Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Q & A

Q & A – Träna flera pass om dagen

 

Hur funkar det att träna så många pass om dagen? Är det något du gör nu under resan eller ska du fortsätta med det även efter? (Förlåt(!) om jag har missat om du redan skrivit om detta). Skulle vara jätteintressant om du skrev ett inlägg med hur det funkar att träna mycket, om det är en sanning elle myt att det är”farligt” att träna varje dag etc. Det är ju självklart individuellt men generellt:) eller du kanske har nåt tips på var man kan läsa bra fakta om sådant? 😀 sorry blev lite flummigt formulerat haha, hoppas du förstår vad jag menar typ, tycker sånt är intressant:) fortsätt kör hårt med träningen och allt! Du är en grym förebild!😀🙌

Bra att du frågar! Du är inte den enda som har ställt frågan och jag förstår att man undrar. Speciellt när det man matas med information från alla håll hur man bör träna. Men för att svara på din fråga, med en viktigt poängtering att allt jag delar med mig om träning utgår från mig. Det är min sanning, för mig. Det är lärdom och kunskap jag har läst mig till, studerat till samt fått på vägen. Det är kunskap från min coach och andra duktiga atleter i min närhet. Men det är format för mig. Med det sagt så kan jag återgå till just frågan.

Jag började förbereda mig för denna resan redan i december när jag åkte till Sri Lanka. Drog ner på träningen och la in flera vilodagar på raken, tror faktiskt jag vilade en hel vecka nu när jag tänker efter. Detta var enligt plan av mig och min coach. Allt för att tillgodose all träning från hösten samt låta eventuella skador och påfrestningar läka inför denna träningsresan då jag visste om att det skulle bli minst 2 pass om dagen. Detta är inget jag hade kunnat göra för två år sedan, inte i samma intensitet. Visst hade jag kunnat träna två pass om dagen, men det är skillnad på träning och träning, och det har jag tränat upp min kropp för.  Den tål det och det är även det jag har som mål med min träning. Att ha en stark, frisk och tålig kropp som klarar av 2-3 veckors block med hårdare träning. För det är just vad detta är, ett block. Att träna 2-3 pass om dagen i längre perioder tror jag inte på, det sliter mer än vad det ger,men att toppa sin träning på detta sättet passar mig perfekt. Att simma varje dag har nu, dag 13 utvecklat mig flera hack. Jag kan trycka på mer i min cykling och jag märker hur min kropp hanterar mjölksyra bättre i löpningen. Visst är jag trött nu på slutet, det är slitigt, speciellt för mig som har varit här i två veckor. Men det kommer jag även ha i åtanke när jag landar i Sverige. Då kommer minska volymen men höja kvalitén på mina träningar och fortsätta utvecklas.

Men man får inte glömma att jag mellan mina träningar ligger ner och vilar med en bok. Jag sover minst 8 h per natt och äter ORDENTLIGT. Det är där jag ser många slarva. Det funkar inte att träna så här mycket och slarva med maten eller tramsa runt med kaloriräkning.

Jag bränner flera tusen kcal under dagen men avslutar alltid dagen med ett överskott – för att kroppen ska orka och hantera all den träningsmängd jag utsätter den för. Jag vill ha resultat från resan, inte en nedbruten kropp.

Kram på dig, träna smart!

Vad gör man när man inser att man vill i en helt annat riktning?

Hej!
Detta har inte alls med ditt inlägg att göra men jag lyssnade på din medverkan i Embrace Her podden. Jag tar examen från fysioterapeutprogrammet i januari och jag vill inte alls jobba med detta längre. Jag har dumt nog känt så nästan hela utbildningen men hela tiden intalat mig att ”det kommer bli bättre”. Jag får en förlamande ångest som håller mig uppe om nätterna när jag tänker på att jobba som fysioterapeut resten av livet och alla jobbannonser får mig att vilja gråta. Jag är snart 25 år gammal och får åldersångest då jag har sån ambition att driva något (?). Jag vet inte exakt vad jag vill göra och detta gör mig så stressad. Jag fasar inför detta året efter examen för vad ska jag göra? Jag vill jobba och jag jobbar gärna hårt, att vara arbetslös eller ha för lite att göra är min mardröm. Men vad gör man när man pluggat en väldigt yrkesspecifik utbildning och inte alls vill detta längre. Du kanske inte alls har något svar på detta men jag älskade din medverkan i podden och tänkte att du kanske har några råd.
Kram

Hej Cecilia!

