Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Öppet vatten – ångestfyllt eller bara härligt?


I helgen var det premiär för våtdräkt, hår som luktar insjöprutt och navigation som ibland kräver mer GPS-stöd än en Viking Line båt. Jag talar givetvis om öppet vatten simning i Hellas.  Och nej, inte Hellas som i Grekland som en killkompis trodde när jag berättade om mina kvällsplaner.

Det är blandade känslor att lämna bassängen. En del av mig är lite motvillig till att lämna badhuset trots min egentliga avsky för kallt äckligt bassängvatten innehållandes gamla plåster och hår. En annan del av mig jublar och ger plats åt Mother Earth Joanna som är ett med naturen och dyker rakt ner i sjön för att därefter simma med starka snabba armtag ut i det blå. Eller svarta med tanke på hur våra svenska insjöar ser ut. Inte direkt någon blå lagun man simmar omkring i.

Jag har nu kört två stycken simpass ute varav det första var ett ”känna på” pass på 950 m och gårdagens låg på stadiga 1650 m. Min första tanke när jag började simma var hur mycket lättare det var rent mentalt. Det räckte liksom att få de små små glimtarna av sol och omkringliggande skog för att det skulle kännas behagligt, eller nej, rent ut sagt underbart.

Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva för ett år sedan. Visst var det skönt när man väl var i, men det skönaste var ändå efteråt. Nu är det istället njutning från steget ut på bryggan, under minuterna man byter om, till att man sänker ner sig från bryggan, rättar till simglasögonen och börjar simma.

Men vet ni vad den största skillnaden är? Hur fort 100 m går. Herrejäklar vilken skillnad det är från bassängen. Jag stannade till på första simpasset när jag hade hunnit halvvägs över sjön och tittade snabbt på klockan, 300 m bara sådär. Hur hände det?

Men hur gör man då? Hur når man dit, till den magiska känslan där kroppen spelar i perfekt symfoni med vattnet?

– Ha sällskap. I söndags simmade jag med Emelie, och även om hon simmade sitt pass och inte låg bredvid så fanns hon ändå där i närheten. Samma sak igår, när inte Malin kunde haka med ut så bad jag min kille att följa med mig. Han sprang en runda i skogen medan jag simmade, sen satt han på bryggan och väntade in mig. Visst var det andra människor där som körde swimrun, bastade och grillade. Men det är alltid en trygghet att veta att man har något med sig, och som framförallt vet var man är och har lite koll på en.

– Investera i en bra våtdräkt och det behöver inte alls vara dyrt. Jag köpte min Orca S5 av en tjej via Triathlontjejers FB-grupp. Hon hade använt den ca 2 gånger och jag köpte loss den för en en knappa tusenlapp. Min första våtdräkt köpte jag via en annan tjej som jag kom i kontakt med på Instagram. Den sålde jag sen efter min första tävling. Jag testade mig fram på olika ”try out” simkvällar och lånade även hem en dräkt från Trispot under en helg.

– BRA simglasögon är så oerhört viktigt. Fram tills i år har jag blundat när jag har simmat i mörka insjöar. Detta för att jag har fått en fix ide att det helt plötsligt ska dyka upp ett lik under vattnet. (Har tittat på alldeles för många maffiafilmer där de gjuter fast människor under vattnet och dränker dem.) Men med takt att jag har blivit säkrare i simningen och har fobin släppt och nu har jag inga problem med vattnet. Detta medför givetvis att jag numera har större krav på mina simglasögon. De som jag har nu immar igen så lätt vilket medför svårigheter i navigationen. Ska kolla in ett par nya på Trispot eller nätet under morgondagen.

– Öva korta sträckor med att ha ett riktmärke att navigera mot. Det gick rätt fort för mig att sätta denna delen, men jag har förstått att många har problem med det. Sikta på en högre trätopp, ett ”vitare” berg, en brygga eller boj. Och öva öva öva. Gör INTE som mig när jag började simma och sikta mot en fiskmås. Dessa tenderar att flytta på sig 😉 Jag övade väldigt mycket i bassängen att titta upp i farten utan att förlora kurs, simtag eller rytm. Att hela tiden ligga avslappnat med huvudet och pendla rytmiskt mellan andetag, navigation och blicken neråt i fyrtag eller femtag tar lite tid att sätta men det är så värt det till slut.

