Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Friendcation x Lindex = <3


Igår släppte jag och min partner in crime Louise  äntligen info om vårens första tjejmiddag. Vi teamar stolt upp Friendcation med Lindex och bjuder in till en riktig pangkväll den 13:e februari. Det kommer hända en hel del under kvällen och igår när vi var och gick igenom det sista på agendan tillsammans med Jessica på Lindex så fick vi nästan nypa oss i armen så bra det skulle bli. Att Friendcation har kommit till denna punkt får mig att nästan börja gråta av stolthet. Denna fantastiska community av modiga och starka tjejer som hjälper varandra och delar med sig är verkligen en av de bästa grejerna jag har gjort i livet. Tillsammans med pantertant numer två – raffig, härlig och jäkligt rolig!


Vi ser så mycket framemot dessa kvällarna med er som vi anordnar och det är den viktigaste grunden för Friendcation. Att mötas, umgås och knyta nya vänskapsband. Att få kliva utanför sin comfortzone och känna sig som en million bucks för en kväll. Både jag och Louise tycker det är viktigt att ge tillbaka och kan vi gör vi alltid så gott vi kan att bjuda in till events man kommer att komma ihåg. Att dessutom få med Lindex på detta är stort och jag har alltid haft en god relation till varumärket, det har hängt med under ens liv och man har alltid haft någon koppling till dem. Vilket leder mig in på kvällens tema: SS19! Herrejäklar vilka snygga kläder Lindex kommer bjuda på i vår. Vi har plockat våra godbitar och på bilderna ser ni en liten sneakpeak på vad som kommer att komma.

Hur får man plats på denna middagen då?

All info finns här! Så in och love bomba och boosta din bästa vän, ser framemot att träffa er i februari!

När något jobbigt blir en livsstil.


Förra veckan skickade jag ett meddelande på IG till The Workout Plan Studio som jag såg hade öppnat i huset mittemot där jag bor. Jag frågade om jag fick komma och testa ett pass och blev väldigt glad när jag fick till svar att jag var välkommen på ett Tabata-pass 07:00. Det är ju så, frågar man inte så går man ofta miste om nya upplevelser. Det är också ett sätt att testa på nya träningsformer, hitta ett nytt favoritgym eller bara få ett avbrott från sin egna träning. Jag är rätt oblyg när det kommer till den biten och frågar ofta om allt möjligt. Alltifrån om prover på dyra ansiktskrämer på exempelvis NK eller Åhlens som jag inte vill betala för innan jag har testat dem på min hud till smink på olika press-events. Där plöjer jag fram som en liten orkan. ”Åh, fin! Får jag ta? Får man ta två? Perfekt!” Jag brukar bara garva och skylla på att jag är polsk och gratis är väldigt gott. Skämt å sido, ta för er! Skäms inte.

Åter till träningen, den var riktigt bra. Lite lätt i vissa lägen för mig men då skalade jag bara upp och la på mer vikt och stannade sedan kvar en stund och körde ben. Det fanns en hipthruster-maskin på plats vilken fick min själ att brista ut i halleluja.

Jag fick frågan häromdagen om jag skulle sluta träna på morgonen nu när jag inte ”måste” åka till kontoret och är ledig. Först och främst, helt ledig är jag inte. Jag jobbar med mitt egna företag, även om mitt schema är beeetydligt friare än tidigare. Men för mig är morgonträning ett sätt att börja dagen, något som har tagit år att tycka om. Morgonträning har gått från ett måste för att ens hinna med träningen till en livsstil, till något jag ser framemot. Dessutom får jag väldigt mycket gjort om jag morgontränar, då har jag hela dagen till annat och blir mer effektiv. Att sova till nio är inget för mig, jag gör det gärna på semestern eller när jag behöver det. Men mår bäst av att starta dagen tidigt.

Här kommer dagens pass för er som efterfrågade det:

4 x 20 sekunder (10 sekunder vila)

Sumosquats med KB

KB-svingar

Repsläng

Släd-push

Boxjumps

Mountain climbers med glid

SkiErg

Repklättring (maskin)

Satte ihop en egen avslutning som bestod av:

3 x 15 benböj superset 3 x 10 raka marklyft

4 x 20 hipthrusters superset 4 x 10 utfallsteg (tempo)

3 x 10 sittande lårpress i maskin

Nu väntar ett telefonmöte med Reebok, mail och därefter ska jag göra mig i ordning och köra ut till Ruin Retreats för event med Pilgrim tillsammans med Mildh Pr. Kram på er.

