Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Bali

En natt i Kuta

Sista kvällen på Bali spenderades med japansk fusion, 90 minuters massage i en liten liten salong belägen på en ödslig gata bakom Kutas pulserande gator. Vi leddes in av två kvinnor som skrattandes tryckte ner Calle i en stol där hans fötter tvättades och jag såg hur han fick hålla sig för att inte börja yla av kittlighet. Klockan var halv elva när vi möra och hala av oljan kom ut på gatan igen. Tillbaka till kaoset. Nej. Kuta är ingen höjdare. Långt ifrån. Känns som Phuket som har invaderats av stora amerikanska kedjor. Vi strosade tillbaka genom den massiva gallerian med både Zara, H&M och Reese’s. Stannade till, köpte varsin glass och gick sedan tillbaka till hotellet.

Vi kom sent på eftermiddagen efter att ha spenderat dagen på Ku De Ta, som jag förövrigt starkt rekommenderar! Det är en riktigt sjysst beachclub med ännu bättre flatbread-pizzor.

Det var lite vemodigt att lämna villan i Canggu och ännu tristare att byta ut den mot ett rum, som förvisso var bra då vi blev uppgraderade på gund av bra status på Marriott, med utskikt över poolen där vattenjympan skränade och australiensarna hävde i sig öl. Men, vi slipper stressa imorgon och kan träna, äta en lång frukost och sedan åka till flygplatsen som nu är 15 min ifrån istället för 60 min. Och dessutom för under 1000 kr natten istället för det tredubbla som man inte kan njuta av.Ser framemot Singapore.  Har haft den staden på min bucketlist ända sen jag gjorde min första praktik på en specificerad resebyrå nere i Malmö som sålde skräddarsydda paket med högre standard till bland annat Bali och Singapore. Det var där, 24 år gammal, jag lärde mig om Raffles historia och det gastronomiska utbudet. Om stadens puls och vänlighet.  Jag satte den på min mentala lista och 7 år senare kan jag äntligen pricka av staden.

Vi hörs, dags att sova, kram på er!

Silence day och Ametis Villa i Canggu

Planen var att att lämna Gili T på torsdagen och bo i Canggu torsdag till söndag för att sedan åka vidare till Singapore. De planerna fick ändras då vi fick reda att Silence day (Nyepi) infaller idag torsdag, och håller på mellan 06:00 på morgonen till morgonen därpå. Dagen är en del av ceremonierna som äger rum hela veckan för att fira det balinesiska nyåret, Saka 1941,  och är en viktig och framförallt helig dag för folket i Bali. Allt stängs ner, även flygplatsen, och det råder komplett lockdown. Hotellet har dock fått godkänt av regeringen att fortsätta med sin verksamhet under dagen, förutsatt att gästerna inte lämnar sina villor och inte stör. All mat måste beställas som roomservice, tv/radio/stereo är avstängda och det enda ljuset som är godkänt är levande ljus. För människorna här på bali så innebär scilent day en dag för familjen och tid för reflektion. Att jobba, laga mat, resa, dricka alkohol eller använda el är strängt förbjudet. Vi  märkte av detta redan igår när vi mötte upp Erica och Micke för middag, vilket blev en jakt minst sagt. Allt hade stängt ingen för att förbereda inför Silence Day och slutligen hittade vi ett sjabbig backpacker ställe som serverade en tvivelaktig buffé för 140 kr.

Så vi fick som sagt lägga om vår rutt, för vi hade inte kommit från Gili om vi hade åkt idag. Men då villan är uthyrd från och med Lördag så löste vi det med att checka in onsdag och lämna på lördag för en natt i Kuta innan avfärd på söndag mot Singapore.


Men ska jag vara helt ärlig så är detta väldigt spännande och mysigt. Att vara ”inlåsta” i denna privata fantastiska villan, gå runt naken och bada i poolen medan det regnar är balsam för själen. Jag är SÅ glad att Calle hittade villan på Mr&MrsSmith.com och att han sedan gick vidare till Hotels.com där de hade ett erbjudande med 30 procent rabatt. Det är vårt dyraste boende denna resan, men så värt det, den servicen och hela stället är något alldeles extra och jag lägger gärna mer pengar på det.  Så för dig som undrade igår på stories, nej inget av hotellen är samarbeten (I wish!). Vi har betalt allt själva och att jag bloggar om det är av rent intresse och för att dela med mig. Hey, jobbar man hårt och prioriterar så finns det utrymme för extravagans.

Ametis Villas har ca 15 villor i olika storlekar, alla är dock designade relativt lika och har egen butler. De tillåter inga barn under 12 år och atmosfären är väldigt lugn och ”privat”. Som sagt, du behöver inte klä på dig om du inte vill det, ingen ser in och det rings alltid på klockan vid porten in till det lilla privata poolområdet som leder in till villan.

