Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Q & A

Q & A : Min karriär.

”Hur ser din jobbhistorik ut? Hur hamnade du där du är idag?”

Om någon hade sagt till mig att jag vid 29 års ålder skulle jobba med bland annat bärgningsnätverket i hela Sverige skulle jag skratta dem rakt i ansiktet. Speciellt om man hade sagt det till mig när jag var 18-19 år. Då hade jag bara en sak i sikte, och det var att resa jorden runt, kröka och skriva. Nu när jag tänker efter så är det inte helt långt ifrån mitt liv idag.  Minus krökandet då, det är väl det enda som har lugnat ner sig några snäpp.

Jag får dagligen frågan om vad jag egentligen jobbar med, men framförallt HUR jag kom dit jag är idag. Så jag tänkte att jag summerar upp min jobb/liv-historik i ett inlägg. Here we go!

Jag tog studenten 18 år gammal från John Bauer Gymnasiet i Ystad där jag gick IT-Media. Jag blev kvar i Ystad i ca 1.5 år för att jobba ihop pengar så jag kunde resa allt eftersom. På dagarna jobbade jag på en golfrestaurang utanför Abbekås som jag även varvade med att vara lunchansvarig på Vendels at Sturehof inne i Malmö där även mitt matintresse väcktes. Jag varvade detta med att blogga, skriva nöjeskrönikor på två mingelsidor samt även en gratistidning som kom ut i pappersformat en gång i månaden.

När jag fyllde tjugo fick jag frågan av några killkompisar om jag inte skulle hänga med dem ner till Kos och jobba som beach girl på Grabbarna Grus. Jag hann fundera i 2 minuter innan jag bokade en biljett ner några månader senare. Mitt i allt så tog jag även ett säljjobb på Telenor för att skrapa ihop lite extra reskassa.

Efter ca 5 månader på Kos så mellanlandade jag hemma i Sverige, närmare bestämt på mina föräldrars soffa där jag bräkte ur mig hur tråkigt det var att vara hemma i tråkiga mellanmjölks-sverige. (Jag vet hybrisen var total). Två veckor senare stod jag med en enkelbiljett till England. Hamnade i Chipping Norton som är en liten stad utanför Oxford där jag jobbade på en riktig klassisk pub där gästerna blev  ens familj. Där stannade jag i nästan ett år innan jag tog ett direktflyg till Oslo där jag flyttade in hos en tjej som jag hade lärt känna i nere på Kos. Jag stannade i ca 1 år och jobbade främst med försäljning av headsets mot den svenska marknaden och levde rövare. Jag menar, någon var ju tvungen att ta benämningen ”partysvensk i Oslo” till en ny nivå.

Det var under mina sista månader i Norge jag började på riktigt fundera på vad jag skulle göra med mitt liv. Jag var vilsen och började få ångest över att alla andra hade en plan förutom jag. Så jag bestämde mig att för första gången sedan jag tog studenten ta lite ansvar och flytta hem för att plugga upp mina betyg. Dessa var tyvärr inte fullständiga då jag hade missat stora delar av mitt andra gymnasieår då jag var allvarligt sjuk och låg på sjukhus under delar av det året. Så jag flyttade som sagt hem, skrev in mig på 7 kurser på Komvux, skaffade ett extrajobb inom restaurang och satte en deadline på 4 månader. Sen började jag plugga på 150%, jobba 4 dagar i veckan och träna då jag även kom hem med ca 15 kg övervikt efter allt festande. Det var även här jag började intressera mig ordentligt för träning och började läsa på. Det var även i samma veva jag köpte mina första löpskor. Är det inte historiskt så säg?

Några månader senare fick jag beskedet att jag hade kommit in på Travel Education Center i Norrtälje, så jag packade ihop mitt liv igen och körde upp för att påbörja en 2 årig utbildning till att bli Internationell Resekonsult. Det var ett av mina bästa beslut någonsin, för även om jag inte jobbar som resekonsult idag har det steget lett till oerhört mycket i mitt liv och de människor jag har träffat genom denna utbildningen kommer jag alltid ha med mig.

