Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Q & A

Q & A – Energiintag under lopp.

”Hej hej! Skulle bli jätteglad om du vill berätta om ditt energiintag under Ironman 70.3?! Allt du stoppar i dig, vad du dricker. Hur ofta osv..?”

Hej! Visst kan jag det. Har skrivit lite om det i min raceplan inför när IM Marbella 70.3 som du hittar här. Men kan utveckla det lite mer. Jag börjar tänka på vad jag får i mig redan 3-4 dagar innan ett lopp. Viktigt att betona att jag inte laddar något speciellt för lopp under 2 timmar. Då äter jag på som vanligt, kanske att jag äter en banan extra i gröten på morgonen. Men då jag länge körde periodisk fasta och till och med har kört en del mil-lopp på fastande mage så är jag rätt härdad och kroppen fördelar energiresurserna rätt bra och tycker det är ganska bortkastat att ladda för kosta distanser. Nu utgår jag helt från mig själv, men jag tror vi människor har en tendens att överladda med energi när vi egentligen inte behöver det. Men som sagt, det är upp till var och en. Det är en mental grej för många med.

Men för att återgå till uppladdning inför en 70.3 distans. Jag börjar som sagt 4-5 dagar innan loppet med att öka vattenintaget, adderar rödbetsjuice pga nitratet och är det varmt ute dricker jag Resorb när jag vaknar, saltar maten lite extra och drar ner på kaffet. Då jag kan dricka kaffe precis innan läggdags utan att påverkas av koffeinet är detta ett knep för mig att ”lura” kroppen att få en kick av koffeinet som jag drar i mig under tävling i form av gels och sportdryck. Sen tror jag att denna lilla ritual har skonat min mage också. För även om ens mage inte är sig lik under och dagarna efter tävling så mår den betydligt bättre än om jag hade öst på med kaffe också.

Jag ökar kolhydraterna med 75% dagarna innan loppet och äter i princip som jag alltid brukar men tar exempelvis en extra portion av allt. Speciellt av potatis, pasta eller ris. För enkelhetens skull, låt oss säga att jag dubblar det jag äter..eller tredubblar om det är en riktigt god pasta 😉

Kvällen innan lopp så äter jag ”den sista måltiden” som jag så dramatiskt kallar det. Det är betydligt roligare än hur det låter dock och innebär att jag äter exakt det jag är sugen på. Oftast är det pizza (min favoritmat) eller grillad fisk med extra allt. Lägg sedan på en grandios godispåse och glass på det. Försöker dricka extra med vatten och lägger mig tidigt så jag har minst 8 timmars sömn i kroppen när jag vaknar då man nästan alltid stiger upp innan sex på morgonen på tävlingsdagen. Jag äter frukost ca 3 timmar innan start vilket alltid består av 2 dl havregrynsgröt, 1 banan, jordnötssmör och granola. Ibland toppar jag med havremjölk för det ska gå ner lättare. Till det försöker jag äta två mackor med ost. 20 minuter innan start drar jag i mig sportdryck och en halv bar/gel och därefter försöker jag dricka en sportdryck/vatten i timmen samt 1 gel var 50 minut på cykeln. Jag fokuserar allt mitt energiintag till cykelmomentet då det är där jag behöver det som mest. När det kommer till löpningen så brukar jag ha lite några bitar choklad som ”beröm för jag klarade cyklingen” i transition området vilket jag drar i mig när jag byter om till löpskor. Sen springer jag på fram tills jag har ca 5 km kvar och då drar jag i mig en sista gel.

Saken är den att man aldrig kan ha ett spikat schema, i alla fall inte jag. Känner jag att jag är mer hungrig innan ett lopp så äter jag samma sak gäller energin under ett lopp. Det finns så mycket som spelar in. Dagsform, vätskebalansen etc. Lita på din magkänsla och framförallt kroppen, var ej att dra i dig energi och utvärdera efter loppet. Hade du dippar? Fanns det någonstans du kunde ökat energin? Eller rent av dragit ner? Gör det inte för komplicerat, keep it simple och lycka till!

Q&A – Hur fördelar du din tid mellan dina jobb och träning?

”Hej! Jag tycker du är så inspirerande i allt du gör och du har fått mig att faktiskt börja använder min kalender mer vilket har fått mig att hinna med min träning på ett bättre sätt!! så tack! Kan inte du berätta mer om hur du fördelar din tid mellan allt du gör? / Sara”

Hej Sara, sitter och ler när jag läser din kommentar. Älskar att du är med i kalendergänget nu, mer struktur åt och mindre tidsstress åt folket! Jag passar på att väva in en annan fråga som jag dagligen får av människor jag möter i olika sammanhang vilket även är relevant för din fråga. Det är om jag jobbar heltid med mina sociala medier och Friendcation (länk till grupp). Ni anar inte hur många gånger jag får ett chockat ansiktsuttryck som svar när jag berättar om mitt jobb, det vill säga mitt heltidsjobb och att min blogg, podd, instagram, Friendcation och träning (även om träningen är oerhört viktig för mig och i princip aldrig åsidosätts, kan räkna de gånger det har hänt på en hand) är en sidosyssla. Det är alltid lika roligt.

Mitt heltidsjobb är den som styr mitt upplägg skulle man kunna säga, jag har turen att ha en fantastisk chef och möjligheten att jobba hemifrån då och då. Har skrivit lite mer om min karriär i ett eget inlägg som du hittar här.

