Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Snack

Ja, jag dricker och nej, jag behöver inte höra dina goda råd.

”Ska inte du köra IM Kalmar om en månad…??!”
”Ja?”
”Ja..jag tänkte bara på att du dricker och pratar en del om prestation, går inte riktigt ihop?”

Jag vet att det sticker i folks ögon, jag vet det. Vetskapen om att något jag specifikt lägger upp kommer trigga igång en, tjugo eller inga alls reaktioner hos människor finns alltid där i bakhuvudet. Missförstå mig inte nu, jag delar inte med mig av mitt liv för att provocera, det har jag aldrig gjort. Jag har ingen planerad provokations-strategi likt fröken Löwengrip (som förövrigt gör det briljant). Nej, jag gör bara min grej och är mig själv, men det provocerar alltid någon. Och det får jag ta, för det är upp till mig hur jag hanterar det och om jag hanterar det. Jag tror de flesta glömmer det när de vrålar i försvarsställning att människor är ”haters” och ”avundsjuka” när de får mothugg och reaktioner på vad de sänder ut. Ja, de kanske de är, men du lägger fortfarande upp delar av ditt liv offentligt på nätet och vill att folk ska se, engagera sig och tycka någonting. Det är det vi vill innerst inne, varför skulle vi annars vara offentliga?

Så nej, jag tycker inte det är konstigt att folk har synpunkter att jag dricker, det får jag ta. Lika mycket som att dessa människor får ta att jag säger ifrån. Alkohol och träning har varit ett hett ämne så länge jag har varit aktiv och det kommer alltid vara det. Jag har inga synpunkter på om man dricker eller inte dricker. Många av mina vänner är helnykterister medan många andra dricker mer och oftare än mig. Alla får göra som de själva vill. Men det börjar bli tröttsamt att gång på gång få dessa kommentarer. Dessa kommenterar som ”menar väl” men har en anklagande ton där man kan se hur ett finger pekas. Däremot uppskattar jag en vettig frågeställning som leder till en diskussion, det är berikande och leder ofta till acceptans och förståelse för hur andra fungerar.

 Att ta ett par glas till maten eller en, två drinkar ute är inget som påverkar mig, även om experter säger annat. Jag känner min kropp bäst och kan utan problem ha en trevlig kväll ute, komma hem i tid, sova 8 timmar och göra mitt träningspass morgonen därpå. Jag kan även spendera en hel kväll ute och bara dricka alkoholfritt, även om jag inte gör det särskilt ofta då jag tycker det är överjävligt att vara i festliga miljöer med fulla människor och man själv är nykter. Det är SÅ tråkigt. Jag tänker inte sitta här och bre på att man har lika roligt nykter, för det har jag inte. Det beror helt på sammanhanget. Är jag på en middag eller hemmafest, absolut. Då är jag mer än gärna nykter. Men ska jag gå ut och köra en riktig utgång, då spar jag hellre den till när jag kan dricka. För ja, jag tycker det är fruktansvärt roligt att festa.

Är jag omogen och oseriös nu?

So be it.

Men det är fortfarande jag som har tävlar och gör bra ifrån mig. Det är fortfarande jag som stiger upp halv sex och gör mina träningspass. Det är fortfarande jag som utvecklas och håller mig skadefri. Och det är fortfarande jag som har hittat min balans och trivs väldigt bra med att träna hårt och leva gott.

Och jag undrar, varför får män inte dessa kommentarer? De killkompisar jag har pratat med som har tagit några öl och samtidigt tränar hårt, de får aldrig någon kommentar om att de dricker. Klart grabben ska ha en öl liksom. Jag vill egentligen inte gå in på manligt och kvinnligt, för det handlar inte om det. Men tanken har slagit mig och jag var tvungen att vädra den.

