Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Tempopinnar, den nakna sanningen och landsvägsporr.

Kan vi prata om känslan av jämn asfalt, perfekt kuperad terräng och växlande omgivningar som fullkomligt pumpar in endorfiner desto längre ut från stan man kommer?

Turen vi cyklade i lördags var perfekt, det enda jag önskar var att det inte var så jäkla tradigt att cykla UT från stan. Stopp hit, övergångsställen dit. Klicka ur, klicka i. Gick åt mer energi att starta än att faktiskt accelerera på en raksträcka. Dock så funkade det så bra med tempopinnarna och jag kom på tricket med hur man skulle göra för att undkomma en krasch ganska så fort. Tricket är att lägga sig fort med all tyngd på armbågarna och knappt toucha pinnarna med händerna. Alltså, det är helt okej att omsluta dem med handflatorna, men tänk fågelunge. Det ska vara mjukt, lätt och väldigt enkel omslutning. Nu säger jag inte att det är såhär man gör. Finns säkert något proffs där ute som sitter och läser med bister min och undrar vad fan det är jag sitter och skriver. Ta´t lugnt, jag har ingen aning, men vad som funkar för är spåret jag kör på. Så. Det gick alltså jäkligt smidigt att ligga i tempoposition och jag märkte av hur trycket i benen fördelades med en helt annan kraft direkt.

Bådar gott inför Ironman Jönköping.Dessutom var min nya sadel från Specialized en dröm. Både för mig och fiffi.

Klippte ihop en film från turen, var ju tvungen att testköra min nya GoPro Hero 5 som jag fick i födelsedagspresent. Finns massor av förbättringar att göra och jag lär mig varje dag. Speciellt i redigeringsprogrammet som fick mig att bli riktigt förbannad ett par gånger. Bjuder på en liten spratstund med morgonkaffet innan jag drog ut på polska faran. Ofiltrerad och nyvaken med en synlig åsikt vad jag tyckte om vädret. Ha på ljudet under hela filmen, annars missar ni att jag faktiskt lyckades lägga till musik. Bara det är värd en Oscar.

Jakten på det filterfria ansiktet.

Denna veckan är det Nicole som får dela med sig av sin visdom på Lykos Youtube kanal. För två veckor sedan var det jag höll låda, (läs mer om det här.)

Vi snackar om hennes besatthet av sin hy, hudvårdsrutiner och jag försöker få henne att göra en tvätt-rehab av sitt hår. Chocken i hennes ansikte när jag säger att jag max tvättar det tre gånger i veckan. Oerhört roligt att se folks reaktioner när de ett får reda på hur ofta jag tränar och därefter får reda på att jag inte tvättar håret efter varje träning. Folk måste seriöst tro att jag är har en svettig och flottig stinkhjälm till hår. Fjärde dagen kanske, men då finns något som kallas ”lilla my”-knuten, torrschampo och en riklig svängom med saltvattensprayen. Duuh.

Hudvård är kul. Jag ligger väl på en semi-nördig nivå när det kommer till smink, hår och krämer. Vissa områden har jag stenkoll på, som exempelvis mitt hår efter flera år av grym frisör, bra produkter, olika frisyrer, längder och några vändor med extensions. Jag har lärt mig vad som funkar, vad som inte funkar och vad mitt hår behöver. What can i say, jag går igång på att piffa mig och känna mig fabulicious.

Jag har även rätt bra koll på min hy och varför jag använder de produkter jag gör. Det är vanligt förekommande att folk bara använder något för att man ”ska” men sen inte har en aning om vad den produkten egentligen tillför eller gör.

Vad som däremot har börjat öka mitt intresse är smink. Herre jäklar vad roligt det är. Jag testar nya märken, går totalt loss på ögonbrynspennor och fullkomligt nördar sönder i jakten på den perfekta primern. Det finns en hel värld där ute som bara väntar på att utforskas. NEEEJ skriker mitt Amex, JAA skriker min inre gudinna.

Tänker stoppa här då jag känner att jag i full färd att påbörja en roman om just detta ämne. Sparar det till 2 separata önskeinlägg som jag har fått av lite olika läsare. Ett sminkinlägg och ett hudvårdsrutin inlägg. You like?

Kram på er.

senaste från Hälsa

Sega ben och pumpande mjölksyra.

