Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Snack

Men det känns så märkligt ibland att vi kan landa på månen och producera självstyrande bilar. Men att ta ledigt, det är något överväldigande

Jag var i på ett event häromdagen där jag hamnade med några personer som jag inte tidigare hade träffat. Som alltid när man träffar nya människor så är ens yrke något man avhandlar väldigt tidigt (nästan först) i sin presentation. Nu kanske det inte är så för just dig, men jag upplever att det är så framförallt här i Stockholm. I vissa sammanhang är det bara något man pratar om för att det är av intresse och man genuint vill veta vad den andra personen ägnar dagarna åt i sitt liv medan andra situationer så är det en form av elitistisk status-check. Boende, yrke och antal avklarade projekt i livet. Check. Sorgligt, men tyvärr sant.

Men så stod jag där, med dessa personer och pratade. Efter några artighetsfraser gled frågorna in på mitt yrke och jag svarade som vanligt ”Jag jobbar på SOS International där jag ansvarar för bland annat vårt Bärgningsnätverk och upphandlar hyrbilskontrakt samt en jädra massa andra uppgifter. Sen så driver jag eget inom Sociala Medier, föreläser, driver ett kvinnligt nätverk tillsammans med min partner Louise och bloggar.”  Men istället för att pausa här och invänta de vanligaste reaktionerna ”Oj hur hinner du med…?” eller ”Jäklar, det var en del” så fortsatte jag och avslutade med ”Meeeeen från och med årsskiftet så har jag tagit tjänstledigt”. Vad som sedan händer är rätt intressant. Nyfikenhet skapas, frågorna blir fler och 9 av 10 vill veta vad det är för projekt jag ska ägna mig åt då.

”Jag ska lära mig åka längdskidor, cykla i Egypten och försöka ha schemat blankt när jag vaknar på morgonen.”

”Men..något måste du ju göra mer?”

”Visst kommer jag jobba med mina sociala medier, men framförallt ska jag vara ledig.”

”Ledig? Ska du ut på långresa? Plugga?”

”Nej inte direkt. Jag ska vara ledig. Chilla. Se på Netflix till frukost. Träna. Att gå från 200 procent jobb till 50-60% är rena rama semestern.”

Förstår ni var jag försöker komma? Det är många som måste hitta en sorts etikett på min ledighet. Placera den i ett fack. Men det intressanta här är att merparten av alla män jag pratar med är väldigt pådrivande i detta. De accepterar ordet ledig och tycker det är coolt.  Visst finns det undantag i form av dinosaurier som tittar på mig som om kedjan har lossnat från köksbänken och jag vore helt galen. Men det intressant i detta är att många kvinnor blir förvirrade och några har till och med blivit stötta. ”Vadå ledig, det kan man bara inte vara?!” Och jag finner det som sagt intressant att jag möter denna förvåning och nästan provocerade gensvaret. Varför är det så?

Sen är det alltid lika spännande och se vilka som faktiskt vågar att fråga hur det ekonomiskt kommer gå ihop. För det är en känslig fråga (inte för mig, för jag har aldrig haft några problem att snacka pengar) men för andra. Några kretsar kring frågan som katten kring het mjölk medan några enstaka faktiskt vågar ställa frågan.

Jag vet inte, kanske är det jag som tolkar in för mycket i detta. Men det känns så märkligt ibland att vi kan landa på månen och producera självstyrande bilar. Men att ta ledigt, det är något överväldigande.

Du är aldrig sämst, kom ihåg det


Vad hände med denna dagen? Tjoff sa det och så var den över vilket betyder att det är fredag imorgon och jag har överlevt näst sista veckan. Ni anar inte hur bra det känns.

