Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Snack

En dag av 365 olika matdagar

En av frågorna som jag får mest av är helt klart hur min kost ser ut. Och det är inte helt enkelt att svara på då jag äter väldigt varierat och har passat mig lite för att skriva ut mitt exakta matintag då jag helt enkelt vet vilket griller det kan sätta i folks huvuden och det sista jag vill är att någon ska börja jämföra sig med mig. Men samtidigt så förespråkar jag en sund, fri och varierad kosthållning och vill kunna visa att det faktiskt GÅR att leva utan förbud. Det finns perioder i mitt liv där jag äter striktare tex inför en tävling men 70% av året är relativt ”Mañana Mañana”. Efter år av egna studier, test av olika kosthållningar samt ett stort intresse för kost och näringslära så har jag bildat mig en egen expertis som jag applicerar för mig själv. Det är oerhört viktigt att ta med sig. Våga vara kritisk mot alla hobbydietister där ute som har exempelvis ställt upp i en bikinifitness tävling och sedan säljer kostscheman kors och tvärs. Det låter oerhört seriöst, mhm..

Så istället för att skriva ut en exakt matdag med mängd mat som intas,macro-indelning och någon manisk kcal uträkning så tar jag exempel på hur det kan se ut, med olika alternativ då det som sagt skiljer sig från dag till dag.

Frukost



Jag äter 9 fall av 10 frukost på jobbet. Det blir uteslutande gröt med banan, kanel och jordnötssmör. De dagar jag äter hemma så blir det smoothie eller riskakor med ägg. Och äter jag frukost ute så lyxar jag alltid till det med olika smoothiebowls, turkisk youghurt med granola, grötvarianter eller avocadomackor. Tränar jag på morgonen så dricker jag EAA från SISU under passet men äter aldrig innan. Presterat bäst på fastande mage. Så har det varit sedan jag körde PF.

Mellanmål
Efter 2 timmar brukar hungern slå till igen och jag äter då en skål med frukt, pumpakärnor eller tar en proteinshake.

Lunch:

Min lunch består uteslutande av soppor. Dels för att det är enkelt för mig att köpa med till jobbet och ha stående i kylskåpet, dels för att det mättar och jag inte tröttnar. De är fräscha och ”lätta” då jag inte anser mig behöva en stor måltid mitt på dagen, hej matkoma! Jag menar, mellanmålet kommer ändå någon timme senare. De dagar jag äter ute med kunder eller leverantörer så äter jag det som finns på menyn. Underskatta aldrig en bra husman, eller har jag fel?

Mellanmål 2

Äter alltid mellanmål även om jag inte tränar direkt efter jobbet. Har jag ett hårt löppass eller annat som kräver mycket energi brukar mellanmålen vara större. Men de kan exempelvis bestå av en shake och en CLIF-bar (ÄLSKAR CLIF. Tänker ogenerat tigga sponsring därifrån). Kan även käka lite kesella med granola eller en dadelboll. Det som finns i mitt skåp helt enkelt.  På fredagar är det alltid fredagsfika på jobbet och då brukar en och annan bit slinka ner.

Middag



Middagen kan variera helt. Är jag ensam hemma så gör jag nästan alltid en smoothiebowl eller bananpannkakor. En annan favorit är bönpasta med hemmalagad pesto och basilika. Äter vi ute så tar jag det jag är sugen på. En annan favorit som körs väldigt mycket är salmalax med egen tahinchilimayo och massa god sallad till.

Kvällssnack


Jag är en snacker av rang. Kalla mig sockerberoende, kalla mig karaktärslös – jag erkänner, jag bara måste ha något och snacksa på när jag chillar i soffan. Jag dricker alltid en burk Pepsi Max (om lyxfällan hade utvärderat mitt konto hade de kunnat fylla en hela container med P-max burkar). Sen brukar det variera. Har jag PMS, är ledsen eller bara jävligt sugen så blir det en bit choklad, några kakor eller en skål med popcorn. Min nya besatthet är rostade kokosflingor. Brukar även snacksa på mango, pumpakärnor eller kakdegskasein-fluff från SISU Nutrition.

