Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Snack

Torsdag

Vilken förbaskad trevlig dag jag har haft hittills. Idag är en sådan dag då jag verkligen njuter till fullo av att vara tjänstledig. Då jag visste att mars skulle bli hektisk för mig då det är mycket resor som bokades på förra året, event och en utbildning (ni ska få höra mer om det vid ett senare tillfälle) så tog jag ett beslut att försöka vara väldigt selektiv med vad jag bokar in om dagarna. Så idag var det första gången på väldigt länge jag kunde skrota runt hemma och ta det riktigt lugnt. Ni som tänker ”vad var det jag sa, det blev inte så mycket ledigt..”,  jag får ge er rätt, jag levde i någon form av förnekelse när jag sa att min tjänstledighet skulle innebära mycket Netflix och långa promenader runt Kungsholmen. Det blev inte riktigt så. MEN! Det är kul. Jag utvecklas och jag bygger på något oerhört häftigt. Lär mig massor och tar hela tiden små små kliv framåt. Men framförallt – axlarna sänks och jag blir lättare i själen.

Så hur har dagen sett ut hittills? Jag vaknade av mig själv vid sex, låg och drog mig en halvtimme och klädde sedan på mig. Vid sju var jag på gymmet och värmde upp medan jag väntade in Angelica som också var redo – men på fel gym. En kvart senare stormade hon in och vi kunde sätta igång.


Tights finns här (klick!)

Vi började med en cirkel med 15 repetitioner så många gånger man kunde på 25 minuter.
Squats – Liggande sidopressar på bänk – Raka marklyft med KB – Stående hantelrodd – Thrusters.

Därefter körde vi 3 x 15 superset latsdrag och mage.

Vi avslutade med 3 x 15 situps på pilatesboll, liggande höftdrag (hamstrings och säte) medan den andre körde bicepspressar och sidolyft med hantlar.

Var klar runt halv nio och gled då in i njutarmode. Gjorde en kaffe, tappade upp ett bad och sjönk ner. Scrollade runt på Instagram, redigerade lite bilder och stalkade folk. Inga konstigheter med andra ord. Efter 2.5 timme var jag färdigsminkad och redo att promenera bort till Sparrow Hotel där Gastro Pr bjöd in till lunch tillsammans med Aito och Mathias Dahlgren.

Kaslink är ett finsk familjeföretag som nu ska slå sig in på den svenska marknaden med Aito – havrebaserade veganska produkter helt fria från gluten (alla utom havredrycken) och mjölk. Elina, som dessutom är en väldigt nära vän till mig, driver Gastro Pr och har hand om lanseringen av Aito vilket såklart är superroligt då hon är rätt kvinna för jobbet och dessutom är en jäkel på events. Jag menar, vem vill inte bli serverad lunch av Mathias Dahlgren?


Vi fick en trerätterslunch gjord på Aitos produkter och min favorit var helt klart grädden. Den var söt, fluffig och hade en jämn eftersmak. Många som äter havreprodukter klagar på havresmaken och ja, den finns, det är ju en havreprodukt.

Nu är jag hemma igen och ska packa klart det sista. Drar iväg på en träningshelg med fokus löp och sim som min coach håller i och behöver dra alldeles strax. Kommer bli en helg fylld av träning, tester och prepp inför tävlingssäsongen. Men också en hel del god mat, det hör till. Vi hörs!

SYSTERSKAP


Åt middag med Sandra på Riche igår och som alltid så glider vi snabbt in på tyngre ämnen. Vi diskuterar, analyserar och brinner av. Sandra är eb oerhört smart person som har förmågan att få en att tänka från ett att perspektiv vilket jag uppskattar väldigt mycket. Och trots att vi bara har känt varandra i ett år där hon spenderade 5 månader i NYC så har vi liksom funnit vårt tugg. Vi ses inte ofta (blir ändring på det nu när du är hemma gomman!) men när vi väl ses så är det som om vi alltid har känt varandra. Hängselbyxor Lee & T-shirt Nümph

Vi pratade mycket om systerskap igår och jag skrev bland annat denna texten på min IG i morse.

”Hur ska vi förändra klimatet mot och kring kvinnor när de viktigaste huvudpersonerna i debatten kastar skit på varandra? Jag har alltid haft svårt för ordet systerskap. Tycker det har befläckats och occuperats av kvinnor med pekpinnar och regler för hur kvinnor ska vara. Inte för mycket men våga ta plats. Ta hand om sig själv men absolut inte för mycket. Vara självständig men akta dig för att sätta dig själv främst – för då ifrågasätts din lämplighet som mamma.

