Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Vad gör man när man inser att man vill i en helt annat riktning?

Hej!
Detta har inte alls med ditt inlägg att göra men jag lyssnade på din medverkan i Embrace Her podden. Jag tar examen från fysioterapeutprogrammet i januari och jag vill inte alls jobba med detta längre. Jag har dumt nog känt så nästan hela utbildningen men hela tiden intalat mig att ”det kommer bli bättre”. Jag får en förlamande ångest som håller mig uppe om nätterna när jag tänker på att jobba som fysioterapeut resten av livet och alla jobbannonser får mig att vilja gråta. Jag är snart 25 år gammal och får åldersångest då jag har sån ambition att driva något (?). Jag vet inte exakt vad jag vill göra och detta gör mig så stressad. Jag fasar inför detta året efter examen för vad ska jag göra? Jag vill jobba och jag jobbar gärna hårt, att vara arbetslös eller ha för lite att göra är min mardröm. Men vad gör man när man pluggat en väldigt yrkesspecifik utbildning och inte alls vill detta längre. Du kanske inte alls har något svar på detta men jag älskade din medverkan i podden och tänkte att du kanske har några råd.
Kram

Hej Cecilia!

Denna frågan, eller rättare sagt funderingen tror jag många har och jag har fått den av flera läsare de senaste månaderna så jag tänkte att jag tar det i et inlägg istället så alla kan få ta del av den. Först och främst, kul att du lyssnade på podden och jag känner mig väldigt hedrad över att du vänder dig till mig för råd. Tack. Jag hoppas jag kan tillföra något av värde och förhoppningsvis få dig att känna dig mindre vilsen.

Jag tycker att du ska klappa dig själv på axeln för att du har försökt och inte ”gett upp” direkt när det kändes jobbigt eller du började tvivla. För även om jag förespråkar att man ska följa sitt hjärta och våga byta riktning när det är något som skaver eller man ej trivs med så tycker jag alltid att man ska försöka göra något åt sin situation och testa olika lösningar innan man säger ”tack, men nu räcker det.” För ibland kan en liten förändring eller samtal med en chef eller kollega göra så att man omvärderar hela sin situation. Det gäller egentligen allt i livet, alltifrån relationer till träning. Våga vilja förändra.

Men som du skriver så har denna ångesten pågått en längre tid nu och jag märker när jag läser att du känner dig oerhört stressad av denna ovisshet och motvilja. Och jag tycker inte det är värt det, speciellt inte när du får ångest över att du är 25 år och inte har någon riktning. Missförstå mig rätt, men 25 år är inget att bli stressad över (även om jag förstår att du blir det). Du har åååår på dig att komma fram till vad du vill göra med ditt liv. Men vet du vad det absolut bästa är? Det finns ingenting som säger att du måste veta. Jag menar, jag är 30 år med en examen som jag inte alls jobbar med idag och jag vet heller inte exakt vad jag vill göra i mitt liv. Det gav mig väldigt stresspåslag förr men nu känner jag bara – fuck it. Jag har länge haft en dröm om att känna frihet i mitt jobb och  det har jag åstadkommit idag. Men aldrig haft en utstakad plan HUR jag skulle göra, jag har helt enkelt känt mig fram. Vågat lite magkänslan och skitit lite i resten.

Ångrar jag att jag utbildade mig till Resekonsult? Nej. Har min utbildning gett mig något annat förutom CSN-skulder? Absolut.

Att plugga gav mig kontakter, kunskap och ett jobb redan innan examen. Ett bra jobb som även fick mig att inse att jag inte vill jobba på resebyrå vilket gjorde att jag bestämde mig för att söka ett jobb mer mot den riktningen jag ville gå. Och så har jag gjort fram tills nu. Jag har byggt på min examen med kunskaper inom marknadsföring, upphandling, projektledning, ledarskap, försäljning, digitala strategier, kommunikation och en jädra massa annat som jag inte hade lärt mig om jag valde att jobba med exakt det som jag var utbildad till. Jag ångrar alltså inte min utbildning och jag är väldigt glad över att jag tog min magkänsla på allvar gällande oviljan att jobba med det jag trodde jag ville när jag påbörjade utbildningen. Men det är ju det som är så härligt, man måste absolut ingenting. Vad jag vet idag är att mitt intresse för att resa och min kompetens med projektledning och att få saker att hända har hängt med genom alla jobb jag har haft och är en ständig röd tråd. För se, idag gör jag ju någonting med resor och samarbetar bland annat med Resia och har en bra tjänst på SOS International, även om vägen dit har varit väldigt oklar många gånger.