För mig är det inte allt eller inget. Jag kan inte leva en asketisk livsstil bara för att jag tränar mycket. Det är inte jag och kommer aldrig att bli. Det är lite som när jag testade at bli helvegan två veckor. Det var seriöst de tråkigaste 2 veckorna i mitt liv. Samma sak när folk drar igång sockerutmaningar och vill att jag ska haka på. Nej tack, varför ska jag inte äta socker och ge mig själv förbud i flera veckor? Det har aldrig skadat mig? Jag kan utan problem dra ner på det och pausa intaget om jag vill det. Samma sak gäller alkoholen, det är inga problem att vara utan ett par månader och det är det en balanserad livsstil handlar för mig. Att ha kontrollen, kunna leva utan begränsningar och smaka på livets alla delar.

Så svaret på frågan är: Ja, jag ska tävla igen om 4 veckor och det kommer gå alldeles strålande med eller utan 2 glas från den där middagen en skimrande sommarkväll i juli. Det är liksom inte det som avgör. Inte för mig. Jag överlåter det för mina grymma vänner som är nere och pressar pall-plats tider. Har full respekt för avhållsamhet och att lägga upp sin träning och livsstil på sitt sätt. Vi har alla olika mål och sätt att leva sitt liv, glöm inte det.</p

Min helg i bilder – Fartdårar, brygghäng och en jävla massa hud.

Helgen började med att jag såg såhär snabb ut. Checkade ut en timme tidigare från kontoret, skyndande mig hem och satt på cykeln redan vid fyra, redo att plocka hem några kilometer på cykeln. Då jag kör rätt lugnt denna veckan blev det knappt 5 lätta mil i skönt rull. Ingen puls, bara låta benen rulla och hjärnan koppla av.

Kom hem, svidade om baddräkt (nej duschade inte ens) och tog mig sedan ner till Pampas och vår vattenscooter. Ett tu tre så var vi vid Björnholmen och tog ett dopp. Avslutade med kvällen med middag på Pampas som hör och häpna har ryckt upp sig rejält, riktigt bra mat och trevlig personal.

Så blev det lördag och jag skrapade ihop lite flickvänspoäng genom att trolla fram minicroissants och kaffe. Jag vet, som en jäkla dröm. Vad tycks om mina nya tallrikar? Thailandfynd! Köpte ett helt set med 6 skålar och tallrikar  samt matchande vas för 200 kr. Att jag redan hade övervikt på resan dit ignorerade jag fullständigt, tallrikarna skulle med, om jag så skulle klistra fast dem på kroppen.

Efter frukost packade vi en liten väska, hoppade på vattenscootern och begav oss mot Kanholmen. Jag körde och förvandlades till en karaktär från 2 fast 2 furious. Det gick så fort att fransförlängningen fladdrade av. Efter två timmar, en tankning samt en glass på Fjäderholmarna var vi framme och mottogs av Caroline och Jacob som stod redo på bryggan med en flaska på kylning.

Resten av dagen spenderades antingen på vattenscootern eller på bryggan. Jag tog en nap på 1-2 timmar, åt en burgare och drack ett glas rosé. Så skönt med kravlöst häng med vänner som inte tar illa upp för att jag ligger och snarkar lite längre bort.

Vi var tillbaka i stan igen runt halv nio och stannade till på Matkonsulatet nedanför oss med bilen. Sprang in och hörde om det fanns bord vilket det fanns, dock stängde serveringen redan tio. Vi vrålade ”vi tar det, ge oss en kvart!” och gjorde sedan det snabbaste ombytet i världshistorien. Av med baddräkten, på med läppstift, nya kläder och ner igen. En halvtimme senare fick vi in de första rätterna, vinet smakade gudomligt och servicen var som vanligt utmärkt. Tröttnar aldrig på matkonsulatet, vi är där 1-2 gånger i månaden minst.


Ett tu tre så var det söndag. Jag tassade upp vid sju, rev av ett  cirkelpass fördelat på 15 min crosstrainer + 2 x 12 min helkroppscirklar. Kroppen kändes hungrig efter mer när jag varvade ner med lite rehabövningar men jag tvingade undan lusten att bränna på mer och tänkte bara ”vänta du bara, snart kommer du kvida av all träning igen..”

Tog en snabbdusch, drog på mig bikinin och begav mig sedan till STHLM Brunch Club för frukost med Jonte, Calle och Mathilda.

