Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Recept, recensioner och kostrelaterat

Morots och halloumibiffar med dipp // Planti YogOat Naturell

I stolt samarbete med Planti.

Precis som jag säger i videon: Vad spelar det för roll vad man är?

Jag hamnade i en diskussion häromdagen där jag blev lite smått hånad gällande min kost och hela veggo-satsningen. Personen i fråga kallade mig för ”hittepå vegetarian” och fnös åt min egenkomponerade kosthållning. Det ojades och gnälldes, pulsen steg och jag såg i mitt inre hur personen läxade upp sina medarbetares lunchlådor på jobbet och kedjade fast sig vid träd på fritiden.  Skämt å sido, jag ska inte raljera – men jag har lite svårt för extremism. Det gäller även inom de ämnen jag är verksam i. Jag kan bli lika trött på fitnessfolk, triathleter eller feminister som helst slår över och börjar skamma andra kvinnor (bland annat) som jag kan bli på ”kostaktivister.” Jag finner mig själv att himla med ögonen så fort det slår över och människor blir helt hysteriska och nästintill tuggar fradga för att förankra och övertyga motparten att detta är det e n d a rätta.

När jag konfronterade och bad om förklaring till beteendet så var det rätt och slätt att antingen så är man vegan/vegetarian eller så är man INTE det. Man får inte kalla sig för antingen eller om man frångår reglerna.

Detta gör mig irriterad för det är just ett sådant beteende, ett sådant bemötande som avskräcker folk från att prova sig fram. Från att doppa tån och ta det steg för steg.

Jag testade köttfritt i 6 veckor och utökade därefter till 8 veckor med en full vegan vecka vilket inte passade mig alls. Alltså vegan-grejen, jag är fortfarande köttfri och går in på tredje månaden. Jag tyckte livet var så förbannat tråkigt som vegan och det passade mig inte alls. Däremot mår jag bra av att inte käka kött och äter idag mer fisk, frukt och grönt samt har dragit ner på mejerierna ordentligt även om jag äter ost då och då. Jag menar rödpang och en illaluktande ost – det finns inte på min världskarta att jag säger nej till det. Det finns dagar då jag äter helt veganskt och sedan finns det dagar då jag äter både lax, ägg och en bit ost. Jag trivs bra med det, väldigt bra faktiskt. Men framförallt: min kropp är harmonisk och jag lär mig något nytt varje vecka.

Kalla mig lat och för ”stockholmsvegetarian som enbart äter det som passar mig”, det är helt fine. Jag menar – är inte det hela ens livsstil går ut på? Att hitta sin grej som passar just en själv? Att välja ut guldkornen och äta det man tycker om? Vägen dit är inte genom ett uppvaknande en dag, det är ju genom att testa sig fram. Lägga till, trycka play, pausa, rewind och så kör man igen.

Jag är riktigt glad över detta samarbetet med Planti, det passar mig så oerhört bra och utmanar mig att testa nya recept och äta annorlunda. Och framförallt – gott.

Här kommer receptet på halloumi och morotsbiffarna. Den enklaste lunchen jag har gjort på väldigt länge. Min mamma hade varit stolt, finns hopp om hennes dotter trots allt.

3-4 st morötter.
150 g (1 paket) halloumi.
Salt och peppar.
2 ägg
2 msk kokosolja.

Riv osten och morötterna, blanda med resten av ingredienserna och stek sedan på låg värme. Servera med sallad, sötpotatismos och tzatzikidipp. Jag gjorde dippen efter ett vanligt tzatzikirecept men bytte ut mejerierna mot Planti YogOat Naturell. Läs mer om produkten här.

Hoppas ni gillar det. Kramhej!

Salmalax med tryffelkräm // Planti YogOat.

I samarbete med Planti.

Det är lätt att falla in i att göra maträtter som man känner till och är enkla. Det är en trygghet, i alla fall för mig. Jag är inte erfaren i köket, utan det som jag lagar ofta (läs flera ggr i veckan) är jag riktigt grym på men nya rätter och att improvisera, nej blir katastrof. Min kille brukar hyperventilera och kolla på mig med skrämd blick när jag gör entré i köket med ”ett nytt spännande recept”.

