Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Träning och mindset vid resor.

Hur bibehåller man motivationen och träningen under exempelvis en jobbresa? Det är oftast långa dagar med tight schema och 9 av 10 gånger befinner man sig på okänd ort. Det blir bökigt. Ett projekt. Och många gånger uteblir träningen fast att man egentligen innerst inne vill.

Eller? Är det verkligen ett problem?

Jag tänkte dela med mig lite av hur jag gör när jag reser med jobbet. Befinner mig i skrivande stund i Prag på konferens/möten. I morse sprang jag en runda innan frukost och planerar att göra samma sak samt lite övningar på rummet de nästkommande dagarna (åker hem på torsdag).

Det här är frågorna börjar komma.

  •  Hur vet du var du ska springa och tänk om du springer vilse?
  • Vad tycker dina kollegor om att du tränar när du är iväg med jobbet?
  • Blir det inte mycket packning?
  • Får du inte gå upp väldigt tidigt?
  • Hur gör du med mat och alkohol, det är ju trots allt en del sådant på konferenser.

Detta är inga konstiga frågor och jag förstår att man ställer dem. Jag ser dock inte dessa frågor som ett problem längre. Det har mer blivit en sport, en liten utmaning, att exempelvis hitta den bästa löprundan. Det är något alldeles speciellt att vakna tidigt och ge sig ut i en ny stad samtidigt som solen går upp. Att upptäcka små gränder, gator och möta uppskattande blickar från andra löpare som också är ute vid den tiden. En samhörighet som inte baseras på etnicitet, kultur eller språk.

Så hur gör jag? Om vi tar denna resan som exempel:

Innan avresa hörde jag mig för vilket hotell vi skulle bo på och kollade sedan upp området på Google Maps. Såg direkt att det fanns parker och grönområden i närheten. Bra tänkte jag, då behöver jag inte lägga mer energi på det. Hade det istället varit vinter och dåligt väder hade jag först och främst sett till att hotellet erbjöd ett gym annars googlat/kollat under geotaggar på Instagram efter ett gym i närheten och därefter mailat dem för att fråga om man kan köpa engångs tillträde.

Gällande min packning så packar jag alltid ett par cleana enfärgade (snygga) löpskor förutom heels och boots som jag även använder till exempelvis kostymbyxor och en skjorta om man exempelvis ska gå på en promenad eller göra en annan aktivitet. Dessa skor använder även jag till löpning/träning. Jag packar även ner ett set med shorts och linne och ett set med långa tights och lite tjockare kompressionströja. Jag färgmatchar allt så jag kan mixa och blanda vid behov. Det tar inte mycket plats alls. Har alltid med min en liten påse med tvättmedel om jag skulle behöva tvätta min sportbh (har dock alltid med mig två.)

I går innan jag gick och la mig laddade jag ner kartan över området så den även fanns i offline-läge på mobilen, sen kollade jag vilken väg jag skulle springa till parken.

Mer än så gör jag inte då jag alltid har mobil och ett kreditkort med mig. Så skulle jag springa vilse eller komma alldeles för långt bort så är det bara att ta en taxi tillbaka. Men själva grejen med att springa i nya miljöer är ju just det att man bara springer ut från hotellet och låta benen ta en framåt utan en direkt plan. Att upptäcka och känna frihet. Det är så i alla fall jag njuter och får ut max av min löpning. Givetvis funkar detta med promenader också.

Väl på hotellet brukar jag göra ett minicirkelpass. Det kan exempelvis vara mina rehab-övningar eller andra övningar där jag använder min kroppsvikt.

Jag tänkte köra denna cirkeln imorgon alternativt ikväll innan middagen:
10 st airsquats
10 st v-ups (situps)
10 st armhävningar
10 st superman (rygg resningar)
10/10/10 av mina rumpövningar

x 5 varv.

När det kommer till vad mina kollegor tycker så har jag faktiskt inte reflekterat så mycket om vad de tycker. Jag har aldrig fått höra något negativt direkt, det har väl mer varit kommentarer som ”jag antar att du har varit upp redan och tränat” när man möter dem vid frukosten.” Det tar jag inte som något negativt. De vet ju om att jag tränar mycket och att jag brinner för det. Jag är trygg i mig själv och vet att jag motiverar andra till rörelse, men självklart även att min ”hurtighet” kan vara lite jobbig för somliga – men det är helt ärligt talat inte mitt problem.