Om jag hade varit du så hade jag tagit examen, firat ordentligt och sen funderat på  om det finns någonting inom ditt yrke som du kan tänka dig att göra? Och om det inte finns någonting som tilltalar dig med ditt yrke – slopa det då och sök ett annat jobb. Vad vill du göra? Vill du vidareutbilda dig? Har du möjlighet ekonomiskt att vara lite ledig? Tillåt dig att vara det och ta någon vecka eller månad att lyssna inåt på vad du vill göra. Diskutera med andra, skriv upp vad du skulle vilja göra under 2019 och se om du kan hitta en röd tråd.

En sista grej innan jag avslutar. Att vara arbetslös eller ha för lite att göra är inget du ska vara rädd för eller skämmas för. Tro mig, det tog ett tag för mig att acceptera det faktum att jag faktiskt kommer ha veckor där jag inte kommer göra något vettigt under min tjänstledighet.

Eller vänta nu här. Vettigt enligt vem?

För det är DÄR du ska stanna upp och fråga dig själv – är pga yttre påtryckningar och måsten man idag vill ha fullt upp, pressat schema och höga karriärsmål? Eller är det för att man själv har en inre strävan, en passion för något? Det är inte konstigt att vi är så många som bränner ut oss när det idag mer eller mindre känns som en trend att förverkliga sig själv, ha ett högpresterande jobb, driva framgångsrika projekt och göra något med sitt liv.

Jag tror bara att man inte ska glömma bort att vad man än gör, så är det bra nog, bara man mår bra. Och det viktigaste och absolut första du ska börja med är att sätta dig ner, ta ett djupt andetag och säga till dig själv ”fuck it”. Ditt liv kommer inte rasa. Du är bara lite vilsen och vem är inte det? 18 år, 25 år eller 45 år – livet är inte hugget i sten. Det är rörligt och förändras, åt båda hållen, upp och ner. I takt med att du blir äldre så förändras ditt tankesätt och dina visioner. Du kommer underfund med saker och hittar nya saker i livet som är intressanta. Det är därför vi blir vilsna och ställer oss frågan ”vad sysslar jag egentligen med” – för att vi utvecklas och ställs inför nya tankar och intryck.

Fuck it, det går åt helvete ibland och vet du? Det kan vara något riktigt riktigt bra ibland.

Vad är Borgskala?

Jag får då och då skala bort siffrorna och alla mätverktyg i min träning och enbart gå på känsla. Det kan vara perioder där jag min upplevda avstängdhet inte lirar med min puls eller att jag befinner mig på ett ställe utan pulsklocka eller behöver koppla bort tankarna på pulsen och enbart fokusera på min prestation.

Borgskalan används som ett verktyg för att komplettera pulsbaserad träning och används på olika sätt beroende på vilken träningsform man ägnar sig åt. Det är en uppskattningsvis för upplevt fysisk ansträngning och väldigt individuell.

Skalan går från 6-20 och sammanfaller med pulsen. Om man räknar grovt så anger borgvärde på 8 ca 50% av maxpuls, 14 ca 75% av maxpuls och 20 maximalt, det vill säga,  95-100% av maxpuls. 

Nedan har ni borgskalan.

6 – Extremt lätt

7 – Extremt lätt

8 – Extremt lätt

9 – Mycket lätt

10 – Mycket lätt

11 – Lätt

12 – Lätt

13 – Ganska ansträngande
14 – Ganska ansträngande

15 – Ansträngande

16 – Ansträngande

17 – Mycket ansträngande

18 – Mycket ansträngande

19 – Extremt ansträngande

20 – Maximalt ansträngande

Själva tanken är inte att man ska använda Borgskalan som betygssättning på om ett bra eller dåligt träningspass utan det gäller att försöka vara objektiv och se till den faktiska ansträngningen. Lycka till! 🙂

senaste från Hälsa

Snorkling med havsköldpaddor i Hikkaduwa

Häromdagen åkte jag, Axel, Marlon & Calle till Hikkaduwa som ligger ca 50 min norrut med bil från Weligama. Vi hade stämt träff med en guide (som visade sig vara väldigt överflödig) för att få lite snorkling-tips samt besöka en sköldpadds-strand.

Hikkaduwa är inget ställe jag skulle säga att man bör besöka. Visst är det lite härligt med den långrunda stranden, reven och strandrestaurangerna precis vid vattenbrynet. Som Thailand för 10 år sedan. Men det bleknar tyvärr av alla förbannade ryssar som har invaderat stället.