För han vet att:

  1. Han antagligen kommer få städa efter mig.
  2. Han måste äta det, oavsett hur det smakar.
  3. Han måste därefter hålla masken och tycka det är gott, för annars är hans dagar räknade.

Nu slapp han vara testkanin denna gången då jag hade tjejmiddag hemma och det var min tur att laga trerätters. Temat var ”tryffel och lax” då vi tidigare i år hade dragit lappar och de två lappar man fick skulle man komponera en middag av. Stackars Christine som fick mina två lappar som jag hade skrivit: ”Ukraina & kål”. Hehe..vadå? Jag är en tävlingsmänniska ända ut i fingerspetsarna.

Min trerätters bestod av följande:

Förrätt: Salmalax på en bädd av tryffelcreme gjord av Planti YogOat Naturell toppad med rödlök basiliki och havssalt.
Varmrätt: Tryffelpasta med en krämig topping gjord av Planti YogOat Naturell.
Efterätt: Chokladtryfflar gjorda på dadlar och kakao.

Jag tänkte dela med mig av förrätten som jag blev riktigt riktigt nöjd med. Detta var första gången jag gjorde den och tjejerna gav den tummen upp!

Steg 1 : Blanda 1 dl Planti YogOat Naturell med tryffel, salt och peppar samt en halv vitlöksklyfta som pressas ut och blandas ner ordentligt med krämen. Räcker för ca 2 små glas.

Steg 2: Finhacka salmalaxe, rödlök och lägg sedan ovanpå tryffelkrämen. 

Steg 3: Toppa med basilika. 

Hur enkelt? HUR BRA?

Kan även meddela att mitt självförtroende i köket steg ytterligare ett snäpp efter denna middagen. Blev till och med sugen på att shoppa nytt porslin. Det händer aldrig.

Nästa vecka kommer en kortfilm när jag lagar en enkel lunch. Ännu en sak jag måste öva på, att laga mat och prata samtidigt. Herregud, jag som tyckte killar hade svårt att multitaska.

Vi ses!

”Min syn på periodisk fasta.”

 

För ca 4 år sedan kom jag över några artiklar skrivna av Martin ”Leangains” BerkhanAnledningen till detta var att jag länge hade hoppat över frukosten och ätit runt 11-12 tiden istället och när jag började grotta ner mig mer i kost och näringslära insåg jag ganska fort att jag mer eller mindre lutade åt ett upplägg styrt av periodisk fasta. Sedan dess har jag från och till i perioder kört 16:8 fasta och några gånger om året även kört 24 timmars fasta.

Nu har jag sedan en tid tillbaka (efter mina tävlingar) kört periodisk fasta igen med ett ätfönster på ca 8 timmar och en fasteperiod på 16 timmar.  Helgerna har dock inte varit strikta och de dagar jag reser så skjuter jag fram eller bak mitt ätfönster. Detta har uppmärksammats av många och en del frågor har trillat in.

Vad är periodisk fasta?
Periodisk fasta innebär att man medvetet väljer när man intar sin energi, dvs att man växlar mellan ätande och fastande genom exempelvis ätfönster på 8 timmar följt av en fasta på 16 timmar. Det mest vanliga är att man har sitt ätfönster mellan 12:00 och 20:00. Detta tycker många är ”enklast” då den största delen av fastan sker när man sover och man kan fortfarande behålla den sociala biten med ex middag med vänner/familj.  Det finns många varianter och man får helt enkelt hitta sitt uplägg som funkar bäst för ens vardag, träning och som man mår bra av. Man kan exempelvis äta mellan 06.00 – 14.00 eller mellan 15:00 – 23:00. Vad som passar en själv bäst som sagt. Viktigt att poängtera att Periodisk fasta inte är en bantningsmetod. Det ökar tillväxthormonerna i kroppen vilket leder till ökad fettförbränning, visst! Men det ger även en ökad muskelmassa, i alla fall för mig och många andra. (Vill ni läsa mer om detta ämne så kan jag bland annat rekommendera att besöka Coltings blogg eller Martina Johanssons blogg.)