Jag gjorde bland annat praktik på en mindre reseagentur i Malmö där jag själv planerade och projektledde en konferansresa i Prag och Wien med 8 anställda från Riksbyggen. Det var även det steg som ledde till att jag fick extrajobb på Tallink Silja på Cityterminalen där jag jobbade med att sälja buss och Tallink-Silja biljetter på helgerna. Detta ledde sen till att jag fick jobb på butiken på Sveavägen där jag blev fast anställd innan jag ens var klar med skolan och hade mitt IATA-certifikat. Så med jobbet vid sidan om slutförde  jag skolan, packade ner mitt liv i lådor och flyttade till från min lilla studentlägenhet i Norrtälje till Stockholm för att börja livet 2.0. Gjorde nästan 2 år på Sea & Sky Travel där jag bland annat jobbade enbart med Group ticketing på Finnair och hade hand om hela norden. Ett extra plus på CV:et är att jag även extraknäckande som Mumintroll.

 Efter Sea & Sky Travel fick jag jobb på en arkitektbyrå som hade sidoprojekt nere i Marrakech. Jag fick frågan om jag kunde tänka mig spendera tid nere i Marocko och om jag var van vid röriga miljöer och start-ups. Ja sa jag, när jag egentligen bara var van vid röriga miljöer. Start-ups? Hur svårt kan det vara tänkte jag och fortsätte sedan med.. ”om inte annat så lär jag mig!”.  Så med den lilla vita lögnen i bagaget begav jag mig till Marrakech där jag jobbade med uppstart av små boutiquehotell (Origin Hotels)  vilket är upprustade riader inne i Medinan. Jag skötte även marknadsföringen tillsammans med Marockos turisråd, ledde visningsresor för golfproffs runt om Marrakech samt jobbade med gruppresor och leverantörer på plats. Det jobbet gjorde mig så oerhört stresstålig och framförallt – lugn i de mest kaotiska situationerna. Och ja, det var väldigt speciellt att jobba som ung kvinna i ett land där kvinnors rättigheter ser annorlunda ut från vad vi här i Skandinavien är vana vid. Men det har gjort mig till den jag är idag och jag hyser stor respekt för andra kulturer och har blivit väldigt trygg i mig själv.

Efter ett år fick jag en tjänst på mobilföretaget 3 som Logistikansvarig för 3Event, men jobbade även en del med butikerna. Där jobbade jag nästan i två år innan jag hamnade där jag är idag. Åren på tre var oerhört utvecklande och jag tycker det är ett fantastiskt företag. Jag var med på en inspirationsmiddag (läs om den här) där jag pratade om motivation och karriär för region väst för några månader sedan, vilket är så otroligt häftigt att få chansen att göra. Bara att bli tillfrågad av sitt gamla jobb som man sa upp sig ifrån är en stor grej för mig, för det betyder att jag lämnade arbetsplatsen på ett bra sätt och att de uppskattade det jag gjorde där. Det är viktigt för mig, för man vet aldrig när ens vägar möts igen. Men som jag skrev, åren på tre var utvecklande och jag jobbade bland annat med vår bilpool, jag tog fram en phonetruck helt från scratch som användes på vår sommarturne, jag drev events tillsammans med vår eventansvariga och jobbade tätt med våra eventsäljare, marknadsavdelning, Samsung och andra leverantörer. Telecom var och kommer alltid vara en bransch som mitt hjärta tickar lite extra för. Det är är högt tempo, det är innovativt och framförallt – man pushas framåt och misstag existerar inte, det är bara en lärdom framåt på vägen. Här någonstans började även min Instagram ta snurr ordentligt och jag började lägga mer tid på mina sociala medier. Jag lämnade 3 med lite sorg i hjärtat men jag är idag väldigt glad att jag tog steget och tackade ja till jobbet på SOS International. Avslutade dock starkt genom att vinna 3Puls och ta med mig en nominering till årets engagemang i bagaget.


And here we are now.  Fråga mig vad ni vill om bärgning och jag kan förmodligen svara på det. Idag jobbar jag som som Network Coordinator på SOS International och har gjort i 2 år. Tjänsten innebär att jag i stora drag har hand om upphandlingar av hyrbilar, ansvarar att driften på larmcentralen för just dessa fungerar, jag sköter avtal och kontakt med bärgningsstationer, utbildar larmpersonal, ser till att vårt nätverk som även inkluderar taxi och andra färdmedel för våra försäkringskunder fungerar samt anordnar och leder kundvents för Commercial och resten av nätverket. De senaste månaderna har jag haft en ny hyrbilsupphandling på mitt bord samt även varit en av två som har skapat ett nytt bärgningsnätverk i Sverige vilket i princip har inneburit att jag har jobbat med avtal, förhandlingar och integrationer. Denna tjänsten är stundtals tung och väldigt komplex då det är en speciell bransch, men jag triggas av bredden och att jag varje dag lär mig något nytt. Det låter kanske klyschigt, men så är det. Dessa två åren har verkligen gett mig så mycket och jag kan med risk att låta dryg säga att jag har utvecklats mer än de flesta gör på 5 år. Sen att jag spenderade första året med att vara livrädd på jobbet med en jagande känsla av ”nu kommer de komma på mig!” är en annan femma. Nu i efterhand så har det varit så värt det.