Det är inte så annorlunda att träna på en jobbresa mot att träna hemma. Jag menar, jag går upp senare. Idag var jag redo på gatan för en löptur 06:15 vilket var väldigt tidigt då mitt möte inte började fören 08:30 vid frukosten. Så egentligen hade det räckt med att gå upp 06:45 och springa till ca 07:30. Det är ju världens sovmorgon för mig. Men jag ville ha god tid på mig att utforska området och vaknade av mig själv då jag somnade innan tio igår kväll.

Vilket leder mig till nästa fråga: Sena middagar och alkohol. Gör inte det till ett problem! Vill du inte dricka på en jobb/representation-middag så tacka nej och ta en läsk eller vad du nu är sugen på. Vill du ta ett glas vin så gör du det. Det påverkar inte träningen, i alla fall inte för mig. Jag drack två glass vitt igår till middagen och somnade redan innan tio vilket betyder att jag fick 8 timmars sömn. De gånger jag har haft sena middagar eller ”utekvällar” har jag tagit sovmorgon om jag inte har velat träna dagen efter eller helt enkelt bestämt mig för tidigt på kvällen att jag endast kommer ta 1-2 glas eller alkoholfritt, vara med till senast ett visst klockslag och därefter tacka för mig. Gör det mig till en tråkig människa? Nej absolut inte. Gör det min prestation sämre? Överhuvudtaget inte. Snarare bättre. Jag får det bästa av två världar vilket ger mig energi, ökad arbetsmoral och en närvaro som håller under långa dagar.

Maten då? Ja nu äter jag ju det mesta, förutom kött under en period. Så jag har ju inga problem att äta ute. Däremot kan jag be köket om specialare ibland när jag ser att menyn endast innehåller skit eller sådant jag inte är sugen på. Då brukar jag be dem kombinera exempelvis en vanlig grönsallad som brukar finnas på princip alla menyer med en extra bit lax eller höra om de inte har lite fisk och hederlig kokt potatis och en grönsallad.  Våga fråga! Du är inte jobbig. Du är en betalande kund och har rätt till höra dig för. Det är många kök som är väldigt tillmötesgående och påhittiga.

Jag tror många tänker för mycket. Målar upp problematik som inte finns. Vill man och har lust att träna när man är bortrest så finns det alla möjligheter. Vill man inte så är det fine med.

Men skillnaden är att här bestämmer du själv – inte dina negativa begränsande tankar.

Karriär, drömmar och insikter.

”Åååh kan inte du skriva mer om din yrkesroll! Vad du tänker kring karriär och din feeling på jobbsituation nu… Är du lika målmedveten och härligt inställd på arbetsplatsen som när du tränar? Vad har du för jobb-drömmar, om du har några? Så många frågor men jag vill liksom flytta in i din hjärna, haha. Du är så fascinerande! Stor kram!”

Hej Elin,

Vilken rolig fråga och det är inte varje dag man blir kallad för fascinerande. Vad glad jag blir, tack! Jag har fått en del frågor om vad det är jag egentligen jobbar med vilket är helt förståeligt då jag fram tills de senaste månaderna inte har skrivit eller pratat om mitt jobb. Detta är av den enkla anledningen att jag har velat hålla isär det och mina sociala medier då jag inte har velat att det på något sätt ska påverka mitt jobb. Missförstå mig rätt när jag skriver ”påverka”. Jag är väldigt stolt över det jag har byggt upp på mina sociala medier och allt jag postar och någonsin har postat står jag rakryggat för. Lika stolt som jag är över mitt yrkesliv, mina olika arbetsplatser och allt jag har uträttat och kunskapen som har växt i takt med åren som har gått. Men jag har helt enkelt varit försiktig och väldigt noga med att inte låta något påverka mitt ”yrkesliv”.