Så kan det se ut. Jag försöker dock hålla snasket begränsat till helgerna. Och de dagar jag har kört riktigt tuffa långpass finns det ingen hejd på mig, jag menar, 6 pack delicatobollar på 15 min är ingen match. Eller syltkakor..herregud vad jag älskar syltkakor. Hembakat, köpekakor..you name it! Socker är…och kommer nog tyvärr alltid förbli en del av mitt liv. Hela grejen med att sockerdetoxa och gå på någon slags sockerförbud i 30 dagar är inget för mig. Istället för att få ångest och må dåligt över det får jag helt enkelt jobba med att hitta nyttigare varianter, minska på intaget och helt enkelt njuta när jag väl käkar. Det finns värre saker att oroa sig för. Sålänge man har en solid bas med bra kost och näring, då fixar kroppen lite socker då och då. Speciellt när man rör på sig så mycket.

Är det som ni trodde eller fick ni en chock? 🙂

Ha en fin dag, hej!

Utplockade frågor från kommentarer och Instagram

Får massor av frågor av er vilket jag tycker är så otroligt roligt. Bara det att ni faktiskt efterfrågar vad jag tycker och tänker gör mig så rörd och stolt. Tänk att det finns människor som lyssnar och tar till sig det man skriver, det måste vara det ultimata kvittot på att man når ut.

Tänkte börja samla ihop ett par frågor från både blogg och Instagram i ett inlägg och besvara dem med ett lite längre svar. Hur låter det?

”Hej Joanna! Tack för all inspiration, vill mest bara säga att du är grym! Det vore kul att läsa om hur du kommit tillbaka till löpningen efter din hälsporre och hur du tränar för att hålla den i schack. Jag har själv haft problem med det och så fort jag ökar löpningen så får jag känningar. Hejja dig och fortsätt som du gör!”
Svar: Tack så mycket, roligt att jag kan inspirera! 🙂 Jag skrev lite om min hälsporre i ett av Triathlon inläggen  men exakt hur jag gjorde för att slippa smärtan och bli bra igen har jag nog inte gått in på. Jag började som sagt med att köra en ordentlig löpvila och började cykla istället. Körd 3 stötvågsbehandlingar men kände att det inte gav någon som helst resultat. Blev i samma veva kontaktad av Daniel Ahlstrand på InMo medveten träning. Han erbjöd hjälp och tillsammans satte vi upp en plan. Det har nu gått 2 år och jag går fortfarande till honom, inte lika ofta som innan, men han är absolut en person som jag vänder mig till direkt när kroppen strular. Min hälsporre berodde inte på själva foten.  Hela min löpteknik var fel och då min framsida lår är mer dominant (gammal ridtjej) så kopplade jag inte in baksidan och arslet när jag sprang, vilket gjorde att påfrestningen på foten och min hållning blev stor. Jag fick olika övningar och utvärderade hela min löpteknik med Daniels hjälp och blev sakta men säkert helt återställd. Idag känner jag bara av foten lite lätt efter riktigt hårda pass där jag har ansträngt mig till max. Då brukar jag vila dagen efter eller köra något annat än löpning. Vila och att lyssna på kroppens signaler är SÅ jädra viktigt. Det funkar inte att bara köra på och gasa, då går man till slut sönder. Svårare än så är det inte. Sen att jag har investerat i bra skor, silikoninlägg för hälen och kör tung benstyrka och enbensövningar har givetvis hjälpt mig framåt. En snabb kropp är inget utan styrka. Det är min teori.

Hej,
Vad använder du för klocka för din triathlon-träning?
Svar: Suunto Ambit3 Sport! Kan varmt rekommendera den. Det är en enkel multisportsklocka som har alla funktioner man behöver samt bra batteritid. Sen är den inte hutlöst dyr och supporten är riktigt trevliga.

