Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Träning

Om att våga vägga och pressen man sätter på sig själv

I lördags hade vi en rätt utmanande simträning som har hängt kvar i tankarna ett tag. Anledningen till det min reaktion och hantering av feedback. Det är ingen hemlighet att jag prestationstränar och strävar efter förbättring. Jag lägger ner mycket tid på min träning och drivs av mätbara resultat och en stark känsla genom hela utövandet. Lika mycket som att jag vill ha en stark allroundkropp som orkar dra en spontan halvmara en helg så vill jag se och känna progression. Det är min motivation och mitt varför.

Jag har på sistonde börjat intressera mig mycket för det mentala och läser en hel del om idrottspsykologi. Det får mig att uppmärksamma mina egna reaktion och hantering av vissa situationer. Som exempelvis i lördags.

Passet bestod av 200 meter insim och därefter olika typer av teknikdrills. Efter ca 800 meter var vi uppvärmda och redo för att köra våra individuella pass som vi hade fått. Dessa var baserade på våra simtester dagen innan där CSS mättes upp och en nytt tröskelvärde implementerades. Mitt pass bestod av 30 x 50 meter intervaller där varje 25m intervall skulle simmas på  27 sekunder vilket innebar 54 sekunder per 50 m. Vila mellan intervallerna var max 15 sekunder innan man skulle dra iväg igen.

När jag fick passet gjorde jag direkt en grimas, vilket visade tydligt vad jag tyckte om det hela. Redan där var min negativa inställning ett faktum. När jag sedan fick höra att de andra (förutom Karro) skulle simma x antal färre intervaller blev jag lite sur inombords trots att jag VET att vi tränar för olika distanser och befinner oss på olika nivåer. Ni vet, som en gnällig treåring. Buäää, jag vill inteeeeeee, varför ska jaaaaag?

Ja men ni hör ju, sätt en napp i flabben på snorungen.

Men så satte jag igång. De första 10 intervallerna gick bra. Visst tänkte jag mörka tankar. Men jag matade på och låg på 54 sekunder. Jag märkte dock att jag hade lite kämpigt med att hantera den korta vilan emellan. Vilket lite är tanken med sådana här intervaller. Det ska inte vara behagligt att simma sådana pass. När jag hade passerat 15 intervaller hör jag hur Simon frågar hur det går varpå jag flåsande grymtar något ohörbart till svar. Blicken är tom och min teknik har försämrats. Nu krigade jag bara på, vilket Simon såg och säger ”Sänk vilan till 20 sek och sänk farten med 2-3sek, kvalitén och teknik får ej bli lidande..”

Här borde jag bli lättad, vilket jag tror jag blir när jag simmar intervall nr 19, 20 och 21. Men jag märker ganska fort att det är något som händer med mig. Jag märker att jag har ökat men samtidigt slutat flåsa. Jag ser hur varven klockas på 53 och hur jag lugnt och metodiskt drar iväg efter 15 sek.

Det var som att så fort Simon sänkte förväntningarna så lossnade det för mig. Jag sänkte inte farten eller ökade vilan, utan jag fortsatte men kroppen lugnade sig och mitt mindset ändrades. Jag fick en glöd och den gnälliga 3 åringen slutade gnälla och blev istället förbannat envis. ”Jag SKA!” Och visst kunde jag för min upplevda ansträngning var inte så hög som jag först trodde. Och det kom ikapp mig till slut.

När den 29e längden påbörjades var hela jag lugn och relativt obrydd. Simmade klart, tog ett par längder bröstsim och gick därefter upp.

Visst är det konstigt hur man tar till sig och hanterar vissa saker? Jag har en del att jobba på, det vet jag. Men jag är oerhört glad över att jag lyckades hålla ihop det. För hade det varit för ett par månader sedan hade jag nog sänkt farten men varit lite besviken efteråt. Nu kopplades mitt pannben in, jag involverades i tankarna men samtidigt fortsatte jag köra på och efteråt insåg jag att det visst gick. Jag måste bli bättre att tillåta mig själv att vägga. Även på pass där man inte ska upp i det zonerna. Där pratar jag om att vägga mentalt. Jag har insett att jag tror jag är nära, men i själva verket är jag en bra bit ifrån. Jag måste våga lita på utvecklingen och mig själv.  Är jag flummig nu? Äsch. Simning är knepigt. Thats for sure.

Welcome to Barcelona!

Hej från Barcelona! Sitter på en liten bodega och väntar på vår lunch, så medan tjejerna pratar på om morgonens träning så passar jag på att dra mig undan med telefonen och uppdatera lite snabbt. Vill försöka hålla nere skärmtiden här då fokus ligger på träning. Är och hälsar på Simon (min coach) som bor här nere. Vi är 5 tjejer som tränar med han och passade på att dra iväg tillsammans. Extra roligt att 2 av tjejerna har jag lärt känna via Friendcation.

Vi har 2-3 träningspass plus teori om dagen vilket jag ser så framemot. Morgonens simning på Club Natacio Athletico – Barcalonetta (ute i solen – bara DET!) gick bra. Vi körde ca1000m tekniksim och drog sedan av 200m och 400m tester. Jag kör ju simtester varje månad för att mäta min utveckling. Trots dålig dagsform då vi kom fram väldigt sent inatt så lyckades jag kapa ett par sek per test. Så oerhört nöjd med det.

Nu kommer maten dags att ladda om inför löpningen i eftermiddag. Vi hörs!

3 tips för att bli en bättre simmare

När jag var i Egypten på träningsläger träffade jag en kille som heter Simon Wanna som är en grym simmare. Han kom tvåa i Vansbro med 29.29 (drygt en sekund efter vinnaren) och har nu siktet inställt på kval till OS. Jag fick äran att simma med honom, få lite tekniktips för min egna simning samt lite värdefulla tips för er som kämpar med simningen.

Jag frågade Simon vilka hans 3 bästa tips är för att förbättra sin simning.

1. Sänk farten! Det är svårt att träna teknik när man simmar för fort och det enklaste sättet att bli snabbare i vattnet är att förbättra tekniken.

2. Lär dig att använd bålen. Om man lär sig att använda bålen rätt kan man bla. Skapa ett högre vattenläge som ger mindre motstånd. Det är verkligen  A och O.

3.Underskatta inte bensparken. Lär dig att använda benen på rätt sätt så att den inte begränsar din simning. Spelar ingen roll om du är simmare eller triathlet.

Vidare till träningen utanför bassängen, vad kan man göra där?

På gymmet bör man fokusera på bålen samt rörlighet och stabilitet i axlar. Givetvis är chins och dips bra men jobbar man upp bålstyrkan och håller axlarna problemfria så kommer man långt.

Vad säger ni, visst är det tips som man kan ta till sig och applicera relativt enkelt? Det enda jag har att tillägga är att inte ge upp. När jag började med triathlon så kunde jag inte crawla. Jag såg som ett vilddjur som blev jagad med blåslampa men inte kom någonstans. Men jag nötte, och nötte, och nötte. Jag spenderade 3-4 dagar i veckan i bassängen och tog en längd i taget tills jag slutligen kom upp till 500 m, 1000 och därefter 2000m. Och nu? Ja, det är fortfarande jobbigt och visst undrar jag ibland (ofta) vad jag sysslar med. Men frihetskänslan av att plöja fram i vattnet och att faktiskt behärska crawl rätt så bra trumfar det jobbiga.

Tack Simon för du tog dig tid att svara på mina frågor och till er som läser – lycka till med er simning!

8 x 1 km

Så var man igång igen.  Som jag skrev på IG så har jag haft en lugnare period med träningen under min semester. Det är ett block som planerades in av min coach och tillsammans satte vi en plan för återhämtning. Tränade sammanlagt 5 pass på 12 dagar och körde helvila resten. Körde sedan två pass förra veckan och hade ett tyngre löpintervall-pass i fredags samt styrka i söndags. Men fick ställa in båda på grund av dåligt underlag och snökaos uppe i norr samt energibrist i söndags när jag kom hem från Övertorneå. Jag blir alltid mentalt bakfull efter våra event och resor. All min energi går åt att se till så att allt lirar, tjejerna mår bra och att vi levererar gentemot våra samarbetspartners och såklart – de som är med på resan. Vi är ytterst ansvariga och det tar mer energi än man tror, speciellt då det är vi som syr ihop allt. Jag älskar varenda minut av det men jag är också medveten om min egna kapacitet, och när den sinar. Därför valde jag att ställa in träningen, tog en lång dusch, packade upp och kröp sedan ner i sängen med en dokumentär och godis. Min form och plan skadas inte av ytterligare 4 dagars vila. Det märktes ganska tydligt på måndagens simning där jag drog 2600 m med en lätt och smidig känsla i kroppen. Vidare så sprang jag mina (numera favoritintervaller) 8 x 1 km intervaller i morse och kunde utan svårigheter hålla 4.40 tempo. Armpendling, steget och drivet satt och jag kunde med enkelhet växla upp och ner. Allt stämde. Nu laddar jag om med 2 timmars jobb, en kaffe innan jag beger mig ut på lunchlöp.

Vad vill jag ha sagt med detta inlägget? Jo. Sluta stressa. Försök leva i nuet. Kan du inte träna för att du inte får ihop dagen eller du är sliten – vila! Det ger MER än att du ska pressa in ett undermåligt träningspass som kommer ge dig stresspåslag. Satsa på kvalité och behåll glädjen. Det blir några bumps on the road ibland, det är en del av resa.