Så vad gör vi idag, nu när vi inte kan lämna villan? Började morgonen med att sova till åtta, beställde upp frukost och såg sedan två avsnitt av Amerikanska Sharktank (mitt favoritprogram). Nu är klockan tolv, tänkte sitta och riva av lite mail och tidsinställa två inlägg innan jag lägger mig med en bok. Framåt två beställer vi nog upp lite lunch och ikväll tänkte jag ta ett bad och se på film som vi har laddat ner på Ipaden i förebyggande syfte (som dessa).

Det stormar rätt kraftigt här, men jag tycker bara det är mysigt och mitt ansikte behöver vila från solen. Har som sagt rätt ordentliga brännblåsor på läpparna och i pannan. Ser ut som något pestsmittat från medeltiden. Kram på er, hej!

Snapshots Ubud


Djungel så långt ögat når.


Upptäcksfärder runt bland alla små gränder och vrån.


Ny favoritklänning  (Finns här!)


Eftermiddagsnaps.


Spots.


Reminder.


Always.

Min träning under semestern

Fick en del frågor gällande min träning när jag åker iväg och om jag ”tillåter” mig själv att ta semester. Det är lustigt det där, många tror att träning är något jag tvingar mig igenom, en form av plågande som tvärt upphör när jag ändrar out of office reply till semester. För mig är träning bestående, något som alltid kommer följa med mig genom livet och som finns där, i vått och torrt. Det kommer finnas perioder då jag tränar mindre och det kommer finnas perioder där träning är allt och lite till. Men snittet kommer alltid vara grönt, det vill säga ON.

Jag har som ni som läser bloggen märkt haft 2 tuffa träningsmånader. Dessa två tillsammans med mina 10 dagars semester har varit planerade att komplettera varandra och när jag reste i torsdags gick jag även in i ett lugnare block. Detta för att dra igång med ett nytt tuffare block den 12:e mars där mina tider, zoner och distanser har skruvats lite på utifrån hur jag har presterat dessa två månader. Det är ingen hemlighet att jag prestationstränar och utveckling är viktig för mig. Visst älskar jag att röra på mig och tycker mysjogg i skogen är oerhört härligt – men det är inte det primära för mig. Jag måste däremot ha dessa kravlösa pass för att palla med det andra.

Så hur tränar jag nu? Jag vilar alltid den dagen jag kommer fram till destinationen. Detta är för att kroppen redan är stressad av en lång flygning, man är i osynk i tidszonerna och rätt utmattad. Ibland simmar jag lite, kanske tar en massage eller går en promenad, men thats it. Däremot andra dagen river jag alltid av en löprunda där jag trycker på lite för att skaka ur benen och få igång systemet. Så det var det jag gjorde i lördags. Det blev 5 km löpning i ca 4.30 tempo och därefter körde jag en 12 min amrap med 20 repetitioner på varje station: Raka marklyft med KB, Utfall med hantlar, latsdrag, crunches på boll, och bicepscurls.

I morse var det dags igen, då sprang jag 6 km i lugnare tempo och i eftermiddag kommer jag köra 20 minuters cirkel med gummiband. Thats it. Det behöver inte vara mer än så. Att köra varannan dag eller något litet (sim, yoga, promenad, cykla, löp, cirkel med kroppsvikt) varje dag är fullt tillräckligt för mig just nu. Det är nu min kropp lappar ihop och återhämtar sig samt bygger sig starkare.

Skulle jag missa att träna i eftermiddag eller någon annan dag så är det ingen big deal, jag reflekterar inte ens över det. För jag vet att en utebliven träning inte gör mig och min sammanlagda prestation. Vi är så oerhört duktiga på att haka upp oss och fokusera fel. Är man balanserad i tanken gällande sin träning så tror jag också det blir lättare att hantera gupp på vägen. Eller i mitt fall, känna ett akut behov av powernap och sova istället.

Slutligen, för att svara på en annan fråga som ofta dyker upp ”tycker du man bör träna på semestern?”. Ja, jag tycker JAG bör träna. Vad du bör ska du fråga dig själv, det är bara du som vet vad din kropp behöver och bestämmer hur du vill göra.

Men kom ihåg – vila kan se annorlunda vem du frågar. Vi är alla på olika nivåer. Jämför dig inte, det blir aldrig bra då.

Bisma Eight Ubud


Är det något jag riktigt går igång på så är det att leta upp de där hotellen med det lilla extra och sedan pricka in alla rätt. Hotell har alltid legat mig varmt om hjärtat och jag tycker det är riktig rolig och fascinerande miljö att vistas i. Så pass att jag har läst hotellmanagement, jobbat med nyöppning av hotell och ofta sitter och läser på olika hemsidor om olika kedjor, nyöppnade boutiquehotell och utmärkelser. Men nu är det inte det jag ska skriva om, även om jag hade kunnat fortsatt en bra stund på just det ämnet. Låt mig istället få ge er en liten glimt av våra 2 dagar på Bisma Eight i Ubud.

