Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Träning

Veckans träningslista V38

VECKANS PASS:
Måndag: Körde detta passet och tog en timmes promenad på kvällen med Mathilda.
Tisdag: 30 min HIIT fokus överkropp med Alexander.
Ons: Vila
Tors: 5 km löpning med fartökning sista 1000m + rehab.
Fre: Vila

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS:
Och veckans träningskompis bliiiiiiiiir: Alexander och Calle. De får dela på utmärkelsen denna veckan. Det är kul att Calle hakade på och tränade i måndags men jag blir även riktigt pepp av att köra med Alexander. Hejja er boys!

VECKANS BÄSTA TRÄNING:
Det är faktiskt tisdagspasset med Alexander. Vi körde 2 cirklar som tog rejält! 30 minuters svettfest innan middag och catch up. Älskar effektiva pass speciellt efter ett riktigt osug på träning under hela dagen. Var så negativ och sur fram tills träningen. Sen sa jag åt Alex att nu kör vi! In, kör, ut! Så kan vi äta middag sen.

VECKANS TRÄNINGSLÅT:
Basement Jaxx – Good Luck.

VECKANS MOTGÅNG:
Det är väl fortfarande den trötthet jag känner. Den blev dock lite bättre efter träningen i onsdags när det hade varit som värst under dagen. Jag är inte van vid att känna såhär, så ursäkta mitt gnäll. Äsch!

VECKANS REFLEKTION:
Jag trodde jag skulle vara less på att konditionsidrotta ett tag nu efter alla tävlingar. Men har ett enormt sug efter att cykla och springa. Vad händer här? Även om jag kör mycket styrka nu så finns suget där. Nåja, jag kör på enligt plan tills slutet på oktober då jag går på mitt schema igen och börjar slipa på nästa säsongs form. Tills dess: mata på med lyft och få bukt på nacken.

VECKANS HELL YEAH:
På tal om nästa säsong så är jag i full gång att lägger upp en träningsplan utomlands efter årsskiftet, det känns så spännande!

VECKANS HELGTRÄNING:
Lördag: Tänkte ta en löptur här i RIO. Oklart hur långt eller tempo, jag tar det som det kommer.
Söndag: Blir nog en cirkel på 100 pushups, 100 situps, 100 squats, 100 utfallsteg + 5 x 30 sec sprints.

VECKANS EXTRA:
Jag är i RIO GODDAMMIT! Enough said.

Race Report Stockholm Halvmarathon

Visst är det lustigt det där med löpning. Hur normaliserad en distans blir efter ett tag. Hur man kommer till en punkt där man utan att reflektera över distansen säger ja till en startplats till Stockholm Halvmarathon då man ”ändå ska springa långpass” den dagen. Ni får ursäkta, det kanske låter nonchalant och jäkligt pretto men det fantastiskt häftigt för mig att ha kommit så långt i min löpning och faktiskt kunna ta så lätt på en distans som 21.1 km. För ja, jag ska ju ändå springa den distansen – så varför inte göra det med tidschip och en jädra folkfest?

Så med den inställningen så bestämde jag mig en vecka innan att köra vilket dessutom Natalie också skulle göra, så vi beslutade oss att teama upp och springa ihop då vi båda skulle köra på relativt samma tempo. Mitt mål var att komma runt på ett jämt tempo utan att blåsa ut mig totalt. Det var trots allt ett träningspass men kände ändå att jag ville köra på under 1:45.  Det är en realistisk tid som är fullt möjlig men med rådande situation så visste jag helt enkelt inte hur det skulle gå. Jag sover ju som sagt fortfarande rätt dåligt, nacken strular och min energi tar tvärstopp vissa dagar. För kunde jag dippa men ändå ha 30% kvar att bränna på med men nu är det helt stopp. Jag har fortfarande inte fått tillbaka glöden helt, varken psykisk eller fysiskt.