Men jag tänkt om och börjat lossa lite på det då jag märker att många ställer frågor hur det är att jobba inom försäkring/bärgnings-branschen och är genuint intresserade. Jag har även fått förfrågningar att hålla föredrag kring motivation och personlig utveckling från forna kollegor etc. Ser det lite som en chans att kunna inspirera fler att söka sig inom just den branschen jag är inom just nu samt visa att man inte behöver ha ett kreddigt jobb som det just nu känns som att var och varannan människa har ångest över idag för att de inte har. Pratade med en tjej häromdagen som var nedstämd över att hon var socialpedagog. Anledningen till hennes ångest var att det inte var lika ”häftigt” som de personer hon följer på Instagram. Det var som att anledningen till varför hon en gång sökte sig in till skolan, hennes längtan att hjälpa barn och ungdomar och hennes passion för just det yrket hade försvunnit på vägen och hon hade tappat bort sig bland flådiga afterworks, spejsade kontor och påkostade konferenser. Det var som att allt detta hamnade i skymundan, trots att hon egentligen älskade vad hon gjorde och var riktigt grym på det. Det kommer alltid finnas jobb som är ”häftigare” än andra, det går inte att komma ifrån. Men vet ni vad som är riktigt häftigt, att vakna på morgonen utan ångest och trivas med vad man gör. Vare sig man är platssättare, advokat, egen företagare, revisor, PR-konsult eller vårdbiträde. Det spelar ingen roll vad man gör när man själv är helt trygg i det och gör sin grej.

Så vad jag gör jag om dagarna?
Hm, låt mig försöka sammanfatta det så enkelt så möjligt. Jag jobbar med Nätverket på SOS International. Nej nej, inte SOS Alarm som 98% tror när jag säger företagsnamnet. Erkänn att du också tänkte det. Vi erbjuder White label-tjänster för våra kunder och jobbar aktivt framåt inom bland annat bilbranschen som just nu befinner sig i en väldigt spännande fas. SOS International är dit du vänder dig om du exempelvis blir sjuk i utlandet och behöver assistans/hemtransport, vi hanterar även bilbärgning och andra bil-relaterade ärenden runt om i världen. Jag jobbar främst med Sverige och Norden, men det händer att jag är inblandad i några enstaka ärenden runt om Europa med. Förutom nätverket så jobbar jag med inköp/upphandling av tjänster som gör det möjligt för larmcentralen att hjälpa till med hyrbil, taxi och hotell efter att dom har fått hjälp av oss med bärgning. Vår larmcentral ligger i Mörby Centrum där ca 140 personer idag jobbar och det är även där vi har vår trafikledningscentral för bärgningsnätverket i Stockholm.

Det är den korta och enkla versionen av mitt jobb. Sedan tillkommer det en del projekt, utbildning av larmpersonal och eventplanering för olika kundevent.

Mina dagar är olika från dag till dag, de är krävande, utmanande och jag lär mig oerhört mycket, speciellt om ämnen jag aldrig trodde jag skulle vara i närheten av att snudda vid. Jag menar, jag kan med lätthet peka ut vilka bärgningsbilar som behövs för olika jobb, är numera rätt hajj på bilar och transporter, kan urskilja en TMA-bil på långt avstånd på en motorväg och skulle vilja säga att jag är rätt kompetent gällande de olika hyrbilsföretagen i Sverige. Vem trodde det för 2 år sedan? Jag är fascinerad av branschen och tror definitivt min utbildning  som jag har i grunden samt mina tidigare jobb har banat väg för det jag gör idag. Visst, jag kanske inte jobbar med exakt det jag utbildade mig till, men jag har plockat delar och satt ihop det till någon form av konstellation som har gjort mig mångsidig och framförallt – villig att lära.

Hur jag tänker gällande min karriär?
För några år sedan var jag mer betagen av min karriär. Jag var fullt inställd på att klättra på karriärstegen och tjäna bra med pengar. Den inställningen är idag något mer avslappnad och jag har under de senaste två åren hittat ett lugn och en trygghet dels i mig själv, men även i mitt förhållande till min arbetsplats och hur jag vill leva mitt liv. Självklart vill jag fortfarande tjäna pengar, det ska jag inte hymla om. En bra ekonomi gör det möjligt att exempelvis leva den livsstilen jag vill och jag tänker inte hyckla och säga att pengar inte gör en lycklig, för på ett sätt så blir jag ju lycklig av mina resor, tävlingar och goda middagar. Och allt sånt kostar pengar.