Det som även gör att jag trivs så bra är att jag har möjligheten att jobba hemifrån när det behövs, har en fantastisk chef och kan kombinera jobbet med mitt andra jobb vilket är mitt egna företag. Det är många som följer mig som faktiskt tror att jag bara har ett jobb vilket är att lägga upp bilder på sociala medier. Oj oj oj, om det ändå vore så slappt. Nej men allvarligt, jag gör så mycket mer.

Jag har en bred utbildning och har under åren som har gått läst till lite extra kompetens, men annars så är jag helt och hållet ”självlärd”. Jag googlar mig till allt, frågar och tar råd av människor som kan mer, men framförallt – jag litar på att jag löser det på ett eller annat sätt. Alla val jag har gjort i mitt liv har lett mig hit, och tro mig, det har inte alltid varit val som mina föräldrar helt har hållit med om eller val som varit genomtänkta. Men det har varit mina val och jag har följt mitt hjärta.

Nästa år fyller jag 30 år och kan med stolhet säga att jag, Joanna Swica, idag:

Jobbar på SOS International med Svenska bärgningsnätverket.
Föreläser.
Bloggar.
Driver eget inom Influencer Marketing.
Förebild sociala medier.
Poddar.
IATA Certfierad.
Utbildad resekonsult.
Har ett fantastiskt nätverk av tjejer i min och Louise FB-grupp Friendcation som vi även arrangerar events och resor med vår samarbetspartner Resia.
Ambassadör Reebok Nordics.
Ambassadör IRONMAN Sverige.

Det var i korta drag min ”karriär”, tro mig det finns mycket mer att fylla ut med. Men då hade inlägget tagit mig en hel dag att skriva. Det har hänt så mycket de senaste 10 åren och jag har varit med om både det ena och det andra.

Och när det kommer till frågan ”men vad händer härnäst?” – det borde ni vid det här laget veta svaret på. ALLT kan hända. Jag stänger inga dörrar, för om jag hade gjort det så hade jag inte suttit här idag.

Q & A

Har fått in några frågor gällande träning som jag tänkte samla ihop och köra i ett gemensamt inlägg. Detta är frågor som kommer från både Instagram, mail och kommentarer. Here it goes!

”Vad härligt med en sån bra känsla! Ser fram emot ett inlägg om själva loppet 🙂Sen har jag ett önskeinlägg! Har blivit VÄLDIGT sugen på att skaffa mig en cykel men har ingen aning vilken typ man ska ha? Skulle du inte kunna lägga upp en cykelguide med tips för vad man ska tänka på och några bra exempel?

Tack på förhand och tack för en härlig blogg!”
Ska försöka hålla mig från att bli för långdragen och skriva en mindre avhandling kring ämnet. Jag har bara  mig själv att utgå ifrån, hur jag gjorde och hur jag tänker, och inget sätt är egentligen rätt – det är upp till dig själv helt och hållet. Men börja med att svara på dessa frågor.

1. Vad ska jag använda cykeln till?
– Triathlon, som ett träningsredskap, exempelvis ut och cykla med vänner och cykelgrupper?  Då tycker jag helt klart en landsvägscykel dvs racer eller om du vill gå all in och vet att Triathlon är din grej: tempohoj!
– Växlande terräng så som grusvägar, landsväg, stadscykling/pendling och större stigar? Kolla efter en hybrid. Finns massor av olika hybrider inom olika kategorier.
– Enbart cykling i skog och svårare terräng? Mountainbike helt klart!

2. Hur mycket kan jag lägga? Prova ut!
Åk till en cykelhandlare som exempelvis Cykelcity, Sportson, Länna sport, Cykloteket, XXL (beroende på var du bor givetvis) och testa ut olika. Be att få provcykla dem, testa olika märken, växelgrupper och prisklasser. Du bör ha en ca summa bestämd när du testar ut cykel, för tro mig, det blir dyrare än vad man tror med alla tillbehör etc.