Vid 14:00 hämtade vi ut våra nummerlappar och snackade lite strategi. Det var varken nervöst eller stressigt, vi är båda rätt vana vid lopp och vi skämtade om att det kändes lite märkligt att springa utan att ha simmat och cyklat före. Stötte på Anna och Desiree som också skulle springa. Kramkalas och powerpepp av magiska kvinnor. Stämningen var på topp…tills jag upptäckte att jag saknade min mobilhållare vilket jag i panik fick ringa ner Calle för som lyckligtvis var hemma. Jädra tur man bor nära Slottskajen. Pjuh! Sen blev det lite bråttom att lämna in väskorna och det var mitt i allt tumult jag tappade bort Natalie. Jag provade att ringa henne ett par gånger samt skrev ett par sms. Det ekade tomt på svar så jag beslöt mig att ställa mig i startfållan och leta efter henne där då vi hade sagt tidigare på dagen att starta i grupp B.

Jag missar helt i jakten på Natalie att ställa mig vid 1.45 gruppen och hamnat bakom 1.50 gruppen. Helvete. Jävla miss av mig och blir irriterad över vad som väntar mig. Tanken på att kryssa mellan hundratals människor och redan vid start börja pressa gjorde mig lite irriterad men jag lyckades skaka av mig det rätt fort. Solen sken, folk var taggade och jag hade precis fått en kram av en tjej som hade anmält sig på grund av mig. Hybrisen över detta faktum gjorde mina steg lätta när väl startskotten gick.

De första 5 km gick bra. Jag tappade fart på att kriga mig fram de första två kilometrarna men sen lossnade det och jag rundade Kungsholmen med lätta steg och ett leende på läpparna. Kollade på klockan och såg att jag hade kört 5 km på 25 minuter vilket jag var oerhört nöjd över, speciellt när jag knappt var andfådd och hade bra tryck i benen. Fortsatte förbi Rålis och fram på Norr Mälarstrand när jag plötsligt hör mitt namn…

….där kom Calle på cykel och vrålade mitt namn! Tjoho! Hej hej! Det gav extra tryck i steget och jag fick fart. Passerade 10 km på 49 minuter vilket jag blev lite missnöjd med nu när tävlingsdjävulen kom igång i mig och farten hade skärpts. Skärpning Swica väste jag för mig själv, det är ingen hets läxade jag upp mig själv. Fortsatte vidare in mot Gamla Stan, passerade 14 km och kom över till Södermalm när jag kände hur ryggen sakta men säkert började låsa sig. Fan i hela helvetets jävla skit helvete. Inte nu när jag hade ett flow. Jag saktade in och fokuserade på ett jämt, löst och ledigt löpsteg med blicken fast i nacken på killen som sprang framför mig. Tuggade på med en sinande energi och norpade åt mig en gel som delades ut nere på Söder Mälarstrand. Blev livrädd att energin helt plötsligt skulle ta slut och jag skulle vägga. Man vet ju aldrig med mig nuförtiden muttrade jag bittert och fortsatte mala kilometer efter kilometer.

När jag passerade 19 km tryckte jag på det sista och hann tänka att det faktiskt hade gått rätt fort ändå. Det kändes bra rent löpmässigt och hade jag inte haft min lilla fadäs med nacken som strålade ner mot ryggen hade jag nog kunnat ta ett PB. Den insikten fick mig att sträcka på mig och ta jävligt stora steg in sista biten mot målet. Att gå i mål var liksom…nej fan, det var ingenting jämfört med den insikten. Jag insåg där, efter 20.8 km bara ett stenkast från målet hur långt jag hade kommit med min löpning. Med min träning. Jag hann tänka på nästa år och fantiserade var jag skulle befinna mig då. Om det känns såhär lätt att springa på 1.46 när jag för ett år sedan krigade mig fram att ens klara av 1.48 så finns det ju inga gränser på var jag är om 1, 2 eller rentav 10 år. Kroppen är fantastisk och jag har inte bråttom. Allt har sin tid och bara jag har roligt på vägen så kommer allt lösa sig.