09:56

Sitter här på Urban Deli Sveavägen och jobbar undan lite mail innan jag ska möta upp Louise för ett möte samt en plåtning med Lindex för en grej som vi ska släppa för Friendcation i veckan. Det känns surrealistiskt. När jag vaknade i morse så var jag på väg att klicka in mig på min outlookmail där SOS-mailen tidigare låg men insåg snabbt att den var borttagen från mobilen. Och när jag åkte till Urban Deli så höll jag på att missa att gå av på Hötorget, min hjärna och kropp var inställd på att fortsätta till T-centralen för att byta till röda vidare ut till Mörby C och kontoret.

Det är så inpräntat i mig och jag blir nästan lite skakig när jag bryter mönstret, som om jag gör fel. Som om min chef när som helst kommer ringa mig och undra vad fan jag håller på med.

Mitt mission idag förutom jobbet med Lindex är att hitta ett snyggt fodral till min nya dator samt hinna träna innan jag träffar Mathilda för en promenad. Herregud vad jag har saknat henne.

Men nu måste jag packa ihop, Louise springer omkring på Åhlens och hetsskriver om något puder. Vi hörs!

Roadtrip helt på el – går det?

I samarbete med Kia
Som många av er har sett på Instagram så har jag teamat upp med Kia detta året. Det är ett oerhört stort och häftigt samarbete för mig och jag ser framemot att jobba tillsammans med Kia. Framförallt känns det spännande att testa deras helt nya elbil Kia e-Niro som jag helt ärlig inte vet så mycket om. Jag tycker jag har relativt god kunskap överlag om just denna typ av drivmedel och motorbranschens utveckling då jag har jobbat tätt med just dessa frågor på mitt jobb (som jag för nuvarande är tjänstledig ifrån) men det finns alltid mer man kan lära sig och framförallt, faktiskt ta steget och våga testa eldrift framför bensin eller diesel.

Kia e-Niro är alltså en helt ny e-bil och med sin föregångare Kia Niro Plug-In Hybrid är det en rymlig crossover med ett väl tilltaget lastutrymme. Vilket passar mig ypperligt med tanke på skidor, cykel och stora resväskor (ja, jag är en heavy packer, tänk på alla outfits).
Bilen har en räckvidd på upp till 455 km och släpper inte ut någon CO2 under körning. Just den biten påminner jag mig själv om när jag känner ett obehag om hur jag ska ladda bilen. För jag ska vara helt ärlig och säga att det var det första jag tänkte på när jag hämtade bilen på Kia Motors i Upplands Väsby. Under genomgången började jag svettas lite och fick katastroftankar om hur kilometer-visaren skulle ticka ner mot noll och jag skulle bli ståendes i en skog mitt i natten. Det är egentligen inget konstigt att känna så, det är ju en ny situation jag utsätts för då jag aldrig har laddat en bil på det sättet och att känna nervositet/obehag inför något man inte har kunskap i är bara mänskligt.
Så vad gjorde jag? Jag ställde alla frågor jag kunde komma på, laddade ner en app med alla laddningsstationer i Sverige, såg till att jag visste hur jag skulle navigera fram den integrerade laddningslistan i bilen och tog tre djupa andetag. Det är inte rymdfysik. Det är en sladd med el som laddar upp en bil som går på el istället för bensin. Det krävs bara några minuters extra planering för min resa upp till Högbo, that´s it.

Hotellet har uttag och även mackar eeller Mcdonalds på vägen. Så skulle inte det funka att ladda under natten på hotellet kan jag snabbladda på någon av ladd-stationerna på vägen hem. Det får bli en lite längre kaffepaus eller en promenad. Inget konstigt med det och sen när jag kommer hem till Stockholm igen så ställer jag den bara längre ner på gatan där det finns snabb-laddare och laddar upp den fullt där. Det positiva med bilen är att jag kan ladda i ett ”kallt” tillstånd, vilket innebär att jag kan ladda när som helst utan att behöva ta hänsyn till att batteriet måste vara helt urladdat.
Det blir nästan som en liten tävling för mig när jag sitter i bilen. Slår jag av rattvärmen, passagerarvärmen och endast kör på ”Drivers only” och kör ekonomiskt så ”vinner” jag kilometer vilket betyder att jag kan köra längre. Nu kommer jag inte sitta som en isbit i bilen men ni förstår nog vad jag menar, alla små justeringar visas på skärmen och jag kan hela tiden följa min körning och hur pass mycket energi den tar.

För mig som lätt nördar ner mig i mätbara resultat är detta en rätt kul feature och framförallt en push mot en mer hållbar körstil.

A real story: Att lära en taktlös skåning åka längdskidor.

