Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Snack

Stelopererad pingvin eller grannen i Beck- välj själv

Go´kväll. Sitter vid köksbordet och kvider samtidigt som linimentet works it magic (förhoppningsvis). Något hände vid morgonens simning. Jag hoppade i, morsade på David som också var på plats och nötte längder, och började värma upp. För varje crawl-tag jag tog kände jag hur det strålade från nacken ner mot höger axel och mot armbågen. Det var som om jag var ett flervåningshus och varje våning var en del av min rygg/nacke. 25 m och våning ett släcktes ner, 25 meter till så släcktes ytterligare en våning ner och så höll det på. Jag ignorerade stelheten och den smygande smärtan och simmade på. Jag är van från hösten och olyckan, så bestämde mig för att jag var lite stel bara. Jag körde första delen av mina tröskelntervaller och lyckades hålla min fart. Men när jag kom till 1600 m så fick jag ge upp. Det gick inte mer. Kunde knappt vända upp huvudet för att andas vilket är ganska väsentligt i simning. Så jag gick upp, satte mig en stund i bastun och traskade sedan hem för att laga mat och förbereda ett utkast för ett jobb jag har tagit på mig under mars.  Ett par timmar senare såg jag ut som en dålig parodi på en stelopererad pingvin som guppade fram. Det värsta av allt var att jag hade en grej under kvällen som jag var tvungen att vara med på, och som var rätt fysisk (kommer berätta mer om det sen när jag får besked). Så jag fick vira runt en halsduk och ge mig ut.

Och nu sitter jag här med liniment som skinnflår mig. Har löpning imorgon som jag hade tänkt ta tidigt på morgonen innan vi kör ner till Skåne, men överväger att köra dem på kvällen. Förhoppningsvis så har spänningen lättat tills dess.

Jahapp. Det var ett för jävla tråkigt inlägg märker jag nu. Men det har inte hänt något mer spännande idag. Eller jo! Hade en mysig frukost med Sheila, men that´s about it.

Äh.

Skåne imorgon, det blir bra. Calle får stuva in mig i baksätet alt fälla bak baksätet. Hej!

”Tänk om man kunde leva ett sånt där jädra glidarliv..!”


Jag har varit tjänstledig i en månad nu, dock känns det som att det bara har gått en vecka då jag har varit bortrest 2,5 av dessa 4 veckor. Det är fortfarande en rätt märklig känsla och jag kommer fortfarande på mig själv att fylla min kalender med åtaganden när jag märker att jag tex har en hel eftermiddag fri, för det är så jag är van vid att leva, så jag har levt. Sprängfylld kalender och struktur på minuten för att hinna med. Det är som att jag försöker rättfärdiga min ledighet med att ha grejer att göra. Vilket jag har, mer än nog. Men i min något knäppa hjärna som har vant sig vid tempo tempo tempo så har jag inte riktigt fattat helt var jag befinner mig..än. Men jag jobbar på det och tvingar mig att skala av och bort. Speciellt möten som inte ger något, där personer vill ha mer än de ger. Jag har dragit många lärdomar från just detta, men det är ett annat inlägg.

Men det här med att ta vara på min nyfunna tid, med min insats att promenera överallt. Hade inte hänt i samma utsträckning för en månad sedan, möjligtvis på helgen på väg till en brunch. Men det är nya tider nu och jag går ca en timme innan ett möte någonstans då det tar runt 30-45 minuter att promenera in till city från Kungsholmen, speciellt i vädret som råder nu. T-bana, uber eller buss är ok vid speciella tillfällen. Men där pulsar jag som sagt fram. Jag har en regel att minst 80 procent av promenaden varken får innehålla musik, podd eller telefonsamtal. Jag ska bara gå där med mina tankar och vara. ”Självförverkligande skitsnack..” Det var min första reaktion när jag satte upp regeln för mig själv. För det är så jävla flummigt och olikt mig. Men nu är det nytt år och här ska mindfulness utövas! Sänk axlarna, andas i fyrkant och känn dagarna (låter bra i iallafall). Jag har tid att reflektera, tänka och vissa dagar inte tänka på något alls. Jag tar min tid och spatserar på, som en liten eskimå ute på tur. Packad ryggsäck, snowjoggers och gigantisk jacka. Ögon som sticker fram mellan möss och jackkanten. Hepp hepp! Vissa dagar med en bitter feeling, medan vissa dagar pirrar det i hela kroppen och jag ler mot alla jag möter. Tänk att jag kan få göra det här, mitt på blanka dagen! Ingen förstår varför jag ler som en galning dock.

