Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Mexico

Hur man firar sin 30 års dag i paradiset.

Så har vi kommit till inlägget där jag tänkte dela med mig utav min trettio-års dag. En kravlös, lycklig dag som bestod av drinkar från morgon till kväll, strandhäng, meszcal-mellanlandning på vår balkong och dimmig middag som resulterade snarkningar i taxin på vägen hem. Men låt mig ta det från början.

Dagen började med att vi fick kaffe på sängen vilket vi tog med oss ut på balkongen lagom till soluppgången. Jag minns det så himla starkt, och kommer förmodligen göra det resten av mitt liv, hur harmonisk och lycklig jag var. Det fanns absolut ingenting i den stunden som kunde rubba min sinnesnärvaro. Livet var där och jag befann mig mitt i det – precis hur jag ville.

Runt nio gick vi ner och åt frukost. Alla från personalen kom fram och kramade mig vilket var så fint, charmen med små hotell – servicen är genuin och personlig. Servitören skämtade med mig att jag skulle beställa in en mimosa varpå jag utbrast ”vilken bra idé, det vill jag ha!”. Han kollade lite chockat på mig och frågade om jag var säker, klockan var ju knappt nio..? Oj oj oj, om han bara visste vem han pratade med tänkte jag och viftade till mig ett glas. Beställde därefter in en avocadotoast (den fick 3 av 5 swicatoasts),  french toast, granola och en kaffe. Lagom till att jag lutade mig tillbaka, precis perfekt mätt, så kommer personalen ut igen, sjungandes med en tårta framför sig. Var hälsad du ljuvliga matkoma.

Sen var det dags att möta upp Louise och Alexander på La Zebra för en favorit i repris nämligen: pitchers! Framåt tolv satt vi där igen, med rasslande armband, hatt och färglada tunikor. ”Can we haaaaaave some…!” Inga konstigheter, drinkarna kom in, solen sken och ordningen var återställd.

Ett tu tre så langade Louise upp en liten ask vilket visade sig vara ett urfint smycke från SysterP från henne och Alexander. Kramkalas och skål – festen fortsatte.

Så blev klockan plötsligt två och det var dags att röra sig vidare till nästa stopp, ett väl genomtänkt sådant, för att äta lunch och ta del av deras fin fina erbjudande. Viiiilket sammanträffande!

Därefter följde ett par väldigt trevliga timmar som innehöll omänskligt mycket margaritas och en väldigt god lunch. Dagen till ära bröt vi taco-traditionen och brassade på med thai istället, vilket kan rekommenderas. Be om extra spicy, lika bra för att balansera upp drinkarna.

Ingen riktig fest utan mellanfest – det är sen gammalt! Vi tog oss tillbaka till vårt hotell där hotellet hade pimpat hela rummet samt balkongen med champagne, ballonger och mezcal. Här var stämningen riktigt riktigt på topp. En eloge till mig att jag…

..lyckades få på mig lite mascara utan att peta ut ögat.

In i en taxi och vidare mot Kitchen and Table där vi hade bokat bord. Tonfisken vad världsklass och även efterätten. Synd att det är ytterst dinmigt från den delen av middagen. Däckade i taxin på väg hem innan klockan hade slagit 23.00.

Pangdag för ett pangår. Tack Calle, Louise och Alex. Ni är fantastiska. ♡

Favorite foodspots Tulum.

På förfrågan så kommer här en liten mini-guide på mina favoritspots för mat och dryck i Tulum. Det är roligt när ni efterfrågar inlägg och det är tur att jag tar bilder på det mesta jag gör, så det finns lite material för sådana inlägg. Dock är många av dem mobilbilder, men så får det vara. Detta är ju som sagt ingen färgkodad blogg med perfekta studiobilder. Jag tar 98% av mina bilder i farten, ni ska se min kamerarulle – där finns allt!

Matcha Mama (mittemot La Zebra på andra sidan gatan)



Instagramvänligt, fräsch och väldigt Tulum. Här kan du äta smoothiebowls, dricka matchalatte och svalka dig med kokoschia-glass och syrliga färskpressade juicer. Vi åt frukost här en av dagarna och enda minuset var faktiskt bara att tjejerna i den lilla matchakiosken var rätt långsamma på att svänga ihop smoothies. Men annars var det bra. Jag menar, det är vad det är: ett smoothie & juice-ställe. OBS: pricy!

Kitchen and Table


Jag har bara två saker att säga: boka bord innan ni åker till Tulum eller be hotellet göra en bokning då de är sjukt bokade och förberedd ee på en upplevelse. Jag rekommenderar tonfisken. Den var brutal!