Q & A – Löpning


Foto: Tobias Gustavsson

Hej bästa inspirationskällan!Jag har en liten fundering över tempo i löpning. När du började löpträna vad sprang du milen på då? Eller för några år sedan? Hur ser din utveckling ut över åren?
Just nu kämpar jag på för att komma ner på timmen på milen och är nyfiken på hur du har jobbat dig upp i snabbare tempon och hur lång resan var för dig.
Kram!

Hej på dig, kul att du läser och inspireras! Oj, när jag började springa så sprang jag milen på runt 65 minuter. Jag sprang med fel teknik, disponerade inte min energi rätt och hade tungt steg. Min utveckling har bara gått framåt och för varje år har jag kapat mer och mer tid. Idag ligger jag på runt 47 minuter blankt. Min bästa tid någonsin är 45.72 min. Det jag gjorde var att efter min hälsporre (läs mer om det här) som till största del berodde på fel löpteknik och dåligt aktiverade sätesmuskler så bestämde jag mig för att börja om från början. Jag tog hjälp och korrigerade min löpteknik, gick hos Daniel på InMo och korrigerade kroppen samt började med grundlig rehab. Jag stärkte inifrån och ut samtidigt som jag började följa ett löpschema som min löpcoach Simon speciellt anpassade för mig efter att ha gjort diverse löptester. Sen bet jag ihop och höll i. Det fick ta den tid det tog, men desto starkare grund jag skapade mig, desto tydligare var resultaten. Jag springer väldigt mycket tröskelpass samt har nött många mil i olika distanspass. Det har funkat för mig, men vad exakt som funkar för dig kan jag tyvärr inte säga, men ett steg på vägen är att anlita en duktig löpcoach samt gå med i någon löpgrupp. Kram på dig!

Hej! Kan du inte skriva lite mer kring överträning och vila? Och gärna lite kring hur du lärt dig tolka vad din kropp säger! Du verkar ha sån himla bra koll på vad din kropp behöver och när vilket jag själv inte alls klarar av. Jag ”vet hur saker funkar” typ kring hur mycket en bör vila och mat men drar ändå ofta på mig skador pga inte lyssnar på kroppen när den säger emot. Varför? FÖR JAG FATTAR INTE VAD DEN SÄGER? Exempelvis om jag en dag vaknar och inte har lust att träna, när vet jag om de betyder vila eller om jag nara är lat? Så svårt! Tacksam för svar!

Mvh tjej som inte kan träna utan att skada sig..
Hej!

Jag tror visst du fattar vad den säger, men du är nonchalant och lyssnar inte inåt utan går efter hur du tror det ska vara. Du tror att du är lat om du inte tränar en dag. Du tror att man ska träna på ett speciellt sätt. Du tror att man ska träna mycket. Först och främst. Vad vill du med din träning? Varför tränar du? För vem skull gör du det? När du har benat ut dessa frågor så ställer du dig frågan: ”Ska jag skärpa mig och träna seriöst utan att sabba min kropp eller ska jag fortsätta hafsa omkring och göra saker halvdant?” Ta hjälp! Be om ett konkret träningsschema av någon som kan och som du känner dig trygg med att dela dina tankar med. Var och hur skadar du dig? Är det en återkommande skada? Ja, då måste du ta hand om den biten först. Det är lite som att alltid skära sig på samma ställe med kniven när du skalar potatis, du gör om samma miss om och om igen, men varför? Kan du korrigera greppet? Byta kniv?

Sen har man dagar då man inte pallar träna – det är OKEJ!

Lycka till!

Tycker själv det är svårt att utmana mig själv i löpningen och inte bara köra en vanlig runda på x antal kilometer, har du nåt tips? Springer 3-4ggr i veckan(+ kör crossfit) och såklart blir jag snabbare sakta men säkert men hade varit najs att utvecklas i en högre takt både hastighets- och distansmässigt. Drömmer tex om att klara en halvmara i år, men har aldrig sprungit mer än 15k och det här året inte mer än 11k.. något tips/råd? Kram och tack för grym blogg+insta

Hej hej! Följer du något konkret löpschema? Har du gjort löptester? Det är mitt främsta och bästa tips för utveckling, sätt ett mål, en handlingsplan och följ den. Sen tycker jag löpgrupper är ett fantastiskt sätt att utmana sig själv och sin löpning på. Det kan jag varmt rekommendera.

Kan du dela upp din vanliga runda någon dag? Vända på den, springa åt andra hållet, lägga in 2 minuters intervaller där du höjer hastigheten. Kanske att du förlänger rundan med 2 km varje vecka och sen sänker efter 4 veckor igen men istället fokuserar på att höja tempot. Lek runt, men försök att hela tiden lägga in nya moment och överraska kroppen.

Lycka till!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!