Kan du inte lägga upp en typisk matdag för dig?
Svar: Oj oj oj. Jag får denna frågan MINST en gång om dagen. Mitt kostintag verkar intressera många av er, undra varför det är så? Jag menar, det är inte någon Lean fit petite super duper BBG Girl här inte. Anledningen till att jag har duckat den frågan ett tag nu är för att jag helt enkelt inte vill att någon ska jämföra sig med mig. Hur jag äter, vad jag äter, och mängden mat funkar för mig. Man kan inte ”kopiera” någon annans mat-intag rätt av. Vi är alla olika och våra kroppar likaså. Men sen samtidigt så har jag alltid varit ärlig och pushat för en varierad kost och att jag tycker dieter, förbud och hittepådeteoxskit bara är kommersiell smörja. Det är en balansgång det där. Men jag tänker att jag gör en variant, att jag inte skriver ut några mått eller mängder och att jag tar exempel på hur en dag kan se ut. För det går inte att säga exakt då jag ena dagen kanske äter pizza och en annan dag en raw-sallad som jag sköljer ner med ett glas vitt eller ett paket kakor. Jag får se hur jag knåpar ihop det, men under veckans gång bör det vara uppe.

Hej Joanna, vad använder du för foundation? 
Svar: På vinter använder jag DIOR Diorskin Forever och på sommaren blir det endast BB-cream från Benefit eller Sephora. Clarins Beauty Flash Balm eller Maybelline Fit Me Matte. Det är mina favoriter just nu. Försöker ha så lite smink så möjligt och satsar på brun utan sol och riktigt bra hudvårdsprodukter istället.

Ha en fin dag, hej!

Min relation till alkohol

Låt oss prata om ett ämne som beror många och som har fått väldigt många i min närhet att distansera sig till. Låt oss prata om vår kära vän alkohol. Eller för vissa, ovän.

Min relation till alkohol har varierat, i någras ögon kanske rentav destruktiv i vissa perioder när jag var yngre, men man känner sig själv bäst och jag kan med handen på hjärtat säga att trots otaliga kanonfyllor, minnesluckor och baksmällor som har fått jorden att skaka så har jag alltid skött mig. Förutom när jag somnade i en fontän i Grekland för 9 år sedan, det kanske inte var det mest genomtänkta. Fast å andra sidan så tänkte jag inte alls under den perioden i mitt liv. Jag bara körde i ett hejdundrande tempo där livet bokstavligen enbart bestod av fest.

Jag festade som en galning mellan jag var 18 och 24. Det var fem år av resor, säsongsjobb utomlands, plugg och ingen tanke på morgondagen. Och jag hade otroligt roligt. Jag skulle göra om allt igen om jag fick chansen, för de åren formade mig till den jag är idag, med eller utan alkohol. Och jag vet att jag inte kommer vakna upp när jag är 40 år gammal och tänkte ”helvete, vad hände?”

Nu kanske några av er tänker att jag direkt drar paralleller med att kul  och dricka alkohol. Givetvis kan man ha roligt utan att dricka.

Det var runt sista året när jag pluggade jag smygande började lugna ner mig, och när jag sedan beslöt mig för att stanna i Stockholm och köpte min första bostadsrätt (vilket var ett symboliskt steg mot vuxenlivet för mig) hade träningen kommit in ordentligt i mitt liv. Det var fortfarande mycket fest, men på en helt annan nivå. Jag var singel, rörde mig mycket ute i Stockholms nattliv och älskade varenda sociala sekund av mitt liv. Men jag började vissa kvällar ersätta drinkarna med ramlösa eller enbart redbull efter klockan slog tolv. Träningen blev mer och mer en livsstil än ett intresse och jag märkte att även om jag ville gå ut så infann sig suget efter en riktig röjjarkväll mer sällan. Och så har de senaste åren mer och mer formats.

Jag kommer aldrig säga att träningen ”räddade” mig från alkoholen som många säger. För det fanns ingenting att räddas ifrån. Jag har inget behov att bli nykter eller propagera ut någon form av nykterhetspredikan. För jag kan inte stå för det. Jag är och har alltid varit ärlig med att jag dricker även om jag har många gånger funderat på om jag borde ta bort alkoholen helt från min Instagram då många unga följer mig samt att jag borde vara en ”förebild” då träning och alkohol inte är en kombination som helt går ihop. Men varje gång så kommer jag fram till samma sak. Varför ska jag dölja det? Är inte det värre? Varför ska jag framställa mig ”bättre”? För vem? Är det inte bättre att vara ärlig med att jag har balansen att göra båda, att träning och alkohol faktiskt går ihop för just mig?