Hotellet som kallar sig för ett luxuöst boutique hotell (med all rätt) ligger ett stenkast från Ubud ”centrum”. Det tar ca 15 minuter att gå till Monkey Forest och va 10 min att gå till huvudgatan. Man svänger in från den livliga huvudgatan och kör sedan en liten bit på en liten grusväg. Helst plötsligt ser man, som ett stort betongblock mitt bland risfälten, hotellet. Man anar att det är något häftigt som gömmer sin innanför väggarna men man vet inte exakt vad. Men de stora panorama fönsterna och designlyktorna på rooftoppen där hotellets restaurang ”Copper” ligger belägen skvallrar om något alldeles extra.


Raka linjer, design och svala mörka färger med minimalistisk inredning. Det är så jag skulle vilja beskriva Bisma vid första anblick. Personalen är varm, mottagande och kompetent. Vi känner oss genast välkomna och blir glatt överraskade att de har noterat att jag fyller år nästkommande dag och därför gett oss en uppgradering på rummet. Det är mitt främsta tips för er som undrar hur vi 9 fall av 10 lyckas få de där superrummen. Vi ber alltid om uppgradering samt ser till att utnyttja alla förmåner vi har genom våra olika medlemskap. Vi är ju poäng-hunters av rang och missar aldrig en möjlighet att få det bästa för minsta möjliga betalning. Men man får dock inte glömma att smakar det så kostar det och det är något vi är villiga att betala för då vi båda är intresserade av hotell och vill resa i en standard som vi jobbar hårt för att kunna göra.


Vårt rum. Forest Suite, med balkong ut mot djungeln, egen tv-hörna och stort badrum med badtunna och separat vattenfallsdusch var helt fantastiskt. Jag tjöt rakt ut, med all rätt.

Hotellet har även ett litet studiogym som är öppet 07:00-20:00 med hantlar, crosstrainer, löpband, cykel och kabelmaskin. De håller även yogaklasser på morgonen och lånar ut cyklar. Stort plus!


Men det fetaste av allt var ändå poolområdet med sin infinity pool, smakfulla inredning och trevliga bar med bra drinkar. Ett extra plus för happy hour som började varje dag klockan 16:00 och slutade 19:00. Deras jalapeno Margaritas var dödliga, speciellt när man fick in 2 st på raken.


Vår första kväll hade jag gjort det enkelt för mig i min restaurangresearch (viktigaste av allt inför resor) och bokat bord på hotellets egna restaurang Copper. Jag hade läst om den och hotellet i Condé Nast, Mr & Mrs Smith samt i olika internationella resebloggar och efter ha kollat in den närmre på Instagram (tips: kolla alltid GEO taggarna på IG och hur bilderna ser ut från stället – säkrare än tripadvisor där företagen kan köpa sig till högre ranking). Och mycket riktigt, min bokning visade sig vara en god idé. Maten var riktigt bra med Amuse bouche och små mellanrätter som kom in, och vi åt den godaste krabbpastan någonsin. Och jag som inte ens är något större fan av krabba. Tonfisken var bra, ingen sensation, men bra! Däremot var den lilla rawkakan med cashewnötskräm och kokosmjölk en dröm. Slickade i mig allt, vände till och med upp och ner på skålen. Calle skämdes. Han brukar göra det.


Sist med definitivt inte minst – frukosten. Herreminjävla gud. Ser ni bananpankakorna med frostade cashewnötterna och kokosmjölken? Så drömmiga. Frukosten var a la carte upplägg vilket menas med att man beställer från en meny. Man får välja en ”huvudrätt” och sedan plocka på sides och andra tillbehör. Jag beställde: Cappuccino, spenatjuice, veganska bananpannkakor, äggröra på surdegsbröd, tomater med fetaost. Sen fick vi till croissanter, vanligt bröd och frukt.

Då vi hade tidig utcheckning på grund av att transporten som skulle ta oss till båtarna över till Gili redan skulle komma vid sju på morgonen så missade vi frukosten andra dagen, men proffsiga som hotellet är så packade de varsin frukostpåse åt oss med kaffe, frukt, croissanter och en matigare smörgås. Sånt förutsätter jag att hotell av denna standarden ordnar och frågar alltid efter den servicen vid sådana här tillfällen. Så våga fråga om ni har tidig utcheckning någon gång, man förlorar aldrig på att fråga, bara om man inte frågar.

Kommer skriva en liten kort Ubud-guide om några dagar, stay tuned!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!