Det häftiga med dagen var såklart havssköldpaddorna som det fanns gott av. Efter att ha matat dem med sjögräs på ena sidan av stranden gick vi bort till andra sidan för att snorkla. Ett hav av färgglada fiskar kom emot oss samtidigt som vi simmade över korallrev (som tyvärr började dö ut av människans intågande). Vattnet var klart och varmt, det fanns liksom inget som vi trodde skulle kunna toppa det.

Tills jag ser jag 3 stora skuggor under mig.

Havsköldpaddor!

Och sedan följde en halvtimme där vi simmade jämsides med stora vackra havsköldpaddor. Hur fantastiskt är inte det?

Tyvärr bröts magin när vi någon timme senare fick vänta 1.5h timme på vår mat på en av lunchrestaurangerna vid vattnet. Nåja. Allt kan ju inte vara magiskt.

Hur som så var det en väldigt bra dag. Minus ryssarna, de är tamejfan alltid ett minus.

Träna efter dina pulszoner

Jag tänkte ägna det här inlägg åt skriva lite om pulszoner. Ni är en del som har uppmärksammat att jag kör mycket (nästan enbart) med pulszoner och borg-skala i både löp och cykel. Det funkar väldigt bra för mig även om alla säger att det enda effektiva egentligen är att köra med watt (när man pratar cykling) Äh, det funkar med puls med. Sen ska man inte förringa watt, det är superbra, men jag kan bli så allergisk ”måste” och ”ska” kommer in i bilden.

Så varför kör man med pulsmätare?
Det är en direkt, exakt och enkel återkoppling på din träning som hjälper till att utveckla och utnyttja träningstiden optimalt. Visst kan man köra på känsla (tex Borgskalan) men jag tycker den kan vara rätt flummig då man har olika dagsform och inte blir objektiv. Men efter ett tag när man har fått in rutinen på Borg så blir den enklare att använda. Kommer skriva mer om Borgskala nästa vecka.

Att köra efter puls gör det enklare att lägg upp träningen, sikta in sig på sina styrkor och svagheter, utmana kroppen och undvika att hamna i fällan där man tränar för ensidigt och inte lämnar sin comfort-zone.

Min coach har några gånger klivit in och korrigerat träningspassen då han exempelvis har märkt att min puls har varit lite för hög i ett pass där jag vanligtvis ligger på en viss puls. Det kan vara en indikation på överträning, infektion i kroppen eller att jag helt enkelt har varit trött. Genom att ha koll på min vilopuls mellan träningarna har jag haft koll på kroppens signaler och hur jag mår.

Var börjar man?
Antingen bokar du ett maxpulstest på en testklinik, exempelvis på Concept for life, Aktivius eller Löplabbet. Det finns massor av ställen att välja mellan och det är det alternativet som är mest exakt och jag rekommenderar. (Läs mer om förra årets tester här)

Men om du skulle vilja räkna ut din optimala träningspuls själv så kan du använda dig av denna formeln:
1. Räkna ut din MHF (maximala hjärtfrekvens = Maxpuls) som behövs för att räkna ut vilken specifik puls du bör ha för att nå en viss träningseffekt.
2. 220 – din ålder = x slag/minut. Exempel: 220 – 30 = 190 slag/minut.

Vissa pulsklockor kan med olika variabler räkna ut detta och justera zonerna åt dig, men som sagt – vill du verkligen satsa och nå en viss utveckling så rekommenderar jag att få hjälp med siffrorna.

Vad står de olika pulszonerna för?
Träningen kan delas in i fem zoner baserat på procenttalen för din maxpuls:

Pulszon 1 – Mycket lätt, 50-60 % av maxpulsen.
Lämplig för uppvärmning och nedvarvning ca 5-10 minuter innan/efter passet för att mjuka upp samt transportera ut mjölksyra. Man skulle kunna säga att intensiteten här ligger som kring vanlig vardagsmotion. Tänk promenad, gå i trappor men även lättare jogg för de som är riktigt tränade.

Pulszon 2 Lätt, lågintensiv träning, 60-70 % av maxpulsen.
Många av er har säkert hört om att ligga på en fettförbränning och uthållighets-zon. Det är denna det talas om då. Jag springer bland anat mina längre långpass i denna zon i förberedande syfte inför säsongen. Det är även detta tempo jag brukar kalla för ”snacktempo” vilket rätt och slätt innebär att du kan föra en konversation utan problem under träning. Perfekt för långa löpturer i grupp där fokus ligger på distans och ej tempo.

Pulszon 3 Medel, konditionsträning, 70-80 % av maxpulsen.
Min favoritzon under förra året. Nötte väldigt många milpass i denna zonen och upplevde ett oerhört lyft när det kommer till mitt flås. Jag låg specifikt på övre delan av zon 3 i vissa intervaller och bara de små korrigeringarna gjorde väldigt mycket.

