Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Triathlon

CANYON – Att köpa cykel på nätet, krångligt eller bara tidseffektivt?


Det här är min tempohoj.Det är snabb och jäkligt snygg jäkel som gör skäl för sitt namn. Jag får många frågor kring hur jag tycker den fungerar nu när jag har haft ett par veckor samt om det är krångligt att beställa på nätet då Canyon inte har någon fysisk butik i Sverige utan enbart kör online. Vilket leder till nästa fråga, varför enbart online? Förutom deras showroom i Koblenz då. Svaret är rätt enkelt: de erbjuder bra priser utan mellanhänder och har valt att slopa fysiska butiker och lägger krutet på att leverera kvalité och service med personal som besitter spetskompetens via mail, telefon och chat. De har dock ett mindre verkstad utanför Stockholm i Bålsta där man kan lämna in cykel om något skulle strula, eller skicka via UPS, det väljer man själv.

Nu har jag som sagt haft den ett par veckor och som jag skrev i något inlägg förra veckan så blir jag bara mer och mer kär i den för varje dag som går. Jag trodde aldrig jag först och främst skulle uppleva en sådan skillnad på att cykla tempo i jämförelse till en vanlig racer. Att den dessutom har el-växlar gör hela upplevelsen ännu coolare där man far fram i 35km/h och hör ett lätt ”ziit” när man trycker in ena knappen på tempostyret för växling. För er som är nya på cykling och undrar vad fasiken det är jag snackar om så får man en aerodynamisk position som avlastar överkroppen och fokuserar all kraft till benen på en tempocykel som även kallas för Triathloncykel och den är mer till för att cykla rena temposträckor själv med som på-tävling än en racer (landsvägscykel) som är mer ”allround” och exempelvis används i lopp som Vätternrundan då man cyklar i klunga.

Jag börjar verkligen få till rundtrampet och känner hur jag kopplar in baksida lår då och då vilket resulterar i markant skillnad på farten. Men det är en bit kvar tills jag kommer känna mig 100 procent hemma på den och tills dess gäller det bara att nöta mil efter mil. Ser så framemot att ta ut den på tävling och få testa på farten ordentligt. Finns en väldigt trevlig raksträcka på IM Jönköping ca 5 mil in i loppet där jag planerar att dra på ordentligt.

Tänkte samla ihop lite ”bra att veta” vid beställning av cykel hos Canyon. Allt står på hemsidan som är väldigt lättnavigerad men då ni är en del som har efterfrågat samlad info tänker jag samla allt i detta inlägget. Bra va?

Beställning kan göras direkt på hemsidan via telefon, chat eller epost och leveranstiden varierar men räkna runt 2-6 veckor beroende på vad det är för cykel. Man får ett datum när man klickar vidare på den cykeln man har valt.

Det finns cyklar under ”Express bike” som finns på lager och skickas omgående, vilket inom Europa är inom en vecka.

Det är 2 års garanti på cykel och dess komponenter med undantag för slitdelar. Utöver den tvååriga garanting så lämnar Canyon en frivillig garanti på ytterligare 4 år på ramar och gafflar på landsvägs,triathlon, urban, mountainbike och fitnesscyklar.

Varje cykel levereras med 30 dagars kostnadsfri returrätt och i Canyons patenterade BikeGuard. De är fullt monterade förutom hjul och styre vilket man monterar själv vid leverans (det tar max 10 minuter, kan jag så kan vem som helst fixa det där) och man får även utförliga instruktioner samt verktyg men kan även få hjälp via telefon. Det finns även digitala manualer på hemsidan.

Canyon erbjuder service efter att cykeln har levererats i form av verkstad, 50 punkts kontroll, crash replacement och kundservice via telefon, chatt och mail.Förutom cyklar så säljer Canyon sjyssta cykelkläder (setet ovan har jag) från bland annat POC, Rapha och Endura (finns här)

Det vore enkelt för mig att skriva ”köp Canyon” då de lånar ut en cykel till mig i år. Men det är inte riktigt så enkelt då det hade märkts ganska fort om jag inte hade gillat varumärket. För tro mig, det är pest och pina att cykla på något som inte passar en. Been there done that. Tänk att man ska tillbringa x antal timmar på cykeln. Ibland en halv dag, då m å s t e det funka annars kommer kroppen på riktigt göra så ont att det kommer kännas att man har blivit instängd i en torktumlare i 3 dagar. Dessutom kommer de nedre regionerna checka ut för all evighet. Men det värsta av all: avsmaken för cyklingen som kommer fortare än inbetalningen för tv-licens.

Så kort och gott, cykla på det du tycker om och passar. Och om du funderar på att testa ett nytt märke, byta upp dig eller bara vill ha en riktigt bra hoj så kan jag varmt rekommendera Canyon. Både landsväg som tempo. Har inte ännu testar deras mountainbikes så kan ej uttala mig om dem.