Ser redan framemot nästa års halvmarathon för det var sjukt roligt. Vilken folkfest och dunderpublik! Så oerhört bra arrangerat och riktigt kul att springa ett lopp på eftermiddagen för en gångs skull. Vi ses nästa år, då jädrar ska förutsättningarna vara lite bättre för mig.

Partnerträning med fokus på baksida lår och rygg

Det är fortfarande många som efterfrågar enkla effektiva pass som man kan köra när inspirationen tryter. Jag förstår det, för det är inte roligt att ha idétorka. Ibland vill man bara ett pass levererat så man kan koppla bort hjärnan och bara köra. Jag är precis likadan, även om jag till 99% alltid åker på att sätta ihop passen. Ha! Men jag ska inte klaga, för jag tycker det är väldigt roligt och blir väldigt glad att de uppskattas.

Nu vet jag kanske inte om gårdagens pass helt uppskattades av just Calle som i ett svagt ögonblick i helgen (tror det var efter en flaska rött) lovade att han skulle hänga med mig och träna på måndagsmorgonen. För att förtydliga så brukar jag och Calle inte träna ihop, vi tar kanske på sin höjd någon löptur ihop och då avviker han oftast efter 5-6 km och jag fortsätter. Jag kan tycka det är rätt skönt att ha träningen för mig själv även om jag uppskattar lite gemensamma träningsdejter då och då. På semestern är har vi mer tid att köra ihop, eller åtminstone samtidigt. Det är svårt att synka min träning med hans då jag kör helt andra pass halva tiden på året.

Okej, så till passet. Vad körde vi? Då det var morgon och jag uppskattar lite puls så satte jag ihop en partner-workout. Ingen vila, ingen ro. Måndag morgon, dags att gro! Visst är jag fantastisk på rim? Mjohodå.

a) Uppvärmning 500 m rodd.

b)5 varv: 10 marklyft 70% av sitt max – 10 raka axellyft med viktplatta – 10 squats med viktplatta.
5 varv: 10 stångrodd – 10 snabba utfallsteg
4 x 15 sittande latsdrag medan partner kör planka.
4 x 10 (per ben) liggande baksida lårcurl i maskin medan partner kör jägarvila.
4 x 10 sittande axelpressar medan partner kör rygglyft.

c) 4 x 10 armhävningar medan partner kör sumosquats med KB.

Sen var Calle trött på mig och gick hem. Tydligen ingen gullig flickvän när jag tränar.  Hepp! Men han var grym. Hej!

Veckans träningslista V37

VECKANS PASS:
Måndag: Kort cirkelpass med fokus på marklyft och bål.
Tisdag: Ett för jäkla dåligt benpass som slutade med att jag låg på golvet efter en halvtimme och halvhjärtat gjorde några försök till situps.
Ons: Crosstraining på SATS + egna intervaller efteråt.
Tors: VILA
Fre: 4×4 min intervaller löpband.

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS:
Har tränat själv hela veckan så det får bli mig själv då… Det där lät riktigt deppigt.

VECKANS BÄSTA TRÄNING:
Mjäh, har inte haft någon bra träning denna veckan. Har känt mig trött och haft ont i nacken. Ska bara ta mig igenom den och sen aldrig mer tänka på den igen.

VECKANS TRÄNINGSLÅT:
Karakou – Gruset.

VECKANS MOTGÅNG:
Min trötthet, min nacke, mitt osug, min karaktär.. allt.

VECKANS REFLEKTION:
Har absolut ingenting att reflektera över. Vad vore det liksom? Att den suger. Det är bara att acceptera och tugga i sig. Det kan inte vara på topp alltid.

VECKANS HELL YEAH:
Spelade in ett avsnitt till Lofsans nya podd ”Pro Bono Podden” i onsdags. Ser framemot att dela den med er. Mycket snack om mental inställning, prestation och tävlingshets.