– Få inte panik de första 200 meterna. Jag vet att det är enkelt för mig att sitta och skriva det, men tro mig, jag hade råpanik och hyperventilerade med abnorm hög puls under förra året varje gång jag startade. Detta var en kombination av adrenalinpåslag, tajt våtdräkt och obalans i de första simtagen innan jag hittade rytmen. Det var min största rädsla i helgen när jag hoppade i men känslan försvann lika fort som den kom. Det som har hjälpt mig mest är helt klart att jag fokuserar att frusta ut vattnet under ytan så jämt så möjligt och fokuserar helt på att det ska låta som ett maskingevär. Ta ta ta ta ta ta ta upp, ta luft, ner, 4 simtag, ta ta ta ta ta ta, upp, ta luft..och så vidare. Hela tiden fokus på att det ska vara så jämn rytm så möjligt och visualisera att jag står på en skjutbana och skjuter. Morbid tanke, men hey, whatever floats your boat tänker jag.

– Hoppa inte över simpassen, eller åtminstone gör dem till 80 %. Jag tänker inte sitta här och predika om hur duktig jag är som simmar ofta. BAH! Ni skulle bara veta hur mycket jag slarvade mellan december och mars månad. Mina simpass kunde lätt räknas på 10 fingrar. Men istället för att få ångest över det (vilket jag fick till en början) så bestämde jag helt enkelt att de simpassen jag fick till, de skulle vara jäkligt bra. Det fick mig att släppa lite på pressen på mig själv, speciellt när mitt instagramflöde matades med bilder från mina bekanta inom sporten som postade sju på morgonen: ”3500 m avklarat tjoooho!” Uäck! Det är säkert så vissa av er känner om mina löppass, och jag förstår er till fullo.

– Skaffa en pulsklocka. Säger det om allt, men det gör faktiskt träningen roligare. Och hur ska du annars veta hur långt du simmar i pruttsjön?

– Ät något innan passet för att slippa sjösjuka. Ni kanske inte lider av det, och vem vet, kanske bara jag som måste få i mig en banan, lite nötter eller bar innan ett simpass ute, och är det så – skönt för er! Men jag blir lite lätt sjösjuk/illamående om jag ligger i länge, speciellt om det blåser.

– Sist men inte minst, anslut till ett team. Gå med i en klubb, ragga folk på Instagram, håll utkik efter testkvällar eller träningskvällar. Det är SÅ mycket roligare.

Lycka till, vi syns i sjön!

Vinn ett par Reebok Floatride

I samarbete med Reebok tävlar jag just nu ut ett par Reebok Floatride löpskor på min Instagram.

Får ofta frågan varför löpning är så speciellt och varför jag springer. Och förutom att det är en grym träningsform så springer jag för känslan av frihet som infinner sig när allt klaffar i steg, fokus och andning. Det är vägen dit, den svettiga och många gånger inte allt för behagliga resan som gör att dessa små små stunder av perfektion blir så mycket större och så värda allt slit. Löpning för mig är lika mycket en attityd, ett uttryck för mina tankar och känslor som en träningsform.
För att ha en chans att vinna gör du följande:

》Följ mig samt @reeboknordics på instagram.
》Kommentera under bilden på min Instagram @joannaswica om varför just du springer SAMT ange din skostorlek.
》Vinnaren dras i slutet på veckan.

Lycka till! 🌟

senaste från Hälsa

Min helg i bilder

Helgen började redan i onsdags då det var låååånghelg. Dvs – livets fest. Missförstå mig inte, hur mycket jag än älskar att jobba, så älskar jag att vara ledig mer. Det är ju därför jag jobbar röven av mig i perioder.

Vaknade dundertidigt, rev av ett löppass och piffade sedan upp mig dagen till ära. Det vankades halvdag och skåneäventyr.

Vid halv tre drog jag iväg från kontoret, sedan satt vi i kö utanför Södertälje i 1,5 timme. Sysselsatte mig med att spana på bilar och fantisera ihop historier om människorna som körde dem.

Vi stannade till i Jönköping för en snabb middag och efter rådfrågning av er som följer mig på Instagram fick vi tipset att äta Sushi på Tokyo18. Därefter sprang vi till glasskiosken bredvid som höll på att stänga och köpte med oss efterrätt innan vi fortsatte neråt Skåne igen. Det sista jag tänkte på när vi lämnade Jönköping var att nästa gång jag besöker stan är när jag ska tävla. GAH!

