Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Snack

Bassängfajt, sotad tonfisk och ännu mer fajt.

Sitter på Arlanda och bråkar med SAS som var riktigt jobbiga när vi skulle checka in våra väskor och nu berättar för oss i telefon att våra cyklar (fast specialbagage är bokat) inte kommer komma med planet hem från Gdansk. Calle är tipp tunnor rasande på amatören som sitter och säger att cykelväskan kommer att stå kvar i Polen om vi inte köper en ny biljett samt att de ej kommer ta något som helst ansvar för den. Just try us tänker jag samtidigt som jag smuttar på mitt vin. Skit i det nu, det där löser sig. Det viktigaste är att att cyklarna är incheckade och att vi är på väg ner till Polen. Vilket vi är, finally. Sa jag förresten att taxin vägrade köra oss till Arlanda? Inte det nej, men så var det. Så vi snällt åka tunnelbana med 2 stora cykelväskor, 1 stor bag och 2 handbagage. Tjohej!

Började morgonen med att promenera ner genom ett soligt Vasastan till  Vanadisbadet. Tio i sju stod jag ombytt och klar för att köra igång med mina intervaller och planen var att köra 10 x 200m vilket slopades efter 1000 m då det rådde fullkomligt kaos i bassängen. Det var djungels lag som rådde och flera av personerna skulle kunna beskrivas som riktigt riktigt bajsnödiga. Ville ta deras creddiga simmössor och kasta dem åt helvete. Höll även på att ryka ihop med en man som dök upp bredvid mig och gastade ”Vad fan sa du?!” när jag vilade mellan intervallerna. Jag bara stirrade på honom och frågade vad fan han yrade om. Han berättade att någon hade skrikit att han voltvände fel och jag fortsatte stirra på honom samtidigt som jag sakta sa ”Jag har aldrig sett dig och jag försöker bara sköta mitt samt simma mina längder utan att bli helt nermanglad”. Då lugnade han ner sig. Stackars, hjärtinfarkten var nära, det såg man. Hur som helst så stötte jag på två riktigt trevliga kvinnor och trots allt stök i bassängen så var det en riktigt härlig morgon. Även om jag fick ändra om mina sista 200:ingar till att simma 800 meter riktigt fort för att komma upp ur bassängen. Lyckades i allafall skrapa ihop 1900 meter och njöt till fullo av att solen värmde min rygg och det var varmare i vattnet än i luften. Log även för mig själv när jag köpte säsongskort och gav ett mentalt fuck you finger till Kronobergsbadet.

Klänning från Other Stories och skor från Tommy Hilfiger.

Klockan var lite efter åtta när jag dök in på Blueberry där jag beställde in frukost och började sakta men metodiskt beta av mailen. Många av mina mail innebär närmre utredningar och djupare analyser vilket jag under mina år på SOS International har lärt mig dra ner på tempot inför och slopa mitt höga tempo för. Det har varit nyttigt för mig att bli tillsagd att jag inte behöver vara den som svarar först, alltid är tillgänglig och levererar innan deadline. Det har liksom aldrig varit ett problem för mig då jag är en person som mår bra av att alltid ligga lite på gränsen när det är för mycket. Men min utveckling, kunskap och framsteg som har gjorts under åren har behövt ett lugnare tempo. Mer analys, mer broms än gas helt enkelt. Och där är jag idag tacksam över att ha lyssnat. Det är lätt att bara kuta, men att få med sig allt på vägen är inte alltid så lätt och där är jag betydligt bättre idag än för 2 år sedan.

Efter mitt lunchmöte med en leverantör till oss (hett tips, ät den sotade tonfisken på Hillenberg!) drog jag hem och bytte om direkt då jag hade klämt in löpdejt med Kenth. De dagar jag jobbar hemifrån brukar jag försöka springa på lunchen då det är så oerhört skönt att att ladda om hjärnan med en runda runt Kungsholmen. Vilket det var även idag, och jäklar vad vi sprang! Jag fick verkligen äta upp min dåliga löp-mojo då gick ut starkt i ett 4:50 tempo och pendlade därefter mellan 4:40 och 5:05 i 9 km. Det är fördelen med att springa med en elitlöpare, hans ”joggtempo” är mitt ”snabbtempo” vilket känns nu då mina ben verkligen värker just nu. Tur jag ska vila imorgon och att tävlingen inte är fören på söndag. Skulle blivit väldigt jobbigt annars, det gäller dock det att vi trycker på under dagen då flyget hem är bokat vid 18:00. Jag hetsar Calle just nu att slackar han efter så kommer jag flyga hem själv. Hehe.

Ska fortsätta jobba lite nu, har ett riktigt gott rosévin i glaset och tryffeltortellinin smakar magiskt. Vi hörs i helgen, hej!

På en uteservering i Göteborg.

Det är varmt i luften och spårvagnarna avlöser varandra några meter ifrån uteserveringen. Jag sitter vid ett litet ostadigt bord och smuttar på min Cola Zero. Vill egentligen ha ett glas rött, men nej, förnuftet talar och någonstans lång där bak är jag nöjd med valet då det har varit en del vin på sistone. Kan ändå inte undgå att landa någon sekund extra på bordsgrannens Chianti. Äh, skakar av mig vinsuget och lutar mig tillbaka i korgstolen. Den knarrar och skär in i skulderbladen. Kroppen är behagligt trött, sådär varm och mysig som den bara kan bli efter man en timme i en bassäng. Simmade 2300 meter idag i en 50 meters bassängen på Valhalla, det har jag aldrig gjort innan. Trodde inte det skulle märkas någon skillnad sa jag till Calle i telefon när jag promenerade hem från badet ner mot hotellet. Promenaden tog ca 15 minuter och jag kände hur jag steg för steg kom ner i varv. Lämnade av mina saker på rummet och gick därefter ner till restaurangen med datorn under armen. Ah, min favoritstund när jag reser med jobbet. Lång middag med mig själv och mailen. Ingen som stör, inga mail som trillar in och avleder koncentrationen från det man håller på att skriver och ett harmonisk sorl av människor som pratar runtomkring mig.

Det börjar bli kyligt när jag blir serverad grillad hälleflundra efter rekommendation av servitrisen. Jag tar några tuggor och blir genast besviken. Det är varken mandelpotatismos eller brynt smörsås. Mitt polska blod i mig hettar till på en millisekund. Tar en brödbit som genast smulas sönder för smöret är för kallt efter att ha stått i kylen. Suckar för mig själv och bestämmer mig för att gå till hotellet bredvid imorgon. Lika snabbt som det hettade till, lika snabbt svalnar det. Fortsätter skriva på ett mail till min chef samtidigt som jag blir serverad kaffe. Tar en klunk och precis när jag lyfter blicken möter jag en tjejs blick. Hon tittar på mig med en blick som jag väl känner igen. Jag väntar in det sneda leendet som brukar komma efter de medlidsamma ögonen och precis när jag tror hon ska vika undan med blicken så kommer det. Det slår aldrig fel. Som sagt. Jag känner igen den så väl. Blicken man ger mot människor som är ensamma. Jag brukar få den när jag går på bio själv. Nu var det visserligen ett tag sedan jag gick själv, men förr i tiden när jag hade mer tid så hände det att jag gick. Jag brukade köpa mitt favoritgodis, stänga av telefonen utan att berätta var jag ens var och bara njuta av att inte prata eller bli pratad till. Då brukade jag få samma blick. En blick som jag i början ville dementera. Motbevisa genom att ställa mig upp och säga ”det är inte synd om mig, jag har valt detta, om något så är jag lyckligt lottad att må bra i mitt egna sällskap.” Men jag gjorde det aldrig och med tiden så försvann lusten att förklara mig och jag höll istället kvar blicken och log tillbaka med mitt största leende. Som nu. ”Du skulle bara veta hur bra jag har det” leendet.

Kaffet har kallnat och huden på mina överarmar knottrar sig. Packar ihop och går upp på rummet. Såg ett par syltkakor i lobbyn…kanske om man smyger ner ett gäng som sällskap i sängen. Ser framemot imorgon, sovmorgon ända till sju, en jobbdag där jag får göra det jag är bäst på och kvällslöpning i ett förhoppningsvis soligt Göteborg. Det blir en bra dag, känner det på mig.

Kram på dig.