VECKANS HELGTRÄNING:
Lördag: Stockholm Halvmarathon.
Söndag: Strenght pass på Vici + promenad.

VECKANS EXTRA:
Löpeventet jag höll i på Löplabbet i Måndags, är fortfarande hög på den kvällen.

Inspirationskväll med Joanna Swica x Löplabbet x Reebok Nordics

I måndags stod jag ännu en gång och pratade inför en stor grupp människor. Jag fick bjuda in 30 tjejer från Friendcation till en kväll fylld av löpsnack, att ta steget mot sina mål och att hitta sitt ”varför”. Det är något som återkommer i mitt liv, speciellt inom träningen. Har jag inte mitt varför klart för mig, då har jag svårt att hålla fokus, motivera mig själv och känna mig tillfreds rent mentalt med min träning. Det har varit otroligt viktigt för mig med att hålla motivationen levande detta halvåret just för att jag har haft ett rätt utmanande träningsschema.  Visst har jag utvecklats något enormt men utveckling kommer ju som ni vet inte gratis och många av passen har varit mentalt tuffa. Vilket ibland har efterlämnat en gnagande känsla av tvivel och uppgivenhet – blir jag ens bättre? 

Kvällen, som jag höll tillsammans med Reebok och Löplabbet, var oerhört lyckad och jag är oerhört glad över att få jobba tillsammans med sådana stora varumärken. Men framförallt är jag stolt över mig själv som gör dessa kvällar. Speciellt då jag var sämst i klassen på löpning back in the days. alltså jag skojar inte, det var som en parodi på att som hade med träning att göra. Jag kan fortfarande inte förstå att så många tjejer frivilligt lägger 2 timmar av sin måndagskväll på att komma och lyssna på mig. Jag är evigt tacksam för detta och blir alldeles pirrig när jag får träffa alla fantastiska tjejer.

Löpning har gått från att vara något oerhört jobbigt som bara görs till något lustfyllt. Något som fyller hela min själv med självförtroende och en strävan efter mer i livet. Men tro inte det har blivit mindre jobbigt, oh nej. Det är fortfarande brutalt vidrigt vissa dagar, som jag skrev  ovan gällande de tuffa passen i vår och sommar. Skillnaden nu från när jag började är att runners-high kickarna kommer oftare, jag kan ändå kalla mig en hyfsad bra löpare och att jag har funnit mitt varför. Trots tvivel. Det tar sin lilla tid och går upp och ner, men det är fantastiskt när man väl kommer över de där första jobbiga dalarna. 

Men nu handlade inte kvällen enbart om mig även om det inte hade gjort något (hehe). Kvällen ägnades även åt att prata skor och inte vilken sko som helst utan Reebok Floatride Run Flexweave som nyligen har släppts i en uppdaterad upplaga. Jag har sprungit med Floatride skon i snart ett år och har framförallt gillat den på kortare distanser samt intervaller. Jag har varvat den med Harmony Road 2 och Reebok Sweet Road 2 som jag föredrar för längre distanser. Men nu när den uppdaterade versionen har släppts med responsiv mellansula och mer stabilitet kring fotleden så tror jag att de andra två modellerna får maka på sig lite. Ser framemot att testa den på mina långpass. Hittills har jag bara kört kortare distanser och det har varit en positiv upplevelse.

Stort tack till alla som kom och hoppas ni gillade era nya skor. Ni som är nyfikna på dem så finns de bland annat på Löplabbet (i utvalda butiker). Kika in där och be personalen hjälpa er att testa ut den. För er som undrade var de goda rawbollarna kom ifrån så var de från Fitnessfika.se. Kör hårt med löpningen och ni som ska springa på lördag, ett extra stort hejja till er!

 

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sophia Anderberg
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Paulina Forsberg
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Mitra Javadi
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Lifestyle
Evelina Andersson
Lifestyle
Sara Che
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Imane Asry