Mina dagar ser väldigt olika ut dag för dag, 99 fall av 100 går jag upp tjugo i sex, tränar och åker sedan ut till Mörby C där mitt kontor ligger. På tunnelbanan dit svarar jag  på mail samt alla instadm:s och kommentarer jag får. Resan tar ca 40-50 minuter en bra dag  och det är väl egentligen det enda positiva med pendlingen – att jag hinner med annat under tiden. Jobbar jag hemifrån så delar jag in mitt arbete i block och har oftast en längre lunchpaus där jag river av möten på stan. Jag kastar om så det funkar och ser alltid till att jobba in det som saknar på kvällen eller helgerna. Jag finns dock alltid tillgänglig på mail och telefon. Under dagen kommer oftast blogginlägg upp, dessa är för det mesta tidsinställda då jag aldrig skulle kunna sitta och göra dessa på arbetstid. Det är heller ej hållbart att hålla på med flera saker samtidigt och jag schemalägger mycket av det jag gör i jobbet genom att exempelvis blockera en timme för hantering av mail eller lägga in specifika projekt som möten. Samma sak gäller jobbet med mina sociala medier. Blogginläggen skapar jag under kvällar och helger. Men det händer ofta att jag skriver ner utkast i mobilen som jag filar till och postar ganska direkt när jag sitter på exempelvis tunnelbanan eller på kör långpass inne på cykeln.  Kvällarna brukar bestå av events, middagar, träning samt jobb med Friendcation och mitt egna varumärke och företag. Kan ta igår som ett exempel: lämnade kontoret vid fem och mötte upp Louise för ett event med Women WithGT30. Eventet handlade om startups och branding vilket ligger i intresse för mig och Louise i med Friendcation och vår framtid gällande den idén. När eventet var slut runt halv åtta gick vi för att äta en bit mat och jobba med att ordna en sista inför ett event vi snart släpper.

Så kan en dag se ut, och just nu är det i princip jobb varje dag – även helger då jag exempelvis ordnar med samarbeten, poddinspelningar, events med Reebok eller Friendcation varvat med 2-3 timmars träning per gång. Men jag tänker det som en investering för framtiden och att jag någonstans formar min framtid. Visst önskar jag att dygnet hade fler timmar och självklart vet jag om att det inte är optimalt att jobba så mycket.
Men det är en period av mycket jobb just nu och ni som följer mig vet att jag även är riktigt bra på att njuta av livet och även ta det riktigt lugnt när jag kan. Jag ser inte det som någon prestige att jobba mycket. tvärtom, mitt mål är att skapa mig en framtid där jag exempelvis kan lägga mer tid på resor och träning. Men det tar tid och kanske inte sker fören jag är 40, och det gör ingenting, men jag har ett mål och något att jobba mot. Det löjligaste som finns är när människor skryter om hur många timmar de jobbar eller sitter över på kontoret. Blir inte imponerad alls, tvärtom.

Detta tempo innebär att jag lever efter min kalender och har dagarna väldigt strukturerade. Vilket gör att jag har koll på min tid, eller rätta sagt: kontroll. Vilket är lite motsägelsefullt då jag egentligen inte är en vidare strukturerad person privat. Fråga bara min sambo. Han får frispel på mig med jämna mellanrum och den som tar mer parten av jobbet med hemmet vilket jag är väldigt tacksam för. Men när det kommer till jobb så har jag stenkoll även om det ibland ser ut som ett skenande tåg. Jag är ingen person som har färgkodade mappar på skrivbordet, jag har ofta tusen tankar i huvudet och lever lite på språng. Men det funkar, jag levererar och missar aldrig en deadline.

Jag älskar att jobba, men jag älskar tamejfan att vara ledig och göra det jag älskar mer. Kanske är det därför jag jobbar så hårt, att på mitt egna sätt kunna skapa mig min version av drömlivet. Jag är närmre idag än jag var för ett år sedan, även om jag bara har förflyttat mig någon meter, men det är spelar ingen roll så länge jag mår bra.

Q & A – barn, kompromiss i förhållande & hår.

Här kommer första delen på Q & A. Har valt att dela upp det på två delar då det blev rätt mycket text. Frågorna kommer dels från kommentarer här på bloggen men även från insta DM´s. Kul med så många varierande frågor!

”Du fixar ju dina naglar om jag förstått rätt? Och jag liksom du tränar sjukt mycket, både i vatten och på land, vilken typ av behandling gör du? och hur ofta?”
Hej! Det stämmer. Jag gör shellack var tredje vecka. Fram tills förra veckan gick jag till en tjej på Salong Stil på Linnégatan men hon har nu slutat för att plugga vilket gör att kvar står jag med en liten smygande panik. Vem ska nu ta hand om mina naglar? För ska jag vara helt ärlig så tycker jag det är rätt svårt att hitta någon som är bra, inte tar överpris samt har flexibla tider.

” Åhh efterlängtat inlägg! – Hur lägger du upp träning när du känner att du håller på att dra på dig en förkylning? – Hur tränar du efter sjukdom? – Tips inför första maran! / Johanna”
Hej Johanna, kul du gillar dessa typen av inlägg. Det gör jag med! 🙂 Känner jag att håller på att bli dålig, låt oss säga att jag vaknar med feberkänningar eller öm kropp så vilar jag den dagen. Oftast bryter det inte ut. Sen drar jag ner intensiteten med ca 50% 2-3 dagar efter. Samma sak om jag precis blivit frisk. Då kör jag lugnt i en vecka. Smyger igång och lyssnar helt på kroppen. Nu har jag väldigt tur med att jag sällan är sjuk, men mitt bästa råd är: Våga ta helvila från träningen om du ej mår bra.
Oh, första maran – så spännande! Tänk på att ej gå ut för hårt i början. Ta det lugnt veckan innan, kör dina pass på 50%, vila dagen innan men kör gärna en lätt promenad alternativt jogg (det gör jag innan lopp). Sedan, det viktigaste av allt, håll huvudet kallt. Bli inte stressad, det är din första mara – ha kul och tänk hur fantastiskt det kommer vara när du går i mål. Vare sig du går eller springer i mål. Du är en vinnare oavsett. Lycka till!