Vad är det som får en människa att gå helt utanför sin comfortzone? Att släppa garden, blotta sin osäkerhet och känna sig som ett barn som för första gången upptäcker något nytt? Vad är det som driver den lusten framåt?

För mig så är det just alla dessa känslor i ett. Nyfikenheten som hela tiden kantas av osäkerhet och en nervositet. Små hugg av rädsla som talas tillrätta av modet som efter flera år av galenskaper har vuxit sig stark och nu är en dominerade egenskap hos mig. Glädjen över att se en utveckling. Kärleken till sin kropp. Tacksamheten över nya bekantskaper och möjligheter. Hopplösheten när man inte får till det men framförallt stoltheten när man förstår vad det hela handlar om. Alla dessa känslor i ett virrvarr. Det är vad som fick mig att anmäla mig på Utemagasinets Längdskidsläger.


I torsdags checkade jag in på Högbo Brukshotell som visade sig från sin allra bästa sida. Eller okej, för mig som aldrig har varit där innan och inte vet några andra sidor så kan jag inte direkt jämföra men det var verkligen en jädra bra helg att besöka stället på. Gnistrande vit snö, perfekt temperatur och strålande sol. Efter en halvtimmes fika samlades vi (ca 22 deltagare) och körde igång med första punkten på den långa agendan. Johanna Ojala körde genomgång av skidteknik med oss och därefter steg vi ut till Vallaboden för att få en genomgång av Lasse i denna i mina ögon väldigt långa procedur. Jag var väldigt tacksam över mina R-SKIN från Rossignol som visade sig vara betydligt enklare att hålla efter en vanliga skidor. Dessa skidor har jag även fått låna med mig hem under ett par månader vilket jag är evigt tacksam för. Men åter till vallningen! Det var riktigt roligt att få gå igenom alla stegen och faktiskt förstå varför man gjorde de olika delarna. Jag som aldrig förut hade sett ett par längdskidor fick snabbt ett nytt favoritord vilket jag spenderade resten av kvällen åt att upprepa.

”Glaajdet”

Ni hör ju. Ett suveränt bra ord.

Dagen avslutades med en väl komponerad tvårätters middag, ett glas rött och tidigt i säng. Det skulle bli en lång dag därpå.

Klockan 05:10 vaknade jag med ett ryck och tittade ut. Mörkt som i graven. Insåg att jag inte skulle gå upp fören om 50 minuter men kunde verkligen inte somna om då min kropp höll på att explodera förväntansfull energi. Låg och tittade på lite klipp på Youtube innan jag slutligen tog en dusch, drack en kopp kaffe och gick ner till Sofie som förberedde salen inför morgonyogan som skulle vara i en timme innan frukost. Ni som känner mig vet vad jag tycker om yoga, men jag gjorde mitt bästa fast att jag höll på att resa mig upp flera gånger då kroppen kändes som en tickande bomb. Allt jag kunde tänka på var att ge mig ut och testa skidorna.

Vilket jag fick efter en gedigen våffelfrukost. Calle från Rossignol fixade fram ett par Classic skidor till mig, drog på mig ett par pjäxor och placerade mig sedan i skidorna. ”Så! Nu är du redo att göra stordåd!” Okej tänkte jag och satte ner mina stavar jag hade fått låna av Karin. Mössan gled ner, understället satt lite snett och jag vinglade till samtidigt som jag tog ett rejält stak-tag och åkte framåt i spåret på stadion.

Nej men se på fan. Det går ju!

Jag tog mig runt slingan på ca 400 m medan resten av gruppen samlades och tjöt i den lilla backen ner. ”SER NI?! JAG ÅKER SKIDOOOOOR!” vrålade jag samtidigt som en äldre herre åkte förbi och tittade på mig som om dårhuset hade glömt att låsa ytterdörren.

Resten av förmiddagen spenderades med Johanna där vi gick igenom grunderna, nötte teknik och fick väldigt värdefulla tips. Jag kände hur jag utvecklades för varje meter jag åkte och när jag tillslut hittade fästet mitt på skidor och kunde börja trycka ifrån insåg jag att detta kan vara en ny sport för mig. Och Johanna, vilken jädra kvinna! Så ödmjuk och respektingivande på samma gång. Jag kände ett stort förtroende för henne och sög åt mig allt hon sa.


Efter 2,5h skidåkning var det dags för lunch och därefter skidstyrka med Johanna för att därefter ge sig ut i spåret igen tillsammans med Torbjörn Hägglund.  Det var en cirkus. Alltså för mig, alla andra skötte sig riktigt bra. Men jag hade lite svårigheter med balansen och när resten av gänget körde utfallsteg ner för en backe på sina skidor satt jag ner med ena knäet i skidan och vägrade resa mig upp. Det såg förjädra roligt ut. Bjöd på det och lovade mig själv obegränsat med kakor på eftermiddagsfikat om jag klarade mig igenom passet utan att bryta något ben.

Det blev massor av kakor.

Nu kommer vi till det absolut bästa på hela lägret. Mörkerskidåkningen! Herregud vilken religiös upplevelse det där var. Efter en genomgång med Silva som gick igenom de olika pannlamporna som vi skulle få testa under kvällens träning gav vi oss ut i spåret igen. Det var beckmörkt och den enda ljuskällan vi hade var elljusspåren och våra egna pannlampor. Jag, Lisa och Sofie bestämde oss för att åka 6.5 km och satte fart. Jag kände direkt hur jag jag flög fram och att dagens teknikgenomgång hade satt sig. Ett leende spred sig på läpparna och desto längre in vi kom i skogen och mörkare det blev märkte jag hur mina andetag blev mer rytmiska, pulsen sänktes och tankarna skingrades. När jag tillslut var mitt i skogen i ett totalt mörker där inte lampan lös var jag helt lyrisk. Herregud, varför betala för terapi. Detta är ju grejen! Jag fortsatte framåt, meter för meter och bara log. Allt stämde. Det enda som hördes var trädens knastrande, mina stavtag mot spåret och det svischande ljudet av mina skidor som gled fram i spåret.

Jag ville aldrig att det skulle ta slut och ropade bakåt till tjejerna som jag trodde låg bakom mig. Vilket de inte gjorde och jag insåg att jag hade tagit fel väg och hamnat på 8.5 km spåret. Ahapp. Nu fick jag som jag ville, det skulle aldrig ta slut. Svetten började sippra fram och mina rörelser blev mer och mer långsamma. Tröttheten började komma rejält och jag började visualisera hur vinet skulle smaka. (Tips från mig till er, det funkar alltid.)

Så vips var jag inne i civilisationen igen och framför mig såg jag hur Lisa och Sofie stod med kameran redo. Hej hej!

Kvällen avslutades med fyrarätters och en dessertbuffé som tog mig med storm. Jag åt så mycket att jag fick gå på toaletten två gånger under natten. Och det var inte nummer ett vi pratar om då. Mehehe.

Dag tre! Jag vaknar vid sju och ligger stilla en sekund, hur känns kroppen? Nu kommer det göra rejält ont. Stiger upp. Skakar ut benen och blir nästan lite besviken – var är träningsvärken? Visst känns det i kroppen att jag har rört på mig och muskler som tidigare inte har jobbat på samma sätt har fått stå ut med en del, men det är inte alls den smärtan som jag trodde det skulle vara. Jag beslutar mig för att ge allt på morgonens skidpass och på YinYogan innan lunch bestämmer jag mig för att valla om skidorna och ge mig ut själv i spåret en sista gång efter att vi har haft vår avslutning på lägret. Det visar sig att Elle är inne på samma spår och vi bestämmer oss för att dra 5 km tillsammans.

Solen skiner, det är krispigt och vår runda går (om något stelt och kämpigt) bra! Jag åker ner för alla backar utom en som jag känner är lite för brant för mig då mina ben börjar ge upp när det kommer till balansen. Så jag går ner till hälften av backen och åker sedan ner resten av biten. När det kommer till sådana saker är jag helt prestigelös. Jag har inget behov att klara allt och pressa mig själv när jag känner rädsla eller obehag. Det kommer när det kommer.

Vilken helg jag har haft! Har upptäckt en helt ny sport, fått hänga mer med Sofie och hennes sköna syster Lisa, fått träffa sköna människor som Mathilda och resten av deltagarna. Vilken fantastiskt jobb Utemagasinet har gjort med denna resan och tack Sofie för bilderna. Stort tack till Sanna och Marie, så oerhört roligt att få träffa er och vilka powerladies ni är. Stort tack till Högbo som tog hand om oss och till alla coacher som lyckades med det något omöjliga – att lära en taktlös skåning att åka längdskidor.

Jag tycker verkligen man ska åka på något sådant här om man vill börja med längdskidor. Det passar verkligen alla nivåer och det är grymt för ens utveckling. Eller om man åker upp och tar en lektion bara, det kan jag tänka mig att göra i vår. Funderar faktiskt på att dra upp i februari igen och köra i en 1-2 dagar. Det vore så roligt.

Nu ska jag försöka stiga upp, mina höftböjare skriker och jag behöver en kopp kaffe till. Kram på er!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!