Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

.

På grund av saker och ting som händer behind the scenes så passar bloggen på att ta även ta påskledigt. Back in bizz med en lägesrapport efter helgen. Ha en mysig påsk! ♡

Veckans träningslista V16


VECKANS PASS:
Måndag: Fartpass 10 km.
Tisdag: Simning 7 x 200 m + promenad på eftermiddagen.
Ons: Tröskelintervaller cykel + bålstyrka efteråt.
Tors: 45 min lugn distanssimning i ett svep.
Fre: Cykelintervaller + bålstyrka efteråt.

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS:
Veckans träningskompis blir Angelica, trots att vi ännu ej har tränat ihop då passet vi ska köra är imorgon (lördag). Men jag tror (och peppar mig själv till) att vi kommer få till ett riktigt härligt långpass cykel. Planen är att vara ute och cykla sammanhängande i minst 3 timmar.

VECKANS BÄSTA TRÄNING:
Löpningen i måndags. Herregud vilken chock jag fick när jag tittade på klockan vid 9 km och såg min tid. Jag insåg då att jag redan hade tagit mitt personbästa från förra året på milen och hade god chans att minska tiden med ytterligare en halv minut på mitt personbästa. Så jag ökade frekvensen, upprepade mitt mantra i huvudet och spurtade på. Det sjuka är att jag hade 3 dagars skidåkning i benen och inte hade i min plan alls att springa fort. Direktiven jag hade fått av min coach var ”lugnt pass på runt timmen med driv i steget, skit i klockan.” Vilket jag gjorde. Jag kollade på klockan en gång, vilket var vid 9 km för att avgöra vilken väg jag skulle ta. När jag passerade 10 km med min supertid fick jag hybris och gick hem. Fortsatte aldrig att springa klart den där timmen. Men det var okej sa coach, because i did gooood. 

VECKANS TRÄNINGSLÅT:
Ken Ring – Nu måste vi dra.

VECKANS MOTGÅNG:
Motgång? Ha!

VECKANS REFLEKTION:
Ökar intag efter träning, samt höjer vattnet ytterligare och ska utvärdera detta ett ett par veckor.

VECKANS HELL YEAH:
10 veckor kvar till Ironman Jönköping. Hur taggade är vi?

VECKANS HELGTRÄNING:
Lör: Långpass cykel.
Sön: VILA!

VECKANS EXTRA:
Håll utkik i nästa nummer av Bicycling!

Street

Byxor (Klick!) – Tröja (Klick!) – Jacka (Klick!) – Sneakers (Klick!)

Jag är ingen person som går runt i träningskläder till vardags och gillar när kontrasterna är tydlig. Träning är träning, vardag är vardag. But this – en mix mellan street, fashion och träning, det funkar. Det funkar jäkligt bra. Min personliga stil gror samtidigt som jag ständigt hittar nya sätt att vara kreativ på.  Allt från Reebok Nordics och skorna lever jag i. Jag kommer haffa fler färger då de är de skönaste skorna jag har ägt.

Vidare så kommer jag styla byxorna med en crop top alternativt en ”längre” träningsbh och en skinnjacka. Tror det kommer bli riktigt coolt. Tänker söderhäng, guldsmycken och brunbränd mage. Yeah!

Att åka och hälsa på någon man har känt virtuellt i sex år


För ca sex år sedan började hittade Sabina min instagram och tryckte på följ. Kort därefter började jag följa tillbaka. Det var början på en långt virtuell vänskap på 65 km avstånd. Det kunde gå veckor mellan gångerna vi dök upp i varandras flöden, medan under andra perioder följde vi varandra dagligen och läste ikapp på varandras liv. Hon, med tre barn varav 2 födda under vår tiden av vår virtuella vänskap, ett par hästar och en man som älskade jakt i de djupa skogarna på en herrgård utanför Mariefred. Och jag, från min lilla etta i midsommarkransen till ett förhållande och trea på Kungsholmen samt en jäkla massa upptåg längs vägen. 2 olika liv som har pågått samtidigt och följts virtuellt.


För 2 månader sedan bjöd jag in Sabina till ett event Friendcation hade med Lindex. Äntligen kunde hon och äntligen skulle vi ses. Det var inga konstigheter när kvällen väl kom. Även om vi knappt hann prata med varandra. Men det dröjde inte länge fören det plingade till i min inbox.

”Vill du komma ner hit till mig i  Qvartinge och rida western en eftermiddag?”