Fastan som sker under 16 timmar går ut på som det låter – man fastar. Det betyder att det man intar skall vara helt kalorifritt, som vatten, kaffe och te. Många dricker kalorifri läsk men jag har begränsat den till mina ätfönster då jag helt enkelt vill vara så ”ren” så möjligt under min fasta samt ej trigga något sötsug. Jag dricker även minimalt med kaffe. Däremot dricker jag EAA (aminosyror) varannan timme tills mitt första mål. Detta på grund att jag vill ha maximalt proteinintag och för att jag oftast tränar på morgonen.

Varför?
Många tillämpar periodisk fasta i samband med LCHF och viktminskning. För mig handlade det inte om det när jag började testa mig fram för några år sedan. Jag insåg ganska fort att jag mådde riktigt bra att träna på fastande mage och tog det därifrån. Jag ökade i muskelmassa och tog en jädra massa personbästa men det var inte fören jag åt enligt ett kostschema som en PT hade utformat till mig där jag var tvungen att äta var tredje timme jag insåg på djupet att periodisk fasta faktiskt var något för mig. Jag kände mig stressad av att äta var tredje timme och mådde illa av att äta innan träning på exempelvis morgonen. Och där är jag idag, det återkommer liksom gång på gång att jag hoppar över mellanmålen då jag inte är hungrig och äter mig mätt när jag är hungrig, dvs vid lunch och på kvällen. Det är lite ”back to basic”.  Man återgår till kroppens ursprungliga och normala metabola balans och utökar tidsperioden för när kroppen befinner sig i ett tillstånd där man använder kroppens resurser dvs energiförbrukning istället för energilagring.

Nu kör jag inte superstrikt och vet med allra största säkerhet att jag hade fått ännu resultat rent styrkemässigt och kroppsmässigt i form av muskelmassa och ”tighthet” Men då jag som sagt inte övergripande tränar för att bli deffad eller gå ner i vikt så gör inte mitt 80/20 upplägg mig så mycket. (80/20 menas med att jag tränar/äter/lever sunt 80% av tiden och resten…ja då går jag full blow bananaz).

En annan aspekt som tilltalar mig med periodisk fasta är att jag har lärt mig vad äkta hunger vs ”triggerhunger” är. Jag vet numera när jag faktiskt är hungrig och behöver mat och när jag bara är sugen på något. Mitt matfokus är minimalt och jag fokuserar som bäst under fasta. Som jag svarade på någon kommentar på Instagram så behöver jag (viktigt att komma ihåg att jag enbart utgår från mig själv när jag skriver om kost) inte äta var tredje timme för hålla mitt blodsocker jämt/få i mig näring etc. Jag sitter för det mesta på kontor och förbränner inte så mycket. Visst, jag tränar väldigt mycket, men jag äter även därefter. Jag menar, ni som har följt mig under ett par år nu har inte sett någon drastisk viktökning/minskning – jag har hållt mig +/- 3 till 4 kg under årens lopp. Det är för mig balanserat och kroppen känns varken stressad eller att den saknar något.

Anledningen till att jag hoppade på periodisk fasta igen nu i september var för att det var väldigt lägligt:

  • Jag styrketränar mycket just nu och vill lägga på mig lite mer massa.
  • Jag vet att hösten kommer innebära mycket jobb för mig med både mina sociala medier och mitt vanliga jobb.

Jag vill inte fokusera på mat på samma sätt som i våras när jag låg i träning för för alla mina lopp och konditionstränade 90% av tiden med mycket mängd träning. Då var mitt fokus att äta äta äta och få i mig allt jag brände bort.

Alltså med det sagt så vill jag poängtera att man ska iaktta försiktighet med fasta om man tillhör någon av nedan grupper.  Utöver nedan nämnda tillstånd kan det naturligtvis finnas andra sjukdomar då Periodisk Fasta inte bör rekommenderas:

  • Har eller har haft ätstörning eller ätstört beteende.
  • Har eller inte har återhämtat sig från utmattningssyndrom.
  • Diabetes.
  • Är elitidrottare eller elitmotionär med hög träningsmängd (detta är en definionsfråga då jag vet många triathleter samt andra athleter på hög nivå som kör Periodisk Fasta.)