Jag la ut benpasset jag körde i morse på Instagram, men tänkte även lägga ut det här och förklara lite mer kring övningarna och varför jag kombinerar dem som jag gör.

(Flikar in redan här att då jag är Reebok Ambassadör så är alla kläderna såklart från Reebok. Kan varmt tipsa om tightsen, väldigt smickrande för figuren och sitter som en smäck.)
 Jag börjar med att värma upp. Alltid alltid alltid. De gånger jag kör efter jobbet eller på helgen, dvs när det inte direkt finns någon tid att passa, då värmer jag ofta upp med ett cardiopass på trappmaskinen eller löpbandet innan. Då brukar jag ofta köra runt 20 minuter. Men idag stod klockan på 06:02 när jag körde igång, och då är tiden noga beräknad förstår ni. Det är tajt om tid och jag vill få till ett kvalitativt och svettigt pass utan att ”drälla bort” tiden. Så dagens uppvärmning var stretch/töj och 5 min rodd.

1. Benböj superset breda sumosquats med kettle 8 set x 10 reps.
Här byter jag ”position” i varje set. Ena setet står jag lite bredare, ena setet lite smalare. Hela tiden ska kroppen få tänka, jobba och ”chockas”.  Samma sak med sumosquatsen. Ändrar position på kettlen samt håller noga koll på bålen och knäna. Jag växlade mellan att köra 50 och 60 kg på stången samt 18kg kettle. Jag får bra kontakt i både säte och lår här. Aktiverar hela baksidan när jag pumpar med kettlen och sedan kramar jag ut det sista i böjen. Om du älskar mjölksyra är denna en given kandidat!

2. Enbensböj superset utfallssteg 4 set x 20 reps.
Oh…denna godingen. Känner hur det riktigt stramar i arslet bara jag tänker på den. Den är brutal, speciellt om man lägger på lite tempo på utfallsstegen. Idag körde jag med 8kgs hantlar och utan vikt på utfallsstegen. Tänk plyo och säg även här hej till mjölksyran!

 

2. Liggande benpress. 4 set x 15 reps 110 kg
Tycker denna är skön. På riktigt. Man ligger ner, har fullt stöd för bålen och ryggen och kan bara fokusera på att pressa. Även här ändrar jag position med fötterna, ena setet brett, andra smalt. Allt för att hitta den där magiska kontakten alla pratar om.

Det var det hela. Kör hårt och glöm inte att våga tänka utanför boxen. Kör ni aaaaalltid 3×10? Kör 3×12. Eller byt vikt, eller position. Utveckling kräver förändring.
Hej!

Min helg i bilder

 

Fredag.
Ställde in allt. Tog mig hemåt genom ett kusligt Stockholm och stannade därefter hemma i soffan resten av kvällen.

Lördag:
Vaknade vid halv åtta, åt en mindre frukost (kan ej äta mycket innan långpass,vare sig cykling eller löpning) och vid niotiden drog jag, Anna och Karin ut till Vallentuna för en efterlängtad cykelpremiär.

 Var ute i nästan 3h och jag njöt varenda sekund. 6,5 mil senare var jag hemma och gladde mig åt att jag a) inte hade smällt ut tänderna (igen) b) klarat mig undan utbrott på diverse kompetensbefriade bilister. c) tårna hade klarat sig från att förfrysa.

Väl hemma insåg jag att jag var sen. Ni som känner mig vet hur mycket jag stör mig på folk som är sena. Addera det med hundra så förstår ni nu hur jag själv känner mig när JAG är sen. Herregud, det kliar på kroppen bara jag tänker på det. Nåja, jag var i allafall jävligt stressad då jag 12:58 hoppade in i duschen och skulle befinna mig i Råsunda hos Louise på lunch 13:30. Men vad gör man i kriser? Man kör. No time for gnäll. 13:32 satt jag framför ett dukat bord och började lassa in bananpannkakor med blåbärsgrädde i foderluckan.

Sen åkte vi hem till oss för chill och grill med resten av gänget som kom förbi.

Söndag:

Planen var att springa ett lugnt pass på runt 15km ut mot Bromma. Fick ett infall, smsade Emelie om hon inte va sugen på att haka och vips – 20 min senare drog vi iväg från Kungsholmen ner mot söder. Ny rutt som slutligen blev 21km. Herrejäklar vilken grymt löppass vi fick till. Jag kände mig som en superstar. På riktigt. Som att ingenting var svårt nog. DEN känslan är träning för mig.