Mezzanine Boutique hotel.

Här var vi faktiskt två gånger, en gång på en afterbeach där vi drack några drinkar (2 for 1 varje dag mellan 13 och 16) och andra gången på min födelsedag. De har riktigt god thaimat och restaurangen ligger på en klippa med utsikt över havet och stranden vilket man även har access från restaurangen. Stort plus för dj:s och loungehänget.

The real coconut.

Veggie, hardcore raw, glutenfree, diaryfree, sugarfree..ja men tänk cleant, cleant som fan så har du The real Coconut. Jag och Louise tog en lunch här efter vår massage, vilket passade bra i vårt hälsotema den dagen. Jag beställde in en grön falafelsallad med sötpotatisfries och en frappuchino gjord på dadlar och mandelmjölk. DEN var god! Louise tog in coconutbutterfried kyckling med superdupernyttig mayo. Den var så nyttig att deb nästan inte existerade. Obs: ironi. Bra ställe men dyrt, tänk Stockholmspriser. Som allt annat nyttigt.

El Pez Boutique Hotel.

Är man i Tulum så måste man äta frukost eller lunch på El Pez. Vi bodde ju där 2 nätter och njöt verkligen av deras fantastiska frukost. Majspannkakorna med raw kokosglass var absolut bäst. Sen kan jag varmt rekommendera deras ceviche om man är där över lunchen. SÅ bra! Sen att servicen är riktigt bra, de har 2 for 1 varje dag mellan 16:00 och 18:00 och att hotellet ligger lite för sig själv i en bukt mellan två stora klippor är bara en fet bonus. En stor krämig sådan.

Rosa del Viento

På tal om ceviche. Denna på Rosa de Viento var magisk och låg på ca 90 kr. De hade även väldigt goda pizzor (rekommenderar den vita pizzan). Skönt avbrott till den starka maten dagen efter min födelsedag bakfyllan var ett faktum. Kan verkligen rekommendera att ta en dag på Rosa Del Viento, deras solstolar är gratis om man äter på deras restaurang.

Burrito Amor

Detta är den bästa burriton jag någonsin har ätit i hela mitt liv. Dessutom kostar det ingenting (då det ligger uppe i Tulum by), servicen är snabb och drinkarna är goda. Jackpott!

Antojitos La Chiapaneca

Hål i väggen snett mittemot Burrito Amor. En taco för 6 kr, öl för 15 men pass upp för den starka såsen – den får bokstavligt talat magen att börja brinna. Men det är det värt. För maten är 10 poäng!

 

Snapshots Tulum

 

Födelsedagshäng på La Zebra.

Varje dag frågade jag mig samma fråga ”när flyttar jag hit ett par månader ?”

Sitter och laddar mentalt inför dödsintervaller.

 Dagligt inslag i semesterdieten.

Full, raffig och lurig. Som en dirty thirty sig bör.

Minns inte ens när Calle tog denna.

Morgonkaffe i soluppgången. 100 stadiga livspoäng.

Odrägligt nöjd med tillvaron.

En av många ”ta en bild på mig”. Här höll hatten att blåsa av men jag gillar den. Jag gillar allt i bilden. Till och med fågeln som bajsade sekunden efteråt.

Cenotes Dos Ojos

 

I onsdags bestämde vi oss för att byta strandhäng mot grottsnorkling. Vi fick en bra deal av Hugo, en fräsig mexicanare som förutom att hyra ut cyklar även fixade ”allt man ville”. Och där med även en söndagsutflykt till Dos Ojos som ligger ca 15 min med bil från centrala Tulum.

Grottorna eller rätta sagt grottsystemen ligger umder vatten och de två mest kända är Sac Actun som är 263 km samt Dos Ojos 83 km. Dessa underjordiska tunnlar från Mayaepoken är efter en upptäckt på senare tid förbundna med varandra och bilda i dagsläget världens största grotta.


 

Vi snorklade i alla tre grottor: Batcave, first eye & second eye vilket var så otroligt häftigt. Solen som sken in via hålet (ögat) bildade det mest fantastiska ljuset och tunnlarna var mystiska, bäcksvarta och fick mig att känna mig som en dykare på expedition.

Jag blev, precis som Calle väldigt sugen på att ta dykcertifikat. Kanske är det vårt nästa mission? Drömmer ju om att åka till Los Roques utanför Venezuela och har hört att det är fantastiskt dykning där. Låt det roliga börja! Nämligen researchen inför nya resor. Det är halva grejen med att resa.

