Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Race Report Stockholm Halvmarathon

Visst är det lustigt det där med löpning. Hur normaliserad en distans blir efter ett tag. Hur man kommer till en punkt där man utan att reflektera över distansen säger ja till en startplats till Stockholm Halvmarathon då man ”ändå ska springa långpass” den dagen. Ni får ursäkta, det kanske låter nonchalant och jäkligt pretto men det fantastiskt häftigt för mig att ha kommit så långt i min löpning och faktiskt kunna ta så lätt på en distans som 21.1 km. För ja, jag ska ju ändå springa den distansen – så varför inte göra det med tidschip och en jädra folkfest?

Så med den inställningen så bestämde jag mig en vecka innan att köra vilket dessutom Natalie också skulle göra, så vi beslutade oss att teama upp och springa ihop då vi båda skulle köra på relativt samma tempo. Mitt mål var att komma runt på ett jämt tempo utan att blåsa ut mig totalt. Det var trots allt ett träningspass men kände ändå att jag ville köra på under 1:45.  Det är en realistisk tid som är fullt möjlig men med rådande situation så visste jag helt enkelt inte hur det skulle gå. Jag sover ju som sagt fortfarande rätt dåligt, nacken strular och min energi tar tvärstopp vissa dagar. För kunde jag dippa men ändå ha 30% kvar att bränna på med men nu är det helt stopp. Jag har fortfarande inte fått tillbaka glöden helt, varken psykisk eller fysiskt.


Vid 14:00 hämtade vi ut våra nummerlappar och snackade lite strategi. Det var varken nervöst eller stressigt, vi är båda rätt vana vid lopp och vi skämtade om att det kändes lite märkligt att springa utan att ha simmat och cyklat före. Stötte på Anna och Desiree som också skulle springa. Kramkalas och powerpepp av magiska kvinnor. Stämningen var på topp…tills jag upptäckte att jag saknade min mobilhållare vilket jag i panik fick ringa ner Calle för som lyckligtvis var hemma. Jädra tur man bor nära Slottskajen. Pjuh! Sen blev det lite bråttom att lämna in väskorna och det var mitt i allt tumult jag tappade bort Natalie. Jag provade att ringa henne ett par gånger samt skrev ett par sms. Det ekade tomt på svar så jag beslöt mig att ställa mig i startfållan och leta efter henne där då vi hade sagt tidigare på dagen att starta i grupp B.

Jag missar helt i jakten på Natalie att ställa mig vid 1.45 gruppen och hamnat bakom 1.50 gruppen. Helvete. Jävla miss av mig och blir irriterad över vad som väntar mig. Tanken på att kryssa mellan hundratals människor och redan vid start börja pressa gjorde mig lite irriterad men jag lyckades skaka av mig det rätt fort. Solen sken, folk var taggade och jag hade precis fått en kram av en tjej som hade anmält sig på grund av mig. Hybrisen över detta faktum gjorde mina steg lätta när väl startskotten gick.

De första 5 km gick bra. Jag tappade fart på att kriga mig fram de första två kilometrarna men sen lossnade det och jag rundade Kungsholmen med lätta steg och ett leende på läpparna. Kollade på klockan och såg att jag hade kört 5 km på 25 minuter vilket jag var oerhört nöjd över, speciellt när jag knappt var andfådd och hade bra tryck i benen. Fortsatte förbi Rålis och fram på Norr Mälarstrand när jag plötsligt hör mitt namn…

….där kom Calle på cykel och vrålade mitt namn! Tjoho! Hej hej! Det gav extra tryck i steget och jag fick fart. Passerade 10 km på 49 minuter vilket jag blev lite missnöjd med nu när tävlingsdjävulen kom igång i mig och farten hade skärpts. Skärpning Swica väste jag för mig själv, det är ingen hets läxade jag upp mig själv. Fortsatte vidare in mot Gamla Stan, passerade 14 km och kom över till Södermalm när jag kände hur ryggen sakta men säkert började låsa sig. Fan i hela helvetets jävla skit helvete. Inte nu när jag hade ett flow. Jag saktade in och fokuserade på ett jämt, löst och ledigt löpsteg med blicken fast i nacken på killen som sprang framför mig. Tuggade på med en sinande energi och norpade åt mig en gel som delades ut nere på Söder Mälarstrand. Blev livrädd att energin helt plötsligt skulle ta slut och jag skulle vägga. Man vet ju aldrig med mig nuförtiden muttrade jag bittert och fortsatte mala kilometer efter kilometer.