Vad som hände sedan har satt djupa spår i mig. Calle tyckte det vore en bra idé och åka till Ekerö för lite bad vid något som kallas för blå lagunen. Då mina erfarenheter av stenbrott är relativt goda från studietiden när jag bodde i Norrtälje och ofta badade vid Riala stenbrott så tänkte jag att det blir väl roligt!

Herregud.

Det var, som jag skrev på instagram, som Bamseklubben på speed. Med en jävla massa tribals. En kokande gryta. Helvetet på jorden. Det är tur jag kapade alla människor på bilden ovan, för ni hade fått en chock. Vi var där i en halvtimme innan jag fick panik och sa det räckte.

Vi körde från kaoset till det här, 4 kilometer bort. Rastaholm – paradiset på jorden jämfört med lagunhelvetet. Bra mat hade de också.

Avslutade söndagskvällen med glass i Ålsten och popcorn till middag. Det fina med att vara vuxen, fri från dieter och allmänt obrydd om groparna som hopar sig på låren. Hej!

”Jag borde…”

Det är knappt 5 veckor kvar till Ironman Kalmar och jag känner varken för att simma eller cykla. Eller? Jo men delvis. Det är inte det att jag saknar träningsmotivation. Den finns där. Jag planerar cykelrutter på Gotland dit jag ska nästa helg som jag kan bränna av medan resten sover tidigt på morgonen, jag bestämmer simdejter och jag pusslar ihop dagarna så jag hinner springa mina långpass, jobba och vara en närvarande flickvän och vän. Allt detta hade inte gjorts om jag inte hade motivation. Men vad är då problemet?

I lördags hade jag med mig våtdräkt, simglasögon och boj, redo för att simma 45 minuter ute i skärgården. Gjorde jag det? Nej jag låg och snarkade på en brygga istället. I söndags tänkte jag att nu tar jag ett nytt ryck. Slutade med en helkroppscirkel nere i gymmet i stället. Imorse var planen att en gång för alla riva av simningen tidigt och sedan åka till kontoret. Jag vaknade, insåg att det inte kommer bli någon simning och frågade mig själv sedan vad fan det är som händer. Jag ville träna då jag älskar rörelse, men jag hade noll lust att simma. I vanliga fall så brukar sånt lösa sig när jag väl tar mig i kragen och hoppar i. Jag ogillar mjäk och är bra på att urskilja min lathet (den finns där, tro mig) från en dipp eller sliten kropp. Men detta är något annat. Och jag kan ej sätta fingret på vad. Så istället för att deppa ihop helt och bli stressad över att Kalmar närmar sig så gick jag ner till Sats och körde alla mina favoritövningar. Övningar som ger mig pump, får mig att svettas, bränner exakt på de rätta ställena och får mig att känna mig som en jädra amazon.

Övningar som får mig att må bra helt enkelt.

Och kanske är det just det som jag behöver. Lite självförtroende? Om man tänker efter, det är inte så konstigt trots allt. Hela våren har jag kämpat att bli bättre på 3 grenar. Jag har aldrig känt mig riktigt riktigt bra och hela tiden jobbat mot ett mål och från något som inte jag vill ha eller vara. Att då gå ner på gymmet och köra ett pass där jag varken behöver tänka eller ens pressa mig i den utsträckning som min träning annars kräver kanske är just det jag behövde? Jag vet att jag är bra, jag behöver inte jaga någon förbättring, jag kliver in och get shit done.

Bom. Kliver ut. Borstar av mig. Höjer blicken. Är lusten tillbaka nu? Är självförtroendet påfyllt? Det är 5 veckor kvar. Inners inne så längtar jag och vet vad som skall göras. Jag ska bara samla ihop alla de komponenter som skapar fokus, motivation och viljan igen. De är just nu ute och rasslar på någon form av sidospår. Det är som att jag går på högvarv fast att jag varvar några varv extra på tomgång.

Det är en speciell känsla det där, att vara så taggad så att man nästan spricker, att älska träning och att känna sin kropp i rörelse men samtidigt inte riktigt..vara där.  Det kommer, det vet jag, det intressant är att jag upplever ännu ett tillstånd inom mig gällande min träning. Det är spännande och lite obekvämt, men jag tror någonstans det är bra för mig.

