Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Snapshots Santa Teresa

Vi flyttade oss upp från Barra da Tijuca i söndags och flyttade in på MGallery by Sofitel som är en liten oas högt uppe i bohemiska Santa Teresa. Därifrån har vi utgått när vi gata för gata har utforskat området vilket har tagit oss med storm. Det är bohemiskt, trångt, färgglatt och väldigt romantiskt. Kullerstensgatorna med med spårvagnsrälsen ringlar sig uppåt och det händer något vid varenda krök. En liten butik, unga människor som dricker öl ute på gatan, en bar, art deco hus, ett äldre par som spelar kort, en gatumålning…det är knappt så man vill plocka upp kameran för att man bara vill ta in allt här och nu.

Panoramautsikten över staden är fantastisk och de djärva väggmålningarna gör som sagt området färgstarkt. Området har många bra restauranger och barer vilket gör att det är livligt och har en härlig vibe. När jag sitter och skriver detta så har jag utsikt över området som går över till Lapa-området, vidare ner mot Centro och hamnen. Det börjar bli varmt och livligt på gatorna nedanför mig, några hundar skäller, små folkabubblor tutar på varandra när de kör om på de trånga gatorna och det sitter två fåglar på räcket till den franska balkongen som ramar in utsikten. Det spelas portugisiska ”cafe del mare” musik och jag dricker min kopp kaffe samtidigt som det känns som om jag vore med i en film. En film om en ensam ung kvinna som flydde till Brasilien för att skriva på sin bok om svunnen kärlek och hoppfulla drömmar. Det är nästan så det blir klyschigt. Men jag gillar det. Min själ gillar det framförallt. Det finns ett lugn här som tilltalar mig.

Idag byter vi hotell mot Vila Santa Teresa som ligger ca 2 km från vårt nuvarande hotell. Där kommer vi bo i tre nätter innan det är dags att flyga hem igen. Men det är då. Nu är vi här och om en stund ska vi köpa biljetter till linbanan för att åka upp till sockertoppen samt Cristo Redentor.

Bildbomb utlovas, hej!

Fasano

Klänning Zara & skor Zara (4 år gamla).I lördags fyllde Calle år vilket vi firade hela dagen (såklart) men la lite extra krut på kvällen. Så framåt sextiden borstade vi av oss sanden, fixade till frippan och drog på oss något mer anständigt, sen tog vi en Uber bort till Ipanema där vi startade kvällen med att mygla in oss på Fasanos takbar. Det var tydligen ett stängt event med strikt lista men om jag säger som såhär: det underlättar om man kommer in välklädd och dessutom flikar in att man har en reservation på en av deras restauranger senare på kvällen. Vilket vi hade, men jag tror den vita lögnen hade gått igenom även om vi inte hade haft det. Sen står man där och bländar av ett förjävla bländande leende samtidigt som man rör på huvudet lite så örhängena rasslar och blänger. Att det är fejkbling från HM spelar mindre roll.

Så vi blev i vilket fall insläppta och tog ett par drinkar samtidig som solen gick ner över Rio. Helt klart värt Uberresan från Barra. Och tillbaka, då vi åkte till Fasanos restaurang Gero när vi var klara. Gero ligger 1 km från hotellet och jag blev tipsad att testa deras pasta av en bekant.

Tack för det tipset. Maten var grym och mina gröna tortellinis med räk och broccoli ragu var helt klart en klass för sig. För att inte tala om efterätten bestående av krispig äppletart med kanelglass. Mm mm mm. Sjukt trevligt dag och kväll, rekommenderar Fasano starkt om så för en drink.

Nu ska vi dra ut på upptäcktsfärd i Santa Teresa. Hej sålänge!

Streetstyle Santa Teresa

Svårt att inte känna sig inspirerad till fina bilder och kreationer när man befinner sig här. Det är så förbannat vacker och varenda gata innehåller lummiga små gränder och maffiga byggnader i olika kulörer.

Har utökat min garderob med ytterligare ett leo-plagg (till Calles stora fasa) och tanken var att jag skulle ha en enkelt vit tisha till kjolen (finns här!) men fick feeling och testade min svarta topp (finns här!) till. Tips! Den är kraftigt nedsatt nu! Och resultatet? Ja det blev ju väldigt lyckat. Solglasögonen är från Gucci, väskan från Zara och sandalerna är ett par gamla favoriter från (finns här!) från Other Stories.

Har en drös med bilder från Santa Teresa att visa er, håll ut! Hej!

Min hy steg för steg efter olyckan.

Det är svårt att tro att jag låg i sjukhussängen med halvt demolerat ansikte för 2 månader sedan. Att jag inte såg på ena ögat och inte kunde andas genom min knäckta näsa. Det är så ofattbart hur så pass många stygn kunde få plats i mitt ansikte och att jag idag har återhämtat mig så pass bra som jag har. Jag tänkte därför, som en liten hyllning till mitt fantastiska ansikte (även om jag senast i morse blev ledsen när jag såg mig själv i spegeln),  köra en liten recap på läkningen.

Såhär såg jag ut dagen efter olyckan, tidigt på måndags morgonen. Jag kom till sjukhuset vid lunchtid på söndagen och vaknade upp efter att ha pendlat mellan medvetande och icke medvetande under söndagen. På måndagen bestämde jag mig för att börja dokumentera mitt ansikte för att kunna, som nu, se tillbaka på hur min läkning går. Min läkare tyckte detta var en bra idé då det mentalt är en stor hjälp att se att det går åt rätt håll.

