Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Träning

How to survive a Polish Triathlon.

Jag ska ju ner till Gdynia i Polen den 4-7 augusti för att tävla i IRONMAN 70.3 distansen. Inför detta bad gänget i Polen mig att sätta ihop en liten video som de har delat i sina polska kanaler.

En video där jag översätter svåra polska triathlon fraser till engelska. Som ett litet surviverkit för en tävling i Polen. ”En rolig grej liksom.”

Haha oh well.

”Pamiętacie naszą szwedzką ambasadorkę? Musicie to zobaczyć! Joanna Swica o tym, co każdy zagraniczny triathlonista powinien umieć, aby przetrwać na zawodach w Polsce  Końcówka jest genialna!
10 useful words (and more!) to survive IRONMAN in Poland. Must-watch! ;-)”

Jag låter som en full sluddrig turist som efter en crashcourse i Polska bestämt mig för att berika landet med mina kunskaper. Och det är väl okej om det inte vore så att jag faktiskt är född i landet och polska är mitt modersmål.

Undra om de ens kommer släppa in mig i landet?

Powodzenia!

Var tränar jag?

Detta inlägget är ett samarbete med Brucepass.

Jag har under mina år i Stockholm hunnit runt på en hel del olika gym och testat de flesta träningsformer, pass och gymkedjor. Och i med att jag får en del frågor kring vart jag tränar om dagarna och om jag kan rekommendera några gym så har jag helt enkelt gjort så att jag har testat några studioa som är anslutna till Bruce för att bilda mig en egen uppfattning och helt enkelt testa på det jag har varit sugen på länge. Många av de studios/anläggningar tränar jag redan sedan länge på, så jag tänkte därför lägga ihop mina favoritställen som jag alltid tränar på samt nya favoriter.

Vi börjar med SATS. Oj vilken trotjänare jag är till SATS, trots många besvikelser genom åren så är jag ändå en trogen kund till kedjan. Varför?

– Tillgängligheten. Jag har alltid bott mindre än 1 km till närmsta anläggning vart jag än har bott i Stockholm och idag bor jag 100 m från Sportpalatset. Dessutom finns Sats i Malmö och GBG samt Norge vilket har underlättat en del i exempelvis jobbresor.
– Utbudet. Vare sig jag vill springa, cykla, styrketräna eller köra ett pass så finns det något jag kan göra på SATS. Det passar mitt schema och jag är flexibel att kunna mixa och lägga ihop träningen så den passar mig själv.
– Friheten. Jag kan alltid planera min träning utifrån vart ett center finns någonstans och ha med mig gymbagen när jag åker till/från ett ställe.

De SATS center jag tränar på är:


SATS Sportpalatset: Ligger som sagt väldigt nära mig. Hade inte huset framför legat där det låg hade jag kunnat kastat havrebollar ner på entrén. Enda nackdelen med Sportpalatser är att personalen kan vara lite nonchalant och sur ibland och att det är så jävla mycket folk mellan 16 och 19 på eftermiddagen, men förutom det så är Sportpalatsen faktiskt väldigt bra. Det är stort, luftigt med bra yta för styrketräning och egna cirkelpass. Jag har ägnat många timmar på deras löppband. Det enda jag önskar var att de öppnade 05:00 istället för 06:00 och tog in wattcyklar.

SATS Fridhemsplan: Ligger några hundra meter upp på gatan och var mitt favoritgym förr i tiden. Men när Sportis öppnade så blev övergången ganska naturligt även om jag 1-2 gånger i veckan kör på Fridhemsplan då deras cykelklasser är bättre och personalen är oerhört trevlig. Ett stort plus är att man slipper trängas där.

SATS Hötorget: Här snackar vi prime time. Gymmet öppnar 05:00, de har grymma cykelklasser som leds av jäkligt duktiga cyklister och Hans som är en av mina favorit PT:s huserar även här. Sen att det ligger mitt i stan, till och från mitt jobb och har fått en riktigt bra yta för styrkelyft ökar bara nöjdheten. Helt klart ett av mina favoritcenter.

SATS Zenit: Älskar deras transformerpass och mängden löpband. Är inte där lika ofta längre men förr körde jag nästan all styrketräning på Zenit. Det är något med lokalen som gör att man blir taggad och sen ligger gymmet lägligt mitt i smeten.

