Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Resor & flygnörderi

Snapshots Santa Teresa

Vi flyttade oss upp från Barra da Tijuca i söndags och flyttade in på MGallery by Sofitel som är en liten oas högt uppe i bohemiska Santa Teresa. Därifrån har vi utgått när vi gata för gata har utforskat området vilket har tagit oss med storm. Det är bohemiskt, trångt, färgglatt och väldigt romantiskt. Kullerstensgatorna med med spårvagnsrälsen ringlar sig uppåt och det händer något vid varenda krök. En liten butik, unga människor som dricker öl ute på gatan, en bar, art deco hus, ett äldre par som spelar kort, en gatumålning…det är knappt så man vill plocka upp kameran för att man bara vill ta in allt här och nu.

Panoramautsikten över staden är fantastisk och de djärva väggmålningarna gör som sagt området färgstarkt. Området har många bra restauranger och barer vilket gör att det är livligt och har en härlig vibe. När jag sitter och skriver detta så har jag utsikt över området som går över till Lapa-området, vidare ner mot Centro och hamnen. Det börjar bli varmt och livligt på gatorna nedanför mig, några hundar skäller, små folkabubblor tutar på varandra när de kör om på de trånga gatorna och det sitter två fåglar på räcket till den franska balkongen som ramar in utsikten. Det spelas portugisiska ”cafe del mare” musik och jag dricker min kopp kaffe samtidigt som det känns som om jag vore med i en film. En film om en ensam ung kvinna som flydde till Brasilien för att skriva på sin bok om svunnen kärlek och hoppfulla drömmar. Det är nästan så det blir klyschigt. Men jag gillar det. Min själ gillar det framförallt. Det finns ett lugn här som tilltalar mig.

Idag byter vi hotell mot Vila Santa Teresa som ligger ca 2 km från vårt nuvarande hotell. Där kommer vi bo i tre nätter innan det är dags att flyga hem igen. Men det är då. Nu är vi här och om en stund ska vi köpa biljetter till linbanan för att åka upp till sockertoppen samt Cristo Redentor.

Bildbomb utlovas, hej!

Fasano

Klänning Zara & skor Zara (4 år gamla).I lördags fyllde Calle år vilket vi firade hela dagen (såklart) men la lite extra krut på kvällen. Så framåt sextiden borstade vi av oss sanden, fixade till frippan och drog på oss något mer anständigt, sen tog vi en Uber bort till Ipanema där vi startade kvällen med att mygla in oss på Fasanos takbar. Det var tydligen ett stängt event med strikt lista men om jag säger som såhär: det underlättar om man kommer in välklädd och dessutom flikar in att man har en reservation på en av deras restauranger senare på kvällen. Vilket vi hade, men jag tror den vita lögnen hade gått igenom även om vi inte hade haft det. Sen står man där och bländar av ett förjävla bländande leende samtidigt som man rör på huvudet lite så örhängena rasslar och blänger. Att det är fejkbling från HM spelar mindre roll.

Så vi blev i vilket fall insläppta och tog ett par drinkar samtidig som solen gick ner över Rio. Helt klart värt Uberresan från Barra. Och tillbaka, då vi åkte till Fasanos restaurang Gero när vi var klara. Gero ligger 1 km från hotellet och jag blev tipsad att testa deras pasta av en bekant.

Tack för det tipset. Maten var grym och mina gröna tortellinis med räk och broccoli ragu var helt klart en klass för sig. För att inte tala om efterätten bestående av krispig äppletart med kanelglass. Mm mm mm. Sjukt trevligt dag och kväll, rekommenderar Fasano starkt om så för en drink.

Nu ska vi dra ut på upptäcktsfärd i Santa Teresa. Hej sålänge!