Sluta. Bara sluta. Hur i helvete ska vi få den förändring när vi uppenbarligen har problem med hur andra kvinnor lever sina liv? Hur vi designar våra liv på våra egna villkor. Hur skenheliga är vi? Hur skenhelig är jag?

Jag brukar ofta säga att vi behöver ha lite mer fuck-it mentalitet. Men glöm för fan inte att ta med andra kvinnor under fuck-it vingarna. Vad är vi så rädda för? Är vi så pass hotade av de vi varje dag kämpar för att hylla?”

Nog för att män ä konflikträdda och oerhört svaga på att sluta upp bakom oss, men vi då? Är vi så mycket bättre alltid? Hur ska vi förvänta oss att grabbgänget ska diskutera kvinnor med respekt när vi själva slänger ut kommentarer som indirekt nedvärderar en annan kvinnas utseende eller ifrågasätter hennes kompetens.

Jag försöker, jag upprepar, jag försöker verkligen vara öppen och fördomsfri mot alla människor jag möter. Speciellt kvinnor. Ibland misslyckas även jag och då reflekterar jag över min miss och frågar mig själv vart problemet egentligen ligger.  Är det hos mig eller hos den andra kvinnan?

Och svaret är nästan alltid det samma.

5 hälsosamma val jag försöker göra varje dag

Jag har börjat reflektera mer över vissa val jag gör och varför, men framförallt – vilka jag väljer att stå över. Det är så mycket enklare att ta ”the easy way out” och göra sig själv besviken i efterhand. För mig handlar inte val om begränsningar vilket jag många gånger har trott vilket också jag tror har lett till att jag rebelliskt har tänkt ” Äh, fuck it – jag tänker inte leva med en pekpinne hängandes över mig!”

Så istället har jag börjat tänka inte en utan två, tre gånger innan jag agerar vilket ger mig utrymme att gå igenom vilka andra val jag har och om det rentav är något som är bättre för mig.

Jag tänkte lista fem typiska val nuförtiden jag har börjat samt försöker göra.

1.Behöver jag ta bussen/tunnelbanan eller kan jag gå? 9 fall av 10 är svaret att jag kan gå. Men jag märker att jag vissa gånger när jag är lite lat eller hade behövt fixa något på mobilen är på väg att gå ner i tunnelbanan. Det är sådana stunder jag stannar upp och reflekterar.

2. Valet på lunchen. Jag äter en del luncher ute då jag försöker förlägga mina möten över lunchtid. Man är effektiv, får i sig mat samtidigt som man får in mötet. Ofta är det nyttiga och näringsrika luncher men det händer ibland att det är en sparsmakad meny och där inte finns något vettigt alternativ. Där gör jag nästan alltid ett val att be om alternativ. Igår på Brillo beställde jag en varmrökt laxsallad, dock var det inga kolhydrater till. Så jag bad servitrisen om en skål potatis vid sidan om. För några veckor sedan var där bara en veg-rätt på menyn som även var rätt fattig, men det slutade med att jag fick in en riktig pang-lunch för att jag hade orkat ta valet att gå bort till köket och be (snällt) dem att trolla lite. Jag tror på att alla aktiva val man gör mot en förbättring är bra för ens hälsa, oavsett om det är att be om lite extra potatis eller våga be sällskapet om man inte kan gå till restaurangen bredvid då de serverar bättre mat.

3. Boosta kroppen med vatten. Jag har fått en hemläxa av både coach  Simon och Valdemar som hjälper till lite med kosten att jag måste dricka mer. Jag VET ju att det är bra gör mig och min kropp – men jag glömmer ofta av det. Så varje dag försöker jag ständigt göra aktiva val att hälla upp ett glas extra vatten om jag dricker exempelvis Cola Zero eller Kaffe.

4. Mobilfritt 2019? Nej. Verkligen inte. Jag tror inte på ”fritt” trenden överhuvudtaget. Däremot har jag sedan årsskiftet börjat lägga ner mobilen mer, mitt mobilanvändande på helgerna har dragits ner och istället för att sitta och svara på mail i telefonen så försöker jag ta så mycket jag kan via datorn. Det minskar skärmtiden och även stressen med en ständig koll på inkorg och behov att svara.

5. Treat yourself! Jag är en sockergris av rang. Jag älskar allt som har med kakor, choklad, bakverk, chips att göra. Lösgodis är himmelskt och jag har nog rekordet i antal ätna syltkakor. Jag har inga problem med att äta godis eller efterrätt, det finns inga ångestkänslor eller förbud. Men däremot känner jag att det kanske kan bli lite väl mycket ibland, och gärna på bekostnad av näringsrik mat. Så nu görs valen med eftertanke och baserat på vanligt sug (som oftast kan regleras med riktig mat) och viljan att faktiskt vilja ta den där kakan när jag vet att kroppen har gott om bra näring i sig. Jag tror ej på förbud, men jag tror på eftertanke.

