Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Min helg i bilder, första delen.

Planen var en stressfri dag fram tills två tiden med ett kort break runt lunch för att färga brynen hos Felicia på Brow Bar. Yeah right. Det slutade med att jag fick åka om till frisören i panik på väg ut till Arlanda. Råkade ta fel flaska i duschen och färgade håret lila. Färgens flaska var så lik silverschampot och stod bredvid för jag nästa vecka skulle testa på en slinga för skojs skull.

Istället blev det h e l a håret. Tänk er paniken. Men vi hann till Arlanda och håret räddades. Det skiftar rosa nu. Men vadfan, det är ändå inne nu.

2.5h timmar stopp i Frankfurt där jag länsade kakutbudet. Livets lifehack måste vara loungeaccess. Halleluja.

Sen var vi äntligen framme hos Bosse (Carro) och Magnus. De bor i ett magiskt hus i Sidi Bou Said strax utanför Tunis. Jag är så glad att ha vänner som bor utomlands, det är så oerhört härligt att dra iväg såhär. Speciellt när de bor på coola udda ställen i sjyssta hus. 10p!

Vi vaknade rätt tidigt på fredagen och tog med Morris på en promenad ner till havet.


1.5h svettiga timmar senare bytte vi om och åkte till Dar el Marsas takterrass för frukost.

Sedan var det dags för några timmars seriöst glassande..

Efter en stund fick Bosse den briljanta iden att ta fram pool leksakerna. Och jag tog fram nya öl åt oss. Den smakar citron, hur najs? Farligt med. Går ner somn saft, nam nam.

 

 

Sen slog klockan aftebeach och vi gjorde det som vi är jäkligt duktiga på. Höjde musiken, skar upp ostar, charkisar, frukt hällde upp väl kylt bubbel.

Och kort efter kom Magnus hem från jobbet och vi drog till Villa Didon för en fördrink innan vi åt en riktig pangmiddag på The Cliff. Men där fick mobilen stanna i väskan, tyvääääärr.

Kram, hoppas er påsk är minst lika bra.

Touchdown Tunisien!

Dyker in en snabbis och önskar er en glad påsk från ett 28 gradigt Tunis. Vi har powerwalkat och käkat frukost på en solig takterrass nere vid vattnet. Nu väntar poolhäng i Bosses & Magnus underbara hus. Ikväll blir det dinner and drinks på The Cliff. Daamn vad bra vi har det. Puss!

senaste från Hälsa

Embracea ditt inre troll.

Jag ska springa 45km trail i Juni. Ibland när jag tänker på det, som just nu, så känns det som rent vansinne. Jag är hängig, stel, mina ben är trötta och trots att helgens 21km gick jäkligt bra så är tanken på att jag ska fortsätta i 24km till ..ja minst sagt roande. Hur tänkte jag när jag tackade ja till Ecotrail? Vi kan stanna där, för jag vet redan svaret. Det var min hybris som talade.

Somliga människor har en ond liten djävul på axeln som talar nedlåtande till en och väser ”du kan inte, det går aldrig, du ska inte tro att du är något”. Jag har ett uppblåst, lite småflottigt troll som dinglar med benen och vrålar ”Det där är fan inga konstigheter!”.

Just nu vill jag strypa det lilla trollet.

 

 

Jag har aldrig sprungit längre än 28 km. Och att springa maraton på asfalt har alltid känts så långt bort. Men när Miranda, som driver Team Nordic Trail, propsade på att ett maraton + 3km i snårig skog vore en kanonide för mig så bröstade  man givetvis upp sig och svarade ” kul, sign me up!”.

Nu börjar verkligheten komma lite ifatt och jag växlar mellan peppig glädjefnatt och nollställd sinnesstämning där jag upprepande gånger väser ”du är dum i huvudet” till mig själv.

Jag ska vara logisk. Det är det fullt genomförbart och jag är i bra form. Jag följer min löpprogrammering till, nåja, 80 % och trots att den riktar sig till min Ironmandistans där enbart löpningen ”bara” är på 21 km.  Så allt pekar allt egentligen på att det inte ska vara några större problem. Så vad är problemet? Självkänslan såklart. Och prestationskravet som jag själv sätter på mig. Även jag, som annars är jäkligt chill med mina prestationer och åtaganden finner det ibland övermäktigt. Ibland vill man bara stoppa karusellen och ropa ”Ey, vänta lite, är detta på riktigt? Ska JAG verkligen göra detta?”