”Bästa ”kom-igång-med-träning” tipset du har till någon(mig)som vill komma igång, är 40+, men inte vet hur/vågar. Är er friendcation för alla åldrar? Till sist måste jag tillägga att jag tycker du är fantastisk och mycket inspirerande vad gäller träning, resor och din attityd i livet!!! Kram Linda
Hej hej Linda! Först och främst: Stort tack för dina fina ord! Nu till dina frågor, Friendcation är till för alla och åldern spelar ingen roll. Fråga bara de som har varit med, väldigt spridda åldrar. 🙂 Mitt bästa ”kom i gång tips” oavsett ålder är att gå med i en grupp där det finns likasinnade (tex Friendcation), investera i en personlig tränare 1-3 gånger som där man får exempelvis ett upplägg som fungerar som motivation, att sätta av 3 dagar i veckan  i kalendern åt träning som man inte ruckar på. Detta är din tid, din investering i dig själv och jag hoppas du vågar. För det är helt fantastiskt när man väl kommer igång. Det kommer vara jobbigt i början, och det ska det vara, men håll ut och kämpa på!

”Hur ser du på barn? Vart är ditt drömboende (både i annat land & Sverige/Stockholm). Ehm.. favoriträtt? Bästa restaurangen i Stockholm? Vem av dina vänner träffar du minst frekvent men vet att du alltid har? Vad är ditt drömjobb? / Alexandra”
Hej Alexandra! Kul frågor, väldigt varierande. Låt mig börja med barnfrågan. Barn finns med i framtidsplanerna och vi pratar en del om det men jag har ett par saker att göra i livet innan jag vill bli gravid. Jag är dock väldigt svalt inställd till hela ”mamma-rollen” då jag inte riktigt är den typiska ”wifeyn” och aldrig heller velat vara det, är dock helt övertygad om att jag kommer bli en bra mamma men jag kommer göra en del saker på mitt sätt. Okej, till något roligare: drömboende. Jag är fast besluten att någon gång i mitt liv bo en tid i Kapstaden, New York och någon europeisk stad, kanske Paris? Berlin? Det positiva med en eventuell mammaledighet är att man kan köra den utomlands. Det finns så många platser på jorden jag skulle vilja bo på. Samma sak gäller drömjobbet, det finns SÅ mycket jag vill göra och jag känner någonstans att jag är på väg ditåt. Jag försöker hela tiden forma min arbetssituation mot min dröm och just nu strävar jag efter lite mer frihet och att få använda min kreativa sida ännu mer och att utveckla Friendcation såklart. Att få skapa, använda min sociala kompetens och min förmåga att se till att saker och ting händer. Börjar bli mer och mer intresserad av digitala strategier och marknadsföring från byråsidan. Att kombinera det med ”mitt vanliga” jobb på SOS International gör att jag utvecklas dagligen.  Många tror att jag drömmer om att bli a full time influenser. Det stämmer inte, även om jag inte skulle tacka nej att dra in mer pengar på mina sociala kanaler, men det finns så mycket mer för mig därute att hämta och jag gillar det. Min favoriträtt är pizza i alla former och jag äter helst det på La Madrina, Babette, 450 Gradi, Delibruket och Terreno Deli i Stockholm. Andra restauranger som ligger i topp är: Supper, Jim & Jacob, Matbaren, Surfers, Farang, Nybrogatan 38, Cafe Nizza, Hantverket, Adam & Albin och Tokyo Diner. Mimmi är en vän som jag vet var jag har men kanske inte träffar så ofta. Samma sak med Madelene och Pernilla. Vi syns inte lika ofta tyvärr men för mig kommer de alltid vara nära.

”Hej Joanna! Du är min största inspiration och tack vare dig genomförde jag mitt första triathlon förra året! Så tack för du är du och sprider en sådan inspiration. Jag såg på dina stories att du gjorde en övning med ett gummiband hos din sjukgymnast? Kan du rekommendera honom och är det samma kille som gör ditt träningsschema?? Hoppas min fråga kommer med!”
JAG BLIR SÅ GLAD AV DETTA! Herrejäklar vad det värmer när ni delar med er av sådant. Det är ju det jag vill med allt det här, att inspirera och visa er att det går och att ni är helt otroliga bara ni vågar! Hejja dig! För att snabbt hoppa över till din fråga så är min napraprat/kiropraktor Daniel Ahlstrand på InMo och jag har gått hos honom i 2 år snart. Han är seriöst en av de bästa jag har gått till och jag litar på honom fullt ut. Min kropp, löpsteg och rörligheten samt mitt löpsteg är hundra gånger bättre tack vare honom. Han är inte min coach, det är Simon Forsberg som är det, men han och Simon har god kontakt vilket underlättar en hel del. Jag kan verkligen rekommendera båda två.