Kom fram runt elva på kvällen och somnade direkt med fåren bräkandes utanför fönstret.


Vaknade runt halv åtta och åt frukost i lugn och ro, jobbade undan lite mail då jag inte var helt ledig och läste underhållande små notiser i Ysta´n. De som kommer från en småstad vet exakt vad jag pratar om.

Några timmar senare drog jag ut på långpass.

2,5 timme senare var jag hemma igen och fick en smoothie i näven av min kille medan jag svidade om för släktkalas.


Min systerdotter kom och vi gav oss på projektet att baka världens bästa tårta.

Det blev två stycken choklad/banan/hallongrädde/jordgubbs -tårtor med chokladhjärtan.
Sen kom resten av gästerna och vi mat som smakade sommar..
..och drack rosa bubbel i trädgården.

Så blev det fredag och vi startade dagen med en morgonpromenad innan jag drog fram datorn för ytterligare några timmars jobb i solen.

Vid ett åkte vi till Hörte Brygga för lunch med min killkompis Torbjörn.

Vill ni läsa mer om lunchen så finns det ett inlägg om den här.

Det njöts.

Därefter åkte vi förbi Roslins Cykel där jag har köpt min cykel och införskaffade mitt vanliga stash av cykelstrumpor. 3 för 100 riksdaler. Det har börjat bli en tradition att köpa strumpor när jag är nere i Ystad.

Framåt kvällen mötte vi upp min systers familj för middag och glass nere vid Jakten.
Jag åt en oreoglass med mjukglass och oreotopping. Sen var den fredagen slut.

Kvart över sex ringde klockan på lördagen och inte fasiken gjorde det någonting när det var BÅTTAJM! 27 grader varmt! LIVET DELUXE! Rev en en kortare löprunda och åt sedan frukost med mina föräldrar och C innan vi satte oss i bilen och åkte upp till Bergs Slussar utanför Linköping.

Hade högläsning för C i bilen.

Vi lyckades tajma in C`s familj perfekt som slussades in i Berg när vi anlände. Vi hoppade på, slussade 10 trappor till och la sedan till nere i gästhamnen för en snabb lunch i solen.


Räkmackor och en salamie/brie baguette till fröken ”Majonäs är äckligt” Swica.

Sedan var det dags att kasta loss. Jag intog min plats och gjorde det jag gör bäst…

..vilket jag fortsatte med.

Vi kom fram till Norsholm, la till och plockade fram lite snacks.

Efter lite sol och bad blev det kväll och grillen tändes. Sedan satt vi där och njöt av den svenska sommaren och livet på en båt. Och jag lovade mig själv att någon gång i livet spendera en längre tid på en båt, för det är något alldeles magiskt med det livet.

Körde tillbaka upp till Stockholm på söndagsmorgonen och skulle precis sätta mig på balkongen och ta en liten lunchsiesta när jag bestämde mig för höra med Malin om vi inte bara skulle ta cyklingen nu direkt istället för på eftermiddagen.  Fråga mig inte varför, kanske är det för att jag gillar att få saker gjorda direkt och hade myror i brallan efter en lugn helg. Malin var på direkt och 30 minuter efter att jag hade kommit hem gav jag mig ut igen.

Vi cyklade ut till Ekerö där vi fick till en riktigt bra runda. Raksträckorna låg på runt 42km/h och benen kändes starka.

Vid 60 km cyklade Malin hem och jag fortsatte till Odenplan för att hämta upp Emelie och cykla ytterligare en runda med henne. Det blev 3 cykel och totalt runt 90 km.
Cyklade hem, svidade om och tog därefter bilen till Hellas för Open Water premiär!
Det blev en halvtimme lugn simning för att känna på vattnet, våtdräkten och formen. Det bådade gott inför kvällens simning där planen är att köra hela IM sträckan.

På vägen hem smsade Mathilda och frågade om jag ville ha korv. Klart jag ville! Så det blev en avstickare till Sumpan där vi tog farväl av Totti, åt korv och pratade om helgen. Sen åkte jag hemåt..

.. och åt mina favoritgodisar till min favoritserie (Nashville) och somnade sedan på sekunden.

Det var denna helgen, jag ger den 12 poäng av 10 möjliga. Det får man om man heter Joanna. Puss!