Det är så roligt, jag har ju drivit med mig själv och mina promenader på IG och vissa har inte förstått ironin och att jag faktiskt driver. Det är skojjigt tycker jag, för då brer jag på ännu mer. Oj oj oj, nu gick jag heeela vägen från Stureplan till Centralstationen, vilken prestation! Och vissa personer går igång, ja jäklar vad de går igång. Som om jag aldrig någonsin har gått förut eller vet vilka hälsofördelar det är. ”Det finns inget dåligt väder, baaaara dåliga klä..” Snark. Då brukar jag fnissa och ta extra raska steg till träningen där jag ska spendera 2 svettiga timmar med att röra på mig själv.

Men det var inte det jag skulle komma till, nu gled jag ifrån ämnet. Var var jag..jo min tjänstledighet. Det förbryllar mig fortfarande att vissa människor tror jag lever något jädra lyxliv (jo tjena, främsta anledningen till mina mindfulness promenader är faktiskt SL-kostnaden). Först trodde jag att det var pga mina sociala medier och började granska vad jag la upp. Visst lägger jag upp sjyssta bilder, äter mycket ute och rör mig i snygga miljöer. Jag reser en del och gärna bekvämt. Dricker bubbel på måndagar och sorterar klackar efter färg. Men är det verkligen allt? Nej. Jag är väldigt bjussig behind the scenes, what you see is what you get. Uppstigning 05:30 för att hinna, sena kvällar etc etc.  Och de människor som håller på och slänger med kommentarer om att jag lever något jädra glidarliv vet precis hur hårt jag har jobbat för att kunna ta ledigt ett halvår. Och då är jag inte ens helt ”ledig” helt.

Egentligen borde jag inte bry mig, men det kliar i mig. För jag märker att vissa kommentarer är hånfulla, nästan bittra. Värst är det när jag märker att personen ifråga försöker få det som att jag enbart har möjlighet att göra detta pga ekonomiskt stöd från min partner. Då försvinner det lilla leendet i mitt ansikte och glimten i ögat. Då biter jag ifrån. Förväxla inte stöd med ekonomiskt underhåll tack, det har är helt och hållet min egna förtjänst. Jag har skapat mig denna tillvaro. Men att ha någon som står vid sidan om och hejjar på mig – det är guld värt.

Och mitt i allt detta, så påminner jag mig själv genom att titta ner på min handled där SWCPWR är intatuerat, vad som faktiskt betyder något och vad jag är kapabel till.

Och då ler jag extra brett och svarar ”Ja, det bara landade i knäet, poff sa det!”

Min helg i bilder V5


Min helg började med att jag rusade runt i snöstormen och gjorde ärenden. Fixade bryn och naglar , lämnade tillbaka cykelväskan och tog en lunch med Sophie innan jag slutligen gick hem igen för att fortsätta jobba. Framåt sex tiden smällde jag igen datorn deklarerade HELG.

Korkade upp en flaska bubbel och blev serverad förrätt bestående av burrata med rostad mandel samt olja. Drömmarnas dröm! Fortsatte sedan med tryffelpasta och ett riktigt bra Châteauneuf-du-Pape. Kvällen fortsatte med smash och en genomgång av de senaste 2 veckorna.  Vi hade en del att prata om då vi som sagt inte hade setts på ett tag. Bra fredag, 10 av 10! Förutom att jag somnade mitt i en mening. Nåja.


Så blev det lördag och jag hade en löpdejt med Anna inplanerad. 09:30 möttes vi upp vid Fridhemsplan och begav oss bort mot Västerbron, vidare runt Södermalm, förbi båtarna och slussen och upp på Västerbron igen för att avsluta med halva varvet runt Kungsholmen. Det var en sådan jädra bra runda! Benen bara gick och jag tänkte inte en enda gång att jag ”sprang” utan vi pratade på och hade så mycket att gå igenom att vips så hade 20 km avklarats. Det märks att det har hänt en del med min kondition, jag är riktigt glad över utvecklingen.

Efter en snabbdusch mötte jag upp Alexander och gick Hantverkargatan ner för att äta lunch tillsammans med Mathilda på NEWT. Jag älskar det stället. Stora fräscha sallader, mysig personal och bra priser.