Jag älskar att ta ett glas kallt vitt vin en varm sommardag. Jag älskar att dricka drinkar med mina vänner och dansa tills solen går upp. Jag älskar att öppna en flaska onödigt dyrt rödpang med min kille till en middag vi har lagat. Jag kan utan problem gå ut och vara nykter och jag har heller inga problem att ta en spontankväll och röjja loss.

Det finns perioder där jag har valt att vara nykter en längre tid för jag exempelvis har haft tävlingar jag har fokuserat på eller helt enkelt inte haft någon lust alls att dricka. Det har varit enkla val för mig att ta och inget jag har tyckt vara jobbigt att förklara för andra människor.

Så jag skulle vilja säga att min relation med alkohol numera är väldigt avslappnad och liberal. Jag behöver inte om jag inte vill, jag gör det inte om jag inte vill och vill jag så tar jag ett glas till maten och det är inga konstigheter med det.

Min träning är viktig för mig, men intresset för mat och god dryck är även det en stor del av mitt liv och det är för mig viktigt att kunna kombinera dessa två med varandra. Ibland får man tacka nej när man tex har mycket träning inför en tävling eller mycket jobb och det som är så skönt med det valet man har är att det för mig inte är jobbigt alls. Jag måste inte ha det där glaset. Jag förknippar inte vissa tillställningar eller aktiviteter med alkohol. Det är inget måste för att jag ska kunna ha roligt eller känna att jag platsar in.

Självklart så är jag väl medveten om vilka effekter alkohol har på träning och ens kropp. Jag tänker inte sitta här och romantisera alkohol, absolut inte. Det är ett gift och jag tycker att som vuxen människa bör man ha det i åtanke och ta ansvar för sin konsumtion och sluta skylla ifrån sig på samhället. Man har ett eget ansvar och kan man inte stå emot eller dricker så att det leder till att man tappar omdömet eller sin integritet så bör man uppsöka hjälp.

Jag tränar aldrig efter en utgång, det är livsfarligt och oerhört korkat. De gånger jag har planerade ”riktiga” pangutgångar så har jag även planerat in vilodag efter. Nuförtiden så åker jag som sagt 9 fall av 10 hem när resten drar ut. Det brukar räcka för mig vid 11-12 tiden. Och sen har jag ju oftast långpass eller något annat inplanerat på helgen som (jag trodde aldrig jag skulle skriva detta när jag var 20 och i min prime time) just nu faktiskt står högre i kurs.

Jag vill kunna ha allt i mitt liv, alla delar. De glammiga, de svettiga, de tråkiga, de roliga. Men för att kunna ha det har jag lärt mig hur pass stora bitar jag ska äta av varje kaka för att få ihop det. Är så urbota trött på allt man inte får och ska göra. Om det gör mig till en sämre människa, ”förebild” eller förstör mina träningsprestationer för att jag inte väljer att vara nykter? Nej. Däremot om jag hade missbrukat, låtit alkoholen styra mitt liv eller gjort så jag hade tappat min integritet då hade det varit ett problem. Jag är ingen duktig flicka, jag kan inte leva upp till något sådant ideal och jag vill heller inte bli sedd som en. Jag är jag, och det räcker för mig.

Det har tagit sin lilla tid, och jag tror att det är en process som följer en livet ut. Men jag är oändligt stolt över mina insikter och min mogna inställning till saker och ting idag.

VLOGG Vattenscootersafari Fjäderholmarna

Klippte ihop en liten snutt till er (den slutar vid 3.05, satt i en timme igår kväll och försökte reda ut varför filmjäkeln fortsatte rulla, så bortse från den lilla missen) från  premiärturen med gröna faran och vår lunch på Fjäderholmarna. Helt magisk dag som helt klart gör sig bäst i rörligt format.

Enjoy!