Frukost är det viktigaste målet på hela dagen!
Snark. Kan vi bara enas om att vi är olika och vi funkar där med olika också? Jag tillhör den grupp som blir mer hungrig av frukost vid den tidpunkten, däremot finns det inget som säger att jag inte kan äta frukost exempelvis klockan 13:00, eller? 😉

Låt mig förklara. Vad jag har läst mig till och fått till mig genom olika studier så befinner sig min kropp i ett stadie av hög stress när jag vaknar vilket ger höga nivåer av kortisol. Vilket leder till att jag efter frukost utsöndrar mer insulin än vanligt och mitt blodglukos dippar därmed desto mer några timmar efter frukost. Vilket leder till att jag är hungrig igen. Det känns som ett rätt logiskt svar på min fråga till varför jag alltid blev så jäkla hungrig bara en timme efter frukost. Men ät mellis då kanske du tänker? Näh, jag är ju inte hungrig egentligen och som sagt, jag har inte tid att käka hela tiden samt..att äta direkt på morgonen är inte viktigt för mig. Jag äter frukost när det exempelvis bjuds på långa härliga helgfrukostar eller om jag bor på hotell. Men annars, nej.

Periodisk fasta och träning.
Som jag skrev ovan så märker jag positiva effekter av min träning (främst styrkemässigt) av periodisk fasta. Jag kan lyfta tungt, jag känner mig stark och smidig och jag upplever att min uthållighet förstärks. Jag sprang exempelvis 23 km i helgen på fastande mage och mådde strålande både under och efter passet. Kvällen innan hade jag ätit en ordentligt middag och fyllde på med aminosyror när jag vaknade. Min kropp har lärt sig att använda sig utav det bränsle det redan innehar och det har bara påverkat mig positivt. Ett exempel var när jag sprang runt Mont Blanc i somras, jag höll mig på en jämn nivå och dippade inte fullt så starkt som jag hade gjort om jag inte varit van vid fasta.

Men bryter jag inte indirekt ner kroppen då? Nej, det tar mer än 16 timmar att försätta sin kropp i svältläge. Jag äter mina 2300 – 2600 kcal som jag ligger på dagligen och är som sagt inte hungrig. Sen hur jag fördelar dem under dygnet spelar ingen roll, viktigaste är att jag får i mig det jag ska, mår bra och orkar träna.

Jag hoppas ni fick lite svar på era frågor och att ni förstår vart jag vill komma. Jag skriver inte ofta om kost just för att jag inte vill trigga till något och att de som läser min blogg ska jämföra sig med mig. Människan är olika och vad som funkar för dig kanske inte funkar för mig och tvärtom. Mitt bästa tips är att samla på sig fakta och plöja böcker, youtube och rådfråga kunnigt folk. Testa er fram, lär känna er kropp och hitta ert sätt.

Kunskap är makt men det är även förmågan att våga testa och misslyckas. Det är ju så man lär sig. Vilket jag gör hela tiden, det är därför jag har perioder där jag testar exempelvis vegansk kosthållning, utesluter kött, höjer proteinet osv. Jag och min kropp är ett team och det handlar inte om att jag försöker hitta genvägar och någon magisk formel för superkroppen. Den har jag redan, nu vill jag utveckla min ultimata livsstil.

Tribu Woki

Om ni ska till Barcelona så rekommenderar jag verkligen att gå till Woki Organic Market som ligger precis vid Place Catalonia, Det är en lite deli/matmarknad som serverar fräsch ekologisk mat och har ett brett utbud av både veggo och vegan rätter. Man kan både köpa med hem eller sitta där och äta, vilket jag främst rekommenderar då det är riktigt mysigt. Jag blev även riktigt överraskad över menyn och vilken variation som fanns.