SATS Mörby (Danderyd): Ligger 10 m från mitt jobb. Tränar där i absolut nödfall om jag har tight om tid innan jobb eller ska någonstans direkt från jobb och behöver riva av träningen. Jag springer oftast där eller kör lättare cirklar. Ett plus är att löpbanden alltid är lediga och de har bra ytor. Tyvärr så är gymmet invaderat av vrålande 18 åringar mellan 15:00 och 18:00 som paxxar bänkar, slänger med vikter och är allmänt jävla jobbiga. Sen äter personalen sina matlådor ute i gymmet samtidigt som de coachar sina klienter. Uääk!

Förutom SATS så tränar jag på Vici Athletics som är en crossfitbox på Industrigatan på Kungsholmen. Dvs, mittemot min port. Behöver jag säga att jag älskar läget? Jag har varit till och från på Vici i snart 3 år nu. Hade ett medlemskap där i början som jag fick göra om till ett klippkort då jag hade lite ont i kroppen från och till samt ville satsa mer på Triathlon. Bara det att Eric som driver gymmet var samarbetsvillig och lät mig ändra mitt medlemskap samt att alla är så otroligt trevliga och välkomnande gör att jag aldrig riktigt kommer lämna Vici. Det går i perioder när jag kör där, men när jag väl gör det så har jag oerhört roligt och får ut så mycket av min träning. Vici är även ett gym som är med i Bruceappen – för er som vill testa det via dem.

Andra gym som jag har testat på via Bruce är Urban Ride och Acid Training. Om vi börjar med Urban Ride som jag verkligen diggar, hela soulcycle konceptet som just nu tar Sverige med storm är så otroligt häftigt och jag brukar köra exempelvis Abs + ass passen de gånger jag inte har lust att köra något från mitt träningsupplägg eller helt enkelt får feeling och vill göra något kul. Att kombinera cykling med lättare styrketräning är ett kanonbra koncept och lokalen som ligger väldigt centralt på Odenplan är ljus, fräsch med trevlig personal. Är ni nyfikna på cykling men känner att spinning inte är något för er så tycker jag definitivt ni borde testa Urban Ride.


Acid Training ligger vid Rådmansgatan och är ett pyttegym utan omklädningsrum (men det går att låna toaletten eller andra utrymmen) samt dusch. Konceptet är att man  kombinerar tre hypereffektiva metoder för träning: Högintensiv intervallträning, funktionell styrketräning och gruppträning med PT. Det pass jag körde när jag var där förra veckan var intervaller på cykel, roddmaskin och stakmaskin. Man är kopplad till en skärm där man ser sin puls och efter första intervallen så ska pulsen höjas och man ska lägga sig på nästa nivå. Så all träning är pulsbaserad vilket gör att du ligger i princip på 80-100 procent av din maxpuls under hela passet som är ca 40 minuter. Kommer definitivt boka på mig igen då jag älskar sådana pass där man helt enkelt bara köttar som om det inte fanns någon morgondag.

Fightbox Södermalm testade jag genom ett Reebok Experience Event för några veckor sedan. Förhoppningsvis kommer de finnas med i appen (håller tummarna) Men tills dess finns det andra kampsports-gym som man kan välja mellan i appen. Tycker dock boxen är värd att nämnas trots att jag bara har varit där 2-3 gånger. Grabbarna är coola, gillar träning och är jäkligt välkomnande. Boxen är rough, mattan luktar svett och det är små omklädningsrum – men allt detta gör ingenting då det är det som gör stället. Man blir skitpepp på att spöa skiten ur sin teampolare och träningen är riktigt rolig. Jag har sagt till mig själv att i höst när jag har några veckors paus från allt som heter triathlon för att ladda om batterierna kan jag mycket väl tänka mig ett liknande bootcamp.

Fler studios/gym som finns i Bruceappen:

Altromondo Yoga – Fräscht, ”yogi-feeling”, ligger mitt i stan och väldigt duktiga instruktörer.
Kalvhagen Sthlm – Bra instruktörer och riktigt tuffa pass. Ligger bra i stan också.
Kronobergsbadet – Simmat där i ca 2 år och nu när de finns med i Brucepass slipper jag köpa säsongskort och kan enkelt logga in med appen, supersmidigt! Har för mig att det finns 3-4 badhus anslutna till Bruce-appen.
Crossfit:Solid/Nordic/Tegen/Atum/Södermalm/Fit4Life – Helt enkelt ett jäkla bra utbud av CF-boxar, har testat alla under mina fem år i Stockholm förutom Atum.
Rosa Skrot – Rosa tjejgym med världens härligaste instruktörer. Nu är jag personligen inte ett stort fan av tjejgym men jag kan ändå varmt rekommendera gymmet för dem som är ute efter ett mindre gym med enbart tjejer och ”familjär” stämning.