3. Valet mellan ”the real deal” och ”saving mode”.
Antingen gör du en fuling och testar ut din storlek samt vilken typ av cykel du vill ha hos en cykelaffär för att sen leta reda på en snarlik på blocket. Eller så köper du en direkt från affären.

Fördelar och nackdelar med blocket vs affären:

+ Om du köper din cykel i affären så får du oftast bike-fit på köpet, försäkring och all hjälp kring cykeln. Det är väldigt bra om du är nybörjare.
+ Om du köper din cykel via blocket så spar du en del pengar och det blir inte så oerhört dyrt om det skulle vara så att cykeln står längst in i förrådet efter några månader och du har tröttnat. Andrahandsvärdet är helt okej för en bra cykel, så du kan dock alltid sälja vidare den om det skulle vara så att du känner att ”wow, detta vill jag satsa på” och byta upp dig till en dyrare variant. Det gjorde jag. Köpte min första trek som var 12 år gammal på blocket för 3000 kr, renoverade den lite, cyklade på den i ett år, sålde den för samma pris och köpte sedan min nya Trek för ca 13.000 kr via en deal på Roslins.
– Om du köper din cykel via blocket har du ingen garanti om den skulle gå i sönder eller visa sig vara ett ”fulsälj”.
– Var inte rädd för att säljarna ska ”tvinga” på dig en massa tillbehör eller rentav en dyrare cykel när du befinner dig i butiken. Säg din summa (gärna lite lägre än vad du egentligen har) och be dem sedan hjälpa dig att hitta en cykel som passar dig för ungefär den summan. Var tydlig med vad du vill ha och inte ha. Kom ihåg – du är där för att köpa det som passar dig, inte vad säljaren just nu tycker är trendigt eller ett ”must have”.

4. Velig?
Det finns cykelaffärer som hyr ut cyklar. Det kan vara en god ide att kolla upp exempelvis över en helg. På så sätt kan du testa dig fram. Kolla även med vänner och bekanta runtomkring, kanske kan du få testa deras cykel? Jag var helt säker på att jag skulle bli en Bianchi-brud. Men har nu haft två Trek´s och trivs kanon. Men vem vet, en vacker dag kanske jag rör mig vidare mot ett nytt märke. Det vet man aldrig, för jag har ännu ej testat. Öppet sinne hörrni, lås inte er vid en sak. Våga testa!

5. Trampa mil!
Okej. Du har cykeln, du har köpt en godkänd hjälm, dina skor passar och du har gått loss på en riktig snabb cykeloutfit med tillhörande fula discohojs-glajjor med en touch av Tyskland. Du är redo. Ge dig ut. Vad väntar du på? Du kommer inte bli bra på cykling om du hoppar över passen eller är rädd för lite stänk och skit.

6. Znark.
Just ja. Lär dig byta däck. Det är fortfarande min värsta skräck. Står helt klart på min lista över att behärska. Var på en meckkurs förra året på ett cykelcafe på Södermalm. Men de kunskaperna har bleknat lika fort som min solbränna från helgens Spanienresa.

”Alltså jag älskar dina instastories! Keep it up! Jag har en fråga till bloggen, kan du inte skriva om hur du tränar sista veckorna innan tävling? Tack!!”
Jag kan ju inte göra mycket mer just nu. Träningen är gjord. I´m done. Den träning som jag har lagt det senaste halvåret underhålls just nu så kroppen känns alert och redo för vad som kommer. Ibland får jag lite panik och tänker ”helvete, måste ut och cykla backar! Det kommer komma massvis med backar i Jönköping och Gdynia”. Men jag inser snabbt att hetsa upp och ner i en backe 2 veckor innan tävling bara kommer ge mig ännu sämre självkänsla och framförallt – jag kommer se ut som en flåsande manisk idiot.

