Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Brasilien

Copacobana, Ipanema eller Barra da Tijuca?

Låt oss ta oss an den kanske viktigaste frågan av dem alla, efter boendet och barerna, nämligen: var man förlägger strandhänget.

Vi började på topp med 2 dagar i Barra da tijuca som ligger ca 12 km väster om Leblon/Ipanema. Med sina milslånga breda stränder, laguner och grönska påminde det väldigt mycket om Miami. Det är ett taktiskt dumt drag att börja med en av de finaste stränderna då man lätt kan bli besviken på vad som kommer resten av veckan. Som tur var så höll Ipanema lika hög klass som Barra medan Copacabana var en riktig besvikelse.

Vi spenderade två dagar på Ipanemas strand (pir 9 och 10) och blev verkligen helt förälskade av stämningen, stranden och det fina vattnet. Även om det var mycket försäljare så var de aldrig påträngande och 80 procent av vad de sålde köpte vi faktiskt – så de var väldigt välkomna. Det var alltifrån varm majs för 6 kr koppen, grillade räkor på träspett för femtiolappen (obs dyrt!) och kokosnötter för ca 10 kr. Jag köpte även empanadas för 10-12 kr som smakade helt fantastiskt. Våga att testa på maten som de går runt och säljer. Det är billigt, smakar bra och de är glada för att få prata lite och berätta om sitt fantastiska land.

Stranden är långgrund med väldigt fin sand men jag vill verkligen varna för att det är starka strömmar och stundtals väldigt höga vågor. Perfekt för surf, absolut. Men för att svara på frågan om det var barnsäkert så skulle jag säga: ja, om du är med och badar själv. Ipanema-stranden är väldigt väl omskött vilket jag tyvärr inte kan säga om Copacabana. Den var betydligt skräpigare med platspåsar, sjögräs och annat skräp i vattnet. Det var dessutom livligare och inte alls lika fin sand. Ge Copa ett besök i form av ett öl-stopp eller att du promenerar från Copa bort till Ipanema. Men skit i badet, det finns betydligt finare stränder.

Totalt betalade vi 60 kr för 2 solstolar med parasol, 3 öl, 2 kokosnötter och 1 cola zero.

Nästa gång jag åker till Brasilien så vill jag hyra bil och köra längs den ”Den gröna kusten” söderut med sina 365 tropiska öar och närmare 2 000 stränder. Bara efter en timme ska det finnas paradisliknande stränder. Jag är SÅ inte klar med brasilien.

Vila Santa Teresa Rio De Janeiro


Det var av en slump vi hittade Vila Santa Teresa. En slump som jag idag är oerhört tacksam över. Det var en chansning då vår vistelse förlängdes och då priset var relativt lågt (ca 1500 kr per natt ink frukost) så tänkte vi att det nog skulle inte skulle vara så bra som MGallery och vi fick ta det för vad det var.

Vila Santa Teresa ligger högst upp på berget i området Santa Teresa. Man fortsätter ca 2 km raka vägen upp från de mer centrala delarna av Santa Teresa och vägen slingrar sig fram längs små trånga gränder tills man slutligen kommer till en oerhört brant (så brant att en av taxibilarna en kväll kanade bakåt) backe. Väl uppe möts man av två gigantiska svart portar och en beväpnad vakt. Efter att en grundlig check av vem man egentligen är så blir man insläppt och får fortsätta köra upp för en lika brant backe genom en storslagen park.


Och så kommer man hit, till en gigantisk vila med golv till tak fönster och storslagna detaljer. Inredningen går i 20 tal med Art Deco möbler med detaljer som är så välplanerade att det känns som att ägarna har ägnat ett halvt liv åt att samla antikviteter på sina resor världen över. Vem vet, det kanske är precis det de har gjort då familjen kommer från en anrik släkt och dessutom var de som tog in Volkswagen i Brasilien. Och då det fullkomligt kryllar av folkabussar, bubblor och andra VW-bilar så förstår man snabbt att det inte har varit några problem att fylla ett hus med 10 rum och gigantisk ytor med värdefulla möbler.