Hörredu lilla troll, kom tillbaka. Jag gillar ju dig egentligen. Trots din hybris och att du gång på gång försätter mig i situationer som jag inte alltid är redo för.

För vet du lilla troll, du tvingar ju mig att bli redo.

Och vad händer sedan? Jag fixar ju det. Precis som du alltid säger att jag ska göra.

Triahtlon för dummies del 1.

Ni är många som frågar om hur man ”börjar” so here we go!

Missförstå inte min något humoristiska rubrik. Men det är som det är, man känner sig som en förvirrad newbie när man först gör entré i Triathlon världen. Speciellt när var och varannan person slänger sig med uttryck som T2, klunga, tempopinnar, brickpass, transition, tri-suit och så vidare..

Jag började med triathlon av en ren slump. Det var tack vare min hälsporre och min killes övertalning att överge mina fördomar (de finns kvar, hehe) för män i tajta lycrakläder på alldeles för dyra cyklar. Jag hatade cyklister och hela ”tour de france” mentaliteten som skedde i Stockholm varje dag vid rusningstrafik fick mig att tugga fradga. Men så en regnig söndag i mars för två år sedan, efter ordinerad löpvila på ett par månader, fann jag mig själv googla cyklar. Jag tänkte, om jag inte får springa – då får jag cykla. Och med det bestämt så anmälde jag mig till mitt första Triathlon några minuter därefter.

Det var en helt ny värld som öppnade sig.

En av mina första längre turer 2015 på min första cykel ( Röda faran. ) Här cyklade jag och C ner till Nynäshamn och tog pendeln tillbaka. 

1. Du behöver inte lägga en månadslön på första cykeln.

Neeej, skit i det. Visst vore det härligt att haffa en Trek Madone eller unna sig en liten godbit från Specialized som första cykel. Men låt oss vara realistiska, träning kostar. Triathlon kostar ännu mer. Det jag gjorde var att kolla mina mått hos en cykelhandlare och sedan köpte jag en begagnad cykel på blocket. 2 dagar efter mitt beslut att bli en cyklist befann jag mig i Bandhagen och hämtade hem min 15 åriga Trek. 4.100 kr betalade jag för röda faran och med tillbehör la jag väl totalt 6.500 kr på min cykelutrusning som bestod av följande:

  • Hjälm. Snåla INTE här. Du är på riktigt dum i huvudet om du börjar snåla nu. Då kan du lika gärna vara utan.
  • Handskar. Satsade på ett par med bra grepp och som andades.
  • Cykelskor. Numera har jag två par, ett par landsvägsskor och ett par ”spinning” skor (SPD).
  • Cykelkläder. Jag köpte 2 par shorts och 2 cykeltröjor. Kolla på bikester, Wiggle, Sportamore eller XXL.
  • Solglajjor. Cykelglasögon kan kan vara det fulaste som finns, men tro mig – de fyller verkligen sin funktion. Satsa på ett par som reflekterar solljuset. Jag köpte mina från Bikester för ca 600 spänn.

Det var mitt startkit. Idag har jag uppgraderat mig till en helt ny TREK Domane 2.3 med Shimano 105 växlar som jag köpte förra våren nere på Roslins. Jag sålde röda faran för samma pris jag köpte den då jag hade hottat upp hjulen och la sedan ca 10.000 kr mer på en riktigt pangcykel. För ja, du kan få en bra cykel utan att ruinera dig.

Det som händer när du blir riktigt cykelfrälst är att du har väldigt lätt att nörda ner dig  i alla coola cykelkläder som finns. Void, Rapha…dont get me started. Det är värt att satsa lite pengar på exempelvis bra cykelbyxor med bra padding. Tänk på fiffin! Det är pain på riktigt att cykla 10 mil med en öm fiffi. Och droppa trosorna, for real. DÄR kan vi snacka skav. Ett tips är även att mäta ut sadeln och byta vid behov. Det gör oändlig skillnad.