För att svara på rubrikens fråga så blir det helt enkelt det senare, det är inte alls så krångligt som det verkar. Snarare tvärtom.

Sen om jag får väva in något väldigt ytligt såhär på slutet: de gör jäkligt sexiga cyklar. Det kallas inte cykelporr för ingenting.

”…att börja jämföra sig och glömma bort hur långt man faktiskt har kommit.”

Fick feeling häromdagen och skjöt ut en spontanfråga till Nathalie om hon skulle med och köra tempo på Ekerö. Det är sällan det verkligen klaffar så bra då vi båda har mycket i livet och hon har sin träning då hon elit-satsar mot IRONMAN Hawaii, men igår fick vi till det och körde ett riktigt bra pass på 78 km ut till Färentuna och tillbaka. Jag hade utbildning till lite över sex med ett stort gäng larmoperatörer som skulle börja så vi kom iväg rätt sent med tanke på att turen nästan tog 3 timmar med stopp för lite energipåfyllning på ICA samt alla förbaskade rödljus ut från stan. Tror jag var hemma vid kvart i tio och åt en riktigt sorglig middag i form av 3 knäckisar med makrill. Inte helt optimalt efter långpass och det är en av anledningarna jag egentligen inte tycker om att träna så sent på kvällen – mina kvällsrutiner och framförallt maten blir lidande. Där har ni en av anledningarna till att jag älskar morgonträning. Väver in det då jag får den frågan så ofta. Hur ORKAR du kör så tidigt på morgonen?

Så här är det.

Jag tycker helt enkelt det är så gött att ha träningen avklarad innan stan har vaknat till liv och sedan vara ”fri” resten av dagen. Slippa behöva ha träningen ”hängandes” över en under dagen och behöva rodda med det om något oförutsett händer. Plus att man känner sig jävligt bad-ass av att träna okristligt tidigt, även om det är riktigt jobbigt att vakna så tidigt. För det är något många faktiskt tror – att jag tycker det är hur skoj som helst att gå upp tidigt. Alltså nej. Nej nej nej. Det är rena döden och jag har insett att jag slås av en lätt touch av ångest varje gång jag vaknar innan klockan slår 06:00. MEN, den känslan försvinner väldigt fort och jag har tränat upp min tolerans och acceptans kring att kliva upp tidigt. Jag VET att det fungerar väldigt bra för mig i livet och att jag faktiskt svarar väldigt bra på att träna på morgonen. Har lite svårt för människor som säger att de inte kan vakna på morgonen, vuxna människor som har lämnat tonåren men som fortfarande inte klarar av att slänga benen över sängkanten och kliva upp. Det för mig kommer alltid vara något jag inte helt kommer förstå.

Som sagt, att vara morgonpigg är inget man föds med, utan något man anpassar och tränar upp. Man växer upp och formar livet utifrån sin rytm och därmed det klassiska ”kvälls/morgon-människa” snacket. Så tror jag iallafall det fungerar för mig. Och därav skapas en inre motivation som gör ett beteende för långvarigt och något jag faktiskt kan upprätthålla. Samma sak gäller träningen, min inre motivation och mitt VARFÖR är så starkt att jag faktiskt sällan har några riktiga dippar. Det händer någon gång om året jag blir less, tar 2-3 dagar off träningen, men sen är jag på det igen.

Åter till cyklingen. Den gick som sagt väldigt bra. Hade 6 mil koncentrerad tävlingsfart och resterande i en lätt ansträngande rull. Lyckades hålla mig till ett bra tempo 85% av 60 km och får vara nöjd med utfallet. Även om jag hade velat vara mycket starkare och snabbare, men det kommer. Jag måste lita på det och ha tilltro till min träning, min coach och min faktiska kapacitet. Den finns där och jag vet att jag kan, men ni vet, när man har så många grymma atleter runt omkring sig så är det tyvärr ganska lätt när det känns motigt att börja jämföra sig och glömma bort hur långt man faktiskt har kommit.

För det är ju en bra jädra bit.

Q&A – ”Dina bästa tips för hur man kommer igång med triathlon”

”Hej och tack för en himla bra och inspirerande blogg!
Är själv sugen på att börja med triathlon (har kommit så långt att jag skaffat en racer och en våtdräkt med drömmålet att genomföra en IM 70.3 nästa år) och undrar om inte du kan dela med dig av dina bästa tips för hur man kommer igång? Hur ska man tänka med träning och återhämtning? När ska man börja fundera på att skaffa en coach?

Du är grym!”