Hotellet har endast 7 rum och har även ett SPA. Jag skulle tagit en massage en av dagarna men glömde bort att boka in det då man måste beställa minst en halv dag i förväg då de ringer dit massören. Ytorna är väldigt trivsamma och det känns som att man glider runt i sitt egna hem. Vilket jag såklart låtsades göra. Ur högtalarna spelas Bossa Nova och brasiliansk lounge musik men då och då fylls huset med akustiska covers och låtar som får en att minnas. Att sippa på ett glas vin i soffan samtidigt som Band Of Horses helt plötsligt spelas är väldigt surrealistiskt. Hela känslan av att vara där är surrealistisk. Det är som en oas, en plats där ingen når och bruset från den ständigt levande staden når upp men har filtrerats av avståndet till något behagligt. Utsikten är fantastisk från alla håll och på en klar dag så ser man både sockertoppen och Cristo Redento. Och såklart, alla Favelor som sträcker sig upp högt på berget.


Frukosten ingick som sagt i priset och var riktigt riktigt bra, även om den endast pågick mellan 08:00-10:30. Varje morgon dukade de upp på terrassen där man möttes av den storslagna utsikten. Det serverades kaffe, färsk frukt, hembakat varmt bröd och olika pålägg. Sen fick man välja från en liten meny vad man ville ha. Det var alltifrån äggröra, Eggs Benedict till detox-juice, smoothie och yogurt med deras egna granola. Jag vill slå ett slag för de brasilianska små ostbollarna..De ser ut ut som mini frallor, tänk så runda muffins, med inbakad ost. Helt magiska! Jag har nog ätit över 50 stycken sådana denna resan.

Lunchen och middagen var även dem bra. Något klen meny då man efter 2 sittningar inte riktigt hade mycket mer att välja mellan, speciellt om man ej ville ha kött. Men samtidigt så förstår jag dem, det är 7 rum och ett litet hushåll – det funkar inte att ha en extravagant meny. Det som däremot ger dem plus i kanten var att alla grönsaker var från deras egna trädgård och fisk/kött handlades in dagsfärskt.


Kommer definitivt åka tillbaka till Vila Santa Teresa. Det är en liten gömd pärla högt ovanför Rio som har tagit mig med storm. Servicen genuin och intim utan att vara för påträngande och hela hotellet andades hög klass och en värme för sina gäster från jordens alla hörn. Det enda som stör mig nu är att jag helt glömde av att ta bilder på rummet. De var magiska och framförallt väldigt stora. Nåja, det får bli nästa gång.

Night out

Kjol (finns här!) –  Topp  Carin Wester (ej kommit ut ännu) – Skor 5 år gamla från Zara.

Såhär såg jag ut när vi åt middag på Zuka nere i LeBlon, som förövrigt var sjukt bra. Jag åt den godaste förrätten hela i mitt liv som bestod av friterade gnocchis i parmesansås och drack ett par glas riktigt bra rödpang. Det känns idag, men lång middagar med mycket mat och goda viner är lite av min grej. Nåja, två panodil, två stora glas vatten och sen är jag på banan igen. Hur fin är inte kjolen förresten? Älskar den! Smiter åt perfekt och är i riktigt bra längd med.

Nu: frukost med killen som skapade come dine with me i USA. Hej!

Hotel Santa Teresa Rio MGallery

Tänkte berätta lite om Hotel Santa Teresa Rio MGallery by Sofitel som vi bodde på i 2 nätter. Det var verkligen ett fullträff och jag är så glad att vi valde det. Hotellet ligger högt uppe i Santa Teresa och är ett urbant chict boutiquehotell med stil inspirerad av kaffeplantagen och den brasilianska kulturen. Inredningen är stilren men fortfarande bohemisk med träinslag, varma jordiga färger och mycket ljus. Väldigt kolonial art deco. Det är ett Accorhotell och finns bland annat på Hotels.com där vi bokade.