Hörte Brygga


Det finns ett ställe mellan Abbekås och Smygehuk som heter Hörte. Där finns det en liten liten liten hamn där det ligger ett litet litet hus med ett litet litet rökeri och tillhörande lanthandel till. I det lilla lilla huset finns det en liten liten servering som serverar små små picknickkorgar med färsk rökt fisk, små burkar med olika såser, färskt bröd, syltad lök och sallad från gårdarna runt omkring. Deras filosofi är att ta vara på all mat och att sätta menyn efter vad bönderna från gårdarna runt Katslösa, Snårestad, Abbekås levererar på morgonen och vad fiskarna får för fångst.

Vi mötte upp min närmsta killkompis TB på plats idag och åt lunch. Det var som ett litet paradis. Solen sken, vattnet var helt stilla och det luktade svagt tång från havet. Det är sådana stunder det verkligen värker i hjärtat över fantastiskt vacker Skåne är. Jag blir så stolt över vilka små oaser Skåne levererar. Så som Hörte. Blev riktigt glad över tipset jag fick av en gammal bekant från Ystad, tack Carolina!

Avslutade lunchen med att köpa en mors dags present åt min mamma i lanthandeln. Blir alltid så kär i sådana små butiker, speciellt när man kan provsmaka ost, marmeland, charkisar och olika lantchips. Det är så mysigt. Men mysigast var det helt klart att äta lunch med två av mina favoritgrabbar.

Dagens outfit bestod av jeanskjol från Mango, topp lånad av Louise, sandaler från Other Stories, bälte Gucci, väska Gucci, smycken från Kranz & Ziegler, Bering samt Ralph Lauren och glajjor Asos.

Hur ett långpass kan se ut och mina tankar kring ämnet.

Vad äter man innan ett långpass? Är det okej att ta en fotopaus? Hur snabbt ska ett långpass gå? Hur ORKAR man?

Långpass är ett ämne som genererar många frågor och jag förstår det, för jag är en av dem som har haft, men även har en del funderingar. Jag lär mig något nytt om mig själv och min kropp vid varje långpass och det är en av de sakerna jag gillar med träning, man är aldrig fullärd och det är en process som ständigt är i rörelse.

Jag tänkte dela med mig lite hur ett typiskt långpass kan se ut för mig. Vi är alla olika och det här är utifrån mig själv och min erfarenhet. Väldigt viktigt att komma ihåg då vi är världsmästare att jämföra oss med andra.

Jag vaknade runt åtta och åt två stycken vita baguetter med ägg, ost och skinka samt drack 4 stora glas vatten. Har ändrat taktik kring min frukost då som jag har skrivit innan haft lite problem med magen. Jag springer/styrketränar/cyklar ofta på fastande mage vilket fungerar väldigt bra för mig, men det är inte riktigt hållbart när jag kommer upp i de riktigt långa distanserna. Så nu har jag börjat skippa gröt och fruktsmoothies innan långpassen och börjat testa mig fram med andra livsmedel.

Kom dock på mig själv efter att ha druckit halva kaffet att det nog inte var så bra med kaffe då det lär rassla i kistan. Aja, gjort är gjort tänkte jag.

2 timmar efter frukost bytte jag om och värmde upp baksida lår med olika stretchövningar. Försöker aktivera sätesmuskeln och baksidan så mycket jag kan innan ett löppass då jag är väldigt dominant i framsidorna (ridtjej ni vet) och då kopplas inte sätet in vilket gör att tekniken blir sämre i mitt steg.

De första 5 km såg var jag tvungen att hejda mig själv lite. Såg på klockan att jag låg i ett för högt tempo och drog ner då jag visste att jag hade 20 km kvar. Men det är väldigt lätt när det är platt och behagligt. Eller när hybrisen kickar in.

Efter 10 km stannade jag till och drog av mig västen, hade gjort en miss och tagit på mig för mycket kläder. Men då det brukar blåsa rätt friskt på den skånska slätten så tänkte jag att en vindtålig lätt väst skulle funka. Fail. Det kändes som att mina tuttar var instängda i en ångbastu. Tog en snabb bild och fortsattes sedan med att tänka på vilka oerhört fina cykelvägar det fanns och att raksträckan framför mig hade varit perfekt för mina 8 minuters intervaller. Fick mig att spåna på en ide kring ämnet vilket resulterade i ny energi i steget.