Denna frågan, eller rättare sagt funderingen tror jag många har och jag har fått den av flera läsare de senaste månaderna så jag tänkte att jag tar det i et inlägg istället så alla kan få ta del av den. Först och främst, kul att du lyssnade på podden och jag känner mig väldigt hedrad över att du vänder dig till mig för råd. Tack. Jag hoppas jag kan tillföra något av värde och förhoppningsvis få dig att känna dig mindre vilsen.

Jag tycker att du ska klappa dig själv på axeln för att du har försökt och inte ”gett upp” direkt när det kändes jobbigt eller du började tvivla. För även om jag förespråkar att man ska följa sitt hjärta och våga byta riktning när det är något som skaver eller man ej trivs med så tycker jag alltid att man ska försöka göra något åt sin situation och testa olika lösningar innan man säger ”tack, men nu räcker det.” För ibland kan en liten förändring eller samtal med en chef eller kollega göra så att man omvärderar hela sin situation. Det gäller egentligen allt i livet, alltifrån relationer till träning. Våga vilja förändra.

Men som du skriver så har denna ångesten pågått en längre tid nu och jag märker när jag läser att du känner dig oerhört stressad av denna ovisshet och motvilja. Och jag tycker inte det är värt det, speciellt inte när du får ångest över att du är 25 år och inte har någon riktning. Missförstå mig rätt, men 25 år är inget att bli stressad över (även om jag förstår att du blir det). Du har åååår på dig att komma fram till vad du vill göra med ditt liv. Men vet du vad det absolut bästa är? Det finns ingenting som säger att du måste veta. Jag menar, jag är 30 år med en examen som jag inte alls jobbar med idag och jag vet heller inte exakt vad jag vill göra i mitt liv. Det gav mig väldigt stresspåslag förr men nu känner jag bara – fuck it. Jag har länge haft en dröm om att känna frihet i mitt jobb och  det har jag åstadkommit idag. Men aldrig haft en utstakad plan HUR jag skulle göra, jag har helt enkelt känt mig fram. Vågat lite magkänslan och skitit lite i resten.

Ångrar jag att jag utbildade mig till Resekonsult? Nej. Har min utbildning gett mig något annat förutom CSN-skulder? Absolut.

Att plugga gav mig kontakter, kunskap och ett jobb redan innan examen. Ett bra jobb som även fick mig att inse att jag inte vill jobba på resebyrå vilket gjorde att jag bestämde mig för att söka ett jobb mer mot den riktningen jag ville gå. Och så har jag gjort fram tills nu. Jag har byggt på min examen med kunskaper inom marknadsföring, upphandling, projektledning, ledarskap, försäljning, digitala strategier, kommunikation och en jädra massa annat som jag inte hade lärt mig om jag valde att jobba med exakt det som jag var utbildad till. Jag ångrar alltså inte min utbildning och jag är väldigt glad över att jag tog min magkänsla på allvar gällande oviljan att jobba med det jag trodde jag ville när jag påbörjade utbildningen. Men det är ju det som är så härligt, man måste absolut ingenting. Vad jag vet idag är att mitt intresse för att resa och min kompetens med projektledning och att få saker att hända har hängt med genom alla jobb jag har haft och är en ständig röd tråd. För se, idag gör jag ju någonting med resor och samarbetar bland annat med Resia och har en bra tjänst på SOS International, även om vägen dit har varit väldigt oklar många gånger.

