Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Spanien

Casanis

Häromdagen var vi ett större gäng som möttes upp i Marbella för en bättre middag på Casanis som ligger i gamla stan. Ni som har följt mig länge vet att det är en av mina favoritrestauranger och detta är säkert den 5e gången jag är där.

Vi började med en fördrink nere i Puerto Banus hamn. Det är en freakshow på riktigt. En riktig låtsasvärld. Folk betalar 30.000 för att ha ett parkeringskort enbart nere i hamnen så de kan köra in och visa upp sina Ferraris, McLarens, Porsches etc. Sen kör de sakta sakta runt med nervevad ruta samtidigt som de låtsas vara oberörda för alla blickar. Men innerst inne vet man ju att de håller på att bajsa på sig av lycka. Men trots alls påfåglar och vräkighet så är det faktiskt en av anledningarna till att jag diggar Marbella. Här finns alla typer av människor och alla kör sin grej.

Vadfan, hade jag haft 500 miljoner på kontot hade jag också lagt till med mitt skepp och kört crossfit på taket i mitt designade gym.

Åter till middagen. Foie Gras till förrätt och som vanligt- den perfekta råbiffen till varmrätt. Efterätt blev..okej som vanligt igen, choklad fondant. Ser ett visst mönster i min mat.

Efteråt droppade några av och fler anslöt. Vi körde en drink på en annan bar innan vi åkte hemåt igen.

Idag ligger vi vid poolen och tar det riktigt lugnt. Tränade imorse och ska äta en sen middag i Benahavis. Måste packa ihop mina saker med. Hatar att packa. Får på riktigt utslag av det. Imorgon drar jag till Polen. Hej!

 

Lata dagar & solkyssta kinder.

Hade en så lugn och skön dag igår. Sov till åtta, åt en lång frukot och begav oss sedan till Puro Beach för en heldag av absolut ingenting. Vi låg på vår solsäng, läste böcker samt badade fram tills klockan blev tidig kväll och vi begav oss hemåt för en sen grillmiddag på taket.

Idag har det minst lika lugnt under dagen. Vaknade tidigt imorse och tog en löprunda med Mathilda. Kroppen kändes fräsch men kunde känna hur de berömda tävlingsnerverna började pocka på min uppmärksamhet. Blir mer sammanbiten och uppmärksam på min träning de sista dagarna innan ett lopp. 5 dagar mina små hjärtegryn, 5 dagar kvar.

Vid åtta ikväll har vi samt delar av gänget från Nikki bord på Casanis. Åh vad jag njuter. Och vet ni? Det är hög tid för en powernap nu. Gottago! Plikten kallar!

Kram Hej!

Att gå igång på kontraster.

För en vecka sedan satt jag svettig och illaluktande på en sten uppe på en bergskam i Italien och kände hur livet darrade längs min hud så påtagligt allt var. Jag var så levande. Jag var i full kontroll av mitt liv och utmanade mig själv både psykiskt och fysiskt.

En vecka senare (igår) jag minst lika levande om aningen med lite mindre kontroll och utmanade mig väldigt mycket fysiskt genom att dansa vid en poolkant utan att trilla i.

Jag gillar mina olika sidor. Denna helgen är jag en törstig Marbellakärring som dansar i soffor, har orange läppstift och dricker ljusrosa vin. Förra helgen var jag en friluftstörstande osminkad lerig brud med beslutsamhet i blicken och ett galet humör.

Och om några dagar är jag en fokuserad Triathlet som gör sin andra Ironman 70.3 distans på mindre än 4 veckor.

Och nej, jag tror inte en dagsfest kommer påverka min prestation negativt som något kommenterade igår. Jag är väl medveten om att alkohol och träning ej går ihop och att jag förmodligen hade plockat betydligt bättre placeringar och presterar bättre om jag ändrade mitt liv. Men ska jag vara helt ärlig så bryr jag mig inte. Inte än. Kanske om något år, kanske aldrig. Men jag har för otroligt roligt och jag genomför allt jag tar mig för trots mojitokannor och dans till 05.00 på morgonen.