Snapshots Marbella

Några timmar efter loppet svidade vi om och begav oss till Mosh Fun Kitchen för en jädra massa god mat (kan rek tonfiskburgarna) och drinkar. Det blev en blöt kväll och vi gjorde en minst sagt fartfylld barrunda där vi hamnade på en del sjuka ställen. Damn, det var riktigt riktigt roligt. Tror vi ramlade hem runt 03 och det slutade med att Calle låg och sov på soffan medan resten av oss mumsade på ostmackor i köket.Det bästa av allt var ändå stunden efter loppet. 40 minuter efter målgång satt jag och tog en efterlängtad öl tillsammans med världens bästa hejjarklack.Ingen Marbella-vistelse utan våra obligatoriska grillmiddagar på taket. Vi invigde uteköket som Pappa Per har byggt och grillade tonfisk med mango/melon sallad och guacamole. Så många härliga kvällar vi har haft på det taket, de är mina starkaste minnen från vårt häng nere i Spanien och jag önskar fler av dem. Det är något alldeles magiskt att sitta i den ljumma brisen med lejonberget i bakgrunden och havet framför oss. Man vill aldrig att de ska ta slut.
Tog en selfie.


Dagen efter loppet hängde vi på stranden och gjorde absolut ingenting. Jag läste böcker, drack juicer och tjöt när jag gick i det kalla vattnet ( att man 24h tidigare hade kastat sig ut i det innan ens solen hade gått upp tänkte man inte på). Jag pausade mina stories, lät bli att svara på mail och laddade om batterierna. Skrev en mental plan för mig själv och tänkte igenom vad jag skulle ta upp som kritiska punkter med coach Simon i vår avstämning och vidare träningsplan framåt.

Det var den vistelsen i Marbella, jag hoppas vi får till att åka ner i höst igen, hade varit så skönt att dra ner en långhelg. Men vi får se, planerar just nu Calles födelsedagsresa vilket kommer kräva lite ledighet också. Sen drar jag till Tel Aviv med Friendcation och Resia (läs mer om det här och här) på tisdag. DET ska bli sjukt kul. Kram på er.

En tisdag mitt i livet.

Skjorta Nümph, jeans Other Stories, skor Zara, skärp Gucci, örhängen Zara och kappa Soaked in Luxury.

Min morgon började med lite högre puls än vanligt. Tog sovmorgon till ca halv sju vilket i sig var väldigt skönt, öppnade upp datorn och började i princip jobba direkt då jag gillar att riva av mailen och bocka av de första punkterna på min to do lista innan jag sätter på kaffe, tar en dusch och förflyttar mig till köksbordet för och att börja med de ”tyngre” uppgifterna. Mitt i allt detta, när jag satt och läste igenom en utredning så skulle jag sätta igång min telefon då den alltid är avstängd på natten. Helt plötsligt tjuter den till och jag inser att jag har slagit fel pinkod och behöver pukkoden för att låsa upp. Faaan. Vem har sin pukkod liggandes?  Jag har då ingen jävla kod vrålar jag rakt ut och tänder till på alla cylindrar. Och då jag är en väldigt mogen och sansad människa i sådana här situationer fortsätter jag mitt utbrott med kalla mobilen ord som hade fått kidsen att rodna innan jag fortsätter till duschen för att lugna ner mig. En stund senare är dock problemet löst via ett hetsigt mail till IT-avdelning på jobbet och allt är frid och fröjd igen. Det går fort i svängarna, skyller på mitt polska temperament, från kaos till harmoni på 3 sekunder. Inga konstigheter.

Efter några timmar inser jag att klockan har gått sjukt fort och att min lista som jag under morgonen sakta men säkert har betat av snart är klar. Perfekt tajming för lurre på Hillenberg med Sandra och Hanna från Mildh PR. Vi går igenom ett samarbete som jag påbörjar denna veckan och jag hinner upp en kortis till kontoret som jag förövrigt skulle kunna flytta in i vilken dag som helst. Är så glad över min kontakt med Mildh, det är så roligt att jobba tillsammans med dem.

Avslutar dagen med att stänga igen datorn när Emelie messar att hon är klar på jobbet och mötet upp henne på gymmet där vi river av ett brickpass (cykel+löp) och nu ligger jag här trött och väldigt tillfreds. Balkongdörren står på glänt och det blåser en svag kylig vind in i sovrummet, jag ligger med datorn i sängen och förbereder inför morgondagen. Innan jag somnar ska jag ta och förbereda kläder inför morgondagens middag som jag och Louise har tillsammans med Syster P. Känner att jag kommer somna gott ikväll och jag hoppas ni också gör det, kram på er.

Hemmakontor och pressdagar.


Pausar jobb en stund för att skriva detta och fylla på kaffe. Dagen har gått i ett och kommer fortsätta ett tag till. Vaknade vid 05:45 och satte mig på cykeln. Värmde upp 20 minuter där jag successivt ökade tills jag låg i hög zon 3, de sista 2-3 minuterna märkte jag hur jag zoonade ut totalt och gick in i mig själv. Jag visste vad som väntade och det skulle inte bli vackert. 10 x 70 sekunder full out i zon 5 med hög kadens – vet ni hur horribelt det är? De första 5 går fint, pulsen ligger högt men under kontroll och man börjar härligt svettas. Sen blir det bara ren och skär misär. Att rulla ner 10-15 minuter i zon 2 efteråt kan liknas med en vecka i Tulum. Avslutade dock med att springa 2 km då jag ville känna lite på formen. Ej enligt schema MEN nu gjorde jag det för att lugna tävlingsnerverna lite.

In snabbt i duschen samtidigt som gröten kokade, fram med datorn och därefter var rond två igång. Många frågar mig hur jag orkar träna så tidigt och jag förstår frågan helt. Ska jag vara ärlig så är det inte alltid skitkul, många gånger kan känslan inför en morgonträning liknas med ett par miserabla 70 sekunder intervaller men det är värt det. Att frigöra tid och ha dagen öppen för annat utan att behöva planera in träningen är guld värt för mig. Ofta, som idag då jag exempelvis jobbar hemifrån, så är jag redo att slå upp datorn och jobba redan sju. Detta ger mig lite av ett försprång och kan som idag, använda den extra timmen åt att dra en långlunch. Nu satt jag dock inte och åt i 2 timmar utan avverkade 3 st presskontor då det är pressvecka och jag hade optimistiskt nog tryckt in allt på en och samma gång. Tur att de ligger så nära varandra. Pjuh!

Började med att besöka RMPR där jag fick syn på ett par riktigt trevliga boots samt drömkavajen från Levete Room. Stötte på Karin på vägen dit och även Tove, en tjej som ska komma på min och Louise middag med Syster P nästa vecka via Friendcation. SÅ jäkla roligt att gå från digitalt till IRL.

Efter en stund var det dags att springa ner för gatan till mina favorittjejer på Mildh PR. Jag fick en skön handmassage medan jag lyssnade på Johan Hellström som berättade om nylansering av deras nya hudvårdsserie Björn Axén Organic Body som jag ser framemot att testa. Därefter stod jag och suktade en stund efter VERSO produkterna som jag har kommit att älska. Håller på att beta av en efter en och hittills har jag inget ont att säga om dem. Deras masker är magi!


Fortsatte ner över gatan till Hillenberg där Mildh bjöd på lunch och smet sedan snabbt upp tillbaka till presskontoret där jag lite örhängen som jag blev betuttad i, dock minns jag inte var de var ifrån då telefonen ringde och jag var tvungen att hasta iväg igen. Sandra, vi tar detta på vår lunch känner jag.

Fortsatte sedan mitt ultrapressmaraton vidare upp till Spalt PR..

….där jag blev kär i ett par boots från Flattered.

Hittade en cool jacka från ett nystartade Stolen (jag tror det hette något mer men nu är jag ju ingen rutinerad fashonblogger som lägger allt sådant på minnet).

Blev även lite smått förälskad i väska nr 2 från Decadent. Vad är det med mig och grönt just nu?


15 minuter och ett stort glas vatten senare galopperade jag iväg ner till tunnelbanan och 3 stopp senare var jag hemma vid datorn igen. Bom!

Nu ska jag återgå till jobbet en stund till innan jag vid sex drar på mig kläderna igen (jag byter alltid om när jag kommer hem) för att dra på middag på EKPR.

Vi hörs!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Cassandra Lundgren
Home
Jannike Ebbing
Hälsa
Sassa Asli
Lifestyle
Marie Serneholt
Lifestyle
By Momo
Lifestyle
Sophia Anderberg
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Jenny Sunding
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Mathilda Weihager
Home
34 kvadrat
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Pamela Bellafesta