Om jag hade varit du så hade jag tagit examen, firat ordentligt och sen funderat på  om det finns någonting inom ditt yrke som du kan tänka dig att göra? Och om det inte finns någonting som tilltalar dig med ditt yrke – slopa det då och sök ett annat jobb. Vad vill du göra? Vill du vidareutbilda dig? Har du möjlighet ekonomiskt att vara lite ledig? Tillåt dig att vara det och ta någon vecka eller månad att lyssna inåt på vad du vill göra. Diskutera med andra, skriv upp vad du skulle vilja göra under 2019 och se om du kan hitta en röd tråd.

En sista grej innan jag avslutar. Att vara arbetslös eller ha för lite att göra är inget du ska vara rädd för eller skämmas för. Tro mig, det tog ett tag för mig att acceptera det faktum att jag faktiskt kommer ha veckor där jag inte kommer göra något vettigt under min tjänstledighet.

Eller vänta nu här. Vettigt enligt vem?

För det är DÄR du ska stanna upp och fråga dig själv – är pga yttre påtryckningar och måsten man idag vill ha fullt upp, pressat schema och höga karriärsmål? Eller är det för att man själv har en inre strävan, en passion för något? Det är inte konstigt att vi är så många som bränner ut oss när det idag mer eller mindre känns som en trend att förverkliga sig själv, ha ett högpresterande jobb, driva framgångsrika projekt och göra något med sitt liv.

Jag tror bara att man inte ska glömma bort att vad man än gör, så är det bra nog, bara man mår bra. Och det viktigaste och absolut första du ska börja med är att sätta dig ner, ta ett djupt andetag och säga till dig själv ”fuck it”. Ditt liv kommer inte rasa. Du är bara lite vilsen och vem är inte det? 18 år, 25 år eller 45 år – livet är inte hugget i sten. Det är rörligt och förändras, åt båda hållen, upp och ner. I takt med att du blir äldre så förändras ditt tankesätt och dina visioner. Du kommer underfund med saker och hittar nya saker i livet som är intressanta. Det är därför vi blir vilsna och ställer oss frågan ”vad sysslar jag egentligen med” – för att vi utvecklas och ställs inför nya tankar och intryck.

Fuck it, det går åt helvete ibland och vet du? Det kan vara något riktigt riktigt bra ibland.

”Vad är en influencer?!” ”Vad tjänar du egentligen?” ”Är du känd?!”

Jag får ofta frågor kring mitt jobb med sociala medier som sakta men säkert har vuxit till något större än ”bara” en  rolig sidohobby. Mitt mål har aldrig varit att bli en stor Influencer, inte heller numera att kalla mig själv för influencer då jag som så många andra sakta men säkert har bytt ut ordet mot ”content creator”. Det spelar egentligen ingen roll om vi byter från bloggare till influencers till content creators, för vi är vad vi är. Vi är nutidens reklampelare men med egna åsikter (oftast) och en makt att kunna påverka många människor. Vi delar med oss av våra liv, vi inspirerar, väcker debatt, sprider glädje, värme men även retar upp känslor då våra olikheter och sätt att leva skiljer sig mot hur det en gång har varit.

För låt oss inte hymla, vi tar emot pengar för att marknadsföra en produkt, sälja vår produkt dvs varumärke eller en tjänst som exempelvis träning. Det är exakt det vi gör. Och en av anledningen till att vi gör detta är att för väldigt många så är detta ett heltidsjobb, något som betalar hyran och får livet att gå runt. Det är ett jobb. Det är tid som läggs att skapa innehåll åt sina läsare som inte alls måste klicka in sig och läsa men ändå gör det,. Läsare som efterfrågar olika ämnen samt ställer frågor. Skillnaden mellan oss och ett magasin är att vi är verkliga, vi skapar vårt innehåll utifrån oss själva och vi integrerar direkt med människor som följer oss. Det är personligt, aktuellt och i många fall oerhört naket. Och då pratar jag inte om naket i att visa hud, även om det är något som många tar till för att öka i popularitet.

