Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

På en uteservering i Göteborg.

Det är varmt i luften och spårvagnarna avlöser varandra några meter ifrån uteserveringen. Jag sitter vid ett litet ostadigt bord och smuttar på min Cola Zero. Vill egentligen ha ett glas rött, men nej, förnuftet talar och någonstans lång där bak är jag nöjd med valet då det har varit en del vin på sistone. Kan ändå inte undgå att landa någon sekund extra på bordsgrannens Chianti. Äh, skakar av mig vinsuget och lutar mig tillbaka i korgstolen. Den knarrar och skär in i skulderbladen. Kroppen är behagligt trött, sådär varm och mysig som den bara kan bli efter man en timme i en bassäng. Simmade 2300 meter idag i en 50 meters bassängen på Valhalla, det har jag aldrig gjort innan. Trodde inte det skulle märkas någon skillnad sa jag till Calle i telefon när jag promenerade hem från badet ner mot hotellet. Promenaden tog ca 15 minuter och jag kände hur jag steg för steg kom ner i varv. Lämnade av mina saker på rummet och gick därefter ner till restaurangen med datorn under armen. Ah, min favoritstund när jag reser med jobbet. Lång middag med mig själv och mailen. Ingen som stör, inga mail som trillar in och avleder koncentrationen från det man håller på att skriver och ett harmonisk sorl av människor som pratar runtomkring mig.

Det börjar bli kyligt när jag blir serverad grillad hälleflundra efter rekommendation av servitrisen. Jag tar några tuggor och blir genast besviken. Det är varken mandelpotatismos eller brynt smörsås. Mitt polska blod i mig hettar till på en millisekund. Tar en brödbit som genast smulas sönder för smöret är för kallt efter att ha stått i kylen. Suckar för mig själv och bestämmer mig för att gå till hotellet bredvid imorgon. Lika snabbt som det hettade till, lika snabbt svalnar det. Fortsätter skriva på ett mail till min chef samtidigt som jag blir serverad kaffe. Tar en klunk och precis när jag lyfter blicken möter jag en tjejs blick. Hon tittar på mig med en blick som jag väl känner igen. Jag väntar in det sneda leendet som brukar komma efter de medlidsamma ögonen och precis när jag tror hon ska vika undan med blicken så kommer det. Det slår aldrig fel. Som sagt. Jag känner igen den så väl. Blicken man ger mot människor som är ensamma. Jag brukar få den när jag går på bio själv. Nu var det visserligen ett tag sedan jag gick själv, men förr i tiden när jag hade mer tid så hände det att jag gick. Jag brukade köpa mitt favoritgodis, stänga av telefonen utan att berätta var jag ens var och bara njuta av att inte prata eller bli pratad till. Då brukade jag få samma blick. En blick som jag i början ville dementera. Motbevisa genom att ställa mig upp och säga ”det är inte synd om mig, jag har valt detta, om något så är jag lyckligt lottad att må bra i mitt egna sällskap.” Men jag gjorde det aldrig och med tiden så försvann lusten att förklara mig och jag höll istället kvar blicken och log tillbaka med mitt största leende. Som nu. ”Du skulle bara veta hur bra jag har det” leendet.

Kaffet har kallnat och huden på mina överarmar knottrar sig. Packar ihop och går upp på rummet. Såg ett par syltkakor i lobbyn…kanske om man smyger ner ett gäng som sällskap i sängen. Ser framemot imorgon, sovmorgon ända till sju, en jobbdag där jag får göra det jag är bäst på och kvällslöpning i ett förhoppningsvis soligt Göteborg. Det blir en bra dag, känner det på mig.

Kram på dig.