Väl hemma lagade jag protein bananpannkakor åt mig och C.

Sedan gick jag och drack kaffe med Pernilla på Mood, promenerade en sväng och gick därefter hem till Oscar och Xrisa på söndagsmiddag.

 Bad Xrisa ta en outfitbild på mig på vägen till ICA. (Jeans ärvda från Mamma, Tröja från Åhlens, Kappa från Hong Kong, Skor HM. Solisar Tom Ford och väska Gucci)

Underskatta aldrig korv med bröd.

Hur jag alltid avslutar mina helger. Det stavas såklart: GODIS i mängder. Kommer aldrig kunna avstå helt från socker. Aldrig.

Hoppas ni hade en fin helg, trots allt. Puss!

Stockholm 07.04.2017

I fredags hände det som inte fick hända. Jag satt på jobbet när beskedet kom att Stockholm hade drabbats av en terrorattack. Det är lite speciellt att jobba med det jag gör, då vi påverkas direkt vid sådana händelser. Lyckligtvis så hade vi läget under kontroll, agerade snabbt och mina kollegor skötte sig oerhört proffsigt. Jag blir stolt av att tillhöra en sådana handlingskraftig arbetsplats.

Jag tog mig in till stan med bil, men blev stående vid Karlaplan. Tanken var att träna efter jobbet och sen åka på fredagsmiddag hos Louise. Det blev inget med det. Jag ville bara ta mig hem snabbt. Vilket jag inte gjorde, det tog mig 1,5h att gå igenom stan. En stad i fullkomligt kaos. Det kändes som att hjärtat skulle hamra sig igenom bröstet när jag passerade Stureplan och fortsatte upp mot Kungsgatan/Sveavägen. Överallt stod människor, panikslagna och gråtandes, omringade av insatsstyrkor beväpnade till tänderna. Jag tänkte på min bonuspappa, min hjälte under hela min uppväxt, som hela sitt liv har jobbat som polis. Jag tänkte på alla mina vänner som jobbar runt om Centralen. Jag tänkte på dem jag inte kände. Jag tänkte på Syrien, som varje dag får uppleva sådant kaos. Jag tänkte på världen. Hur skräckslagna människor känner sig, 24 timmar om dygnet. Det finns all form av terror, och Stockholm hade just drabbats av en av dem.

Där stod jag, med tårar i ögonen och mobilen som gick på högvarv mitt på Sveavägen.  Jag tänkte på att jag ofta rör mig i de kvarteren då jag tränar på gymmen runt omkring samt ofta får infall (ni vet, jag ska baaara kolla på dessa skor/hudcremen/klänningen etc) på Åhléns, HM och Zara som ligger på Drottninggatan. Jag kände med takt med att tankarna började ta form till känslor så blev de även mer och mer barrikaderade, som alltid under press och stress. Jag nollställdes, blev rationell och fokuserad. Nästintill kall.

Hem. Jag skulle hem.

Så jag vände med pumpande adrenalin och fortsatte upp för trappan till Malmskillnadsgatan, passerade Johanneskyrkan, fortsatte ner till Rådmansgatan, Odenplan, St Eriksplan och över bron till Kungsholmen. Hundratals människor gick över bron och det såg ut som en scen hämtad från The Walking Dead. Blåljusfordon och polishelikoptrar överröstade myllret av människor som försökte få tag på sina nära och kära. Och jag fortsatte. Nästintill apatisk. Ni vet känslan av att se sig själv ovanifrån. Precis så.

När jag svängde in på vår gata var det precis som att någon tryckte på en knapp. Det var helt tyst, folktomt och nästintill kusligt stilla. Och då bor vi ändå 50 m från St Eriksbron. Kanske var det sinnesstämningen som spelade mig ett spratt. Kanske zoomade jag ut. Jag vet inte. Men det var anmärkningsvärt stilla.

Resten av kvällen satt vi i soffan, nära, och tittade på nyheterna. Matades med vad som hade hänt, om och om igen. Som om vår hunger för information om det otänkbara inte kunde mättas.

Och runt om i stan, öppnade människor sina hjärtan och hjälpte varandra, och bevisade att hoppet om mänskligheten ännu inte har dött.

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!