När jag passerade 19 km tryckte jag på det sista och hann tänka att det faktiskt hade gått rätt fort ändå. Det kändes bra rent löpmässigt och hade jag inte haft min lilla fadäs med nacken som strålade ner mot ryggen hade jag nog kunnat ta ett PB. Den insikten fick mig att sträcka på mig och ta jävligt stora steg in sista biten mot målet. Att gå i mål var liksom…nej fan, det var ingenting jämfört med den insikten. Jag insåg där, efter 20.8 km bara ett stenkast från målet hur långt jag hade kommit med min löpning. Med min träning. Jag hann tänka på nästa år och fantiserade var jag skulle befinna mig då. Om det känns såhär lätt att springa på 1.46 när jag för ett år sedan krigade mig fram att ens klara av 1.48 så finns det ju inga gränser på var jag är om 1, 2 eller rentav 10 år. Kroppen är fantastisk och jag har inte bråttom. Allt har sin tid och bara jag har roligt på vägen så kommer allt lösa sig.

Ser redan framemot nästa års halvmarathon för det var sjukt roligt. Vilken folkfest och dunderpublik! Så oerhört bra arrangerat och riktigt kul att springa ett lopp på eftermiddagen för en gångs skull. Vi ses nästa år, då jädrar ska förutsättningarna vara lite bättre för mig.

4 ansiktsrengöringar hemma på hyllan just nu.

Decleor Aroma Cleanse (finns här)
Det är ingen nyhet att Decleor har hängt med ett tag nu. Jag började använda deras oljor och arbetade sakta men säkert igenom deras utbud där jag fastnade för ett par favoriter. En av dem är denna rengöringskrämen som är fri från parabenen och lämnar verkligen en riktig ”stram” och ren känsla efteråt. Många tycker att den gör huden lite väl torr efteråt men då jag gillar den kliniska känslan av ren hud och ändå fuktbombar min hy morgon och kväll så spelar det inte så stor roll. Jag använder denna när jag exempelvis har haft mycket tungt smink på mig eller ska preppa huden för ansiktsmask.

Cremorlab T.E.N Gentle Foaming Cleanser (finns här)
En stor favorit i hyllan är det koreanska märket Cremorlab som ger ett silkigt, mjukt lödder som gör rent på djupet och lämnar huden väldigt mjuk. Använder även deras toner (kommer in på toner-magin ett annat inlägg) efteråt och huden känns väldigt fräsch efteråt. Den innehåller återfuktande  ingredienser som aloe vera, grönt te och extrakt av alger och har en svag doft som är väldigt tilltalande.

Klairs Gentle Black Deep Oil Cleanser (finns här)
Jag har nyligen blivit introducerad för Klairs och håller fortfarande på att testa mig igenom deras sortiment. Denna oljan har en lättflytande konsistens och jag använder den före som en precleanse innan jag använder en vattenbaserad rengöring. Stort plus för hur lättarbetad den är.

Klairs Rick Moist Foaming Cleanser (finns här)
Är inte helt övertygad än, den känns lite för tvålig. Saknar den där rena känslan efteråt, men min hy verkar ta emot den bra och då flaskan är lite mindre än de vanliga rengöringarna så är den smidig att ta med i gymväskan.

Bubblare:
Benton Honest Cleansing Foam (finns här)
Fick med mig en litet prov hem som jag såklart glömde ta bild på men jag kan efter 2 gånger säga att jag är väldigt överraskad. Man behöver bara en liten klick för att ta bort allt smink och krämen som i kontakt med vatten löddrar upp ordentligt lämnar juden riktigt len och mjuk. Krämen lämpar sig bäst för kombinerad samt fetare hy och innehåller botaniska extrakt som grönt te och lakritsrot och lovar förbättring med tilltäppta porer samt överskott av talgproduktion. Benton är helt klart ett märke jag ska utforska mer av, speciellt då den ska vara lite mer aktiv än andra krämer. Varning för att man behöver skölja ansiktet ordentligt efteråt och se till att återfukta ordentligt då den är rätt uttorkande.

Nästa inlägg kommer handla om toners, micellärvatten och varför jag rengör huden även på morgonen. Stay tuned!

senaste från Hälsa

Att börja morgonen med promenad ut till Djurgården.

Byxor: ( finns här) – Stickad tröja (finns här!) – Skor (finns här) – Hatt (finns här!) – Kedja (finns här!)