Så här sitter jag i alla fall och äter popcorn, skriver inlägg och preppar huden med en rengöringsmask från TONYMOLY (klick!) innan jag går på och lägger på Pore Tightening Sleeping Masken från Caolion (Klick!). Den är grym! Känns som kvällen aldrig tar slut då jag var hemma redan halv sex. Det händer typ…aldrig? Egentligen skulle jag ha tränat men valde att lägga löpningen imorgon bitti istället tillsammans med Rebecka och istället åka hem  direkt efter julminglet på Adviral. Det låg på vägen hem från kontoret så jag gled in om där och sa hej till tjejerna, åt lite saffranschoklad och åkte därefter hem. Tror min kropp tackade mig lite för den där spontanvilan efter morgonens pass på Wörkout som Pischa hade bjudit in mig och ett par andra träningsprofiler till. Det var ASkul att boxas igen och även om jag var rätt (rejält) ringrostig så hade jag jäkligt roligt och körde igenom kroppen ordentligt. Det spelar liksom ingen roll att man inte är lika bra som de andra i gruppen när man kör på det viset, skit i det. Stäng av vad andra gör och fokusera bara på dig själv. Man kan inte vara bäst på allt och tro mig, när de stunderna kommer där just du är bra – då skiner du och tänker på alla de stunderna du har känt dig sämst. För det är du inte, du är aldrig sämst.

Annars då?  Ser framemot helgen. Ska på julbord hemma hos Magnus och Bosse och på lördag är det lunch med Fredrik och Sophie. Mellan varven ska jag hinna med långpass och inspelning. Tror det blir riktigt riktigt bra, något (betydligt) lugnare än förra helgen dock.


Tisha (finns här!) och kavaj (finns här!)

Ha en kväll, hej!

Jag har saknat att skriva såhär, det har jag

Sitter på Mahalo Odengatan och jobbar. Många reagerar på det, att åka från kontoret till ett annat kontor – ett mer mobilt kontor. Ibland hemma, ibland på något cafe och ibland på olika byrås eller kontorshotell där jag antingen bjuder in mig själv för kaffet är gratis och hänget är skönt eller för att jag har möten. Men det är så det har sett ut den senaste tiden, Allt som ni ser här på bloggen, Instagram, i Friendcation och andra kanaler. Alla resor som anordnas och events som leds. De skapas inte av sig själv. Det är sena kvällar, tidsinställda inlägg som skapas på helger och ledig tid. Det är minuter som utnyttjas effektivt på tunnelbanan till och från jobbet och tid som tas från umgänge med vänner, sambo och familj – för att få det hela att gå runt.

Missta inte detta för något heroisk slag på bröstet, det är inte det jag förmedlar här. Jag är heller inte efter sympatier, jag har ju valt detta själv. Vilket vi alla har som jobbar som vi gör. Vi är inga hjältar som många av oss vill måla upp oss som, vi har bara valt en lite jobbigare väg. Jag vill vara öppen med att det har sett jäkligt härligt ut de senaste veckorna. Vinresa till Toscana, urmysig weekend till Krakow. Lyckade träningsevent och utmärkelser. Många har dunkat mig i ryggen och skrockat ”oj oj oj, det går bra nu”. Och jag har hela tiden tänkt – Ja, det är på tiden det gör det med allt tid, energi och kärlek jag lägger ner på detta.

Jag är ödmjuk inför vad jag gör och vad som skapas samtidigt som jag under hösten har frågat mig flera gånger – är det värt det? För som sagt, någonstans skapas alla dessa härligheter ifrån och det är inte genom att enbart trycka enter.

Det är klart man vacklar, det vore konstigt annars. Men i slutändan så kommer jag alltid till samma konklusion. Ja, det är värt det. Och jag älskar det jag gör. Det ger mig chansen att upptäcka nya delar i livet och jag har lärt mig oerhört mycket på vägen.