Sen finns en en hel drös av andra alternativ som klättring, viper-room, PDL center, House of Shapes osv.

Summan av kardemumman: Vare sig du är triathlet, löpare, gillar kampsport eller bara vill styrketräna och köra lite olika sorters träningsklasser så finns det i appen. Du får tillgång till allt och hur mycket du vill för 690 kr i månaden.

Jag kommer definitivt använda mitt medlemskap i höst när jag ligger lite lågt med Triathlon-träningen och laddar batterierna inför nästa säsong. Det är kul med variation och då jag vill ha en stark, smidig allroundkropp som inte är låst till en träningsform är jag helt för ett sådant upplägg eller komplement. Jag tror det är det som har gjort att jag är så uthållig och framförallt: mångsidigt tränad idag.

Jag bjuder på 100 kr rabatt om ni uppger koden ”joannas” vid nedladdning av appen. Sök på Bruce via appstore eller ditt Google play konto om du har Android. Eller klicka på länken som ligger högst upp i inlägget. Jag kommer även lotta ut 1 gratismånad på min instagram till fem olika personer som anmäler sig med koden. Så kika in där.

Kör så det ryker, vi ses!

Sommarerbjudande VELOTHON Stockholm & Vattenfall World Triathlon Stockholm.

Ni som ännu inte har bestämt er om ni ska köra VELOTHON eller Vattenfall WTS i slutet på sommaren kanske får en extra push av detta erbjudandet. Klicka här och fyll i er mailadress så skickas en rabattkod på 10% valfri distans till er.

Om VELOTHON:

Ta chansen att cykla i Stockhom på bilfria vägar! På cykelloppet VELOTHON Stockholm kan du välja mellan att cykla 60 km eller 160 km. Tack vare de över 20 olika startgrupper finns det något för alla – oavsett om du är nybörjare eller är en erfaren cyklist! Njut av att cykla på bilfria vägar igenom hjärtat utav Stockholm!

Om Vattenfall World Triathlon Stockholm:

Vattenfall World Triathlon Stockholm är Sveriges största triathlon och har en fantastisk bansträckning genom centrala Stockholm, ett otroligt publikstöd samt en kunglig målgång vid Slottet. Loppet erbjuder Supersprint, Sprint och Olympisk Distans. Välkomna på en triathlonfest i Stockholm den 26-27 augusti, 2017!

Kan varmt rekommendera vattenfall World Triathlon Sthlm. Har kört 2 år i rad nu. Dessvärre är jag bortrest i år, annars hade en start varit given.

Om ni anmäler er till loppen via dessa (velathon) (WTS) länkar kan ni vinna riktigt fina priser.

Förresten, är i planeringen med IM Jönköping om att dra ihop till lunch eller middag i Jönköping under tävlingshelgen. Vore det något?

Kramhej

Självkänsla VS självförtroende.

Skrev lite om min dipp på Instagram imorse och hur känslan av att vara i sin absoluta toppform inte lirar helt jämt med vad man känner inför träningen och sin kommande prestation. Jag är väldigt ärlig på mina sociala medier och delar med mig av mina absoluta toppar men framförallt dalar. Jag är en känslomänniska som brister ut i skratt när något är förbaskat roligt, gråter när jag blir ledsen/arg, stormar och höjer rösten när något är åt helvete fel eller ignorerar när jag helt enkelt inte känner för det. Jag har ett humör som märks, en personlighet och psyke som hittills har fixat alla situationer i livet, samt ett driv som aldrig sinar vilket är min främsta tillgång i livet. Men tyvärr, i situationer som denna, även min akilleshäl. För jag känner så mycket att jag tillslut blir likgiltig. Jag domnar liksom av och så går det någon vecka där jag bara kör på utan att känna något gällande min träning. Sen smyger det på, en gnagande ångest, som exempelvis kan dyka upp i situationer där exempelvis mina tävlingar nämns. Jag ler självsäkert och skojar vilt om ”vilken galenpanna jag är” som ska köra en sådan distans samtidigt som det river i bröstet på mig då självkänslan lyser min sin frånvaro.