Pulszon 4 Hårt, konditionsträning, 80-90 % av maxpulsen.
Det är riktigt ansträngande, hårt och den totala effektiva träningstiden är kortare (runt 20-40 min) än exempelvis pass i zon 2-3. Rejäl skjuts för konditionen och mjölksyratåligheten och hjärtat slagvolym. Jag har kört en del 4 x 4 intervaller i zon 4 och tro mig, det låter kanske som något man river av bara. Hur jobbigt kan fyra minuter vara? Fy fan, det är jävligt. Men väldigt väldigt effektivt.

Pulszon 5 Mycket hårt, 90-100 % av maxpulsen.
Den mest slitsamma zonträningen för kroppen och kräver ordentlig med återhämtning efter det har körts. Det är som sagt slitigt, kan göra ont och det kärva att man har en ordentlig grund innan man ger sig på denna typen av träning. Musklerna jobbar hårt utan tillgång till syre (mjölksyratålighet) och många kör dessa pass framförallt på korta intervaller. Jag har hamnat på zon 5 ett par gånger när jag cyklar och det känns direkt, både under och efter passet.

Kom ihåg att träning är individuellt. Att jag exempelvis klarar av att springa 25 km i zon 2 samtidigt som jag håller i en konversation utan problem betyder inte att det är något man SKA göra eller alla kan. För tro mig, när jag började springa så kunde jag knappt andas utan att falla ihop på marken.

Jag hoppas det blev lite lättare att förstå och att ni förhoppningsvis kan applicera zonträning i er egna träning.

Lycka till!

Hudvårdsrutin på semestern

Jag har fått lite frågor gällande min hudvårdsrutin här nere och tänkte att jag samlar de frågor jag har fått till ett inlägg istället för att besvara dem en och en.

Det finns tre viktiga komponenter i min rutin på en solsemester och det är: fukt, spf och återhämtning. Och när jag skriver återhämtning så menar jag att jag låter huden andas och vila upp sig helt från smink förutom sömnen som adderas. Om jag sminkar mig så är det mycket lite och fokus ligger exempelvis på läppar, bryn eller glow.

Om vi börjar med min morgonrutin så rengör jag först med en enkel foam cleanser från Verso (fnns här!) och tar därefter på ansiktskräm med spf50 från Zo Skin Health. Den är väldigt matt, ger en jämn yta och torkar snabbt. Även om den är vattenresistent så smörjer jag på ett nytt lager över mina ärr samt näsan varannan timme då jag är väldigt noga med dessa områden. Om jag ska göra något speciellt på kvällen och vill piffa till mig så använder jag en lätt färgad primer, också från Zo Skin Health, med spf30.

Jag använder främst spf 50 till kroppen av olika märken, men det vanligaste är ACO då jag helt enkelt gillar deras produkter och tycker de är pålitliga.

På kvällen tvättar jag av ansiktet ordentligt igen med rengöringen från Verso och smörjer sedan in ansiktet med Noni Face Glow (finns här!) och området kring ögonen med deras ögonolja (finns här!). På kindbenen stryker jag på lite illuminazer (finns här!) från samma märke. Jag är överraskad över hur bra jag tycker Kora är. Deras face oil är verkligen så över all förväntan. Kladdar inte, sjunker in ordentligt och ger bra med lyster.

Slutligen så smörjer jag in kroppen med Bergamot & vanilj kroppsolja (finns här!) och hårolja med Argan (finns här!) från Björn Axén. Förutom oljan så kör jag inpackning med silverschampo var tredje dag (finns här!). Jag tycker den och Fudge är helt överlägsna på marknaden och mitt hår får en riktigt snygg kall färg av Axéns shampoo. Dessutom är den dryg och räcker länge.

Foundation, puder och concealers har fått stanna hemma, samma sak gäller min ögonfransförlängning. Jag fyllde aldrig på den i början av december utan har låtit fransarna trilla av för att under semestern helt vila ifrån både mascara (förutom nyår) och fransar. Istället har fransarna fått lite olja på sig och helt enkelt bara fått vara.

Var tredje dag lägger jag en sheetmask efter jag har duschat. Jag har med mig lite olika, bland annat denna, denna och denna. 

Just det, jag glömde läpparna! De smörjs in med jämna mellanrum med både olja och läpp-spf från ACO (finns här!).

Så, det var det hela. Det kanske låter mycket, men tro mig det går på 5 minuter och det är så viktigt att ta hand om huden och håret, speciellt när det exponeras så mycket av solen. Stay fresh!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!