Det är slitigt, det är det. Men någonstans så gillar jag det. Även om jag fortfarande blir fruktansvärt trött på när människor förminskar det jag gör. Jag kan ibland komma på mig själv att först säga min roll på SOS International som beskrivning för mitt yrke innan jag fortsätter med mitt egna företagande. Jag gör inte det för att jag skäms eller inte tycker det är lika värt. Absolut inte. Men ibland orkar jag bara inte förklara, speciellt inte i sammanhang jag redan kan utläsa att folk antingen är trångsynta eller kommer göra sig lustiga. Det är som att luften lite har gått ur mig denna hösten. Av flera skäl än just bara det ni vet om.

Samma sak gäller relationer med andra människor. De senaste veckorna har jag släppt taget helt om vissa personer som tidigare var rätt frekventa i mitt liv. Personer som rent av har varit elaka och orättvisa men där jag har låtit det passera för jag har ”varit en större människa”. Dock har det gnagt, ni vet som en kliande lapp mot nacken, och jag känt mig ansvarig för en situation som egentligen inte alls har legat på mig. Det har jag släppt, samma sak att alltid försöka styra upp middagar eller möten med personer som aldrig riktigt återgäldar det. Det har skett på ren automatik – för det är sån jag är. Och det är jag fortfarande, men bara inte mot dessa människor.

Jag trodde det skulle kännas mer, men nej, det känns som när man tittar på en sorglig film och gråter en timme. Sen torkar man tårarna och allt är bra igen. Så känns det. Lite lättat, lite klokare och lite obrydd.

Jag har saknat att skriva såhär. Utan agenda eller riktning. Bara skriva vad som faller näst i tanken.

Vi hörs, kram.

Dagen då jag bestämde mig för att lära mig längdskidåkning

Några dagar efter min tänstledighetsansökan lämnades in började jag fundera mer djupare på hur jag ville min tid som tjänstledig skulle se ut. Hur den skulle utformas och vad jag skulle fokusera på. Det var som att jag äntligen tillät mig själv att leka fritt med tankarna utan begränsningar eller den där lilla rösten som påminde om ”har du tid för det?”.

Det var efter en lunch med Sofie Lantto där hon berättade att hon skulle vara med på längdskidscamp med Utemagasinet uppe på Högbo bruk där hon även skulle hålla i yogan som mina tankar började snurra. Längdskidor sa du? Jag berättade för henne att det alltid har varit en dröm att kunna åka skidor på riktigt och att jag skulle vilja satsa mer på outdoor nästa år. Jag lärde mig utförsåkning för två år sedan I Norefjell på två dagar, det var första gången i mitt liv jag stod på ett par skidor (den där gången på dagis räknas inte) och längdskidor har alltid fascinerat mig. Det har dock varit något som jag har associerat med överhurtiga människor, ben av stål och talang.

Men sagt och gjort, jag vågade prata högt om min vilja att lära mig och testa på och några dagar efteråt bokade jag in mig på träningshelgen i början av januari (läs mer om den här). Några timmar efter jag hade bestämt mig, mailat mitt deltagande så slog det mig: Vet jag ens vad man har för utrustning? Hur klär man sig? Kommer det enbart vara proffs på campet då det trots allt leds av Torbjörn Hägglund, Johanna Ojala och Sofie Lantto. Det vill säga proffs.

Jag som inte ens förstår att man har andra sorts pjäxor.

Panik.

Nåväl. Det löser sig. Såhär är det alltid. Jag bokar på mig, sedan löser jag det efter hand. Lite som när jag anmälde mig på en veckas traillöpning runt Mount Blanc. 190 km på fem dagar och sammanlagt 10.000 höjdmeter. Det var brutalt, men det gick. Och lite så tänker jag om denna helgen.

Jag ser framemot att lära mig (nåja, någorlunda i allafall) längdskidsåkning, lära känna nya människor som älskar sporten och få hänga med Sofie. Rossignol ska ha ett stort tack som sträckte ut en hand och låter mig långa utrustning över helgen och även Utemagasinet som vågar ha med en sådan färsking som mig. Kan man sätta på mig en väst som det står nybörjare på? Det lär bli en cirkus.

Det var punkt 1 av 5 på min lista över vad jag ska utmana mig själv med nästa år. Vad resterande punkter innehåller får ni höra om mer under nästa år. Hej på er!

Min helg i bilder – Löpevent, tomtefest och utflykt till Uppsala.

Min fredag började med träning med Alexander och en riktigt stel nacke. Jag försökte vara skonsam i alla mina övningar och inte göra hastiga rörelse, gick sådär. Passet kommer under veckan, det är ett riktigt mördarpass och jag har fortfarande ömma lår efter det.

Checkade ut från kontoret halv sex och åkte direkt till Södermalm där jag åt middag med Madde. Har ni varit på teatern? Det är sjukt bra. Gillar verkligen konceptet och att de har en BRA foodcourt. Det är liksom inte Kista-galleria vi snackar om utan tänk mer hipster möter streetfood som inte kostar skjortan.

Så blev det lördag och jag började morgonen med en favorit. Perfekt kokta ägg på naturella riskakor. Kaffet var tyvärr slut då jag inte har orkat ta mig till Nespresso för att inhandla kapslar. Löste det problemet genom att köpa kaffe på Mellqvist på väg till eventet jag skulle hålla. Sista månaden jag kan unna mig sådan lyx, sen måste jag verkligen dra in på ALLA onödiga utgifter. Det är inte något lyxliv man kommer leva som tjänstledig, snarare tvärtom.

Eventet ja! Som många av er såg på Instagram så hade jag löpevent tillsammans med Suunto och Sportamore för den nya Fitness 3 träningsklockan. Håll utkik i veckan på min IG då det kommer lite fler bilder från eventet samt även en kod för er som har frågat. Vi var 10 härliga tjejer som möttes upp i regnet utanför Karlbergslott och körde svettiga löpintervaller innan vi i samlad trupp joggade bort mot Reload Sveavägen där vi åt en härlig brunch. Tack för att ni ville vara med tjejer och stort tack till Reload som fixade så bra brunch!

Efter eventet sprintade jag hem, tog en dusch och sprintade tillbaka till stan för att fixa håret på Björn Axén. Jag går som många av er dit och klipper/färgar håret men brukar även få hjälp med styling då och då. Har lärt mig massor och även om jag skulle kunna fixa detta hemma själv så blir resultatet pangbra när ett proffs gör det och då jag verkligen behövde ha håret on point inför kvällens tomtefest så var valet enkelt vem som skulle fixa det på mig.


Och såhär blev resultatet! Tingeling is in da house! Tänkte lägga upp sminkningen i veckan för er som undrar vilka produkter jag använde. Jag kände mig SÅ snygg och var verkligen nöjd över att jag inte körde på tomtedräkt som alla andra utan gjorde min grej.

Kvällen blev precis så stökig som bilderna visar. Jag kom hem vid 05:00 efter 1 förfest, 1 mellanfest i hammarby sjöstan dit vi alla slussades ut i partybussar och därefter total utskjutning på Rose där vi hade bord. Totalt var vi runt 80-90 personer som härjade omkring. SÅ lyckad kväll och mina lampor i håret höll hela natten.

Jag var inte lika tuff på söndagen. Herregud, om man googlade bakis så hade ett foto på när jag hänger på en högtalare samtidigt som jag sprinklar konfetti på 30 fulla tomtar kommit upp. Vaknade 4 timmar efter jag hade kommit hem, tog en dusch och åkte sedan till Uppsala med Felicia för att äta brunch hemma hos Mickan.

Mickan lever lajf med hund, barn, hus och en mycket stilig man. Dessutom bakar hon enormt goda saffran scones och tog väldigt bra hand om mig där jag låg i soffan och gnällde om att bli kliad i håret.

Söndagen avslutades med fryspizza och min nya favoritserie ”Flykten från Dannemora”. Rasade i säng vid åtta och somnade kort därefter. Tack för denna helgen, den var grym på alla sätt.

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!