Jag tycker det är självklart att vi ska få betalt för att samarbeta med företag. Pengasäcken som då gick att exempelvis att annonsera på bästa sändningstid på TV eller  går nu till oss som innehar bästa sändningstid dygnet runt och når DIREKT ut till målgruppen. Det är den nya tidens marknadsföring som jag tror kommer fortsätta men se lite annorlunda ut framöver. Det leder mig in på den första frågan som jag fick via min instagram när jag bad er ställa frågor gällande detta ämnet: ”Hur tror du framtiden ser ut för Influencers?” Jag tror som sagt att vi just nu har nått en platå och ”guldåren” som var för 2-3 år sedan med skyhöga summor och lite av rockstar-”auran” är förbi. Kraven har höjts och idag vill läsarna ha mer än bara en snygg bild, vilket jag tror kommer fortsätta. Marknaden stabiliseras nu i form av lagar som formas kring hur ersättning redovisas och företag drivs. Vilket är bra. För lika mycket som jag anser att man ska ta betalt för det jobb man utför så ska man även göra rätt för sig i andra änden.

Men jag tror inte det är en fluga med blogg, Instagram, Youtube och poddar. Det kommer fortsätta och man ser mer och mer att vi skapar våra egna jobb, bygger företag, söker oss utanför ramarna, som leder till något större än ”enbart ha en blogg”. Men där har även vi som utför detta jobbet en skyldighet också att samarbeta, hjälpa varandra och framförallt våga ta betalt. För tyvärr så förstör man inte enbart för sig själv när man utför gratisarbete utan även för sina kollegor i branschen som heller inte tas på allvar och tappar jobb på grund av detta.

Om jag fortsätter till andra frågan om är ”vad är en influencer exakt?” så tror jag att jag har besvarat den frågan ganska så bra. Men för att förtydliga det: vi är ett mediahus. Allting som vi producerar gör vi själva, och gör man inte det själv så har man anställt någon som gör det åt en. Vilket såklart generar arbetstillfällen. Jag fotar, redigerar och skapar allt mitt innehåll själv. Varje dag besvarar jag ca 40-100 DM:s, mail samt modererar en Facebookgrupp med 3800 medlemmar. Jag förhandlar samarbeten med olika företag, tar pitchmöten samt går på olika events för att stötta mina vänner i samma bransch, nätverka och skapa content. Jag ägnar min lediga tid åt att plugga SEO, marknadskommunikation och deltar i webbseminarium.Utöver detta så föreläser jag, medverkar i poddar, anordnar events, resor, sköter om mitt företag rent administrativt och projektleder olika sidoprojekt m.m. Det är väldigt brett vad var och en gör, och även väldigt individuellt. För många är fokus enbart på att leverera snygga selfies på instagram och det är fine, medan andra ägnar timmar varje dag åt innehåll som efterfrågas av läsare och publiceras på en blogg som inte kostar något att läsa.Det leder in på frågan på hur ”hur mycket tid lägger du ner på blogg och instagram?” vilket i princip är all min lediga tid utanför mitt heltidsjobb på SOS International.  Jag tidsinställer större delen av mina blogginlägg vilket innebär att de publiceras på utsatt tid utan att jag behöver göra något förutom då att skriva dem och markera exakt när de ska publiceras. Men mycket av det jag skriver är direkta känslor, här och nu. Och det blir ofta att jag skriver på tunnelbanan, när jag varvar ner på löpbandet, i sängen innan läggdags, på morgonen en timme innan klockan egentligen ska ringa. Jag hittar små luckor. Sen tillkommer samarbeten som har en deadline för utkast som ska skickas till kund och sedan ett fast publiceringsdatum. Det är fortfarande ett jobb som ska levereras. Många glömmer det. Är det slitigt? Ja. Är det värt det? Ja.