Frukostkickoff med Metro Mode


Började min morgon med att möta upp Metrogänget på Elements Spa Clarion borta vid Skanstull. Efter att ha bytt om till våra baddräkter från Twilfit möttes vi upp i Spa:t där frukost serverades. Det var verkligen lyx att få sitta ute på terrassen med en avocadomacka i ena handen och en kopp kaffe i andra medan solen värmde upp luften i den tidiga morgonen. Det är stunder som dessa jag hajjar till och liksom suger in allt som händer runt omkring mig, för ska jag vara ärlig så känns det fortfarande väldigt overkligt ibland. Även om jag har varit aktiv ett par år nu på Instagram och även haft en relativt stor blogg för 10 år sedan så kan jag ibland bara känna ” händer detta verkligen?”. Jag minns hur jag alltid plöjde Metro när jag var yngre och tänkte att det hade varit coolt att få vara en del av tidningen en dag. Och här är jag nu, i digital form på Metro. Jag blir fortfarande förvånad när jag blir igenkänd någonstans och blir alltid lite ställd när jag får höra att någon läser det jag skriver. Som igår när jag satt med en av våra leverantörer varpå han tittar lite nyfiken på mig och säger ”min dotter såg ett mail från dig till mig häromdagen och reagerade på ditt namn, det är ju lite ovanligt, varpå hon säger att hon läser din blogg och följer dig via den där appen (instagram)” Det gjorde mig lite tagen, för det är verkligen inte något jag var beredd på att få höra från honom. Och det är oerhört häftigt att få höra av vuxna människor som jag möter i olika sammanhang att deras barn/syskon eller bekanta följer mig och att jag är en bra förebild.  Jag kan ibland bli så överväldigad av det faktum att jag nästan får lite svårt att andas, speciellt när jag har dagar då det känns som att jag är den sista människan på jorden som borde få utrymme.

Jag tror aldrig jag kommer vänja mig vid det och vet ni,  det är nog bra. 

Efter lite bad och obligatoriska foto-halvtimmen som alla event bör tillhandahålla för oss bloggers samlades vi i Yogasalen där Momo skulle hålla en genomgång av Amla Beutys skönhetsprodukter med fokus på en specifik koreansk 7-stegs serie med följande produkter som ska duttas/masseras in (mycket viktigt ladies):

1. Aromatica – Orange Sherbet Cleansing Oil (Länk)
2. Cremorlab – T.E.N. Cremor Gentle Foaming Cleanser (Länk)
3. Cremorlab – O2 Couture Oxygenic Peeling Mask (Länk)
4. Cremorlab – T.E.N Cremor Mineral Treatment Essence (Länk)
5. Blithe –  Vital Treatment 8 Nourishing Beans Face Serum (Länk)
6. Cremorlab – Cremor Eye Shadow Off Cream. (Länk)
7. Blithe – Tundra Chaga Pressed Serum (Länk)


Jag har precis börjat testa mig fram bland koreanska produkter och hittills har jag blivit väldigt överraskad. Ser framemot att fortsätta botanisera bland alla krämer och oljor. Men kan ju redan nu säga att resultatet från dagens behandling som du enkelt gör på dig själv varje morgon eller kväll gav en fantastisk lyster ( se bild ovan ) och jag blev lite smått besatt av O2 Couture Oxygenic masken som man verkligen kände hur den jobbade med huden samt Chaga Serumet som verkligen trängde in direkt. Märker det nu när jag sitter här på tåget till Göteborg helt osminkad (förutom mascara och ifyllda bryn) med ett magiskt glow utan att det ser fettigt ut. Jag är som en svältfödd präriehund när det kommer till glow. Jag vill bara ha mer mer mer. Ni som följer mig på stories vet vad jag pratar om.

Hur som helst, tack för en trevlig morgon Metro. Så roligt att träffa mina ”kollegor” på samma portal samt hänga med tjejerna på redaktionen. Så skönt gäng och framförallt en bra motivationsboost inför året som kommer här på Metro Mode. Är det något ni önskar mer av här i bloggen så får ni hojta.

Ska fortsätta jobba undan nu, är snart framme i Göteborg och tänkte dra och simma en timme innan jag kör en favorit med picnic i sängen och jobbmaraton framför tv:n.  Kram på er, hej!

senaste från Hälsa

Stiltisdag: Afterwork vid vattnet.