Vad som sedan hände kan jag inte riktigt förklara. Efter att Alexander och Mathilda hade gått och lämnat mig ensam i en kaosartad lägenhet (glömde ta före bild) så fick jag ett ryck. Ett jävla ryck. Jag drog ut ALLA lådor och började sortera och rensa ut. När det var klart så vek jag all tvätt som låg huller om buller på sängen i cykelrummet. Därefter dammsög jag och torkade golven och torkade av damm från böckerna i hyllan. Jag vet, jag fick nästan en chock själv. 4 timmar senare låg jag raklång på soffan och undrade om det är såhär mitt tjänstlediga liv kommer se ut.

Efter att chocken hade lagt sig tog jag mig i kragen och svidade om inför kvällen. Vi hade bokat en spontanmiddag med Fredrik och Sophie. Först ut var en…

….drink på Mäster Anders innan vi gick tvärs över gatan till…

….Styrelsen! Har ni inte varit där så GÅ DIT. Deras tryffelrisotto är magisk! Kvällen avslutades med efterätt, kaffe och ett glas rött. Sen gick vi hem och somnade jäkligt nöjda med dagen.

Sööndag! Vaknade runt åtta, låg kvar och såg på FYRE Festival dokumentären på Netflix. Asbra. SE den! Sen gjorde denna wifeyn bananpannkakor. De var gudomliga, perfektion om rent av!

Medan Calle låg kvar och såg på film traskade jag bort till Odenplan för att cykla med Maria och Rec. Körde 90 min med 2 sessioner av 4×4 intervaller zon4/5 och avslutade med benstyrka. Sen gick jag hem till Kungsholmen igen. Under de två timmarna jag befann mig nere på Sats hade vädret slagit om till istid. Höll på att frysa fast i steget.

Resten av dagen spenderade jag med att hänga i badrummet och ta hand om mitt ansikte. Sen kom Calle med ingredienser till tortillapizza. Vinst! Såg Para Knas (förstår inte hypen) och åt min kroppsvikt i smash.

Tack för denna helgen. Den behövdes. ♡

Q & A – Träna flera pass om dagen

 

Hur funkar det att träna så många pass om dagen? Är det något du gör nu under resan eller ska du fortsätta med det även efter? (Förlåt(!) om jag har missat om du redan skrivit om detta). Skulle vara jätteintressant om du skrev ett inlägg med hur det funkar att träna mycket, om det är en sanning elle myt att det är”farligt” att träna varje dag etc. Det är ju självklart individuellt men generellt:) eller du kanske har nåt tips på var man kan läsa bra fakta om sådant? ? sorry blev lite flummigt formulerat haha, hoppas du förstår vad jag menar typ, tycker sånt är intressant:) fortsätt kör hårt med träningen och allt! Du är en grym förebild!??

Bra att du frågar! Du är inte den enda som har ställt frågan och jag förstår att man undrar. Speciellt när det man matas med information från alla håll hur man bör träna. Men för att svara på din fråga, med en viktigt poängtering att allt jag delar med mig om träning utgår från mig. Det är min sanning, för mig. Det är lärdom och kunskap jag har läst mig till, studerat till samt fått på vägen. Det är kunskap från min coach och andra duktiga atleter i min närhet. Men det är format för mig. Med det sagt så kan jag återgå till just frågan.

Jag började förbereda mig för denna resan redan i december när jag åkte till Sri Lanka. Drog ner på träningen och la in flera vilodagar på raken, tror faktiskt jag vilade en hel vecka nu när jag tänker efter. Detta var enligt plan av mig och min coach. Allt för att tillgodose all träning från hösten samt låta eventuella skador och påfrestningar läka inför denna träningsresan då jag visste om att det skulle bli minst 2 pass om dagen. Detta är inget jag hade kunnat göra för två år sedan, inte i samma intensitet. Visst hade jag kunnat träna två pass om dagen, men det är skillnad på träning och träning, och det har jag tränat upp min kropp för.  Den tål det och det är även det jag har som mål med min träning. Att ha en stark, frisk och tålig kropp som klarar av 2-3 veckors block med hårdare träning. För det är just vad detta är, ett block. Att träna 2-3 pass om dagen i längre perioder tror jag inte på, det sliter mer än vad det ger,men att toppa sin träning på detta sättet passar mig perfekt. Att simma varje dag har nu, dag 13 utvecklat mig flera hack. Jag kan trycka på mer i min cykling och jag märker hur min kropp hanterar mjölksyra bättre i löpningen. Visst är jag trött nu på slutet, det är slitigt, speciellt för mig som har varit här i två veckor. Men det kommer jag även ha i åtanke när jag landar i Sverige. Då kommer minska volymen men höja kvalitén på mina träningar och fortsätta utvecklas.