Vi åt lunch där innan vi besökte Replay-butiken igår och jag kan väl säga att stämningen var på det grövsta väldigt bra. 28 shoppingkåta damer (och Janne) som dessutom körde en lite längre lunchsittning där huvudrätten mer eller mindre bestod av cavasangria. Men vi åt också, det gjorde vi. Och vi åt gott. Till förrätt kom det in olika smårätter som hummus, bröd, spanska omeletter (tortilla), paprika-röror, grillade grönsaker och olika små sallader. Varmrätten bestod av wok då vi var så många. Jag drog högsta vinsten med min som var riktigt god. Det hela var upplagt som så att man valde en sorts nudlar och därefter 3 olika toppings samt en sås. Min kombination blev risnudlar med tofu, jordnötter och broccoli toppat med coconutsås och curry. 10 poäng!

Nästa gång jag är i Barcelona ska jag gå dit och äta frukost samt köra en brunch. Spanade in en vegansk pestopizza som såg riktigt god ut. Sedan hade de vegetariska burgare som mer eller mindre såg ut som en färgexplosion.

Nu ska jag fortsätta att jobba lite, har ca 2 timmars busstur framför mig till flygplatsen sen har jag någon timme där, så har gott om tid att fixa och dona lite. Så oerhört skönt, dessutom är det fredag och jag har en riktigt bra helg framför mig. Livet va, det är nu det sker. Nu nu nu. Ta vara på det. Puss.

Inkompetent yogi, projekt köttfritt och att vara tillfreds med att inte vara tillfreds.

Skrev om min yogi-upplevelse igår på Instagram och tänkte kopiera in texten här med då jag tycker den är väldigt passande för min känsla som jag har här borta.

”Jag är ingen Yogi. Och nej, inga kommentarer om att man aldrig ska blockera sina tankar på det viset. Jag är ingen yogi. Punkt. Och ska jag vara riktigt ärlig så har jag testat och försökt yogilifestyle fler gånger än många av er har sagt ”jag börjar på måndag.” Med samma resultat: ointresse. Med det sagt så betyder det inte att jag inte uppskattar de få sekunderna när det faktiskt klickar och att befinna mig på mattan när jag väl prioriterar det. Som nu. Idag. På en solig uteplats i Spanien. Med fåglar som kvittrar, vatten som porlar och varma brisar som smeker min pulserande kropp. Jag är ingen yogi. Och det är helt okej. Men vad jag däremot är, efter år av besvikelse att vara något jag inte kan leva upp till, det är att jag är harmonisk till att inte vara just det. Jag är ingen yogi, men det går lika bra ändå.”

Jag är tillfreds med att inte vara tillfreds med yogan. Tänk att något så enkelt som denna mening kan vara så laddat som det har varit för mig en tid tillbaka. Jag minns hur jag köpte klippkort på pilatescenter vid Odenplan och verkligen gick ”all -in” i den träningen. Jag yogade, gick på barre och körde pilates vecka efter vecka trots att jag hade en gnagande irritation inom mig som bara växte efter avslutat pass.

Min kropp var hungrig på mer rörelse, jag var inte stimulerad och jag hittade inte flowet. Jag försökte intala mig själv att detta är grymt för mig och att det är såhär man ska träna.

För alla andra gjorde ju det.

Därför är det så skönt att få landat i att yoga inte är min grej och vara okej med det. Jag var lite nervös när jag tackade ja till resan, för det första jag tänkte på var: Yoga every damn day? Kan jag som inte är en yogi åka på sånt här?

Men sedan tänkte jag på min nya inställning som liksom har öppnat upp på så sätt att jag:

  1. Inte känner mig stressad när jag väl yogar. Det blir som det blir och ser ut som att jag har spasmer med krokiga stela kroppsdelar.
  2. Jag pressar mig inte att göra övningar som jag inte känner mig bekväm med, då lägger jag mig istället i barnets position (som en liten boll) och vilar tills nästa övning.
  3. Jag ser humorn i mina fatala inkompetens. Och skrattar högt åt det.