Såhär vill jag vara klädd nu när kvällarna är varma och man tar spontanmiddagar nere vid vattnet. Kan vi prata om sandalerna? De står på min ”Get shit done” – lista tillsammans med ett par enkla Hermes sandaletter som jag har gått och suktat efter så länge. En vacker dag kommer de bli mina, men har en hel del att uppnå innan, därav namnet på listan. Hej!

Det är inte kul alltid, men när det stämmer så stämmer det så det sprakar om det.

Jag minns när jag började cykla, varje tur var  pina. Tanken på att susa fram längs vägen gjorde mig till en början oerhört exalterad men desto närmare det kom att faktiskt ta sig ut desto mer sjönk humöret. Lyckligtvis hade jag bokat cykeldejter och kunde inte dra mig ur då det är det värsta jag vet och där lever jag verkligen som jag lär. Har man bestämt så kör man och framförallt – skriver upp det. Visst kan det ske missar som tex att kalendern ej har synkat eller att man mår dåligt etc. Men att ställa in för att man inte pallar är inte min grej och kanske var det just det som gjorde att jag igår susade fram med solen i ryggen på en slingrig landsväg runt Färentuna. Kanske var det just det och vetskapen om att det inte är roligt alltid som hindrade mig från att lägga av helt. För så är det faktiskt, det ÄR INTE kul alltid och det är stundtals jävligt jobbigt. Kanske var det just det som idag får mig att tänka på hur jag grät de sista 3 milen hem från Vaxholm på ett av mina första långpass och hur, ursäkta språket, jävla fantastiskt det känns att känna någonting annat än hur dålig man är på att cykla.

Med det sagt så betyder det inte att jag kastar mig ut i extas varje gång, nej det finns dagar då det tar emot och det fortfarande känns som att jag är den sämsta cyklisten i världen. Men de stunderna börjar överskuggas av den euforiska känslan av att vara ostoppbar och i full kontroll över inte bara cykeln utan livet. Att susa fram på en rak landsväg i 45 km/h med varm vind mot ansiktet och pulserande ben är tamejfan en av de häftigaste känslorna i världen.

Igår mötte jag upp Anna och Kristian vid halv sex vid rondellen mot Alvik. Bara att få komma ut i solen efter en lång dag i en verkstad (jobbar med Tesla denna veckan) gjorde mig alldeles nipprig. Det var bestämt att vi skulle ta oss ända bort till Färentuna på Ekerö vilket var en tur på ca 80 km. Det blev en riktigt bra tur och jag märkte att jag kunde hålla hög fart i mycket längre sekvenser vilket gjorde mig så glad. Speciellt när jag lyckades ta fartrekord på raksträcka i ca 4 km där jag låg i 44,5 km/h. Det var helt galet.  Det kändes dock på hemvägen då benen inte riktigt hängde med och varenda lilla lutning och backe gick typ i 15 km/h. Hej hej här kommer snigeln!

Men hur som, jag har hittat en ny favoritrunda och cykeln går som tåget. Bara det är en vinst i sig. Den är jäkla skön att cykla på och det verkligen märks skillnad på att cykla i tempoposition jämfört med racer. Det enda som stör mig lite är att jag får lite ont i nacken, men jag tror det beror på att jag använder andra muskler för att hålla upp huvudet då jag sitter i en kraftigt aero-position (liggande).

Ser redan framemot nästa långpass, funderar på att dra t/r Nynäshamn en dag. Kanske vågar jag mig med TT som lockar med att jag ska hänga med deras cykelgrupp. Synd bara att de cyklar 40 km/h utan ansträngning, vilket mest blir jobbigt för dem då de kommer behöva vänta in mig relativt ofta. Äh, de får se det som ett intervallpass i värsta fall. Hej!

Hur ärlig ska man vara?

