher samtidigt om vi kvinnor ombeds att tänka på hur vi klär oss och vilken väg vi tar hem. Fyfan, blir förbannad nu bara för det.

Hur många tävlingar genomförde du?
3 st IRONMAN, 2 st halvmaraton, 1 st cykeltävling 140 km och 1 st 10 km löptävling.


7 favorit outfits under året?
Jag har blandat hej vilt mellan mina stilar, det har varit färg, mönster, mössa och mycket detaljer. Svårt att välja just bara 7 stycken men dessa har väl helt enkelt känts extra bra.

Nämn EN upptäckt?
Min passion för smink och hudvård, och att jag faktiskt är rätt bra på det.

Vad lyssnade du på?
The XX, Karakou, Micar, The Temper Trap, Santigold, The Weeknd , Kaskade, MSMR, Bon Iver, M83, Deadmau5, Frank Ocean, Dynoro, Maxence Cyrin, Phanotgram, Alice Boman, Lana Del Ray, Nora en Pure m.m


Favoritbild 2018?
Behövs ingen närmare förklaring. Denna bilden är allt som jag känner för detta året.

Vad åt du?
Allt? Okej, inte allt men nästan. Jag åt inte kött. Fram tills november så var jag helt köttfri i 15 månader sedan fuskade jag lite med chark och råbiff under sista veckorna av 2018. Det jag åt mest av var dock Smash, smoothiebowls, bananpannkakor och linschips.

Vad skrattade du åt?
Mig själv. HA! Men Alexanders alla roliga gif:s och memes samt våra trådar om diverse händelser är livets roligaste.

Ett tillfälle du kände dig snyggast i världen?
När jag klippte av mig allt hår, färgade det vitt och sedan svassade ut från Björn Axens salonger på 33:an. Då. Blev stoppad 4 ggr på en timme och blev utbjuden på plats av en man som satt bredvid mig på en restaurang jag befann mig på senare på dagen. SMOKIN´!

Vad grät du till?
Jag grät väldigt mycket, till mycket. Smärta, låtar, poddar, filmer, möten med människor. Jag grät i duschen, på tunnelbanan, i löpspåret och mitt i natten.

Lärde du känna några nya människor?
Jag lärde känna så många fantastiska människor som har blivit bestående i mitt liv idag. Är så glad över Sophie och Fredrik har kommit in i mitt liv och att vi fyra har så roligt ihop. Sen har Linnea, Frida, Sandy, Emelie, Elin och Josefin har kommit in i mitt liv vilket jag är så glad över. Det finns så många personer som har kommit att betyda mycket för mig och detta året har verkligen varit ett år där bekantskaper blivit vänskap och det som jag trodde var vänskap har bytts ut till något annat.

Bästa minne?
Överraskningsresan till Mexico kommer för alltid vara ett av de bästa minnena i mitt liv. Sen är ju såklart min och Calles sjuka flygresa till Rio i First Class (läs mer om den här) en klass för sig. Jag kommer alltid bära med mig nätterna på båten, Mathildas fantastiska bröllop och den där gången jag vrålade ”öööka” på en cykeltävling i Polen med svärande Calle bakom mig. Toscana är också något jag kommer minnas väldigt starkt samt min födelsedagsfest hemma hos oss.

Dina resor under 2018?
Hong Kong
Mexico – Tulum & Cancun
Spanien – Marbella
Irland – Dublin
Israel- Tel Aviv
Thailand- Sukothai & Bangkok
Frankrike – Paris
Brasilien – Rio de Janeiro
Italien – Florens
Polen – Krakow
Sri Lanka – Hambatonta & Weligama

Något otippat som skulle kunna hända under 2019?
Skulle väl vara att jag finner gud, säljer allt jag har,börjar livnära mig på rödbetor och flyttar till Abborträsk. Det vore en jädra skräll. Och väldigt otippat. Ha! Men annars så ligger väl att jag landar någon tjänst som inkluderar mer rörligt. Äh, vem vet. Allt kan hända. Har lärt mig att när det kommer till mig och livet så kan verkligen allt hända.

Och så slutligen; vad ser du mest framemot och dina planer inför 2019?
Jag ser framemot att vakna utvilad och lägga upp min dag utan att minutiöst stämma av med min kalender. Att lära mig åka skidor, dra på träningsläger till Egypten och besöka Övertorneå. Jag har många planer men samtidigt så står väldigt mycket öppet vilket är exakt det jag vill då hela tanken med min tjänstledighet faktiskt är att vara ledig. Att gå från 200 procent jobb till 80% är för mig ren och skär semester.

Men mest av allt ser jag framemot att låta sorgen ebba ut och hitta mig själv igen.

Tack för ett utmanande, jävligt, galet och helt fantastiskt 2018 – jag är så redo för 2019.

Sportsliga lärdomar 2018

Näst sista dagen på detta året. Sen är det finito och dags för ett nytt år och nya mål. Om man bortsett från olyckan som mer eller mindre sabbade min höst och missfallet som gjorde att jag fick dra ner på träningen rejält så har det varit ett utomordentligt bra träningsår. Mitt psyke har tack vare träningen räddats från att inte klappa ihop totalt.