Men det är inte allt och nuförtiden värdesätter jag tid lika högt, om inte mer än pengar. För mig är det otroligt viktigt att kunna vara flexibel och bestämma över min tid själv. Jag brukar ofta skämta om att min själ sakta men säkert skulle självdö om jag skulle bli tvungen att stämpla in och ut på minuten varje dag. Det ligger en stor dos av allvar i det. Jag hade inte mått bra av det och min kreativitet, entusiasm och energi hade försvunnit i takt med att kedjan till skrivbordet hade dragits åt. Idag värdesätter jag frihet och att kunna styra min egna tid mer än att klättra på karriärstegen. Jag har ett jobb som möter mina behvv, är förstående och går att resonera med. Visst önskar jag att min tjänst innehöll fler restimmar än vad jag redan har och visst kan jag önska att kontoret inte låg utanför stan. Men det är små saker jämfört med vad jag faktiskt redan har. Det är lätt att titta sig avundsjukt omkring och önska man hade en mer roligare, spännande och ”lyxigare” tjänst, det är även lätt att bli hemmablind och inte uppskatta det man har. Det är absolut viktigt att vara krävande och veta vad man vill. Att inse sitt egna värde och hur företaget gynnas av närvaron och alla de timmar av dedikation man faktiskt lägger. Men det är också viktigt att stanna upp, lyfta blicken och klappa sig själv på axeln. Se vad man har lyckas åstadkomma, eller kanske håller på att åstadkomma. Se framåt istället för neråt. Se möjligheterna och framförallt – våga kommunicera sina önskemål och idéer.

Jag skulle påstå att jag är lika målmedveten på jobbet som jag är med min träning. Det är dock i en lugnare form. Har jobbat mycket med min otålighet och viljan att göra saker fort och i ett högt tempo. Viljan att högprestera och göra mitt bästa, och framförallt alltid vara den man går till och får saker och ting fixade oavsett tid på dygnet. Det har inte gått över en natt, men idag är jag betydligt lugnare i min roll, jag tar mer tid på mig och delegerar bättre samt är bättre på att faktiskt inte säga ja till allt. Min enskilda prestation kommer inte få företaget framåt och man är alltid utbytbar. Och framförallt  – jag gör ingen nytta om jag totalt bränner ut mig själv.

Mina framtidsplaner just nu är att försöka jobba mer kvalitativt med mina sociala medier och fortsätta bygga min roll och min kunskap på SOS International. Det är absolut möjligt att göra både och. Jag hoppas även kunna forma min roll ännu mer och kunna jobba lika flexibelt som jag gör idag, om inte mer. För mig handlar det inte om att klocka arbetstider, då jag vet att jag någonstans alltid kommer jobba mer än mina 8h per dag. Detta även om jag inte alltid sitter på kontoret under dessa timmarna. Jag har liksom inga problem att öppna datorn på kvällarna för att kolla upp lite grejer om jag får ett jobbsamtal, svara på mail etc. Och det är heller ingenting som jag räknar in i min jobbtid, varför skulle jag när jag kan komma in senare de dagarna jag har något ärende/event/möte på morgonen eller kan jobba hemifrån och ta en längre lunchbreak för att träna, vilket jag enkelt kan ta igen på exempelvis kvällen. Allt handlar om ge och ta, och jag har inga som helst problem att ge mitt jobb 200%. Bara jag vet att de backar mig och uppskattar det jag gör samt att vi har en ärlig och öppen dialog.

Men det är klart, drömmar har man alltid och jag ska inte sticka under stolen att jag drömmer om ett jobb där jag kan spendera vissa månader utomlands. Som jag kan kombinera med resor och mat. Där mitt stora intresse, träning och hälsa, kan samsas med det jag gör idag. En hållbar livsstil. Där projektledning, koordination av tjänster, coachning, nätverk och kommunikation är en del av dagarna. Det är klart jag drömmer om det. Och det finns egentligen ingenting som säger att det inte skulle vara möjligt. Kanske inte just nu, men vem vet om 5-10 år? Jag vet inte vad som händer i framtiden och jag behöver ingen exakt plan, hade jag haft det så hade jag aldrig varit där jag är idag. Och jag trivs väldigt bra med var jag är idag. Så jag fortsätter hålla mina dörrar öppna och ser till att gnistan håller i sig.

Ska fortsätta jobba undan lite nu, sitter på Arlanda och väntar in min chef. Vi drar till Prag om någon timme för 4 dagar konferans och besök på larmcentraler som vi jobbar med. Ser framemot lite sol, miljöombyte (och nu menar jag inte land då det knappt är 12 timmar sedan jag lämnade Dublin, utan arbetsmiljö) och nya kunskaper.

Uppskattar ni sådana typer av inlägg? Vad vill ni läsa om mer? Stor kram, hej!

senaste från Hälsa

Slottsafari och stimmiga klubbgolv.

Igår hyrde vi en bil via Car to Go (samma funktion som Drive Now i Sverige) och åkte ut från stan för lite castle hunting.