Min helg i bilder

Hur kommer det sig att långhelger swishar förbi i rasande fart? Känns som det var igår jag satt och gottade mig åt att jag hade hela 3 dagar ledigt och en relativt lugn helg att se framemot. Och nu sitter man här och undrar vadfan som hände..

Nåja! Det är inget att hänga läpp för, inte när man har haft en precis så magisk helg jag hoppas bilderna förmedlar. (Psst, lägg på x 10 på levalajf feelingen)

I fredags kilade jag om ICA efter jobbet för att inhandla kvällens meny.

Jag skulle nämligen bjuda Oscar, Calle och Louise på Tortilla pizzor!

Pizzorna fick 10 av 10, till och med Calle berömde mig med en lätt ursäktande ton. (Stackaren trodde jag skulle bränna ner köket när jag började dra fram allt.)

Vaknade tidigt på lördagen och bestämde mig för att springa ut till Stora Skuggan där provlöpningen av EcoTrail banan skulle starta med Team Nordic Trail. Sprang 8km med gruppen och vek sedan av för att fortsätta på egen hand hemåt. Skrapade ihop totalt 20km.

Träffade Alex som kunde trolla med knäna.

Efter en snabbdusch mötte jag upp Louise nedanför mig. Vi begav oss på en långpromenad till söder.


Sen blev vi hungriga och lyckades haffa plats vid baren på Urban Deli Nytorget.

Tog den obligatoriska outfitbilden.

Sen gick vi hem till oss och fikade.

I samma veva kom Calles familj för lördagsmiddag hemma hos oss. Det fanns en liten kille som uppskattade mangodippen extra mycket.

Jag kände mig väldigt wifey (kanske var det självförtroendet från fredagskvällen och de extremt lyckade pizzorna) och fick feeling för att svänga ihop en äppelpaj.


Sen drack vi vin och åt grillat.

Och när alla hade gått så tog jag en för laget och avslutade det som fanns kvar på bordet.

Så var det helt plötsligt söndag och ännu en tidig morgon väntade mig. Vid sju steg jag upp och åt frukost vilket bestod av kokoskvarg och en kaka samtidigt som jag fixade med röda faran inför långpasset med Anna och Karin.

En helt vanlig konversation i vår cykeltråd. Inga konstigheter.

Efter att det viktigaste (vilken keps man skulle ha) hade bestämts så preppade  jag den obligatoriska cykelprovianten. Vatten, mina två favoritbars och EAA som smakar hallonglass från Sisu Nutrition.


Då pendeln var inställd fick vi vänta in Anna som kom från Årstaberg. Det löste vi genom att diskutera rutten över en kaffe på Mellqvist.

Drack ännu mer kaffe i Märsta. (Och beundrade Annas fräsiga keps).

Efter 90 skakiga, blåsiga mil kom vi fram til Uppsala där vi njöt varenda sekund av lunchen.

Sedan cyklade vi vidare ner till Knivstad och avslutade vår 110km runda starkt med att exemplariskt ligga på rull och hålla en föredömlig hög hastighet trots trötta ben och mental utmattning.

När jag kom hem plockade jag fram ett sexpack delicatobollar, hällde upp ett glas vin och rörde mig inte ur fläcken på hela kvällen. Och så såg jag 5 avsnitt av Nashville. Såklart.

Så var det 1 maj och ledig måndag. Beslöt mig för att ta vilodag och låg i sängen till klockan var runt halv tio.

Tog båten ut till Fjäderholmarna och mötte upp Calles familj, Linn, Fred och Sveinung.


Vi åt långlunch i solen på Fjäderholmarna krog och magasin och jag var för en gångs skull helt nöjd med mägden skirat smör (man kan aldrig få för mycket).


Sen drack jag vin och njöt av livet.

Så var det dags att åka hem. Calle hade kört ut på vår vattenskoter så det var bara för mig att hoppa i overallen och sätta mig bakom.

Efter ett snabbt byte av skor beslöt jag mig för att skippa tunnelbanan och promenerade bort till Råsunda och hem till DJ Louise som var värd för kvällens temamiddag.

Det var den helgen. Kunde inte önskat något mer. Eller jo, mindre vindhelvete i lördags. Men annars, full pott.

Tacohej!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!