Uppgradering på gång. Provkörde på Roslins nere i Ystad när vi var nere under påskhelgen 2016 och sen fick polska faran följa med hem till Stockholm.

Jag började cykla med min kille och några tjejkompisar. Till en början var det så jäkla läskigt och så mycket att tänka på. Jag blundade och tjöt när det gick för fort och jag började så smått förstå varför cyklister och bilister hatar varandra.

Men det gick bättre och bättre..tänk att nöta mil. Få in det i vardagen att komma ut åtminstone 2-3 mil åt gången. Som nybörjare behöver du inte nöta 12 milsrundor eller tröskelpass. Det kan du fokusera på sen, när du väl blivit biten och bestämt dig för att fortsätta.

Inför mitt första Triathlon (sprint distansen i Stockholm Triathlon) hade jag ingen direkt plan. Jag cyklade lite och testade på en halvkass crawlkurs. Insåg ganska fort att ett kombinerat bröst/hund/simma under vatten – sim skulle bli mitt öde. Men jag hängde inte läpp för det, nej för fan. Jag skulle ju GÖRA det. Vem fasiken brydde sig om crawlteknik då? Och dessutom, löpningen hade jag redan. Den var jag minst nervös över. Jag skulle tävla i Triathlon och bara det gjorde mig till en superstar. Det var mitt mindset.

Jag ägnade sommaren åt att cykla härliga turer till Saltis, Ekerö m.m och sakta men säkert började en genuin kärlek till mitt nya intresse gro fram. Och när jag några veckor senare körde min första tävling var jag övertygad att detta minsann kunde vara något att bygga vidare på. Jag gjorde sprinten på 1.39 och hamnade på plats 187. Folk skrattade hjärtligt åt mig när jag hundsimmade mig fram och vansinnescyklade upp och ner för Västerbron. Det var så jädra coolt och en obeskrivlig kick att få komma i mål.
I MÅL på min första Triathlon tävling. Här snackar vi hybris, ego och hejdundrande lycka.

Väntar på att få komma in till växlingsområdet. Minns att jag här var så oerhört nödig, alltså nr 2 nervös-mage-nödig. Aj aj aj vad jag knep.

Så vad hände sen, efter 2015 och min debut?

Det får ni veta i del 2. Då djupdyker jag i träningsupplägg och uppgraderingen till en ny hojj.

Hemmakontor kräver sin smoothiebowl.

Imorse när jag vaknade kände jag mig lite piggare i kroppen. Beslöt mig ändå för att ställa in långpasset och snabbt boka in mig på ett yoga pass. Det är inte för att jag känner att jag måste röra på mig eller får ångest över utebliven träning. Det handlar mer om att jag ska sitta still på ett plan i eftermiddag, jag mår bra av lite rörelse och att jag helt enkelt hade lust. Det är viktigt att skilja på känslorna och känna igen dem som smyger på med en våg av ångest och en röst som väser ”du borde..”.

Nu sitter jag och jobbar undan det sista. Lyckades få undan nästan allt igår kväll, så idag är det bara ett fåtal mail och en sammanställning kvar inför nästa vecka. Efter lunch drar jag ner till Felicia på Benefit Brow Bar en snabbis för att fixa mina bryn och sen är det VACAY.  Jag och C åker ner till Bosse och Magnus som bor i Tunisien och firar påsken med dem.  Pratade med Bosse igår och hon meddelade att det var runt 23 grader. Ner med bikinin, smörj näsan och raka benen – för nu kommer vi!

Sist men inte minst, min frukost. Ser ut som snor, men smakar för jäkla gott.
Mixa följande:
1 avocado
1 mått sportfrukost (vanilj/blåbär)
2 dl mandelmjölk
En stor bit ingefära
Pressad citron
1 Banan
1,5 dl fryst mango

Toppa med valfri topping. Jag kör nästan alltid jordnötssmör och rostade kokosflingor.

Enjoy!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Evelina Andersson
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Mode
Paulina Forsberg
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Sara Che
Lifestyle
Susanne Barnekow
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Mitra Javadi
Mode
Emma Danielsson
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Imane Asry
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson