Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Sri Lanka

Surfs up!


Tillbaka i Sverige efter en lång och inte helt smärtfri resa. Om ni någon gång planerar att flyga med Air India – don´t. Det finns flera andra bolag som är bra mycket bättre. Men nog om det, jag ska verkligen inte klaga. Resan var fantastisk och Sri Lanka är ett helt enastående land. Jag har definitivt fått mersmak och vill tillbaka dit för lite mer surf och upptäckta Kandy och de östra delarna av ön. Sen vill jag så gärna åka tåget, framförallt från Ella till Nuwara Eliya som sägs vara en av den vackraste tågresan i världen.


Men om vi ska stanna till lite om surfen, vilken käftsmäll det var. Jag bokade 1.5 h surflektion från en av av killarna på Three Palms Surf School och gick igenom tekniken och grunderna innan vi gav oss ut i vattnet. De första 3 vågorna tog jag och lyckades komma upp på brädan och surfa in mot stranden. Känslan var obeskrivligt häftig! Jag kände mig som en amazonkvinna. Den känslan varade dock inte så länge då jag enligt min surflärare började tänka för mycket och då även ramla av brädan så fort jag skulle ta mig upp. Jag var så sur och kände mig som en riktigt looser.

Hitta en våg.

Paddla på utav bara helvete med händerna.

Ställa sig upp.

Ramla.

Få en kallsup.

Dra till sig brädan.

Simma ut igen.

Börja om från början.

Fuck fuck fuck fuck!

Om och om igen i en timme. Jag hatade surf och blev mer och mer sur för varje simtag jag tog.

Till slut såg till och med den stackars killen ut som låg och hackade tänder (vattnet var typ 28 grader så vet inte riktigt vad han sysslade med) uppgiven ut.

Han spände ögonen i mig och sa ”This is your last try, DONT think, just surf!

Och jag fixade det. Visst höll jag på att sänka en tjej som var i vägen (se bild) men jag fixade det. Och det var där jag insåg – jag kan inte släppa surfingen riktigt än. Så jag lovade mig själv att ta minst 15 vågor felfritt under 2019. Så nu har jag ett år på mig att klara mitt uppsatta mål. Det är bara att börja fundera ut ställen att surfa på. Bali är ju ett location som är bra för just detta ändamålet och dit ska jag ju i februari.

Om vi ska prata lite kvalité och strand så är Weligama ingen strand jag rekommenderar. Det enda som är bra med den stranden är att det är perfekt surf för nybörjare då det är långrunt och inte så stora vågor. Det finns en drös med surfskolor längs med stranden och det kostar runt 150-200 kr för 1.5h. Att hyra bräda utan lektion kostar 20 kr för 2 timmar.

Vill man ha en finare strand inte så långt ifrån Weligama så rekommenderar jag starkt Mirissa som ligger 2 km söderut. Stranden är mer orörd och betydligt vackrare, det är bra surf och viben överlag är mycklet trevligare. Byn har små mysiga hälsocaffer och det ligger flera coola små boutiquehotel längs stranden.

Så skit I Weligama och kör på Mirissa istället – mer värt det. Jag lovar.

Snorkling med havsköldpaddor i Hikkaduwa

Häromdagen åkte jag, Axel, Marlon & Calle till Hikkaduwa som ligger ca 50 min norrut med bil från Weligama. Vi hade stämt träff med en guide (som visade sig vara väldigt överflödig) för att få lite snorkling-tips samt besöka en sköldpadds-strand.

Hikkaduwa är inget ställe jag skulle säga att man bör besöka. Visst är det lite härligt med den långrunda stranden, reven och strandrestaurangerna precis vid vattenbrynet. Som Thailand för 10 år sedan. Men det bleknar tyvärr av alla förbannade ryssar som har invaderat stället.

Det häftiga med dagen var såklart havssköldpaddorna som det fanns gott av. Efter att ha matat dem med sjögräs på ena sidan av stranden gick vi bort till andra sidan för att snorkla. Ett hav av färgglada fiskar kom emot oss samtidigt som vi simmade över korallrev (som tyvärr började dö ut av människans intågande). Vattnet var klart och varmt, det fanns liksom inget som vi trodde skulle kunna toppa det.

Tills jag ser jag 3 stora skuggor under mig.

Havsköldpaddor!

Och sedan följde en halvtimme där vi simmade jämsides med stora vackra havsköldpaddor. Hur fantastiskt är inte det?

Tyvärr bröts magin när vi någon timme senare fick vänta 1.5h timme på vår mat på en av lunchrestaurangerna vid vattnet. Nåja. Allt kan ju inte vara magiskt.

Hur som så var det en väldigt bra dag. Minus ryssarna, de är tamejfan alltid ett minus.

1 januari 2019

Första dagen på det nya året hittade jag paradiset och sov sedan preparerad med piller under en palm. Har en förlamande smärta i magen idag och det känns som att mina äggstockar (halleluja mensvärk) när som helst kommer explodera. Systemet ska igång igen och kroppen håller på att läka. Som jag sa till Charlie så kan jag hantera mycket. Smärta är för mig inget jag reagerar på avsevärt. Jag menar, jag slängde trots allt mina smärtstillande 2 dagar efter olyckan fast att jag var ordinerad 3 piller om dagen i 4 veckor. Jag kan hantera det och känner min kropp. Jag vill inte sitta här och skryta hur bra jag är, nej nej, utan mer förklara skillnaden på denna smärtan och vanlig smärta. Den här är.. dränerande. Kan man skriva så? Förstår ni då? Det är som all kraft och energi har sipprat ut och jag andas i fyrkant.

Vi är tillbaka i huset, har ätit stenungsbakade pizzor som vår fantastiska kock har gräddat ute i stenungen och jag har dragit tillbaka mig till rummet. De andra sitter och dricker rödvin och njuter av kvällen och jag liksom vaggas till ro av att lyssna på deras röster som sipprar igenom springorna till mitt rum. Klockan är bara åtta men det känns som midnatt. Jag är helt slut och hoppas Charlies mirakelpiller ska kicka in så jag kan somna.Trots att det har varit en dimmig dag så är jag tacksam över att få spendera årets första dag på en av de vackraste platserna på jorden. Att få uppleva Sri Lanka och att få spendera dagarna utan några som helst måsten. Jag är tecken över ledigheten och att jag kommer vara ledig ett bra tag framöver nu.

Jag ser framemot 2019. Det kommer bli bra.

Godnatt på er.

God jul från paradiset

Efter x antal förseningar, 4 bortappade väskor och biljettstrul tack vare stjärnan Cecilia på Amex så vaknade vi upp i paradiset.

24 december i Sri Lanka. Ingen julklappshets, ingen jävla julhets och slabbig sil. Det är 34 grader varmt, strålande sol och vajande palmer. Vi spenderar en vecka här på Shangri La Hambantona innan vi flyttar in i vår villa bland teplantagen som vi har hyrt. Den ligger upp mot Colombo vid Weligama, blir kul med något omväxling även om det här är perfekt för oss just nu.

Jag badar, sover och läser. Precis som det ska vara. Och alldeles strax ska jag ta en promenad på stranden och boka in 90 min massage.

God jul på er. ♡

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!