En annan fråga jag ofta får är såklart pengarna. Det finns nog inget som intresserar människor så mycket som pengar. ”Är det en inkomst för dig? Och hur tar du betalt?” får sammanfatta det hela och svaret är att det hade det enkelt kunna vara om jag inte hade en levnadsstandard som kostade lite (hehe) samt jobbade heltid då jag hade kunnat ta fler samarbeten/uppdrag. Allt jag tjänar idag sparas i mitt företag som jag fakturerar ifrån, jag använder inte de pengarna även om jag har en plan vad de pengarna kommer att användas till mycket snart. Jag har ägnat många år att komma dit jag är idag i min karriär och det känns ibland märkligt att ha en sidokarriär som har växt sig så stark och nu pockar på uppmärksamhet.

Men tro inte att jag tjänar några fantasisummor, långt ifrån. Jag är fortfarande rätt liten och jag har varit väldigt konsekvent med vilka samarbeten jag har tagit samt tackat nej till en del event och mingel så har jag troligtvis gått miste om en del. Vilket tar oss till nästa fråga: ”Hur kom du igång?” Minns du din första deal?” Jag kom igång ordentligt för två år sedan och hade min första riktiga betalda deal även då. Det rörde sig om någon tusenlapp och jag brydde mig inte särskilt mycket. Jag såg det mest som en rolig sidosyssla som jag även fick betalt för. Det var dock i samma veva jag bestämde mig för att testa att lägga ner lite mer tid på mina sociala kanaler. Jag la upp en strategi och satte 3 stycken mål för mig själv. Ett av målen var att inte tappa det jag brinner för och att inte sälja min själ för branschen. Vilket jag har hållit hårt på även om det har känts riktigt jävligt att tacka ner till coola uppdrag som kanske hade gjort min resa hit ännu snabbare men på bekostnad av min trovärdighet och respekt för mig själv. Att jobba gratis för företag och vattna ut mitt varumärke bara för att synas med rätt människor och varumärken är helt enkelt inte för mig. Inte heller att stryka medhårs och dämpa mina åsikter för att inte riskera att trampa någon på tårna för att bli inbjuden till events. Jag har varit väldigt hård i förhandlingar och sagt nej mer gånger än ja. Och det svider, det svider som fan många gånger. Men nu i efterhand så är det värt det hundra gånger om.

Eller vad säger ni?

Det får även besvara ”Hur får man fler följare på Instagram?” och Vad krävs för att hamna på en sån där lista av människor som blir inbjuda?”. Men jag vill lägga till en sak till: Att ha många följare på Instagram betyder inte lika mycket längre som trovärdighet och engagemang. Sluta jaga likes och följare! Fokusera istället på dig själv och vad du vill förmedla.  Jag läste häromdagen om en person som grät ut på sin Instagram för att ett företag som hade repostat hennes bild inte fick lika många likes på den som på de andra bilderna de hade repostad. Det kröp i kroppen på mig för det måste vara så oerhört jobbigt att vara så ängslig och styrd av denna branschen. Speciellt när man själv inte ens vill hälsa på andra människor när det väl gäller, ja då blir det svårt.

Gällande frågan om att bli inbjuden på events så kan du alltid anmäla ditt intresse hos PR byråer, nätverka och visa dig tillgänglig att just ditt varumärke är helt rätt för dem att ha i sitt nätverk. Sen kommer jag ge ett råd som är väldigt motsägelsefullt nu. Men det är att nätverka med andra inom samma bransch. MEN gör det av rätt anledning. Det är en shady bransch på så sätt och för många handlar det enbart om att synas med rätt personer. Jag vet flera personer som inte kan ställa upp på en bild eller umgås med personer som har färre följare än dem. Det finns även dem som vägrar konsekvent att länka till andra för de tror de själva ska tappa följare. Jag vet tyvärr även många som på senare tid har hört av sig till mig som tidigare knappt såg åt mitt håll, men nu när jag har bytt portal samt syns lite mer så är jag av intresse. Det är shady. Men att få ett mail av någon som vill ses och ta en kaffe för att de inspireras eller vill veta mer om något specifikt är en annan sak, det är modigt och visar helt enkelt att man har ett driv. Utnyttja dina kontakter på rätt sätt och våga be om hjälp.