Dessa tre punkter har för mig dessa dagar betytt att jag faktiskt har njutit några få, men ack så betydelsefulla, minuter när jag väl har ”nailat” en position. Och det för mig är ganska stort. Och jag inser att det inte är så hemskt ändå, när man står där som jag skrev ovan, på en solig uteplats i Spanien och mår väldigt väldigt bra. Vilket leder till svaret på min fråga att ja, jag som inte är en yogi kan definitivt åka på en sådan resa.

En annan insikt som först mer var en besvikelse över att jag hade misslyckats så grovt var min vegansatsning. Såhär är det, jag skulle vilja skriva till er att det går så bra med veganveckan och att det är lika lätt som mina köttfria veckor har varit. Men det vore att ljuga och ge sken av en perfektionism som inte är i linje med vem jag är. Det är skitsvårt och jag är inte tillräckligt motiverad. För att vara vegan är inget som tilltalar mig att vara resten av livet, därför finner jag det också väldigt svårt.  Så hur går det då? Köttet är ju plättlätt, det har jag inte rört och är heller inte sugen på.  Osten har jag inte rört och visst har det varit lite kämpigt, men det har gått. Jag har däremot fått rucka lite på fisksituationen då vi har 4 alternativa maträtter att välja mellan både för lunch och middag och vissa gånger har det helt enkelt inte funnits alternativ utan fisk. Så ja, någon gång har jag valt fiskrätt till varmrätt, jag menar det är inte meningen jag ska äta luft, jag tränar och är aktiv – vill ju inte avlida här nere. I vissa maträtter har det funnits mjölk och det har jag helt enkelt fått ta. Men det är väldigt lite och jag har tagit aktiva val som att skippa såser och topping. Jag har även valt sallader med frukt till förrätt eller hummus med grönsaksstavar. Gällande efterrätterna så väljer jag bort dem och tar endast färsk frukt. Vid frukosten äter jag enbart frukt eller granola/nötter med mandelmjölk. Dock tog jag en liten bit omelett igår då jag var sjukt hungrig efter löpningen. Och vet ni, det gör fan ingenting.

Så nej, 100% veganskt är det inte på denna resan och jag är okej med det. Igår var jag rätt besviken på mig själv, men nu har jag landat (i även detta) att så länge jag försöker och gör val utifrån min hälsa och ändå är medveten vad jag äter så är det bra. Det positiva denna veckan dock är att jag har fått i mig minimalt med socker. Igår åt jag en sked chokladmousse, men det är allt. Och det känns riktigt bra för en sockertorsk som mig. Men jag fortsätter kriga, veckan är inte slut än.

Summan av kardemumma är alltså att jag mår väldigt bra i kroppen av att vara köttfri, dragit ner på mejerierna ännu mer än innan, de är nästintill obefintliga och äta mer grönsaker, frukt och ”rent”. Det känns bra. Så nu är egentligen

I frågan om jag kommer fortsätta med projekt köttfritt som nu egentligen är avslutat så är svaret: Ja med en  80/20 fördelning.

Jag kommer inte äta kött, såvida jag inte befinner mig på en Michelinkrog och blir serverad ordentligt kött, då kan jag eventuellt tänka mig att äta det. Jag kommer även fortsätta med att hålla nere mejerierna så mycket det bara går och verkligen försöka att köra så cleant så möjligt. Vad kallar man det? Flexitarian? Stockholmsvegetarian? Äh, jag vet inte. Behöver man ens kalla det för något? Jag äter det jag mår bra av och det jag vill. Är jag bortbjuden och det serveras en magisk ostbricka, ja men då kommer jag ta en liten ostfan. Men finns valet mellan en fruktsallad med eller utan grekisk youghurt så kommer jag välja utan. Aktiva val för mitt välmående. Men inget fängelse. Jag älskar mat och dryck alldeles för mycket för det.

Det är lite som med yogan har jag kommit fram till. Iden och bilden av det är tilltalande, men i praktiken så är både veganism och yogilifestyle alladeles för tråkigt. Så jag plockar delar av det, kränker några hängivna människor på vägen och fortsätter forma min livsstil exakt som jag vill ha den. 

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!