Men man får inte glömma att jag mellan mina träningar ligger ner och vilar med en bok. Jag sover minst 8 h per natt och äter ORDENTLIGT. Det är där jag ser många slarva. Det funkar inte att träna så här mycket och slarva med maten eller tramsa runt med kaloriräkning.

Jag bränner flera tusen kcal under dagen men avslutar alltid dagen med ett överskott – för att kroppen ska orka och hantera all den träningsmängd jag utsätter den för. Jag vill ha resultat från resan, inte en nedbruten kropp.

Kram på dig, träna smart!

Men att veta att det kunde varit värre är ingen anledning till att inte försöka göra det bättre

”..De båda professorerna Flynn pch Anderson gjorde ett experiment för att testa uppfattningen om män och kvinnor. De utgick från en fallstudie från Harvard om den framgångsrika riskkapitalisten Heidi Roizen som verkligen tog till vara på sin utåtriktade läggning och personlighet i sin karriär. Professorerna lät studenterna läsa samma redogörelse av Heidi, skillnaden var bara att andra hälften av gruppen fick samma text med Heidi utbytt mot Howard.

Studenterna fick sedan återge vilket intryck de hade fått av Heidi och Howard. Vilka de ansåg lika kompetenta (logiskt då deras prestation var identisk) men trots det respekterade Howard mer och framstod som mer tilltalande som kollega och person. Heidi framstod som självisk och ”ingen man vill jobba för eller anställa” – utdrag av boken ”Lean in”.

Experimentet stödjer den känslan många av oss kvinnor någonting har känt. En framgångsrik kvinna tycker många människor av båda könen mindre om.

Jag har varit med om det x antal gånger. När mina manliga kollegor har gått på i diskussioner och stått på sig i sina resonemang och åsiktet har inga ögonbryn höjts. Men när jag har gjort samma har snacket gått och jag har blivit kallad för hård och att jag gör människor osäkra.

En gång blev jag inkallad i ett möte med en chef jag hade tillfälligt för x antal år sedan, jag jobbade då i en större organisation med personer som mer eller mindre hade fått en stjärnstatus på grund av mycket sälj och topplistor. Främst män. Samt pojkar som leddes av män med stora egon. Jag gick på ganska hårt och då vissa saker missköttes vilket studsade tillbaka på mig och min prestation på jobbet.

Mötet inleddes med vikten att jobba som ett team. Jag log, då jag visste vart mötet skulle sluta och höll min något buffliga chef ”Vad bra att du tar upp det! För det tycker jag med!” Han log lite ansträngt och försökte igen.

” Det är viktigt med att bygga teamkänsla och stötta sina kollegor…”

Jag avbröt honom, då jag kände att den här katt och råtta leken inte riktigt gynnade någon, och frågade honom vad han egentligen menade då jag är en teamplayer men i ett team måste man också kunna säga åt de bredvid när något känns fel. Vilket jag hade gjort ett flertal gånger men viftats bort och rent ut av tystats ner av andra manliga kollegor med orden ” Va inte en sån där jobbig och gnällig tjej!”

Vi satt tyst en stund och sedan tittade han på mig och sa ”Du måste förstå, ni kvinnor måste tänka på hur ni tar och ger kritik. Låt det inte handla om känslor!”

Jag skrattade rakt ut och frågade hur det hela gick ihop. För själva anledningen till att jag satt i det där rummet var just för att jag hade krävt samma respekt och bemötande som de andra (männen) men istället fått feedback på min hantering av kritik och att jag agerade med känslor.

Och dessa kommentarer kan jag fortfarande få. Att jag ”måste kunna ta kritik”. Och visst, ibland kan jag vara jäkligt icke mottaglig för kritik eller säga emot när jag känner att den är obefogad. Men många gånger tar jag in den och går vidare. Vilket upplevs som kallt och att jag blir ”sur”. När jag i själva verket tuggar i mig det, håller käften och går vidare.

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!