Har du notiser på eller avslaget?
Jag har dem avslagna, annars hade jag blivit galet och min mobil överhettad.

Om alla (influencers) är på samma event hur tänker du på att sticka ut i ett instaflöde?
Jag tänker inte på det då jag mest kör stories från event och där pepprar ju jag på. Jag är ju inte mycket för att det ska se överstylat ut. När det kommer till mina egna event så tänker jag helt och hållet vad jag vill förmedla och vad som speglar mig i samarbetet. Det är ju därför kunden har valt att samarbeta med mig.

Hur många tittar på dina stories varje dag?
Det beror på helt vad jag gör. Men resor, events, tävlingar eller mina personliga videos drar mycket och brukar ligga på runt 7000-9000 tittare per klipp/bild. Annars ligger det på runt 6000.

Skulle du säga att du är känd och finns det något negativt i det?
Haha! För det första. Nej, jag är inte känd! Även om jag ibland får hybris av era fina meddelanden hemma i soffan. Så det finns inget negativt.Eller vänta, jag ändrade mig. Det är nog att branschen fortfarande är rätt ytlig och kräver att man kindpussas med rätt typ av människor.

Kanske känslig fråga, men din bild från olyckan blev rätt uppmärksammad…hur många såg den?
För er som inte vet så har jag kopplat mitt IG-konto till en businessprofil och har därmed statistisk på mina IG-bilder. Den bilden har setts av nästan halv miljon människor vilket är…jävligt sjukt och inget jag hade planerat eller räknat med.

Brukar du ibland känna att du ibland inte pallar gå på event men att du är hungrig så du går dit och äter för att sen åka hem direkt igen för att lägga dig på soffan?
Kul kommentar, haha! Nej, för jag går bara på sånt jag verkligen vill gå på och ska jag vara riktig ärlig så innehåller de flesta events inte så mycket mat 😉

Men vet ni? Jag är så jädra tacksam för vad allt detta jobb med mina sociala kanaler har gett mig hittills. För inget kommer gratis, så är det. Men det som kommer är ibland över all förväntan. Jag hade inte fått göra mycket av de grejerna jag ändå har upplevt de senaste två åren. Att åka till Thailand och springa lopp med Malin Ewerlöf till exempel, eller att spendera ett dygn i Paris med helt fantastiska inspirerande tjejer. Att lära sig podda, få vara med i olika reportage, att anordna Friendcation-resor och se hur nya vänskapsband knyts och träffa er alla härliga tjejer. Att få chansen att bära fina kläder, testa nya produkter varje vecka och få håret stylat av proffs. Att vara ambassadör för IRONMAN och dagligen inspirera andra människor. Att träffa nya bekantskaper via event som sen blir nära vänner.

Ta det som skryt ni som nu väljer att göra det. Jag bryr mig inte, för allt detta är fantastiskt och jag är oerhört tacksam. Men även värd allt. Vilket 99 procent av de som jobbar i denna branschen också är. Så hatten av för mina branschkollegor som har kämpat sig fram i en bransch som har gått från suddiga selfies till eget företagande – keep it up

Q&A IG-STORY DEL 3

1. Vill gärna ha tips på hur du har tränat upp farten i löpningen. Har fastnat i ett lufssteg.
Mitt bästa tips som har funkat för mig är intervaller och progressiva ökningar i ett långpass. Lägg in en blandning av korta, långa, snabba, och backiga sträckor  där du ökar farten. Det kommer utnyttja ditt anaeroba system och öka din aeroba kapacitet, vilket förbättrar din förmåga att upprätthålla en snabbare fart. Jag körde oerhört många pass där jag körde 8x1km på min tröskelfart i vintras. Tusingar är riktigt bra, men även 400-meters intervaller på där man håller ett tempo som känns vidrigt att hålla. Det har hjälpt mig. Våga bryta ditt mönster och bli trött.

2. Vilka shorts springer du i? Tänker främst på skav mellan låren. 
Jag springer främst i dessa, dessa och dessa. De funkar för mig. Sen vet jag att dessa, dessa och dessa är bra och kan rekommendera dem. Ett annat tips som faktiskt fungerar är det gamla tricket som aldrig kommer gå ur tiden, finns här.