Som vanligt när jag passerar 13-14 km så går jag in i en lätt vägg. Benen blir stumma och jag känner hur jag tappar hållning. Vilket även hände denna gången. Jag fick en lätt ”sittande” position i mitt steg. Stannade till, sträckte på mig och skakade loss kroppen. Fortsatte sedan och fokuserade på hållning och stolta korta steg med fokus på framfoten. Jag hade en raksträcka på ca 7 km framför mig med havet som granne och jag lekte med farten mellan varje sten, träd eller postlåda. Efter någon kilometer släppte det och jag fick tillbaka den där lätta känslan igen. Ni vet när benen trummar i takt mot marken, andningen är lätt och armarna pendlar rytmiskt, lätt och obehindrat längs kroppen.

Någonstans runt 17 km insåg jag på sättet jag svettades och hur det kändes rent fokusmässigt att jag hade druckit på tok för lite och gav mig själv en fet läxa att bli ännu bättre på att få i mig vätska. Sprang sedan förbi en familj som åt glass. Började visualisera den perfekta glassen samtidigt som jag lyssnade på hur Henrik Orre berättade hur han gödde Sky Team cyklisterna i Tyngres podd. Insåg ganska snabbt att jag inte hade passat som tävlingscyklist då efterrätter inte tillhör vanligheterna.

Lämnade havet och svängde jag hemåt igen och nu började det riktigt jobbiga. Det blev lätt lutning och mitt psyke hade liksom redan ställt in sig på att det snart var slut, och det var som att de sista krafterna inte riktigt ville kicka in. Mellan 19 och 24 km fick jag jobba kraftigt med att hålla uppe farten där jag skulle ligga samt inte tänka på min ländrygg samt vrist som började smärta. Asfalt i all ära, men det finns en anledning till varför jag inte har hoppat på ett maraton som går på asfalt – för kroppens skull.

Jag stannade snabbt till vid en järnvägsövergång som lägligt hade bommarna nere och bytte avsnitt på podden, klickade fram ett mer rivigare ämne med livliga diskussioner och började sedan debattera med dem i tanken när jag drog iväg 30 sekunder senare. Detta är ett knep som jag brukar ta till när det även börjar bli mentalt jobbigt (läs tråkigt). Fann ett tempo som funkade och började nöta.

Vid 24.5km hade jag ca 600m kvar och då beslöt jag mig för att gå den sista biten. Behövde sträcka ut benen och låta ländryggen vila lite.

Jag har svårt att äta direkt efter ett långpass, så jag brukar göra en smoothie på exempelvis banan, proteinpulver, hallon och kefir eller hasselnötsmjölk. Nu befinner jag mig nere hos mina föräldrar och de enda de hade hemma var banan, hallon och kefir – så då fick det bli det. Svårare än så är det inte.

Ca 2 timmar efter passet brukar jag äta en större måltid. Sedan fyller jag helt enkelt bara på under dagen. Dagen efter så kör jag lättare träning som exempelvis en promenad, simning eller yoga. Ibland har jag gått till gymmet och kört överkropps styrka.

Men jag går mycket på känsla och kommer mitt ländryggsbesvär fortsätta kommer se över mina skor samt be någon kika på ryggen. Jag tror väldigt mycket på att ha skor anpassade för det ändamål man använder dem för. Och kanske behöver jag byta långdistansskor då jag nöter rätt många mil. Jag får se helt enkelt.

Men grunden i mina långpass är helt enkelt känslan. Ja, jag har ett visst tempo jag måste hålla och passen måste göras. MEN det är inte så att jag plågar mig igenom löpningen om jag en morgon vaknar och känner att jag helt enkelt inte har kroppen med mig. Jag ger mig ut, men jag anpassar både tempo och vilken runda jag tar efter hur jag mår. Jag är väl medveten om att det inte kommer gynna mig på tävling då jag där inte har något val än att springa den rundan som är utmätt och i det tempot jag har inplanerat. Men ”no pain no gain” tänket funkar inte på mig. Och då får jag väl helt enkelt vara några minuter långsammare, det är det värt för att faktiskt få njuta av min träning fram tills d-day.

Och magen den höll, hela vägen.

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Joanna Swica
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Evelina Andersson
Lifestyle
Susanne Barnekow
Home
34 kvadrat
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Hanna Elfast
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Mode
Emma Fridsell
Mode
Emma Danielsson
Mode
Imane Asry
Lifestyle
Mitra Javadi
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Sara Che