Okej. Åter till gårdagen. Vi hade bokat bord för lunch på Nikki Beach tillsammans med ett annat kompisgäng som är nere. En sushibåt och en jädra massa rose och Mojito senare hamnade vi på Pasta y Basta för en sen middag som bestod av magisk tryffelpasta. Så oerhört rolig dag. Förra året körde vi dagsfest på Ocean Club, detta året körde vi Nikki. Börjar bli lite av en tradition. En riktigt gemytlig en.

Det bästa med dagen var ändå när Mathilda gråtatandes frågade mig om jag ville bli hennes maid of honor på hennes bröllop nästa år. Tog tre sekunden sen stod jag också och grät. Så himla rolig syn. Där stod vi mitt bland hundratals andra fyllon på Nikki med dånande housemusik och kramades samtidigt som tårarna sprutade.

Bra nivå.

Tack för igår alla inblandade – det var riktigt jäkla pangtrevligt!

 

Midsommar på spanska.

 



Lugnt, avslappnat och väldigt väldigt härligt. Det sammanfattar min midsommar rätt bra. Vi spenderade dagen på Ancla Beachclub, åt lunchen på deras terass och vid åtta på kvällen dukade vid upp en svensk liten midsommarbuffe med spanska råvaror hemma. Somnade vid halv två efter långa och oerhört underhållande  diskussioner om tinder och de värsta dejterna man har varit på. Finns ju en del att avverka på det ämnet om man säger så.

Jag skulle ljuga om jag så att jag superpigg idag. Värme och iskall rosé är en kombination som inte alltid efterlämnar en hög aktivitetsnivå dagen efter.

Ska fortsätta med min bok, ta ett dopp i havet och kanske sova en stund.

Kravlöst.

Kontrasten till livet i 190 som drar igång på måndag igen.

Precis som jag vill ha det. Puss!

Lata dagar och vassa armbågar.

Idag har jag verkligen inte gjort många knop. Förutom imorse då när rev av en timmes löprunda. Vid 11 drog jag och Calle till Puro Beach och sen var det ryggläge hela dagen. Vilket jag kände, framförallt i skallen, behövdes. Jag har inte kollat mailen på hela dagen, undvikit instagram förutom någon minuts check och bara läst läst läst. Samt unnat mig en massage. Alltså. Låt oss ägna några minuter åt massagen. Bokade in 30 minuter med en stilig spansk herre som såg ut som en mix mellan en surfer från Bali och Antonio Banderas. Han klappade på bänken och jag la mig tillrätta. Nu. Nu jävlar skulle det njutas. Helst sovandes.

3 sekunder in spärrar ja upp ögonen och kväver ett skrik. Mini-Banderas hittade mina knutor direkt. Med sin armbåge.

”Dont worry, I will fix this.”

Sen hörde man hur han ojade sig på spanska.

Hejdå behaglig dvala, hej trettio minuter smärta. Mini-banderas satte igång, överlycklig över att faktiskt få knåda något annat än feta ryssar och faktiskt få användning av sina massage-kunskaper. För det hade han. Jävlar vad duktig han var. Oväntat att mitt livs bästa massage skulle bli av en spanjor på en överprisad beachclub i Marbella.

30 min senare klappade han mig på axeln, jag torkade av mitt dreggel från mungipan och tog mig stapplande tillbaka till solbäddarna för att vila. Aktivitetsnivån hade helt kört slut på mig.

Sex timmar senare och vi är hemma, ombytta och redo för att dra ner för middag. Det ryktas om tryffelpasta. Kanske festar jag till det med ett glas sangria. Vem vet.

Imorgon är det midsommar. Hoppas ni får en solig och härlig sådan. Ni behöver inte säga detsamma, det är lugnt, ska vara 32 grader imorgon.

Hej!

 

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!