Och jag undrar hur fan det ska gå egentligen.

Det är där jag befinner mig just nu. Dessa veckorna har varit bra rent träningsmässigt med bland annat ett förbannat bra träningspass i morse där jag rev av ett brickpass med gott självförtroende innan jobbet. Det var ett av mina bästa pass och jag var knappt trött efteråt. Trots att jag körde 5×8 min hårda cykelintervaller på 90% och sedan klev direkt på löpbandet för att köra 4,5 km löp i 5:00 tempo. Trots detta kände jag absolut..ingenting. Jag brukar alltid känna en sjuk intensiv glöd efter sådana perfekta pass där allt flyter och jag känner mig som en jävla rockstar. Men idag. Ingenting. Jag insåg nedstämt istället att det var exakt 1 månad kvar till IRONMAN Jönköping och en vecka kvar till 45 km trail. Vilket fick mig att för en sekund önska att jag blev påkörd av en cyklist på väg till jobbet och stuka foten. Så jag bara skulle slippa allt och få dricka mitt vin i fred.

Ni hör ju själva hur sjukt det låter. Det där är INTE jag. Men det är min vanligtvis goda självkänsla som just nu befinner sig på någon slags semester som gör sig påmind. Eller icke påmind snarare.

Men jag får helt enkelt ge det ett par dagar. Låter liksom dippen få lite utrymme och nerverna få darra loss ifred. Att förneka och låtsas att allt är så bra har aldrig varit min grej och det brukar straffa sig i längden. Så min plan är att göra mina pass som planerat, fokusera på känslan vid målgång jag har kapslat in och bär med mig varje dag och visualisera hur de sista kilometerna kommer kännas, se ut och vad jag ska äta efteråt. Det tricket fungerar alltid.

Jag VET att jag kommer vara så jävla peppad, laddad och ha så oerhört roligt när jag står på startlinjen. Jag VET att jag kommer le när jag susar fram på min cykel i Jönköping. Jag VET att jag kommer gråta en skvätt av ren lycka när jag går i mål och euforin över vad min kropp och mitt psyke kan åstadkomma kommer få hjärtat att slå dubbelslag.

Jag VET allt detta. Men det är oundvikligt, i alla fall för mig, att inte känna det som jag känner just nu.

Och jag måste få tillåta mig själv att göra det.

Sista coachpasset innan tävling.

Klockan sju imorse stod jag blöt och något lerig redo med min cykel utanför receptionen på Konditionsidrotts lokaler som numera ligger nere i gymmet på Kungliga Tennishallen på Lidingövägen. Det var dags för sista coachpasset med Carl Norell som jag har tränat med nu i över ett år.

Vi körde en timmes bikefit för de sista inställningarna för maximal prestation i liggande position och gick igenom träningen de sista veckorna innan tävling. Jag stannar kvar efteråt och körde mitt löppass på egen hand innan jag cyklade hemåt igen för att jobba.

Det såg ut såhär:
20 min 5.20 tempo
2 x 2km 4.50 tempo
2 x 1 km 4.30 tempo
1 x 1 km 5.50 tempo

Joggvila mellan intervallerna 3 minuter 5.50 tempo.

Men alltså hörrni, nu är det inte långt kvar. 4 veckor till IM Jönköping och 8 veckor till IM Gdynia. Hur tänker jag med träningen de sista veckorna innan loppet? Planen är att halvera träningsmängden den sista veckan innan tävlingen och aktivt vila de två sista dagarna innan. Så tex: om jag vanligtvis springer tröskelintervaller 10 km så kör jag 5km istället men på samma fart. Eller 50km istället för 100km cykel. Mitt sista långpass kommer vara Ecotrail maraton den 17e juli. Sen efter det kommer jag bara springa 8-12km pass fram tills veckan innan. Dagen innan tävling tänkte jag cykla en halvtimme runt Jönköping på lätt lätt motstånd samt simma tjugo minuter. Eller så delar jag upp det på fredag och lördag, jag får se hur dagsformen är. Detta är för att aktivera benen och hålla igång blodcirkulationen.

Sen är det bara att se till att lagret med syltkakor är påfyllt, att jag inte får punktering och viktigast av allt: att nerverna hänger med.

Jag l ä n g t a r.

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!