Hej! 
Så roligt att du är sugen på att börja med triathlon, det är och kommer alltid att vara ett av mina bästa beslut i livet. Jag tycker definitivt du ska satsa på en 70.3 distans nästa år, helt klart genomförbart. Här kan du läsa mina racereports från bland annat IM Jönköping, IM Gdynia och IM Marbella. Har samlat lite inlägg till dig som jag rekommenderar att du läser, där står det mesta. Gällande träning och återhämtning – ja alltså jag vill verkligen slå ett slag för att anlita en coach. Jag kör med Simon Forsberg och har ett rätt omfattande coachupplägg med avstämning varannan vecka och daglig planerad träning. Men det finns ”friare” coachningsupplägg att tillgå om man vill mjukstarta. Det viktigaste som jag har fått med mig under dessa två är att nöta nöta nöta. Det funkar liksom inte att simma en gång varannan vecka och tro att man ska bli bra på crawl. Man måste ta sig dit och spendera x antal dagar i veckan i bassängen. Samma sak gäller cyklingen, samla mil i benen och träna kvalitativt. När man har kommer över den första tröskeln där allt känns riktigt jobbigt och som att det ej kommer gå så kommer det faktiskt, tro eller ej, att lossna.

Energiintag under tävling 
Packa inför IRONMAN (Triathlon)
Sugen på att börja cykla? Såhär gjorde jag!
Cykeltips och träning innan tävling
Vo2Max och laktat-tester
Skaffa coach?
Triathlon for dummies del 1
Triathlon for dummies del 2
Triathlon for dummies del 3

Triathlon är en sjukt allsidig sport som dessutom har varit ett stort mental stöd för mig. Jag har verkligen byggt pannben, upptäckt nya sidor hos mig själv och landat i min träning och vem jag är. Jag kommer alltid lyfta tungt och testa olika sporter, men jag vet ganska säkert att triathlon är här att stanna. jag menar, har jag klarat 5 stycken triathlon så finns det ju inget stopp längre, eller hur?

Lycka till och tveka inte att fråga om något är oklart. <3

Sickla 17:30

Så kom den dagen då allting stämde och jag kom på mig själv att le så brett när jag simtag efter simtag plöjde fram genom vattnet att jag fick kallsupar och hann tänka hur pass äckligt Sicklasjö egentligen var.

Dagen har varit relativt seg på grund av 3 timmars sömn då vi kom hem runt halv fyra inatt (SAS levererade verkligen hög klass i helgen) och innan jag somnade hann klockan bli fyra och 3,5 timmar senare ringde klockan igen. Fyfan. Jag säger det igen men lägger till ett extra fy. Fy fy fan. Sen har allt gått i en jädra fart. Är så glad att jag hann jobba undan en del igår i loungen under förseningen, det gjorde valet att dra iväg en halvtimme tidigare än planerat från kontoret till Sickla väldigt enkelt. Jag behövde komma ut. Höll på att förlora förståndet på kontoret. Det borrades ovanför mitt skrivbord, luften stod stilla och jag kände mig ovanligt stissig. Så när jag kände att allt var under kontroll och var klar med det som behövdes göras skyndade jag iväg för att byta om till baddräkt under mina vanliga kläder och drog sedan söder om stan där jag la mig rakt ner i gräset bredvid bryggan och slöt ögonen. Folk som gick förbi måste ha trott att jag var en aningens borta (eller rymt från hispan) där jag låg utspridd med armar och ben som en sjöstjärna i gräset.

Jag tänker inte ens låtsas som att jag inte fattar vad jag behöver göra. Det är klart jag fattar att tempot är högt. Och denna lilla micropaus kanske inte låter som något speciellt men för mig betydde den väldigt mycket idag. Och den räckte där och då.

Tror jag låg så i 15-20 minuter innan jag vaknade till lagom till att se Åsa promenera ner på gångvägen mot vattnet. Strax därpå kom även Karin och en stund senare låg vi och guppade som små sälar i våra Orca-dräkter i det varma vattnet. 100 meter blev till 500 meter och ca 40 minuter senare pausade jag klockan på 1950 förbannat härliga meter. Det var längesen jag kände en sådan frid när jag simmade. Blev euforisk av glädje men även av lättnad att jag faktiskt hade det i mig.

Det var inte alls det passet som stod på schemat för mig idag men tanken på att ligga och nöta hårda 50 m intervaller gjorde mig helt matt. Jag behövde bara få simma utan någon press och besvikelse som med 100 procent skulle infinna sig då jag inte hade kunnat leverera några bra intervaller idag.

Lycklig i själen åkte jag hem, åt grillad halloumi med vattenmelonsallad och ägnade sedan kvällen åt att mecka samt tvätta min cykel efter helgen.