Förra veckan diskuterade jag en kommentar som jag hade sagt i en story en dag där jag inte hade mått på topp. Det gällde en kommentar där jag hade förklarat mitt dåliga selfie-mojo med orden ”jag känner mig tjock och ful” vilket ledde till att jag fick frågan av en tjejkompis om det verkligen var så bra att uttrycka sig på det sättet då det kan sticka till hos folk som följer mig samt att jag är en förebild för många vilket då blir problematiskt när jag uttrycker mig på det sättet. I samband med det fick jag även en kommentar från en följare som frågade varför jag inte är nöjd med mig själv då jag borde vara det då jag ser ut som jag gör.

Nej, det kanske inte är de bästa ordvalen. MEN, det är så jag kände just där och då. Ofiltrerat och sårbart.

Jag funderade en stund innan jag svarade, för även om jag visste vad hon menade med att ifrågasätta kommentaren så ville jag ändå reflektera en gång extra så jag verkligen själv var med på förklaringen. Och det var jag. För hur jag än resonerade med mig själv så kom jag fram till samma slutsats att jag är 100 procent ärlig i mina kanaler och att om någon tar illa upp för att jag ej filtrerar mina dåliga dagar, ja då är mina sociala medier inte rätt plats för dessa människor.

För även om jag skriver om att älska sig själv i alla lägen, former eller stadier i livet och tycker om mig själv oerhört mycket vilket jag även skriver om, så har jag dagar som förra veckan då jag helt enkelt inte tycker om mig själv lika mycket. Då kan jag inte sitta och låtsas, vilket det känns som jag gör när jag inte ventilerar utan bara langar upp bilder på ett roligt liv.

Faktum är att jag känner mig sjukt obekväm med mig själv och min kropp när jag har mens, vilket jag hade förra veckan och som påverkar min kropp med några kg extra vätska, svullet ansikte, flottig hy och en oerhört stark känsla av att vara ”bredvid” min egna kropp. Som att jag har fått på mig en dräkt som inte är en perfect match. Och jag är inte ensam om detta, men varför är det inte helt okej att vara öppen med det? Jag tycker tyvärr inte om mig själv dessa 2-3 dagarna. Och det ska inte misstolkas med att jag inte älskar mig själv. För det gör jag. Men man kan fortfarande älska sig själv även om man inte tycker om sig själv under vissa dagar i livet. Jag som hälsoinspiratör och för många en förebild måste kunna få ventilera mina känslor och vara ärlig gällande dessa tankar. Ibland känns det som att det lite blir tabu att inte vara nöjd när man exempelvis  tränar mycket. Som att man får en stämpel i pannan att man hetsar eller är osund. Vilket blir problematiskt, för man måste kunna skilja på tillfällig svacka/känsla och exempelvis kroppshets. Det blir skevt om jag endast skulle skriva/prata om hur oerhört snygg, bra och lyckad jag känner mig. Det är inte den jag är och definitivt inte så jag känner mig varje dag.

Jag har valt att vara personlig och öppen i mina kanaler för att det är så jag vill integrera med er som följer mig. Det är även det jag vill läsa om hos andra jag följer och är inte intresserad av att endast läsa om framgångssagor och 100 procent ”alltid på topp dagar”. Det tilltalar mig inte heller att läsa om hur viktigt det är att ge allt man har och vara sitt bästa jag. För det vet jag numera att man inte kan vara varje dag. Däremot så kan jag det i vissa perioder i livet, vissa stunder. Då är jag världsbäst, ostoppbar och det snyggaste Polen har levererat på flera år. Men mellan dessa dagar då allt går som på räls har jag dagar som förra veckan då bikinin skaver så pass mycket att jag tvingar fram ett leende trots att det känns skit, min kreativitet är lika ösig som arbetsförmedlingens hemsida och jag undrar hur många lager smink det behövs för att rädda upp misären.

Är jag för ärlig då? Ska jag vara tyst och vara nöjd för att jag borde?

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Cassandra Lundgren
Home
Jannike Ebbing
Hälsa
Sassa Asli
Lifestyle
Marie Serneholt
Lifestyle
By Momo
Lifestyle
Sophia Anderberg
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Jenny Sunding
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Mathilda Weihager
Home
34 kvadrat
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Pamela Bellafesta