Det handlar inte bara om att lyckas

När jag var 25 år så skrev jag en lista över saker jag ville hinna göra innan jag fyllde 30, jag hann med alla punkter utom 3-4 stycken samt en jädra massa mer.  Jag var väldigt belåten på min 30 års dag. Jag minns hur jag satt där med lite lätt hybris i sanden nedanför vårt hotell i Tulum, berusad efter en gedigen dagsfylla, och tänkte ”my shit here is done”. Och då syftade jag inte på att jag var klar med livet, utan att jag var nöjd, nöjd som fan.

Men som den nyfikna, äventyrssugna och hungriga person jag är vaknade jag upp dagen efter min födelsedag, såg ett inlägg om segling och hade inte en tanke på att vara nöjd. Nya drömmar, idéer och tankar väcktes till liv och en ny bucketlist påbörjades.

Vissa drömmar är inte redo att delas och andra har inte ännu formats, men jag har ett par som jag gärna skulle vilja dela med mig av, vem vet, ni kanske hakar på.

En dröm jag har haft länge är att lära mig segla och spendera en längre tid på en segelbåt. Jag drömmer även om att hoppa fallskärm, åka med Hurtigrutten och åka skidor i Alperna samt gå topptur. Jag skulle så gärna vilja pryda ett omslag, designa en träningskollektion och gå en fotokurs. Jag drömmer om Cook-öarna, vandring i Alaska och gastronomi-resa till San Sebastian. Jag vill samla alla tjejer i Friendcation och ha en enda stor fest samt ta min vapendragare Louise under armen och göra det ännu större. Det hade varit förjädra roligt att delta i Amazing Race och jag hade så gärna velat springa NYC-maraton och cykla Cape Tour. Jag vill läsa en fördjupande kurs i marknadsföring och bygga på mina redan befintliga kunskaper och få människor att hitta glädjen i rörelse och sig själva.

Jag vill bo utomlands, åtminstone 3-6 månader, lärt mig surfa ordenligt, ta dykcert samt haft min egna kolumn. Jag vill gärna springa en till ultra till och ta upp ridningen.

Jag talar hellre om mina drömmar än håller på dem tills de inträffar. För mig handlar det inte om att lyckas.  Det handlar om att våga tro att man kan och vägen dit. Ett försök. Eller tre.

Its fun to dream, but its more fun to actually try to make the dreams come true.

”…De dagar maktlösheten slår in över mitt trygga liv.  Att jag är en kvinna som i många mäns ögon inte ska ha all denna frihet.”

Jag pratar mycket om att våga. Att stå upp för vem man är, för vad man tror på och för vad man drömmer om. Det är oerhört viktigt för mig och jag känner hur jag för varje år blir starkare och tryggare i vem jag är. För mig är internationella kvinnodagen en dag som belyser alla 364 dagar som vi kämpar för att våga och rätten att leva på våra villkor. Det är en dag då vi samlar alla dessa dagar och påminner en extra gång att här är vi, och vi kommer inte låta historien upprepa sig. Vi går framåt, tillsammans, och vi kräver det som är självklart för män. Vi kräver respekt och framförallt – vi kräver trygghet.

Första gången FN uppmärksammade internationella kvinnodagen var 1975 och två år senare blev den 8 mars en officiell dag. Ofta talar man om att ”fira” den internationella kvinnodagen, men enligt FN är budskapet med dagen detsamma som det var från första början – att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation i världen.

Jag är 31 år gammal och äger bostaden jag bor i, tjänar mina egna pengar, är min egna chef, bestämmer när och hur jag går ut, klär mig och röstar på. Jag väljer mitt umgänge och framför allt min partner själv. Mina föräldrar älskar mig och ger mig alla förutsättningar i världen att göra det jag vill göra. Det finns mat i kylen, rinnande vatten, pengar på kontot och varma kläder i garderoben. Jag kan röra mig fritt och resa vart jag vill.

Det är ingen självklarhet (även trots det borde vara det) och jag påminner mig själv det varje dag. Speciellt de dagar då jag känner rädsla över att vara kvinna. De dagar orättvisan grabbar tag i mig. De dagar maktlösheten slår in över mitt trygga liv.  Att jag är en kvinna som i många, framförallt mäns ögon inte ska ha all denna frihet.

Jag påminner mig själv varje dag att jag är privilegierad men får för det inte sluta kämpa. För det är så vi banar väg för andra som inte har det som bland annat mig. Som dig. Vi har kommit långt, men vi har en lång väg kvar, och det måste vi varje dag göra något åt.

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!