Imorgon har jag ett tungt brickpass på schemat, kontorstid, möte med Björn Axén och på kvällen håller jag och Louise ett aktiesparar-event med Friendcation. Lång dag, men lika mycket som jag behöver sova i gräset med solen i ansiktet så behöver jag dessa dagar då jag fort rör mig framåt med vinden i ansiktet och en puls som sjuder av liv.

Kram på er.

Q & A – Energiintag under lopp.

”Hej hej! Skulle bli jätteglad om du vill berätta om ditt energiintag under Ironman 70.3?! Allt du stoppar i dig, vad du dricker. Hur ofta osv..?”

Hej! Visst kan jag det. Har skrivit lite om det i min raceplan inför när IM Marbella 70.3 som du hittar här. Men kan utveckla det lite mer. Jag börjar tänka på vad jag får i mig redan 3-4 dagar innan ett lopp. Viktigt att betona att jag inte laddar något speciellt för lopp under 2 timmar. Då äter jag på som vanligt, kanske att jag äter en banan extra i gröten på morgonen. Men då jag länge körde periodisk fasta och till och med har kört en del mil-lopp på fastande mage så är jag rätt härdad och kroppen fördelar energiresurserna rätt bra och tycker det är ganska bortkastat att ladda för kosta distanser. Nu utgår jag helt från mig själv, men jag tror vi människor har en tendens att överladda med energi när vi egentligen inte behöver det. Men som sagt, det är upp till var och en. Det är en mental grej för många med.

Men för att återgå till uppladdning inför en 70.3 distans. Jag börjar som sagt 4-5 dagar innan loppet med att öka vattenintaget, adderar rödbetsjuice pga nitratet och är det varmt ute dricker jag Resorb när jag vaknar, saltar maten lite extra och drar ner på kaffet. Då jag kan dricka kaffe precis innan läggdags utan att påverkas av koffeinet är detta ett knep för mig att ”lura” kroppen att få en kick av koffeinet som jag drar i mig under tävling i form av gels och sportdryck. Sen tror jag att denna lilla ritual har skonat min mage också. För även om ens mage inte är sig lik under och dagarna efter tävling så mår den betydligt bättre än om jag hade öst på med kaffe också.

Jag ökar kolhydraterna med 75% dagarna innan loppet och äter i princip som jag alltid brukar men tar exempelvis en extra portion av allt. Speciellt av potatis, pasta eller ris. För enkelhetens skull, låt oss säga att jag dubblar det jag äter..eller tredubblar om det är en riktigt god pasta 😉

Kvällen innan lopp så äter jag ”den sista måltiden” som jag så dramatiskt kallar det. Det är betydligt roligare än hur det låter dock och innebär att jag äter exakt det jag är sugen på. Oftast är det pizza (min favoritmat) eller grillad fisk med extra allt. Lägg sedan på en grandios godispåse och glass på det. Försöker dricka extra med vatten och lägger mig tidigt så jag har minst 8 timmars sömn i kroppen när jag vaknar då man nästan alltid stiger upp innan sex på morgonen på tävlingsdagen. Jag äter frukost ca 3 timmar innan start vilket alltid består av 2 dl havregrynsgröt, 1 banan, jordnötssmör och granola. Ibland toppar jag med havremjölk för det ska gå ner lättare. Till det försöker jag äta två mackor med ost. 20 minuter innan start drar jag i mig sportdryck och en halv bar/gel och därefter försöker jag dricka en sportdryck/vatten i timmen samt 1 gel var 50 minut på cykeln. Jag fokuserar allt mitt energiintag till cykelmomentet då det är där jag behöver det som mest. När det kommer till löpningen så brukar jag ha lite några bitar choklad som ”beröm för jag klarade cyklingen” i transition området vilket jag drar i mig när jag byter om till löpskor. Sen springer jag på fram tills jag har ca 5 km kvar och då drar jag i mig en sista gel.

Saken är den att man aldrig kan ha ett spikat schema, i alla fall inte jag. Känner jag att jag är mer hungrig innan ett lopp så äter jag samma sak gäller energin under ett lopp. Det finns så mycket som spelar in. Dagsform, vätskebalansen etc. Lita på din magkänsla och framförallt kroppen, var ej att dra i dig energi och utvärdera efter loppet. Hade du dippar? Fanns det någonstans du kunde ökat energin? Eller rent av dragit ner? Gör det inte för komplicerat, keep it simple och lycka till!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Paulina Forsberg
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Sara Che
Lifestyle
By Momo
Mode
Fanny Ekstrand
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Imane Asry
Lifestyle
Evelina Andersson
Lifestyle
Emelie Walles
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Marie Serneholt
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Sophia Anderberg
Hälsa
Sassa Asli
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Jenny Sunding
Mode
Emma Danielsson