3. Jag behöver lurar som sitter på plats!
Jag har dessa och dessa  – de fungerar bra.

4. Vad är det värsta du vet?
Ignorans, ovilja att försöka förstå eller testa något nytt samt känslan av att sitta fast. Att inte utvecklas och befinna sig i ett hamsterhjul. Uh, ryser.

5. Bästa tipsen på att hantera prestationsångest?
Jag har skrivit lite om det här och här. Sen står jag fast vid att man ska avfölja konton på instragram/bloggar som spär på den ångesten. Jag gjorde det senast igår.

6. Hur hittar du motivationen de dagar när det känns som du helst vill lägga dig under täcket?
När det kommer till träning så tänker jag alltid på varför jag tränar, jag vet att jag tjatar om att veta sitt ”varför”, men det är väldigt viktigt och återkommande för mig. Det är det som driver mig framåt och det som får mig att rationellt bena ut vad det är som ”tar emot” vissa dagar. Vissa dagar är det bästa att lägga sig under täcket och bara vara, medan andra dagar så mår man mycket bättre av att röra på sig. Men ska jag vara helt ärlig så är de dagarna få där jag känner att jag helt inte orkar träna. Jag vet vilken glädje det ger mig och hur bra jag måst efteråt, och då är valet enkelt.

När det handlar om jobb eller andra aktiviteter så gör jag det bara. Jag är en vuxen människa och kan inte stanna hemma från jobbet bara för att jag ej känner för det en dag. Det låter väldigt enkelt, och det är det. Men det är definitivt inte roligt alla gånger.

7. Dina topp 3 (värsta) fyllor?
Haha, roligt fråga. Gud, de är så många. Var ska man börja? Ja, jag var väl inte guds bäst barn när jag var yngre. Den sjukaste är ändå när jag säsongsjobbade nere på Kos och somnade i en fontän mitt i en korsning på väg hem från efterfesten på stranden. En gång var jag i Köpenhamn och såg The Rolling Stones, tror det var typ 12 år sedan, och vaknade på ett hotellrum 1.5 timme innan jag skulle börja jobba på en golfrestaurang utanför Ystad. Jag hann med 2 minuters marginal och kräktes i en soptunna på väg in till personalrummet. En annan sjuk grej var när jag var ute med ett par klasskompisar en av de första gångerna i Stockholm, vi bodde på Campus i Norrtälje och tog bussen in för att festa loss på Café Opera. Vi gick loco, välte en julgran, tog springnota på taxin och vaknade upp i ett badkar i en gigantisk våning på Sveavägen som ett par amerikaner hyrde över helgen. Vi fick fråga oss fram om vägen till Tekniska Högskolan där vi tog bussen tillbaka till Norrtälje utan jackor. För dem hade vi supit bort.

8. Ditt drömjobb?
Jag vill bo i ett varmt land, konsulta med det jag gör idag på halvtid och jobba med mina sociala medier samt träning på halvtid. Jag vill resa, skriva och jobba mer med människor. Det är min dröm.

9. Är det inte jobbigt att hela tiden lägga upp vad du gör på stories? 
Näh, om det är jobbigt så gör jag inte det helt enkelt.

10. Har du tatueringar?
Jajamän, 2 stycken och jag vill ha fler vilket kommer ske då jag har bokat ny tid! Tjoho!

 

 

Q&A IG-STORY DEL 2

1. Kommer du från en förmögen familj?
Nej det gör jag inte.

2. Vad tjänar du på detta? Alltså din blogg och instagram? För du gör inte så mycket samarbeten som andra som är lika stora som dig?
Jag tjänar tillräckligt för att i framtiden ha ett helt okej ”fuck you” konto. Men jag hade kunnat tjäna mer om jag gjorde mer samarbeten, vilket jag är väldigt selektiv med. Det är klart jag vill utveckla bloggen och mitt egna varumärke, men samtidigt känner jag att jag inte vill stressa och sälja min själ så som jag har sett många har gjort i form av att jobba gratis, bränna ut sig själva i jakten på ”fame” och ett umgänge i den rätta klicken för att få mer följare och samarbeten. Det är en balansgång, en skev men jävligt rolig balansgång.