Jag har en träning kvar innan jag skålar in det nya året för att vakna upp och fortsätta enligt mitt träningsschema. Det är förövrigt något jag har varit väldigt glad över att investerat i En coach. Visst har jag tränat med coach längre än detta året men jag har fått mest utveckling detta året efter viss justering och byte av coach till Simon Forsberg som jag kör med nu. Jag minns hur jag stirrade på träningsplanen för exakt ett år sedan och undrade om han hade varit full när han skrev upplägget. 180 minuter cykling i ett sträck? 120 minuter varje lördag? Och så långpass löpning på det? Var han galen? Var jag galen? Och det tyckte många jag var. Jag fick många gliringar om att det dääär var onödigt och att sådana långpass inte behövdes. Men jag litade på min coach och sket i vad alla självutnämnda proffstränare sa åt mig och det visade sig vara ett bra val. Cykeltimmarna byggde någon form av cykelstyrka i mina obefintliga cykelben och jag blev mentalt o-brydd av att hålla på länge. Vilket Simon visste och stod på sig om när jag trevade frågade om det verkligen skulle stå 120 minuter. Han har varit en grym stöttepelare och anpassat träningen efter mitt något galna schema. Att jag ändå har lyckats få till 6-8 kvalitativa pass i veckan utan skador och ändå hinna med mina två jobb är snyggt jobbat av mig, men även av Simon som har gjort ett bra jobb som coach.

Jag är glad för alla dessa timmar jag har trampat/sprungit, kilometer efter kilometer. Det har byggt en grundform och ett pannben som idag visar sig väldigt fort. Och det är även mitt svar idag när folk frågar mig hur man ska göra för att palla långpass på löpband eller cykeln – finns ingen magisk formel, det är bara att sluta gnälla och nöta. Det har även gjort mig ännu mer o-brydd för vad andra presterar. Jag har verkligen tagit ännu ett kliv åt sidan mot rätt riktning, min riktning, och fasat ut resten. Ser jag att någon simmar 6000 meter en morgon på Instagram så tänker jag inte längre ”Fan, det borde jag också göra, om jag ändå inte vore så dålig på att simma.” Jag skrattar till, tänker att det verkar trist men eloge till den personen och plockar fram mitt senaste pass som gick bra på simningen och visualiserar det. Jag kommer aldrig bli en person som simmar dessa distanser på träning, det är helt enkelt inte min grej och istället för att tvinga mig själv till att göra så som jag ”tror” man ska träna för att bli bra i triathlon så skalar jag istället ner till distanser som passar mitt psyke och motivation bättre och försöker göra dem jävligt bra. Samma sak när det kommer till watt-cykling. Alltså, nog för att jag har starka ben. De tar 90 kg benböj och springa flera mil. Men några vidare cykelben är de inte, än. Och varför ska jag då sitta och bli stressad över mina dåliga watt-tal? Jag vet ju om att jag är bättre i år än jag var förra året – det räcker för mig. Så länge jag fokuserar på mina siffror och min utveckling och inte jämför mig med andra så är det nog, för det är det som har tagit mig hit och det är det som kommer fortsätta utveckla mig.

Mitt mål för 2018 var rätt och slätt att vara i bra form. Och nu menar jag inte utseendemässigt för går träningen bra så kommer det automatiskt på köpet. Att leverera ett förjävla bra träningspass får mig att känna mig som den sexigaste i världen. Men i form som att alltid vara redo för att anta en utmaning. Skulle jag få frågan att köra ett halvmarathon dagen efter så skulle jag kunna göra det utan att blinka. Förstår ni skillnaden?

Jag är tacksam för att jag har nått dessa insikter och har en distans till träningen, för även om den betyder väldigt mycket för mig så är den inte allt. Och min identitet sitter inte i min prestation.

Mitt varför är så mycket mer och jag ser framemot att fortsätta utveckla det nästa år.

Tack

Varför dela något så personligt? ”Du fläker ut dig” fick jag av en person med en katt som profilbild (det säger det mesta). Av över 800 positiva mail, dm’s och kommentarer så fanns det en kommentar jag nu vill lyfta här. Inte för att personers åsikter som gömmer sig bakom påhittade profiler rör mig o ryggen. Nej. Men för att ta upp något som jag tycker är viktigt. Vi delar allt nuförtiden i sociala medier. Framgång, resor, härliga middagar, graviditeter, närgångna videos på födslar, nakna barn som skiter, giftemål, nakna kroppar och flådiga hem. Och det ska vi få göra. Men lika mycket som jag stolt vill dela livets fantastiska stunder och aldrig tänker skämmas för att jag vill ha ett jävligt härligt liv så går det inte, i alla fall inte för mig, att inte dela de mindre härliga stunderna. I en värld där allt allt ska delas, så är vi så oerhört rädda för att dela med oss av de grå pusselbitarna, de som också gör oss till de vi är. Jag menar inte att det är ett måste. Man gör som man själv vill. Men någonstans hoppas jag att vi i framtiden slutar höja på ögonbrynet åt det som inte passar in i mallen för ett ”lyckligt” liv och sluter upp – precis som ni har gjort de senaste dagarna här. Jag känner mig mindre misslyckad efter att få dela min sorg, mitt misslyckande. Och för det ska ni ha tack. Tillsammans flyttar vi berg. ♡

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!