Det är nu exakt 13 dagar kvar tills Ironman 70.3 Jönköping och ca 6 veckor till Ironman 70.3 Gdynia. Förra veckan körde jag 4 pass, varav 2 av dem var lugna 10 km löpturer. Det var en medvetet planerad lugn vecka för jag hade känt mig rätt sliten i både själen. Denna veckan kommer jag lägga upp träningen på följande vis:

Måndag (idag): Lätt cykeltur ner till Kungens Kurva med Anna. Med lätt menar jag riktigt lätt transportcykling.
Tis: Tröskelintervaller 10 km
Ons: Styrkepass / Ben & Core.
Tors: Yoga
Fre: Långpass löpning 20 km
Lör: Lätt styrka
Sön: Långpass Cykel
Mån: Vila
Tis: Simning 1900m
Ons: Lätt löpning 5 km (halverar mitt tröskelpass)
Tors:  Valfritt (här kör jag helt på dagsform och vad jag är sugen på)
Fre: Vila
Lör: Simning 1000m för att kicka igång kroppen och känna på vattnet.
Sön: TÄVLING JÖNKÖPING.

Detta är inte hugget i sten. Det är ingen av min träning vilket ni som har följt mig länge vet. Låt oss säga att jag vaknar upp på fredagen med en trött känsla i kroppen och ingen energi alls att köra 20 km. Då kanske jag ändrar om och kör lätt styrka och löpningen på lördagen istället. Jag lyssnar hela tiden på kroppen och den röda tråden är helt enkelt att vila mer än vanligt. För mina vanliga veckor så har jag oftast bara en vilodag, dock kör jag inte stenhårt varje dag och då jag som sagt tränar väldigt varierat så sliter jag inte på kroppen som om jag skulle ha sprungit varje dag. Förstår ni skillnaden?

Så what about Gdynia då? Då min semester redan var bokad och vi är ett gäng som ska ner till Marbella dagen efter jag kommer hem från min löpresa jag ska göra med Team Nordic Trail runt Mont Blanc 21-26 Juli så är placering av tävlingen den 6 augusti i Polen inte helt optimal. Men vad gör det? Skapar man ett problem utav det så blir det ett problem.  Jag försöker se det som en bra grej, en styrka. Min plan för den tävlingen är följande:

En återhämtningsvecka i Marbella med vänner, sol, bad och massa god mat. Låter kroppen få vila efter ca 20 mils löpning på 5 dagar och har helt enkelt endast 2 lätta träningspass där nere som jag väljer helt efter hur jag känner mig. Detta är enbart för att hålla kroppen aktiv och förhindra att jag stelnar ihop helt. Kan vara löptur, simning eller promenad med lite inslag av backar. Flyger direkt till Gdansk från Malaga den 4 augusti och kommer därför befinna mig på plats en 1,5 dag innan tävlingen. Väl på plats kommer jag förmodligen dra ut och cykla en runda för att kolla så att cykeln är rätt hopmonterad (jävligt jobbigt om mina meck-skills sviker mig) efter flygresan och känna på miljön. Det är inte optimalt, jag vet, men det är inte omöjligt och jag får helt enkelt se det som en riktig utmaning för min kropp och framförallt psyke.

Är det viktigt för dig att träna mage och ha en ”snygg mage?”

Ptja..Det är viktigt att ha en stark bål och om min mage blir snygg på köpet så gärna för mig. Jag tänker inte hyckla, jag gillar när min mage ser stark och vältränad ut. Men med vältränad betyder det inte automatiskt magrutor. Mina ”rutor” eller det är mer linjer är inte lika synliga då jag har ökat matintaget och gått upp några kilon. Påverkar detta min mage utseendemässigt? – Ja det är väl klart.  Men styrkemässigt då? – Jajamän. Jag behöver all styrka, energi och kraft jag kan få just nu då jag har mycket på jobbet, tuffa tävlingar framför mig och privat mycket inplanerat. Dessutom äter jag mat som gör att jag svullnar upp lite och samlar på mig vätska. Men sluta med det då? Varför? Jag älskar ju godsaker. Jag har insett mer och mer att en väldefinierad mage inte är lika viktigt för mig längre. Eller..det har nog aldrig varit det. Om jag ska vara helt ärlig. Men det känns som jag har släppt den absoluta sista procenten kring ämnet.

För mig är styrka och ”en snygg” mage två skilda ämnen. För känner jag mig stark så känner jag mig snygg och då även vältränad. Det har tagit mig några år att landa i den insikten och ibland, vissa svaga stunder, kan även jag känna  ”om jag bara hade lite snyggare mage..”

Men den känslan går fort över när jag kontrar med ”..så hade du sprungit 2 min snabbare? Cyklat bättre? Presterat bättre på jobbet?”