Första stoppet var Malahide som låg ca 20 minuter utanför Dublin. Solen sken och värmde våra bara ben medan vi gick en runda runt slottet. Det fick dock ett abrupt slut när det började regna. Hej Irländskt väderomslag. Vi tog det som tecken att röra oss vidare till Swords där nästa slott låg.

Efter en obligatorisk ”hej här sitter vi helt avslappnat på en stenmur framför ett gammalt slott” – bild var det dags att bege sig vidare.

Jag var dock inte klar med sittposeringen.

Sista stoppet var Howth där vi även skulle äta lunch. Howth är en söt liten fiskeby ca 45 minuter utanför Dublin där det mer eller mindre alltid blåser orkan. Okej, kanske inte. Men nästan. Väldigt blåsigt ställe i vart fall. Det går både buss och tåg dit och är ett väldigt populärt ställe att besöka.

 

Vår promenad ut längs vattnet blev väldigt kort och istället tog vi sikte på att hitta ett ställe att äta lunch på. Vi hamnade på The Brass Monkey där vi fullständigt gick loss på olika små rätter med räkor, musslor och pajer. Sjukt prisvärt och väldigt väldigt gott.


Efter några timmar hemma där en och annan powernap avnjöts svidade vi om för kvällen och tog en taxi till The Gastro Bar där vi hade bord.

Beställde in en syrlig chili/fläderbloms fördrink.

Sedan började ett inferno av matupplevelser. Vi tog in ca 8 olika mellanrätter som vi delade på. Ett stort plus för efterätterna som var extremt bra. Speciellt banoffekrämen. B a n a n a z!

Kvällen övergick till drinkar på No Name Bar och därefter House. Vi avslutade med hysteriska dansbattles nere i en mörk klubbloka som hette Leggs och mest liknade en dekadent svartklubb. Tror vi somnade i en hög runt halv fem efter att ha räddat lite av dagens baksmälla med pizzaefterfest.

Det var dagens sista bild. Besparar er resten av kvällens bilder, var glada för det. Hur som haver. Sjukt bra kväll. Allt var bra och jag vill redan göra om det igen.

Nej nu måste jag sluta, planet taxar ut och flygvärdinnan hetsar att jag ska stänga av mobilen. Hörs Hej!

Facebook, ostron och kullersten.

Istället för att köra min helg i bilder så tänkte jag dela upp det lite då det blir så mycket bilder när jag reser och lite kaka på kaka om jag ska köra ännu en recap på måndagen. Så här kommer fredagen och första dagen i Dublin.

 

Landade runt 09.00 i ett soligt Dublin. Köpte dadelbollar och drog sedan inåt stan där Pernilla, som vi skulle besöka, väntade på oss.

Hittade en sjysst tegelvägg.

Efter några timmars jobb hemma hos Pernilla tog vi oss ut igen och begav oss mot…

..FACEBOOK!

Pernillas kille Ben jobbar på Facebook och bjöd därför in oss för en liten tour runt kontoret och lunch i deras massiva lunchrestaurang. Jag insåg snabbt att jag befann mig på världens coolaste arbetsplats. Deras nytänkande, frihet för de anställda och alla förmåner var så otroligt givmilt och fascinerande. Jag gick mest runt och gapade av förundran. När jag inte hade munnen full av glass såklart. Gratis glass. Allt var gratis. Älskar Facebook. Drömjobb. Slut på avundsjuk beundran.

Sen gick vi vidare till The Dean för eftermiddagsvin innan vi begav oss vidare hem igen för lite chill, jobb och omladdning för kvällen.

Sen var det dags för middag och vi haffade en Uber.

Och begav oss mot Klaw som låg vid Temple Bar området.

Där åt vi ostron och krabb mac’n’cheese samt drack iskallt vitt vin. M a g i.  Ni måste besöka det stället om ni någonsin är i Dublin.

Vi avslutade med en ostbricka och espresso Martini på ett annat ställe innan vid tog en Uber hem igen och var i säng vid klocka elva. Perfekt fredag med fantastiskt sällskap.

Vi hörs snart igen, ska ta en powernap nu. Att jaga slott är utmattande. Hej!

 

Dublin och kapat hår.

Tittar in och säger ett snabbt hej! Vi har landat, hittat en bra fotovägg och checkat in hos Pernilla som står för helgens boende och häng. Nu väntar några timmars jobb innan vi beger oss till…Facebook! Stay tuned!

P.s Kapade håret igår, damn fine om ni frågar mig.

Hej!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!