Hotellet har ca 40 rum och erbjuder en fantastisk pool med utsikt över favelorna och hamnen, SPA och en restaurang som har fått högt betyg. Vi åt på Térezé en av kvällarna och blev serverade en trerätters meny inklusive vin och kaffe för ca 600 kr per person.  För vad vi fick så var det riktigt bra pris speciellt när maten höll väldigt hög standard.

I samma lokal serveras även frukost mellan, håll i er nu för detta kan vara de bästa frukosttiderna någonsin, 06:00-12:00. Det är en superfräsch buffé där man kompletterar med att beställa det varma från en a la carte meny. Deras pannkakor var helt magiska. Jag inspekterade dem grundligt om man säger så.

Frukosten ingick tyvärr inte i rumspriset vilket stör mig lite men äh, vi bestämde oss för att köpa till den ändå för ca 200 kr per person.

Vi tog en dag efter vi hade gått en promenad i området och bara hängde vid poolen. För många är det ett big no no när man är i en ny stad men vet ni? För mig är det ett sätt att insupa alla intryck, slappna av och göra mig mottaglig för ännu mer intryck dagarna efter. Jag älskar hotellmiljöer och speciellt när man bor så pass bra.

Baren vid poolen levererade bra drinkar (om äm lite väl starka) och hade bra meny som dessutom var väldigt billig. För snacks, lunch 4 öl och 3 drinkar betalade vi ca 250 kr per person.

Kan rek att beställa in limon-drinken med gin. Mm mm mm!

Sist men inte minst! Det fanns ett gym 6 min bort där hotellet även stod för taxi t/r men denna gången valde jag att stå över. Så kan därför inte ge någon vidare rapport hur det var. Men kan inte tänka mig att det inte skulle vara bra när hotllet förövrigt höll en mycket hög klass.

Ser framemot att visa er hotellet vi bor på just nu. Det är helt galet bra och kanske ett av det finaste jag har bott på. Hej!

Snapshots Santa Teresa

Vi flyttade oss upp från Barra da Tijuca i söndags och flyttade in på MGallery by Sofitel som är en liten oas högt uppe i bohemiska Santa Teresa. Därifrån har vi utgått när vi gata för gata har utforskat området vilket har tagit oss med storm. Det är bohemiskt, trångt, färgglatt och väldigt romantiskt. Kullerstensgatorna med med spårvagnsrälsen ringlar sig uppåt och det händer något vid varenda krök. En liten butik, unga människor som dricker öl ute på gatan, en bar, art deco hus, ett äldre par som spelar kort, en gatumålning…det är knappt så man vill plocka upp kameran för att man bara vill ta in allt här och nu.

Panoramautsikten över staden är fantastisk och de djärva väggmålningarna gör som sagt området färgstarkt. Området har många bra restauranger och barer vilket gör att det är livligt och har en härlig vibe. När jag sitter och skriver detta så har jag utsikt över området som går över till Lapa-området, vidare ner mot Centro och hamnen. Det börjar bli varmt och livligt på gatorna nedanför mig, några hundar skäller, små folkabubblor tutar på varandra när de kör om på de trånga gatorna och det sitter två fåglar på räcket till den franska balkongen som ramar in utsikten. Det spelas portugisiska ”cafe del mare” musik och jag dricker min kopp kaffe samtidigt som det känns som om jag vore med i en film. En film om en ensam ung kvinna som flydde till Brasilien för att skriva på sin bok om svunnen kärlek och hoppfulla drömmar. Det är nästan så det blir klyschigt. Men jag gillar det. Min själ gillar det framförallt. Det finns ett lugn här som tilltalar mig.

Idag byter vi hotell mot Vila Santa Teresa som ligger ca 2 km från vårt nuvarande hotell. Där kommer vi bo i tre nätter innan det är dags att flyga hem igen. Men det är då. Nu är vi här och om en stund ska vi köpa biljetter till linbanan för att åka upp till sockertoppen samt Cristo Redentor.

Bildbomb utlovas, hej!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!