Glitterkjolar & kvällsbad.

Hej godingar, hur mår ni? Jag är på väg ner till Hornsbergsstrand för att simma med Anna innan jobbet och tänkte kika in om snabbt och posta detta inlägget från gårdagen.

Såhär såg jag ut när jag började dagen med en mysigt frukost med den blonda skönheten Cornelia på Presskontakterna. Hade på mig mina favoritboots från Chloé, kjol från Nümph, samt tshirt från A By Anna. 

Därefter följde en lång dag på kontoret som mest kändes som den bestod av telefonsamtal. Gick in och ut från olika grupprum med samtal i l lurarna. Har en liknande dag idag plus att jag ska avsluta en del utredningar så beslöt mig att sitta hemma och jobba idag då mitt arbete är väldigt självständigt.

Men det bästa var ändå kvällen, drog ett sms till Emelie och frågade vad hon gjorde varpå hon svarade ”solar på Fredhällsklipporna” vilket var jackpott då det var exakt det jag ville. Så jag köpte med mig en laxsallad, den obligatoriska p-maxen och promenderade bort för kvällsbad och häng. 10 poäng rakt igenom.

Snälla låt sommaren fortlöpa såhär, jag behöver värmen och de långa ljumma kvällarna som aldrig tycks ta slut.

Ha en fin dag, vi hörs!

Lunch på Hillenberg, camoshorts och lila hår.

Shorts (klick!), Tee (Klick!), skor (klick!)

Vilken dag jag hade igår! Jävla pangeffektivitet rakt igenom. Vaknade innan sex och började med att springa mitt snabbpass inför tävlingen på 4 km som inte alls kändes snabbt då jag hade väldigt sega ben. Var uppe i lägenheten, nyduschad och redo för jobb innan klockan hade slagit halv sju. Ägnade därefter några timmar åt att beta av alla mail och samtal innan jag framåt elva åkte ner till Mildh PR för att kolla in lite höstnyheter samt plocka lite outfits för Way Out West. Mildh tillsammans med Presskontakterna är några av de PR kontor jag gillar allra bäst. Det är ingen prestige eller särbehandling som man oftast kan bemötas på andra presskontor. Tjejerna på dessa kontor är så fantastiska öppna, trevliga och genuint intresserade av en som person. Har tyvärr stött på en del en del PR folk som knappt har ägnat mig en blick för ett halvår sedan för att nu helt plötsligt börja fjäska, trots att de knappt kan stava mitt namn. Sånt är så jädra tråkigt.

Avslutade mötet med Sandra på Mildh med go lurre på Hillenberg innan jag drog hem igen för att fortsätta jobba. Vid fyra smällde jag igen kontoret och drog ut till skärgården med Calle på vattenscootern. Käkade middag på Bryggan borta vid Ålsten och badade i viken. Pangkväll. Så mycket sommar och kravlöst liv. Önskar fler sådana kvällar, är så jädra svältfödd på varma kvällar så varje gång jag upplever en sådan blir jag helt lyrisk och rädd för att aldrig få uppleva en igen.

På tal om mitt hår. Färgade ju det häromdagen på Björn Axén. Vi la in en kall grå nyans för att få bort lite gult efter Thailand då vi ska helbleka vitt igen om ett par veckor. So far so good. Blev pangbra (som alltid). Men sen råkade jag ha i silverschampot efter simningen liiiite för länge vilket resulterade i att jag nu har lilaviolet hår. Ha! Typiskt mig. Orkar inte ens bry mig om det längre. Det kommer neutraliseras efter 2-3 tvättar och bli bra igen. Tills dess får jag glida runt som en rik östermalmstant med lila hår. Det är trendigt och så matchar jag blommorna.

Är snart framme i Jönköping förresten, mer om det imorgon. Ni kan följa tävlingshelgen på mina stories. Stor kram, hej!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sara Che
Lifestyle
Emelie Walles
Lifestyle
Evelina Andersson
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Sassa Asli
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Jenny Sunding
Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Mode
Imane Asry
Home
34 kvadrat
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Fanny Ekstrand