3. Detta är ingen fråga från mig utan från min killkompis som hälsar att om du någonsin blir singel så vill han gå på dejt med dig!! 🙂
HA! Låter denna komma med för att låta mitt ego få sig en boost.

4. Hur delar du upp och planerar din vardag när man både har eget och är anställd?
Då jag har ett jobb som litar på att jag gör det jag ska även om jag jobbar off-site och bestämma mina arbetstider under rimliga gränser så kan jag kombinera mitt jobb med mina sociala medier rätt OK. De dagar jag jobbar hemifrån så börjar jag oftast jobba så fort jag vaknar vid sextiden och pausar 2 timmar mitt på dagen för exempelvis möten, events eller andra happenings. Den tiden jobbar jag ikapp efteråt då jag slipper pendlingen till och från kontoret och hellre sitter på kvällen en timme eller två. Jag är dock mer effektiv när jag jobbar hemifrån vilket gör att jag sällan behöver jobba ikapp. Jag har slitit för det förtroendet och ser det som en självklarhet. Jag är även helt OK med att alltid finnas tillgänglig med tanke på det yrke jag har. Jag reser en del med jobbet i perioder och får ofta samtal/mail kvällar och helger. Vilket ger fördelar då jag hellre tar flex och ledighet istället för övertid. Många av mina inlägg är tidsinställda och skrivs på helgerna och publiceras under dagarna i veckorna. Det är en hel del pussel och nej, jag är aldrig helt ledig. Jag vet att det inte är hållbart i längden, men jag har inte ännu funderat ut hur jag ska lösa det och känner ingen stress med det heller så länge det funkar.

5. Hur hanterar din kille att du är så öppen med allt? Du är ju ändå rätt offentlig. Blir han svartsjuk??
Jag tycker han hanterar det bra, tror och hoppas han tycker det är roligt. Det är stor skillnad på att vara personlig och privat. Angående svartsjuka så har jag ej upplevt det. Däremot kan han nog bli lite avundsjuk på att jag åker iväg på roliga resor, vilket är ett jobb som allt annat. Ibland funkar det att han kan hänga med och ibland inte. Det har alltid varit viktigt för mig i ett förhållande att inte ”sitta” ihop.


6. När kommer podden tillbaka?
Just nu vet jag faktiskt inte, vi har båda sjukt mycket att göra och utan sponsorer så blir det svårt. ♡

7. Har du körkort
Självklart!

8. Vad är det första du tänker på när du vaknar på morgonen?
Vad händer?!

9.Vad är det längsta lopp du har sprungit?
Sprang EcoTrail förra året som var 45 km.

9. Stämmer det att du har varit förlamad?
Ja det stämmer, var helförlamad för 14 år sedan då jag fick en sjukdom som heter Guillain Barré.

10. Är nyfiken på vad du jobbar med? Utbildning? Läs om det här.

11. Vilka länder har du varit i och vad har du för drömresemål?
Jag har varit i följande länder: USA, Kanada, Mexico, Colombia, Sydafrika, Tunisien, Marocko, Israel, Turkiet, Grekland, Italien, Spanien, Frankrike, Irland, England, Tyskland, Schweiz, Österrike, Ukraina, Polen, Vitryssland, Lettland, Estland, Finland, Norge, Danmark, Thailand, Filippinerna, Hong Kong, Kina, Indien, Curacao. Tror det var alla? Känns som jag har missat något land? De länder jag vill resa till är: Brasilien (ska dit nästa månad), Singapore, Australien, Nya Zeeland, Island, Skottland, Kuba , Tanzania, Sri Lanka, Japan…ÄH jag vill besöka resten av världen.  Alla länder!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!