Jag hann knappt läsa klart innan jag hade svarat ”Klart som fan jag vill!”

Vid halv tre igår eftermiddag svängde jag in på grusvägen upp till stallarna på gården. Till höger om mig i en hage sprang 2 shettisar och en ståtlig fux och på vänster sida stod ett vitt hus med veranda som fick mig att tänka på en av mina favoritserier vid namn McLeod’s Daughters. Jag parkerade, steg ur bilen och möttes direkt av en kram.

Två timmar senare red vi ut från skogen in i en glänta där solen sken in och fick marken att skifta i guld. Jag såg hur en plätt med vita rep mellan träden formade en liten hage. Bredvid stod en liten stuga, ett par bänkar och en korg. ”Vi hoppar av här!” hojtade Sabina samtidigt som hon red in i hagen, hoppade av, och tog av den busiga skäcken tränset.  Jag gjorde detsamma med Kalle, min vita buttra men väldigt mysiga herre som under hela ridturen slog rekord i antal tuggor han kunde ta av diverse grenar. Vi stängde om hästarna som genast försåg sig av vattnet och höet som låg förberett i hagen och gick sedan bort till verandan där Sabina plockade fram fikat. Ja, ni hörde rätt, fikat. Det visade sig att hennes barn hade varit vid den lilla jaktstugan och lämnat korgen en timme tidigare och Sabina hade under morgonen byggt upp den provisoriska hagen.

Allt detta för vår ridtur. Jag som redan befinner mig i någon form av livsbejakande tillstånd började nästan grina och var helt tagen av situationen. När det sedan dessutom visade sig att det låg syltkakor i burken stod jag bara och gapade. Ni som har följt mig ett tag vet vad jag känner för syltkakor/hallongrottor. Om jag någonsin gifter mig är det ett stående inslag på mitt bröllop. Så mycket älskar jag dessa kakor.

Sen satt vi där på den lilla verandan med varsin kopp kaffe i handen och kaksmulor blandat med hästhår på våra jackor. Vi satt där och pratade. Vi pratade om allt och ingenting. Som om vi aldrig hade gjort något annat.

Och vet ni vad det bästa är? Det var inte sista gången vi kommer göra det.

Växlar upp


Hade avstämning med coach Simon igår. Efter att vi hade gått igenom de senaste veckorna, tider, pulszoner och reflektioner så frågar han mig ” Och simningen då, hur går den..?” och jag kunde riktigt se hur han flinade där borta i Barcelona. Jag började skratta och svarade ”Overkligt bra!”. Sen skrattade vi båda två och enas om att det var väääldigt lägligt att tatuera sig och pierca sig just dessa veckor och fuska från simningen.

Han har humor. Det gillar jag. Och jag gillar att han förstår mig men även kan säga ”Nu är det färdiglekt, nu skärper vi till oss igen.” och att jag då lyssnar.  Det funkar inte att vara någon gestapo-polis som beodrar människor att göra eller prestera på ett visst sätt. Jag vet att många går igång på den typen av coachning men jag blir bara avtänd och tappar respekten. Jag gillar rak och tydlig kommunikation, men även förståelse och flexibilitet. Att coacha en person har olika dimensioner och en bra coach ska kunna anpassa och ge den hjälp personen behöver i den situationen den befinner sig i. Visst har den som coachas ett ansvar att följa, lägga ner tid och faktiskt fokusera på uppgiften. Men att inte kunna anpassa efter individen och tänka sig in i den andras situation och mentala tillstånd – då har mail failat lite som coach.

Som sagt. Nytt träningsblock inleddes igår och jag började med att riva av milen på dundertid. Vidare simmade jag i morse och trots att det var ett väldigt lätt och lugnt pass på ca 1500 m (200m intervaller) så kände jag mig stabil. Det är bättre att smyga igång något som man är fientligt inställd till efter en längre paus än att direkt brassa på med ett monsterpass. Vem fan har livsglädje efter ett sådant? Inte jag i alla fall.

Jag är nu uppe i 7 pass i veckan med en vilodag. Det kommer kännas men jag har som sagt mitt mål i sommar och vill ta en mental revansch. Vad andra gör skiter jag som sagt i. Spring om mig, ta pallplatser – I dont fucking care. Jag vill tillbaka i den form jag var innan kraschen, leverera i min fulla kapacitet på en tävling och känna mig 100 procent nöjd med prestationen.

Nedräkningen har börjat. Nu får jag fan hålla ihop det här.

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!