Strandhäng och hotellbyte

Lämnade Barra idag för Santa Theresa. Kommer saknar de milslånga stränderna med perfekt sand och klart vatten. Det känns faktiskt lite i hjärtat att lämna detta magiska ställe, att ha havet några meter från hotellet och vakna upp till att se hur vågorna smäller in mot stranden har varit som balsam för själen. Att bara gå ner och sätta sig på en liten strandbar där ostronen kostar 5 kr och caphrinian 40 kr har varit så jädra härligt.

Men nu är det dags för Santa Theresa och jag är oerhört taggad på att uppleva den delen av Rio. Ligger vid poolen just nu då vi fick en tidig incheckning och ett fint mottagande. Vi bor på Santa Theresa M Gallery by Sofitel som ligger på en lummig höjd med utsikt över Rio och vattnet. Här ska vi bo i 2 nätter innan vi checkar in på Vila Santa Theresa på andra sidan berget där vi ska bo de sista 3 nätterna.

Tänker ta dagen åt att bara softa vid poolen imorgon och därefter köra utflykter tisdag och onsdag. Samt någon dag på stranden nere på Ipanema. Känns som en bra plan, det är ingen stress. Har 5 dagar på oss att göra Rio. Hej!

Snapshots Barra da Tijuca

Efter en väldigt angenäm flygresa som vi ska prata om i ett eget inlägg då den var så fantastisk att den faktiskt förtjänar ett så anlände vi till Rio de Janeiro. Vi landade vid 04:50 på morgonen och hämtades upp av vår chaufför som vi hade bokat via hotellet då vi helt enkelt tog det säkra före det osäkra.  En timme senare kom vi fram till hotellet som tyvärr hade missat min notering om en tidig incheckning. De hade även missat champagnen och uppgraderingen till ett rum med balkong mot havet. Detta var något jag hade ringt dem om ett par veckor tidigare och när vi på eftermiddagen fortfarande inte hade fått vårt rum och det visade sig att de helt enkelt hade missat oss och det som fanns var ett ”mountain view” rum på fjärde våningen brakade det loss totalt för mig. Det är här som alla ni som tycker det är väldigt obekvämt med folk som ställer till med en scen scrollar vidare. Att inte ens bli erbjudna något att dricka i baren ”som plåster” på såren för att vi väntade eller att ge oss en ordentlig ursäkt när jag gång på gång kontaktade receptionen för att veta status (som de givetvis glömde meddela de personer som gick av och på skiftet) är skitdåligt. Att sedan glömma bort gäster, en födelsedag och en specifik notering är under all kritik. Vilket de fick höra. Vilket även den ena managern tyckte var sjukt kränkande och började då käfta emot.

Regeln nr ett i service – det är här du håller käften och verkligen anammar ”kunden har alltid rätt”. Speciellt när kunden HAR rätt.

Hur som haver så slutade det med att vi en halvtimme efter det polska vulkanutbrottet (tror till och med jag fick med ”can i speak with your manager” kommentar) fick vårt rum högst upp med havsutsikt och extra stort badrum. Sån är jag, osvensk och väldigt medveten om vad man har rätt till och inte. Men den där champagnen, den skördar dem nog fortfarande någonstans. Äsch, vi byter ändå hotell imorgon då det är något vi alltid gör på resor. Efter 2-3 nätter är det alltid dags för nytt hotell. På så sätt så ser man mer av stan, upptäcker nya stadsdelar och får ännu bo på nya coola hotell. Vi bor just nu i Barra da Tijuca som ligger längst bort på östra sidan om Rio. Imorgon flyttar vi vidare till Santa Theresa där vi kommer bo på två olika hotell.

Det gick dock ingen nöd på oss under dagen när vi väntade på vårt rum. Efter en snabbdusch och kaffe på hotellet så gav vi oss ut och gick en timme bort med strandpromenaden. Det var rätt blåsigt och mulet men temperaturen låg på runt 24 grader vilket gjorde det väldigt behagligt att promenera.