”En fråga har jag till frågestunden: Du har ju massa järn i elden hela tiden och massa roligt för dig, både jobb, träning och häng med vänner. Men det jag undrar är balansen med ett förhållande när man har mycket annat. Hur pratar du och C om er relation, förstår ju att han tycker det är kul med allt du gör men blir det någonsin ”gnabb” om att du är iväg mycket (både träning och vänner). Förstår ju såklart att han säkerligen är iväg en del men allt det ser inte jag som din följare.”
Oj, det är en viktig men lite svår fråga. Nu är jag ingen expert på förhållanden då jag gör en del fel, men försöker hela tiden ge något litet extra i förhållandet och jobba med mina brister. Det är inte lätt att vara i en relation, men någonstans tror jag inte heller kärleken hade varit lika stark om det vore lika enkelt som att borsta tänderna. Jag ska försöka hålla det personligt men inte för privat då det handlar om Calle. Det ÄR jobbigt emellanåt, men jag försöker verkligen bolla så att fördelningen mellan mina egna prioriteringar och vårt förhållande hamnar lika. Ibland blir det mindre eller mer av något, men om man bara pratar och lyfter det till ytan så går det. Vet jag att jag kommer ha en period när det är mycket ”jag jag jag” så bokar jag alltid in något bara han och jag. Nu reser vi mycket ihop samt hittar på en del med middagar, utflykter etc. Och jag har alltid varit tydlig med att jag inte är någon typisk förhållandetjej, kanske för att jag älskar min egentid och anser att ett fungerande och stabilt förhållande innebär att man vet var man har varandra och är trygga med att göra saker och ting isär. Att det inte blir ängsligt eller oroligt. Det är viktigt. Och sen är det ju så att jag är som lyckligast med många järn i elden, skulle det klippas och jag hade behövt ändra (lite förändring eller nej kompromiss är ett måste) på mig själv hade jag inte varit lycklig och därmed hade förhållandet även tagit skada. Det låter som en klyscha men att vara ett team är tamejfan viktigast av allt. Jag är oerhört tacksam över att Calle låter mig vara den jag är, att han pushar och ställer upp. Det betyder mycket för mig och är en av de finaste egenskaperna man kan ha; att låta sin partner blomma ut och vilja vara ett team.

”Så jag som blev singel för cirka 11 månader sen känner att det var en del i relationen som inte riktigt fungerande när jag tänker efter. Och idag när jag tänker att jag någon gång i framtiden ska leva i relation bara känner att jag behöver space vill gärna ha lite tips på hur du ser på det. Om ni har några tips som kan funka för flera. Ser upp till dig på många plan hur du balanserar det mesta så tänker att du balanserar detta bra också.”
Hej! Se mitt svar ovan gällande förhållande, mycket i det svaret är även till dig.  Se till att vara tydlig redan i början av förhållandet vad som är viktigt för dig och att ni helt enkelt kommunicerar och framförallt: ha respekt för varandras liv. Jag vet många som i början går in i ”kärleksbubblan” och släpper allt vad rutiner och egna intressen är vilket är rätt förståeligt när man är nykär även om jag anser att integritet och egentid är oerhört viktigt. Men vad händer sen? När man är tillbaka i vardagen, nyförälskelsen har lagt sig lite och man tar upp sin träning exempelvis där man lämnade den när man blev tillsammans? Då blir det ju lite av en chock för ens partner. ”Jaha, du ska iväg nu IGEN?” vilket kan resultera i en diskussion då man själv tycker den andra personen inte förstår och vad är det som är så konstigt med att veckan är uppbokad? Så har man ju alltid levt? Jo, men tänk på att det har ju ej synts när man precis har blivit tillsammans, för då har man ju lagt allt åt sidan för att bara vara med sin partner. Så kommunicera vad som är viktigt, vad man kan kompromissa med och vad man kan göra ihop. Stå på dig men våga även släppa in. Jag och Calle tränar exempelvis inte tillsammans, det händer då och då att vi tar en löptur/cykeltur eller går till gymmet ihop. Men oftast kör vi var för sig. Och det är så skönt, inte för att jag slipper honom, nej nej nej. Men för att det är min tid som jag disponerar och styr över helt själv. Visst tränar jag mycket ihop med andra, men det går inte riktigt att jämföra att springa med ett par tjejkompisar. Jag tror inte på att göra allt ihop, att sitta klistrade vid varandra. Kanske funkar för andra, men inte för mig. Lycka till och stor kram till dig!

”Jag skulle gärna vilja ser mer bilder på ditt hår. Typ hur det ser ut bakifrån och lite mer tips på hur du stylar det. Är ju sjukt sugen på att klippa mig som dig, en riktig förändring.”
Hej! Ska posta lite fler bilder på det i veckan när det är lite mer stylat, just nu ser det för jäkligt ut, behöver tunna ut det och fixa till nacken. Jag tvättar det ca 2-3 gånger i veckan och använder en del torrschampo. Mina huvud stylingprodukter är: Vax, saltvattenspray och hårspray. Och såklart mängder med värmeskydd då jag fönar och plattar det 3-5 gånger i veckan. Det kommer komma fler inlägg mycket snart om mitt hår och mer ingående stylingtips, bilder m.m. Så håll ut. Tills dess kan du läsa dessa inläggen där det även finns en film när jag stylar samt vilka produkter jag använder. De finns här och här. Sen kan jag rekommendera detta inlägget som faktiskt fick några att våga kapa av sig barret.

Kör så det ryker! Det är så mycket enklare än vad man tror att ha kort hår.Hoppas ni gillade del ett, nästa del kommer om någon vecka, så det är bara att fortsätta langa frågor. Kram på er.

Q & A : Min karriär.

”Hur ser din jobbhistorik ut? Hur hamnade du där du är idag?”

Om någon hade sagt till mig att jag vid 29 års ålder skulle jobba med bland annat bärgningsnätverket i hela Sverige skulle jag skratta dem rakt i ansiktet. Speciellt om man hade sagt det till mig när jag var 18-19 år. Då hade jag bara en sak i sikte, och det var att resa jorden runt, kröka och skriva. Nu när jag tänker efter så är det inte helt långt ifrån mitt liv idag.  Minus krökandet då, det är väl det enda som har lugnat ner sig några snäpp.

Jag får dagligen frågan om vad jag egentligen jobbar med, men framförallt HUR jag kom dit jag är idag. Så jag tänkte att jag summerar upp min jobb/liv-historik i ett inlägg. Here we go!

Jag tog studenten 18 år gammal från John Bauer Gymnasiet i Ystad där jag gick IT-Media. Jag blev kvar i Ystad i ca 1.5 år för att jobba ihop pengar så jag kunde resa allt eftersom. På dagarna jobbade jag på en golfrestaurang utanför Abbekås som jag även varvade med att vara lunchansvarig på Vendels at Sturehof inne i Malmö där även mitt matintresse väcktes. Jag varvade detta med att blogga, skriva nöjeskrönikor på två mingelsidor samt även en gratistidning som kom ut i pappersformat en gång i månaden.

När jag fyllde tjugo fick jag frågan av några killkompisar om jag inte skulle hänga med dem ner till Kos och jobba som beach girl på Grabbarna Grus. Jag hann fundera i 2 minuter innan jag bokade en biljett ner några månader senare. Mitt i allt så tog jag även ett säljjobb på Telenor för att skrapa ihop lite extra reskassa.

Efter ca 5 månader på Kos så mellanlandade jag hemma i Sverige, närmare bestämt på mina föräldrars soffa där jag bräkte ur mig hur tråkigt det var att vara hemma i tråkiga mellanmjölks-sverige. (Jag vet hybrisen var total). Två veckor senare stod jag med en enkelbiljett till England. Hamnade i Chipping Norton som är en liten stad utanför Oxford där jag jobbade på en riktig klassisk pub där gästerna blev  ens familj. Där stannade jag i nästan ett år innan jag tog ett direktflyg till Oslo där jag flyttade in hos en tjej som jag hade lärt känna i nere på Kos. Jag stannade i ca 1 år och jobbade främst med försäljning av headsets mot den svenska marknaden och levde rövare. Jag menar, någon var ju tvungen att ta benämningen ”partysvensk i Oslo” till en ny nivå.

Det var under mina sista månader i Norge jag började på riktigt fundera på vad jag skulle göra med mitt liv. Jag var vilsen och började få ångest över att alla andra hade en plan förutom jag. Så jag bestämde mig att för första gången sedan jag tog studenten ta lite ansvar och flytta hem för att plugga upp mina betyg. Dessa var tyvärr inte fullständiga då jag hade missat stora delar av mitt andra gymnasieår då jag var allvarligt sjuk och låg på sjukhus under delar av det året. Så jag flyttade som sagt hem, skrev in mig på 7 kurser på Komvux, skaffade ett extrajobb inom restaurang och satte en deadline på 4 månader. Sen började jag plugga på 150%, jobba 4 dagar i veckan och träna då jag även kom hem med ca 15 kg övervikt efter allt festande. Det var även här jag började intressera mig ordentligt för träning och började läsa på. Det var även i samma veva jag köpte mina första löpskor. Är det inte historiskt så säg?

Några månader senare fick jag beskedet att jag hade kommit in på Travel Education Center i Norrtälje, så jag packade ihop mitt liv igen och körde upp för att påbörja en 2 årig utbildning till att bli Internationell Resekonsult. Det var ett av mina bästa beslut någonsin, för även om jag inte jobbar som resekonsult idag har det steget lett till oerhört mycket i mitt liv och de människor jag har träffat genom denna utbildningen kommer jag alltid ha med mig.

Jag gjorde bland annat praktik på en mindre reseagentur i Malmö där jag själv planerade och projektledde en konferansresa i Prag och Wien med 8 anställda från Riksbyggen. Det var även det steg som ledde till att jag fick extrajobb på Tallink Silja på Cityterminalen där jag jobbade med att sälja buss och Tallink-Silja biljetter på helgerna. Detta ledde sen till att jag fick jobb på butiken på Sveavägen där jag blev fast anställd innan jag ens var klar med skolan och hade mitt IATA-certifikat. Så med jobbet vid sidan om slutförde  jag skolan, packade ner mitt liv i lådor och flyttade till från min lilla studentlägenhet i Norrtälje till Stockholm för att börja livet 2.0. Gjorde nästan 2 år på Sea & Sky Travel där jag bland annat jobbade enbart med Group ticketing på Finnair och hade hand om hela norden. Ett extra plus på CV:et är att jag även extraknäckande som Mumintroll.

 Efter Sea & Sky Travel fick jag jobb på en arkitektbyrå som hade sidoprojekt nere i Marrakech. Jag fick frågan om jag kunde tänka mig spendera tid nere i Marocko och om jag var van vid röriga miljöer och start-ups. Ja sa jag, när jag egentligen bara var van vid röriga miljöer. Start-ups? Hur svårt kan det vara tänkte jag och fortsätte sedan med.. ”om inte annat så lär jag mig!”.  Så med den lilla vita lögnen i bagaget begav jag mig till Marrakech där jag jobbade med uppstart av små boutiquehotell (Origin Hotels)  vilket är upprustade riader inne i Medinan. Jag skötte även marknadsföringen tillsammans med Marockos turisråd, ledde visningsresor för golfproffs runt om Marrakech samt jobbade med gruppresor och leverantörer på plats. Det jobbet gjorde mig så oerhört stresstålig och framförallt – lugn i de mest kaotiska situationerna. Och ja, det var väldigt speciellt att jobba som ung kvinna i ett land där kvinnors rättigheter ser annorlunda ut från vad vi här i Skandinavien är vana vid. Men det har gjort mig till den jag är idag och jag hyser stor respekt för andra kulturer och har blivit väldigt trygg i mig själv.

Efter ett år fick jag en tjänst på mobilföretaget 3 som Logistikansvarig för 3Event, men jobbade även en del med butikerna. Där jobbade jag nästan i två år innan jag hamnade där jag är idag. Åren på tre var oerhört utvecklande och jag tycker det är ett fantastiskt företag. Jag var med på en inspirationsmiddag (läs om den här) där jag pratade om motivation och karriär för region väst för några månader sedan, vilket är så otroligt häftigt att få chansen att göra. Bara att bli tillfrågad av sitt gamla jobb som man sa upp sig ifrån är en stor grej för mig, för det betyder att jag lämnade arbetsplatsen på ett bra sätt och att de uppskattade det jag gjorde där. Det är viktigt för mig, för man vet aldrig när ens vägar möts igen. Men som jag skrev, åren på tre var utvecklande och jag jobbade bland annat med vår bilpool, jag tog fram en phonetruck helt från scratch som användes på vår sommarturne, jag drev events tillsammans med vår eventansvariga och jobbade tätt med våra eventsäljare, marknadsavdelning, Samsung och andra leverantörer. Telecom var och kommer alltid vara en bransch som mitt hjärta tickar lite extra för. Det är är högt tempo, det är innovativt och framförallt – man pushas framåt och misstag existerar inte, det är bara en lärdom framåt på vägen. Här någonstans började även min Instagram ta snurr ordentligt och jag började lägga mer tid på mina sociala medier. Jag lämnade 3 med lite sorg i hjärtat men jag är idag väldigt glad att jag tog steget och tackade ja till jobbet på SOS International. Avslutade dock starkt genom att vinna 3Puls och ta med mig en nominering till årets engagemang i bagaget.


And here we are now.  Fråga mig vad ni vill om bärgning och jag kan förmodligen svara på det. Idag jobbar jag som som Network Coordinator på SOS International och har gjort i 2 år. Tjänsten innebär att jag i stora drag har hand om upphandlingar av hyrbilar, ansvarar att driften på larmcentralen för just dessa fungerar, jag sköter avtal och kontakt med bärgningsstationer, utbildar larmpersonal, ser till att vårt nätverk som även inkluderar taxi och andra färdmedel för våra försäkringskunder fungerar samt anordnar och leder kundvents för Commercial och resten av nätverket. De senaste månaderna har jag haft en ny hyrbilsupphandling på mitt bord samt även varit en av två som har skapat ett nytt bärgningsnätverk i Sverige vilket i princip har inneburit att jag har jobbat med avtal, förhandlingar och integrationer. Denna tjänsten är stundtals tung och väldigt komplex då det är en speciell bransch, men jag triggas av bredden och att jag varje dag lär mig något nytt. Det låter kanske klyschigt, men så är det. Dessa två åren har verkligen gett mig så mycket och jag kan med risk att låta dryg säga att jag har utvecklats mer än de flesta gör på 5 år. Sen att jag spenderade första året med att vara livrädd på jobbet med en jagande känsla av ”nu kommer de komma på mig!” är en annan femma. Nu i efterhand så har det varit så värt det.

Det som även gör att jag trivs så bra är att jag har möjligheten att jobba hemifrån när det behövs, har en fantastisk chef och kan kombinera jobbet med mitt andra jobb vilket är mitt egna företag. Det är många som följer mig som faktiskt tror att jag bara har ett jobb vilket är att lägga upp bilder på sociala medier. Oj oj oj, om det ändå vore så slappt. Nej men allvarligt, jag gör så mycket mer.

Jag har en bred utbildning och har under åren som har gått läst till lite extra kompetens, men annars så är jag helt och hållet ”självlärd”. Jag googlar mig till allt, frågar och tar råd av människor som kan mer, men framförallt – jag litar på att jag löser det på ett eller annat sätt. Alla val jag har gjort i mitt liv har lett mig hit, och tro mig, det har inte alltid varit val som mina föräldrar helt har hållit med om eller val som varit genomtänkta. Men det har varit mina val och jag har följt mitt hjärta.

Nästa år fyller jag 30 år och kan med stolhet säga att jag, Joanna Swica, idag:

Jobbar på SOS International med Svenska bärgningsnätverket.
Föreläser.
Bloggar.
Driver eget inom Influencer Marketing.
Förebild sociala medier.
Poddar.
IATA Certfierad.
Utbildad resekonsult.
Har ett fantastiskt nätverk av tjejer i min och Louise FB-grupp Friendcation som vi även arrangerar events och resor med vår samarbetspartner Resia.
Ambassadör Reebok Nordics.
Ambassadör IRONMAN Sverige.

Det var i korta drag min ”karriär”, tro mig det finns mycket mer att fylla ut med. Men då hade inlägget tagit mig en hel dag att skriva. Det har hänt så mycket de senaste 10 åren och jag har varit med om både det ena och det andra.

Och när det kommer till frågan ”men vad händer härnäst?” – det borde ni vid det här laget veta svaret på. ALLT kan hända. Jag stänger inga dörrar, för om jag hade gjort det så hade jag inte suttit här idag.

Q & A

Har fått in några frågor gällande träning som jag tänkte samla ihop och köra i ett gemensamt inlägg. Detta är frågor som kommer från både Instagram, mail och kommentarer. Here it goes!

”Vad härligt med en sån bra känsla! Ser fram emot ett inlägg om själva loppet 🙂Sen har jag ett önskeinlägg! Har blivit VÄLDIGT sugen på att skaffa mig en cykel men har ingen aning vilken typ man ska ha? Skulle du inte kunna lägga upp en cykelguide med tips för vad man ska tänka på och några bra exempel?

Tack på förhand och tack för en härlig blogg!”
Ska försöka hålla mig från att bli för långdragen och skriva en mindre avhandling kring ämnet. Jag har bara  mig själv att utgå ifrån, hur jag gjorde och hur jag tänker, och inget sätt är egentligen rätt – det är upp till dig själv helt och hållet. Men börja med att svara på dessa frågor.

1. Vad ska jag använda cykeln till?
– Triathlon, som ett träningsredskap, exempelvis ut och cykla med vänner och cykelgrupper?  Då tycker jag helt klart en landsvägscykel dvs racer eller om du vill gå all in och vet att Triathlon är din grej: tempohoj!
– Växlande terräng så som grusvägar, landsväg, stadscykling/pendling och större stigar? Kolla efter en hybrid. Finns massor av olika hybrider inom olika kategorier.
– Enbart cykling i skog och svårare terräng? Mountainbike helt klart!

2. Hur mycket kan jag lägga? Prova ut!
Åk till en cykelhandlare som exempelvis Cykelcity, Sportson, Länna sport, Cykloteket, XXL (beroende på var du bor givetvis) och testa ut olika. Be att få provcykla dem, testa olika märken, växelgrupper och prisklasser. Du bör ha en ca summa bestämd när du testar ut cykel, för tro mig, det blir dyrare än vad man tror med alla tillbehör etc.

3. Valet mellan ”the real deal” och ”saving mode”.
Antingen gör du en fuling och testar ut din storlek samt vilken typ av cykel du vill ha hos en cykelaffär för att sen leta reda på en snarlik på blocket. Eller så köper du en direkt från affären.

Fördelar och nackdelar med blocket vs affären:

+ Om du köper din cykel i affären så får du oftast bike-fit på köpet, försäkring och all hjälp kring cykeln. Det är väldigt bra om du är nybörjare.
+ Om du köper din cykel via blocket så spar du en del pengar och det blir inte så oerhört dyrt om det skulle vara så att cykeln står längst in i förrådet efter några månader och du har tröttnat. Andrahandsvärdet är helt okej för en bra cykel, så du kan dock alltid sälja vidare den om det skulle vara så att du känner att ”wow, detta vill jag satsa på” och byta upp dig till en dyrare variant. Det gjorde jag. Köpte min första trek som var 12 år gammal på blocket för 3000 kr, renoverade den lite, cyklade på den i ett år, sålde den för samma pris och köpte sedan min nya Trek för ca 13.000 kr via en deal på Roslins.
– Om du köper din cykel via blocket har du ingen garanti om den skulle gå i sönder eller visa sig vara ett ”fulsälj”.
– Var inte rädd för att säljarna ska ”tvinga” på dig en massa tillbehör eller rentav en dyrare cykel när du befinner dig i butiken. Säg din summa (gärna lite lägre än vad du egentligen har) och be dem sedan hjälpa dig att hitta en cykel som passar dig för ungefär den summan. Var tydlig med vad du vill ha och inte ha. Kom ihåg – du är där för att köpa det som passar dig, inte vad säljaren just nu tycker är trendigt eller ett ”must have”.

4. Velig?
Det finns cykelaffärer som hyr ut cyklar. Det kan vara en god ide att kolla upp exempelvis över en helg. På så sätt kan du testa dig fram. Kolla även med vänner och bekanta runtomkring, kanske kan du få testa deras cykel? Jag var helt säker på att jag skulle bli en Bianchi-brud. Men har nu haft två Trek´s och trivs kanon. Men vem vet, en vacker dag kanske jag rör mig vidare mot ett nytt märke. Det vet man aldrig, för jag har ännu ej testat. Öppet sinne hörrni, lås inte er vid en sak. Våga testa!

5. Trampa mil!
Okej. Du har cykeln, du har köpt en godkänd hjälm, dina skor passar och du har gått loss på en riktig snabb cykeloutfit med tillhörande fula discohojs-glajjor med en touch av Tyskland. Du är redo. Ge dig ut. Vad väntar du på? Du kommer inte bli bra på cykling om du hoppar över passen eller är rädd för lite stänk och skit.

6. Znark.
Just ja. Lär dig byta däck. Det är fortfarande min värsta skräck. Står helt klart på min lista över att behärska. Var på en meckkurs förra året på ett cykelcafe på Södermalm. Men de kunskaperna har bleknat lika fort som min solbränna från helgens Spanienresa.

”Alltså jag älskar dina instastories! Keep it up! Jag har en fråga till bloggen, kan du inte skriva om hur du tränar sista veckorna innan tävling? Tack!!”
Jag kan ju inte göra mycket mer just nu. Träningen är gjord. I´m done. Den träning som jag har lagt det senaste halvåret underhålls just nu så kroppen känns alert och redo för vad som kommer. Ibland får jag lite panik och tänker ”helvete, måste ut och cykla backar! Det kommer komma massvis med backar i Jönköping och Gdynia”. Men jag inser snabbt att hetsa upp och ner i en backe 2 veckor innan tävling bara kommer ge mig ännu sämre självkänsla och framförallt – jag kommer se ut som en flåsande manisk idiot.

Det är nu exakt 13 dagar kvar tills Ironman 70.3 Jönköping och ca 6 veckor till Ironman 70.3 Gdynia. Förra veckan körde jag 4 pass, varav 2 av dem var lugna 10 km löpturer. Det var en medvetet planerad lugn vecka för jag hade känt mig rätt sliten i både själen. Denna veckan kommer jag lägga upp träningen på följande vis:

Måndag (idag): Lätt cykeltur ner till Kungens Kurva med Anna. Med lätt menar jag riktigt lätt transportcykling.
Tis: Tröskelintervaller 10 km
Ons: Styrkepass / Ben & Core.
Tors: Yoga
Fre: Långpass löpning 20 km
Lör: Lätt styrka
Sön: Långpass Cykel
Mån: Vila
Tis: Simning 1900m
Ons: Lätt löpning 5 km (halverar mitt tröskelpass)
Tors:  Valfritt (här kör jag helt på dagsform och vad jag är sugen på)
Fre: Vila
Lör: Simning 1000m för att kicka igång kroppen och känna på vattnet.
Sön: TÄVLING JÖNKÖPING.

Detta är inte hugget i sten. Det är ingen av min träning vilket ni som har följt mig länge vet. Låt oss säga att jag vaknar upp på fredagen med en trött känsla i kroppen och ingen energi alls att köra 20 km. Då kanske jag ändrar om och kör lätt styrka och löpningen på lördagen istället. Jag lyssnar hela tiden på kroppen och den röda tråden är helt enkelt att vila mer än vanligt. För mina vanliga veckor så har jag oftast bara en vilodag, dock kör jag inte stenhårt varje dag och då jag som sagt tränar väldigt varierat så sliter jag inte på kroppen som om jag skulle ha sprungit varje dag. Förstår ni skillnaden?

Så what about Gdynia då? Då min semester redan var bokad och vi är ett gäng som ska ner till Marbella dagen efter jag kommer hem från min löpresa jag ska göra med Team Nordic Trail runt Mont Blanc 21-26 Juli så är placering av tävlingen den 6 augusti i Polen inte helt optimal. Men vad gör det? Skapar man ett problem utav det så blir det ett problem.  Jag försöker se det som en bra grej, en styrka. Min plan för den tävlingen är följande:

En återhämtningsvecka i Marbella med vänner, sol, bad och massa god mat. Låter kroppen få vila efter ca 20 mils löpning på 5 dagar och har helt enkelt endast 2 lätta träningspass där nere som jag väljer helt efter hur jag känner mig. Detta är enbart för att hålla kroppen aktiv och förhindra att jag stelnar ihop helt. Kan vara löptur, simning eller promenad med lite inslag av backar. Flyger direkt till Gdansk från Malaga den 4 augusti och kommer därför befinna mig på plats en 1,5 dag innan tävlingen. Väl på plats kommer jag förmodligen dra ut och cykla en runda för att kolla så att cykeln är rätt hopmonterad (jävligt jobbigt om mina meck-skills sviker mig) efter flygresan och känna på miljön. Det är inte optimalt, jag vet, men det är inte omöjligt och jag får helt enkelt se det som en riktig utmaning för min kropp och framförallt psyke.

Är det viktigt för dig att träna mage och ha en ”snygg mage?”

Ptja..Det är viktigt att ha en stark bål och om min mage blir snygg på köpet så gärna för mig. Jag tänker inte hyckla, jag gillar när min mage ser stark och vältränad ut. Men med vältränad betyder det inte automatiskt magrutor. Mina ”rutor” eller det är mer linjer är inte lika synliga då jag har ökat matintaget och gått upp några kilon. Påverkar detta min mage utseendemässigt? – Ja det är väl klart.  Men styrkemässigt då? – Jajamän. Jag behöver all styrka, energi och kraft jag kan få just nu då jag har mycket på jobbet, tuffa tävlingar framför mig och privat mycket inplanerat. Dessutom äter jag mat som gör att jag svullnar upp lite och samlar på mig vätska. Men sluta med det då? Varför? Jag älskar ju godsaker. Jag har insett mer och mer att en väldefinierad mage inte är lika viktigt för mig längre. Eller..det har nog aldrig varit det. Om jag ska vara helt ärlig. Men det känns som jag har släppt den absoluta sista procenten kring ämnet.

För mig är styrka och ”en snygg” mage två skilda ämnen. För känner jag mig stark så känner jag mig snygg och då även vältränad. Det har tagit mig några år att landa i den insikten och ibland, vissa svaga stunder, kan även jag känna  ”om jag bara hade lite snyggare mage..”

Men den känslan går fort över när jag kontrar med ”..så hade du sprungit 2 min snabbare? Cyklat bättre? Presterat bättre på jobbet?”

Sen återgår jag till att tycka att min mjuka starka mage är världens snyggaste och sträcker på mig lite extra när jag springer i endast sport-bh i spåret.

Tänk att en kroppsdel kan orsaka så mycket känslor. Men framförallt: tänk på allt jag hade kunnat göra under årens lopp istället för att lägga energi på en ..ja just det…mage.

Det var det, skicka gärna in frågor eller återkoppla om det är något jag har missat gällande cykel-delen. Hej!

 

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Cassandra Lundgren
Home
Jannike Ebbing
Hälsa
Sassa Asli
Lifestyle
Marie Serneholt
Lifestyle
By Momo
Lifestyle
Sophia Anderberg
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Jenny Sunding
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Mathilda Weihager
Home
34 kvadrat
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Pamela Bellafesta