Såhär såg jag ut i morse när jag tvingade min kollega Helena att ta en outfit bild på mig på väg tillbaka från vårt möte på Djurgården. Planeringen inför julfesten är i full gång och det har hunnit bli min tredje fest jag arrangerar för SOS International. Det är rätt roligt det där med outfitbilder, för det blir verkligen att man passar på när man väl har chansen att ta en när man exempelvis är med någon annan. Jag reflekterar inte ens över att jag frågar folk längre. Jag bara sträcker fram telefonen och frågar om de kan ta en bild. Content måste skapas för bövelen! Man tar vad man haver och river av en pose på Strandvägen under bästa rusningstid.

Men hörrni, kan vi prata om min vinröda tröja i alpackablandning? Den är så gosig men..varm. Jädrar! Fick stoppa ner jackan i väskan på väg ut till kontoret för jag höll på att överhettas.

Har en lugn dag på kontoret idag, sitter och förbereder det sista inför semestern på torsdag och bokar in möten under oktober månad. Har en hel del jobbresor inplanerat jämte mina andra resor. Blir en rivig oktober minst sagt. Eller ja, en rivig höst. Jag ser framemot att dela med mig av mina funderingar och beslut längre fram.

Nåväl, min lunch är snart uppäten och jag har lite telefonmöten att ta itu med. Ville bara kika in och säga hej. Ikväll blir det träning med Alexander och packning (zzz). Vi får se hur det går. Hej så länge!

Partnerträning med fokus på baksida lår och rygg

Det är fortfarande många som efterfrågar enkla effektiva pass som man kan köra när inspirationen tryter. Jag förstår det, för det är inte roligt att ha idétorka. Ibland vill man bara ett pass levererat så man kan koppla bort hjärnan och bara köra. Jag är precis likadan, även om jag till 99% alltid åker på att sätta ihop passen. Ha! Men jag ska inte klaga, för jag tycker det är väldigt roligt och blir väldigt glad att de uppskattas.

Nu vet jag kanske inte om gårdagens pass helt uppskattades av just Calle som i ett svagt ögonblick i helgen (tror det var efter en flaska rött) lovade att han skulle hänga med mig och träna på måndagsmorgonen. För att förtydliga så brukar jag och Calle inte träna ihop, vi tar kanske på sin höjd någon löptur ihop och då avviker han oftast efter 5-6 km och jag fortsätter. Jag kan tycka det är rätt skönt att ha träningen för mig själv även om jag uppskattar lite gemensamma träningsdejter då och då. På semestern är har vi mer tid att köra ihop, eller åtminstone samtidigt. Det är svårt att synka min träning med hans då jag kör helt andra pass halva tiden på året.

Okej, så till passet. Vad körde vi? Då det var morgon och jag uppskattar lite puls så satte jag ihop en partner-workout. Ingen vila, ingen ro. Måndag morgon, dags att gro! Visst är jag fantastisk på rim? Mjohodå.

a) Uppvärmning 500 m rodd.

b)5 varv: 10 marklyft 70% av sitt max – 10 raka axellyft med viktplatta – 10 squats med viktplatta.
5 varv: 10 stångrodd – 10 snabba utfallsteg
4 x 15 sittande latsdrag medan partner kör planka.
4 x 10 (per ben) liggande baksida lårcurl i maskin medan partner kör jägarvila.
4 x 10 sittande axelpressar medan partner kör rygglyft.

c) 4 x 10 armhävningar medan partner kör sumosquats med KB.

Sen var Calle trött på mig och gick hem. Tydligen ingen gullig flickvän när jag tränar.  Hepp! Men han var grym. Hej!

Joanna Swica x Pro Bono Podden

Hur börjar man en grå och regnig måndag bäst? Det ska jag berätta för er – man lyssnar på PRO BONO podden som Lofsan har dragit igång där jag får äran att gästa premiäravsnittet. Hur kul?  Podden är ett samarbete med Reebok Nordics och är en helt ny podcast om träning och hälsa med Lovisa (Lofsan). I Pro Bono kommer Lovisa varannan vecka intervjua olika spännande, starka personer om deras träning, kost och syn på hälsa. Namnet ”Pro Bono” (latin: ”för den goda sakens skull”) syftar till poddens ambition att ge intressanta och viktiga ingångar och nycklar till ett starkt, hälsosamt och hållbart liv.

Jag hoppas ni gillar veckans avsnitt, det handlar mycket om min drivkraft, utseendefixering, olyckan i somras samt prestation och att våga vara sig själv. Vi snackar bland annat om irriterande människor på träning, att tävla mot andra människor och känna press när man är en offentlig träningsprofil.

In och lyssna med er nu! Finns här!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sophia Anderberg
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Paulina Forsberg
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Mitra Javadi
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Lifestyle
Evelina Andersson
Lifestyle
Sara Che
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Imane Asry