Efter en stund så blev vi hungriga (läs törstiga) och satte oss på en liten strandbar som det fanns gott om längs stranden. Vi beställde in lite räkor, ceviche och ett par öl. Stämningen var väldigt chill och bakom oss satt ett brasilianskt vrålhett par i kanske femtioårsåldern, tänk bohemiska surfers med oklanderliga tatueringar och chica kläder,  som spelade munspel och drack drinkar. Framför oss låg ett femtiotal surfare i vattnet och under bordet lekte en kattunge med mina skor. Livet var…exceptionellt bra. Vi betalade ca 400 kr för två rätter och fem öl. Det är vad jag skulle vilja säga ett standard pris för den typen av ställe här.

Framåt eftermiddagen, innan mitt utbrott, la vi oss vid poolen och läste lite innan vi äntligen fick vårt rum. Poolområdet på hotellet är riktigt sjysst och trots att vägen ligger precis nedanför hotellet så störs man inte av trafiken. Jag tog in en drink som bestod av mer sprit än juice vilket fick mig att se dubbelt när jag läste. Allt var som det skulle med andra ord.

Energin var rätt låg på oss båda när kvällen kom och vi behövde inte ens säga något högt utan konstaterade med en snabb blick på varandra att det skulle bli en tidig kväll. Letade upp några alternativ på sjyssta restaurangen i närheten av hotellet då vi spar våra tips till veckan då vi ändå kommer hänga vid Ipanema, Copacabana och Santa Theresa senare i veckan. Ett ställe som kom upp flera gånger var Braz vilket på bilderna såg ut som ett riktigt ocharmigt hak. Men äh, pizza är gott och bilder ljuger oftast. Speciellt på Tripadvisor som jag tycker är skräp, så jag kollar uteslutande ställen på Instagram. Pizzorna på bilderna där såg betydligt godare ut så vi bestämde oss för att chansa och tog en Uber dit. Vi hade kunnat gått då det låg 1 km från hotellet men då det var mörkt och man var tvungen att gå några kvarter ”bakom” allt där det var riktigt dåligt belyst så kändes 20 kr för en Uber som en no brainer. Varför ta onödiga risker? Vi befinner oss trots allt i en stad som inte direkt är känd för sin låga brottslighet. Det är även därför de flesta bilder kommer vara tagna med mobilen då jag inte känner mig helt bekväm att ta med min kamera alla gånger.

Somnade vid nio som en klubbad säl och vaknade av oss själva 9 timmar senare. Vad hände? Sov vi precis genom hela natten och därmed klarade oss från jetlaggen? Jajamän! Solen sken och temperaturen låg redan på 26 grader trots att klockan bara var sex på morgonen. Då det är Calles födelsedag så fick han bestämma morgonens aktivitet som blev morgonlöpning på stranden. Efter 4 km lätt löp och lite styrka på ett av alla de utegym som man finner längs stranden så är vi nu tillbaka på hotellet. Frukosten är nere och jag sitter just nu i skuggan och skriver på detta inlägget. Ska bada lite, beställa in en öl eller tre och därefter sova en stund. Rio har tagit mig med storm, och då är det sex dagar kvar ( vi förlängde resan dagen innan avresa med 2 nätter). Vi hörs, hej!

Ready for take off!


Vida byxor med hög midja (finns här), beige turtleneck tröja från Uniqlo som tyvärr är helt slut, blazer med uppvikta armar (finns här) samt loafers med päls från Billi Bi.

Började min semester med frukost (mer om den i ett senare inlägg) på Lindex och såg ut såhär. Nu sitter jag däremot på flygplatsen efter en snabbvisit hemma för att hämta väskan och byta om till lite svalare klädsel. Jag är så sjukt pepp på denna resan, hela mitt väsen skriker efter miljöombyte, siesta, sol och oplanerade dagar.

Vill ni hänga med på resan så görs det bäst via mina stories, nu jävlar unnar vi oss. Hej!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sophia Anderberg
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Paulina Forsberg
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Mitra Javadi
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Lifestyle
Evelina Andersson
Lifestyle
Sara Che
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Imane Asry