Hur som helst, ska ni till Tulum så tycker jag definitivt ni ska ta en dag här. Vi betalade 500 kr per person och då ingick transport, all utrusning, lättare lunch och guide.

Happy snorkling! Hej!

Att ta med sig träningen – bökigt eller en självklarhet?

Jag har alltid med min löpskorna när jag reser, oavsett om det är en weekend eller långresa. Det är standard och ni vet ju redan vad jag anser om att träna på semestern.

Men lika självklart som det är för mig lika nervöst eller ”ny mark” kan det vara för någon annan. Och det bär jag med mig varje gång jag säger: ”det är bara att göra!”. Vilket det är. Att ge sig ut är det första, största och framförallt startskottet till att något blir av. Men jag förstår att följdfrågorna kan bli många om man inte är van. Så var det iallafall för mig när jag sakta men säkert började vidga mitt träningsintresse och applicera träningen vart jag än befann mig i världen.

Därför tänkte jag ge lite tips på hur jag tänker och hur jag planerar min träning.

– Jag kollar alltid om det finns gym på hotellet jag ska bo på innan avfärd (nu var denna resan ett undantagsfall). Väl på plats går jag till hotellets gym och kollar öppetttider samt hur det ser ut/vilken utrustning som finns, för det är ofta bilderna förskönar verkligheten. Finns det ej gym på hotellet så scannar jag av området runt omkring. Finns det någon gymkedja? Står det något på deras hemsida om drop in? Om inte så mailar jag dem och frågar.

– Jag kollar även möjligheterna för löpning i området. Reser man till en storstad är det i princip bara att ge sig ut och upptäcka stan. Det gäller egentligen alla resmål men det är avsevärt lättare med ”landmärken” och logistik om man är i en storstad.

– Förutom att googla så använder jag geo-taggar på Instagram för att scanna av träningsmöjligheter.

– Har alltid med mig lite pengar till taxi/buss/tunnelbana, mobil samt min adress om jag skulle springa vilse eller något skulle hända.

– Packar alltid ner min pulsklocka med gps för att kunna genomföra tex intervaller eller andra specifika pass ute om jag inte har tillgång till löpband. Jag har även alltid med mig simglasögon och simmössa då det alltid kan dyka upp en möjlighet till simning (som tex på vårt sista hotel i Cancun som har en 25m bana).

– Jag sätter upp en plan för perioden och bestämmer x antal pass som ska genomföras. Cirkelpassen sätts ihop dagarna innan så de är klara att rivas av vilket även gäller för intervaller/löppasset. Sen planerar jag in dem och är tydlig till mitt resesällskap att jag kommer träna en timme vid dessa tillfällen. När jag reser med jobbet reser jag oftast själv och då har jag ingen annan att ta hänsyn till. Men reser man i sällskap får man ta i beaktning att det kanske inte är så uppskattat att träna kl 09.00 när man ska iväg 09.30. Då får man helt enkelt gå upp tidigare och se till att vara klar i god tid innan.

– Finns det absolut inga möjlighet till träning så försöker jag att antingen att promenera en sväng om det är så att man har suttit hela dagen eller så vilar jag helt enkelt. För det är inte hela världen om något pass missas. Jag tänker på helheten och att jag åtminstone har försökt, det är det som spelar roll för mig.

Slutligen så vill jag ta upp det här med säkerhet. Jag fick frågan så sent som i onsdags om ”det är säkert?” när jag delade med mig av träningspasset på instastories. Jag svarade: är det ens säkert i Sverige?

Självklart ska man vara försiktig och tänka ett steg före. Jag springer exempelvis inte med hörlurar utomlands och viker inte in i gränder samt försöker hålla mig relativt centralt. Men ska jag vara helt ärlig så känner jag mig minst lika trygg som otrygg utomlands som i Sverige. Och jag vill verkligen inte låta mig begränsas. Jag vill kunna springa och röra mig fritt. Och om det innebär att jag ständigt kalkylerar risker i bakhuvudet samt håller ett extra öga på min omgivning så får det vara så.

Allt går om man bara tillåter sig själv att planera lite och faktiskt vågar. Ibland blir det tokigt och resulterar i att man får springa på samma väg fram och tillbaka 5 gånger för att skrapa ihop till 5 km intervaller. Men ibland blir det även alldeles alldeles fantastiskt med runners high, nya erfarenheter och intryck i bagaget. 

Våga testa!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Evelina Andersson
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Mode
Paulina Forsberg
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Sara Che
Lifestyle
Susanne Barnekow
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Mitra Javadi
Mode
Emma Danielsson
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Imane Asry
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson