Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Mode

Våga leka runt med din stil och strunta i ”goda råd” om dina former.

Klänning (Klick!) , Glittrig rosa polotröja (Klick!), Skor (Klick!)

På en vecka kan jag ha 5 olika stilar. Betyder det att jag inte har en egen stil? Verkligen inte. Det är det som är min stil, ett virrvarr av olika kombinationer, färger, teman och stilar – allt baserat på humör och vem jag känner mig som när jag vaknar.

Ibland kan det vara att det bara ska funka när jag är på språng. Jag vill utstråla den självsäkerhet jag kände när jag vaknade men ändå kunna vara bekväm när jag flänger in och ut mellan möten, tar mig ut till kontoret och går på ett kvällsevent. Då drar jag på mig ett par boots, skinnbyxor och toppar med något enkelt men starkt upptill. Det funkar alltid. Sen finns det dagar då jag bara vill spöka ut mig. Det är oftast dagar då jag har mycket känslor inom mig. Då är det lager på lager, mycket färg, smink och smycken. Jag är som en påfågel, en ung tant raffa som spränger fram. Sen har vi de dagar jag mest bara känner för att ligga hemma och jobba, men måste ta mig ut för något möte. Då dras jeans, sneaks och en stor kofta på. Oftast även hatt/keps. Jag har dagar då jag känner mig sexig och vill visa mina former, sen finns det dagar då jag vill visa min sportiga sida. Det är allt, extra allt och ibland ingenting. Precis så som jag vill ha det. Jag experimenterar mig fram med olika stilar och hittar ständigt nya kombinationer och plagg att addera i min garderob. Jag har gett upp tanken på en färgkoordinerad bas-garderob med genomtänkta outfits. Många år stressade det mig och jag minns hur jag läste Elin Klings blogg för många år sedan och tyckte allt var hopplöst. Hur blev jag minimalistisk? Min garderob är en explosion av mönster, färg och material. Lite som jag är.  Vad jag vill säga är att våga släppa på den där tråkiga rösten som dyker upp i bakhuvudet när ni ser en cool klänning eller ett par skor som ni vanligtvis inte skulle köpa. Våga fnysa åt kommentarer som ”det där är väl inte din stil..?” ”kommer jag inte se löjlig ut i denna?” eller ”min kroppsform är helt fel för denna typen av byxor”.

Är det något jag ogillar så är det när människor/media säger åt oss HUR vi ska klä oss för vår kroppsform. Såg en gång på Trinny & Susanna hur de prompt sa åt en tjej i min ålder att man inte visar magen, det är för tonåringar där glipan är platt. Blev lack. Ropade åt tjejen på tvn att inte ta råd från två dinosaurier med förkärlek till shapewear och stickade västar på skjortor. Hon klarade sig bra utan dem.

Jag minns en gång när jag var i en mindre butik och kvinnan försåg mig med klänningar. Jag testade flera olika och var rätt nöjd med två av dem när hon säger att jag ska tänka på att jag är rätt päronformad så den ena klänningen gör sig inte helt rätt på min kropp.

Det var den klänningen jag höll i. Och kände mig oerhört fin i. Behöver jag nämna att det ej blev något köp?

Vem har satt upp dessa regler? Den enda som har något att säga om din stil är du själv. Inte dina vänner, din partner eller föräldrar. Och definitivt inte någon torrboll på jobbet.

Bär det du tycker är snyggt eller gör dig nyfiken. Lek runt, låt dagen kännas som en maskerad som du nu vill det. Kläder är kul och vägen till att hitta sin personliga stil är en livslång resa. Se till att ha så roligt du kan på vägen.

En regnig tisdag i oktober

Kappa (Klick!) – Stövlar (Klick!) – Manchesterkjol (Klick!) – Polotröja – (Klick!) – Mössa (Klick!) – Halsduk (Klick!) 

Hej på er, tittar in snabbt (är på väg ut till kontoret i Mörby C) och delar med mig av min outfit som jag tycker är alldeles smashing idag. När jag packade väskan igår inför träningen så stoppade jag bara ner sådant som inte tog mycket plats då jag hatar att gå runt med stor träningsväska. Så det blev min nya lila manchesterkjol, enkel svart polo och ett par höga stövlar. Enkelt, snyggt och väldigt enkelt att toppa med detaljer så som min mössa, kappa och knalliga halsduk. Synd bara att jag glömde mina smycken hemma. Känner mig väldigt naken utan mina ringar och stora örhängen.

Annars då? Jo tack. Det rullar på. Tränade med Felicia i morse och kommer ha svårt att gå imorgon. Körde ett köttigt benpass och kände redan av baksidorna från löpningen igår, men det är bra. De behöver verkligen komma igång och jobba igen. Kommer lägga in en del volym i mitt upplägg 2-3 veckor framöver nu. Annars har jag en rätt lugn dag på kontoret. Kommer sitta kvar till ikväll och jobba undan då jag inte tycker det är lönt att åka hem hem då jag ska på middag med Daniel, Madde och Calle på  Las Brasas. En av orsakerna till att jag gillar morgonträning, behöver inte hetsa att hinna få den gjord innan middagen och riskera att behöva ställa in om exempelvis ett möte drar ut på tiden eller jag måste ta tag i något som kommer in.

Ha en fin tisdag, vi hörs!

Ett avbrott i livet.

Kappa (klick!),  jeans (klick!), klänning (klick!), skor (klick!), mössa (klick!) 

Igår körde jag hemmakontor, lyxade till det med fin-lurre på Nybrogatan 38 med en leverantör samt hade ett vuxenmöte med en revisor. Anledningen till att jag kallar det för vuxenmöte är för det är just så det kändes, som när man var liten och lekte affär med myndig röst. Lite så känns vissa möten jag har idag. Det kan vara alltifrån möten med våra bolagsjurister där jag förväntas vara delaktig och drivande i att upprätta avtal till ett avstämningsmöte med en revisor som jag ber teckna ner allt på ett papper för att jag ska förstå då alla siffror och ord flyger omkring i skallen på mig. Fast att jag har kommit en bra bit på vägen och kan idag hålla koll på min egna aktieportfölj och hantera avtal som om det vore det enklaste i världen så känns det ibland som att jag ska bli påkommen. Som att jag sitter där och låtsas likt ett barn som har dragit på sig mammas stora skor, eller pappas för stora kostym. Jag vet innerst inne att jag är rätt smart, därför blir det nästan skrattretande roligt när jag vissa dagar knappt vet hur man räknar ut 15 % på ett pris och googlar fram svaren. Förstår ni hur jag menar? Då tänker jag ”fan, det är ett under att du har klarat dig så här långt”.

Jag stängde igen datorn runt tre igår då jag började jobba direkt när jag vaknade lite i sju, det är fördelen med hemmakontor – man slipper pendlingen och kan dra igång direkt. Det var väldigt lätta steg när jag traskade ner mot tunnelbanan för att ta mig bort till Västra Skogen för att möta upp Cecilia och Livia. Hela mitt väsen skrek efter att få checka ut hjärnkontoret och bara få vara i den miljön som gör min själv allra lyckligast. Att ha ett stall som ligger 3 stationer bort från Fridhemsplan är lyxigt, även om jag tycker det är förbaskat synd om hästarna som får stå i små trånga grushagar ett stenkast bort från höghus och motorväg. Anledningen till stallhänget var att min tjejkompis Cecilia har en dotter som har börjat rida, och hon ville att jag skulle följa med och hjälpa henne lite. Jag är uppvuxen på en hästgård och har haft flera hästar själv och ridit i många år samt även jobbat i tävlingstall utomlands, så för mig var det här drömmarnas dröm. Bara att få gå runt i stallet, klappa på mular och känna doften av varm päls, hö och gödsel gjorde att hela kroppen slappnade av.

Det fick mig även att fundera, borde jag inte kolla upp möjligheten att rida någonstans under min tjänstledighet?

Efter stallet åkte jag bort till Sats Torsplan där jag och Felicia körde ett snabbt pass innan vi köpte med oss sushi och tog oss bort till Louise och Fillan som satt och väntade på oss. Sammanfattningsvis en väldigt bra dag, fick mycket gjort, fick pussa på små söta ponnys, kompishänga samt reda ut lite ekonomiska aspekter inför nästa år.

Ha en fin dag, hej!

Ytlig och djup på en och samma gång?

Byxor (klick!), kavaj (klick!), mössa (klick!)

I helgen kollade jag på Bachelor och såg eftersnacket där en av tjejerna ursäktade sin ovillighet till medverkan med att säga att hon helt enkelt inte var som majoriteten av tjejerna i huset. När hon fick frågan vad hon menade så svarade hon att hon helt enkelt inte gillade smink och kläder så som resten av tjejerna i huset. De delade inte samma intressen och därför kände hon ett utanförskap då hon hade andra, mer betydande, intressen. Jag tyckte det var rätt lustigt sagt och jag märkte att flera av de andra tjejerna tog lite illa åt sig, vilket jag förstår, för det är aldrig kul att bli stämplad som utseendefixerad. Vilket de tyvärr mellan raderna blev. Och även om det inte var denna tjejens intention så blev det ändå så tydligt att ännu en gång att så förknippas intresset för de yttre attributen med ytlighet.

Det är ingen nyhet att det många gånger används som en härskarteknik att använda ett skönhet eller modeintresse mot någon för att få den att känna sig lite fördummad. Det har hänt mig ett par gånger, både när det kommer till mitt intresse för hudvård men även när det kommer till träning. Det är inte ovanligt att jag möts av ett höjt ögonbryn när jag berättar att jag bloggar på Metro Mode. ”Jaha…du är en modebloggare alltså..” får jag till svar samtidigt som personen avfärdar mig som ett våp där endast outfitbilder, foto på dagens lunch och den perfekta nyansen på läppglans duger som samtalsämne. När jag sedan svarar på frågan och säger ”Ja, bland annat. Jag har många olika intressen förutom kläder. Jag tränar exempelvis en del och skriver om hälsa på mitt sätt..” då får jag en ny blick, oftast är det en nyfiken blick men ibland, tråkigt nog, är den avmätt och dömande. Man kan riktigt se hur personen tänker ”åh nej, inte en till tränings-fanatiker”.

Jag var inbjuden på en nätverksmiddag för ett tag sedan där jag fick frågan hur det är att vara träningsprofil som gillar smink och kläder. Jag skrattade lite åt frågan och sa lite halvt på skämt att det var en av mina USP:ar, att multitaska, som en liten kameleont. Personen fortsatte med fråga om det var viktigt för mig att se snygg ut på gymmet och om jag kunde träna utan smink. Vidare så fick jag frågan hur mycket tid jag egentligen la på hudvård i veckan. Det slog mig ganska så fort att personen gjorde sig lite lustig på min bekostnad, precis som om att min seriositet när det kom till min träning inte var lika stor som andra personer inom sporten då jag ägnade tid åt mitt yttre. Jag blev rätt less och undrade hur reaktionen skulle bli om jag skulle börja göra mig lustig över alla som kallar icke träningskläder för ”människokläder” eller som fortfarande tvättar av sminket med vanlig tvål. Det hade varit rätt oskönt av mig. Inte sant?

Jag blir så trött på att det är blir så ängsligt så fort man är befinner sig med ena foten, tån, hälen i de olika facken. Bara för att jag tränar mycket betyder det inte att jag är en träningsprofil. Lika mycket som jag älskar att prata om Vo2max, maxlyft och protein så kan jag ägna timmar åt att läsa om olika syrebehandlingar, leta efter ett läppstift i perfekt korallröd färg eller ägna kvällen åt att lägga ansiktsmask samtidigt som jag rengör min cykel. Jag känner mig lika snygg i träningskläder under träning som ett par höga klackar och maxad outfit efter träning. Ibland tycker jag världen är orättvis för mitt hår ser ut som ett skatbo och andra dagar kan jag vråla av lycka för lyckas simma felfritt under ett pass.

Jag kan förstå frustrationen många skönhets-youtubers har – ”vadå, du filmar när du sminkar dig?!”

Ibland känns det som att man ska vara antingen eller för att bli tagen på allvar inom respektive gren. Förstår du vad jag menar eller svamlar jag mest? Känner att idag är ingen bra dag att försöka få ner sina tankar i print. Det spretar åt olika håll och jag vet knappt var jag ska börja. Men ville väcka en tanke och kanske tar jag upp tråden igen, kanske inte. Men har ni något klokt att tillägga så  gör gärna det, ni kanske förstår och resonerar mer klokt än mig.

Kram på er,

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!