Sen återgår jag till att tycka att min mjuka starka mage är världens snyggaste och sträcker på mig lite extra när jag springer i endast sport-bh i spåret.

Tänk att en kroppsdel kan orsaka så mycket känslor. Men framförallt: tänk på allt jag hade kunnat göra under årens lopp istället för att lägga energi på en ..ja just det…mage.

Det var det, skicka gärna in frågor eller återkoppla om det är något jag har missat gällande cykel-delen. Hej!

 

Q & A

 

Här kommer videon som egentligen skulle kommit upp förra veckan men då jag hade lite problem med redigeringen och att vissa klipp försvann så fick jag göra en ny ändrad version. Men den funkar. Sörjer dock lite den första versionen, den var riktigt rivig. En sak är som är på priolistan är att få till kvalitén på filmerna, första utkastet var grymt med kristallklar upplösning. Får djupdyka på nätet efter GoPro inställningar.

Mina redigeringsskills är som sagt inte något att skryta med och jag lär mig för varje video jag gör. Samma sak med hur jag själv är framför kameran, men nu är jag i alla fall så avslappnad att jag utan problem kan spela in när Calle är hemma. Stackarn, han får utstå så mycket i vårt förhållande. På tal om Calle så är han med på ett hörn i videon, både i en fråga och som..ni får se! 🙂

Önskar ni mer ”djupdykning” i något ämne så får ni hojta till. Gjorde ca 10 olika outfits, men insåg snabbt att filmen skulle bli över en timme lång och SÅ roligt är det inte att lyssna/titta på mig.

Men hörrni, är ni beredda på att spendera 50 minuter av ert liv lyssnandes på en virrig skånska som inte riktigt vet vad läppennan heter, men har desto större koll på sin triathlonträning, visar vad som är snyggt till skinnkjolar, har en bestämd åsikt om sporttoppar på gymmet och är lite av en mästare på trippel-dejting?

Tryck play.

Hej!

(Var tvungen, det rimmade.)

 

 

Q & A

”Wow Joanna! Du är så grym! När du kör dina långpass på tex 25 km, springer du konstant eller smyger du in någon toa/fotopaus etc? Jag vill komma upp i km men vettetusan hur jag ska börja. Läst lite om att gå någon minut varje km etc. Hur började du? Superintressant med löpning tycker jag. En helt ny värld för mig!”

Svar: Hej och tack, så kul kommentar!  När jag började springa längre pass så brukade jag ofta dela upp dem i två delar med en ”halvleks” paus i mitten. Det kunde tex vara fotopaus eller bara att jag gick 2 minuter. Den korta stunden kunde ge mig ny energi och då kändes inte exempelvis 15km långt. När jag tränade på milen för några år sedan så sprang jag 2 km, gick 500m och sen sprang igen. Sen ändrade jag det efter 2 veckor till exempelvis springa 3km och gå 400m osv. När jag sedan satte ihop allt till en enda lång distans var kravet bara att jag skulle orka runt utan att stanna. Om det så skulle vara att jag joggade på stället. Bara jag ej stannade. Tiden spelade mindre roll och i lurarna hade jag en podd, för då fokuserade jag på något annat. Det tricket kör jag fortfarande med idag. Men numera blir det 3-4 avsnitt istället för ett då sträckorna har ändrats lite 😉

Nu när jag har börjat komma upp i längre sträckor och vet att jag håller i kroppen och farten i exempelvis 20km så har kör jag inga pauser alls. Fotopauser är före eller efter passet. Ibland fotar jag i farten. Detta är för att jag har börjat ”jobba” med min fart och vet att det kommer krävas mer än bara pannben för att fixa Ecotrail och Ironman på den tiden jag önskar. Lycka till och ge inte upp, det kommer lossna!

Finns det någon speciell tanke bakom att du har börjat med mer outfitsbilder?
Svar: Tanke och tanke, nej inte direkt. Jag gillar kläder och mode helt enkelt. Och mina dagar är så mycket mer än träning och då jag har ett genuint intresse för kläder så blir det en ganska naturlig mix som nu vävs in mer i mina sociala medier. Jag gillar att uttrycka mig genom vad jag bär och kläder för mig är attityd. Jag är mer livsstilsblogg än bara en träningsblogg, känns det som i alla fall.


Hej! Ditt favorit torrschampo?
Svar: Toni & Guy och Balmain.

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!