Fjärde dagen efter olyckan började ögat äntligen fungera igen och jag återfick synen sakta men säkert igen. Jag skelade dock fortfarande en del och det rann kraftigt med vätska från båda ögonen. Svullnaden runt käken, näsan och kindbenen höll dock i sig. Här började jag badda ansiktet med Bio-Oil (klick!), jag var dock försiktig med de öppna såren. Jag hade dessutom lagt av med morfintabletterna på grund av den kraftiga ångesten de gav mig.  Jag hade så oerhört ont här och var så otroligt nere. Bara någon timme innan bilden togs hade jag kommit hem från sjukhuset. Det var 30 grader varmt ute och jag låg i ett beckmörkt sovrum med AC:n på högsta blås och grät. Jag grät och grät och grät där jag låg helt stilla med suddig blick och värkande kropp.
På fredagen tog jag denna bilden innan jag klev på planet ner till Skåne för att spendera lite tid hemma hos mina föräldrar. Här har det gått fem dagar sedan olyckan och jag baddade nu ansiktet med Bio-Oil 3 gånger om dagen. Min ångest höll fortfarande i sig och jag skakade så mycket när jag klev in på Arlanda. Jag behövde fortfarande stöd att gå vilket gjorde att jag drog extra mycket blickar till mig. Jag var verkligen på botten här. Bara att titta på bilden gör mig helt illamående. För jag minns verkligen hur otroligt dåligt jag mådde här. Min dödsångest från olyckan kom i vågor och jag kunde inte möta någons blick överhuvudtaget. Det fanns ingen som helst tillstymmelse av hopp här, framförallt mentalt.
En vecka efter olyckan började svullnaden och blödningen kring ögonen. Jag återfick normal storlek på mina läppar och mina sårskorpor höll sig i schack tack vare noga smörj morgon och kväll. Då såren inte längre var öppna kunde jag börja med Cicamed Scar (klick!) och så smått börja vistas i ute, med solhatt och spf 50 såklart.
Efter ca 10 dagar började jag få en blåtira runt ena ögat, fråga mig inte varför, men det gula skiftade snabbt mot lila/blått. Jag matchade det med läppstift och gick på dejt där jag gjorde ena servitören väldigt obekväm samt skämtade med Calle (obs skämt för icke känsliga) att folk skulle tro att han var en wife-beater. Jag klarade nu av att gå i normal takt och började få tillbaka lite av min glöd. Drack 3 glas vin och vågade mig på en piruett på gatan när vi gick hem genom den varma sommarnatten.

Första jobbdagen med flottig hy och tejp för näsan som inte riktigt ville läka ordentligt. Plus att det var jäkligt soligt och jag ville skydda stygnen från direkt solljus. Här kan man riktigt se hur ”skitig” hy jag har på grund av att jag inte kunna tvätta huden ordentligt runt såren då jag hade så brutalt ont. När jag väl sen kunde börja tvätta mig ordentligt blev huden mer flottig då jag öste på med mer olja.

Helgen innan Kalmar drog jag till Way Out West med tejp på näsan och en ny täckande foundation i ansiktet. Första gången på 4,5 veckor kände jag mig snygg. Ärren syntes fortfarande men det gick år rätt håll. Jag smörjde mig fortfarande med Bio-Oil 3 gånger om dagen och använde hiskeliga mängder av spf 50. Kvällen innan IRONMAN KALMAR tog jag denna bilden. Minns hur jag stod i badrummet och hade precis tagit av tejpen. Var rätt nere här vilket såklart berodde på den enorma nervositet inför tävlingen. Min cykel stod 2 meter ifrån sängen och det pirrade i under huden i ansiktet på grund av läkprocessen. Hjärnan kokade av allt som hände och jag ville bara get shit done.

Såhär ser jag ut nu. Jag har fått utåtbuktande ärrbildningar av de största ärren samt jacket i näsan syns när man tittar på mig rakt framifrån. Jag smörjer mig fortfarande med Bio-Oil, Spf 50 och har sedan en vecka tillbaka behandlat huden med SwissClinics Skin Roller (mer om det i ett seperat inlägg). Kommer även börja med Dermapen om ca 4-5 veckor. Förutom det så är jag ännu mer noga med att tvätta av huden både morgon och kväll samt återfukta den. Ärren påminner mig dagligen om vad som har hänt och jag blir fortfarande ledsen när jag ser mig själv i spegeln. Det får vara så ett tag framöver, jag vet liksom inte vad jag annars ska göra. Jag vet att jag har återhämtat mig sjukt bra. Men det är så jag känner. Kalla mig ytlig, jag bryr mig inte. Jag blir bara ledsen, vissa dagar mer än andra.

Strandhäng och hotellbyte

Lämnade Barra idag för Santa Theresa. Kommer saknar de milslånga stränderna med perfekt sand och klart vatten. Det känns faktiskt lite i hjärtat att lämna detta magiska ställe, att ha havet några meter från hotellet och vakna upp till att se hur vågorna smäller in mot stranden har varit som balsam för själen. Att bara gå ner och sätta sig på en liten strandbar där ostronen kostar 5 kr och caphrinian 40 kr har varit så jädra härligt.

Men nu är det dags för Santa Theresa och jag är oerhört taggad på att uppleva den delen av Rio. Ligger vid poolen just nu då vi fick en tidig incheckning och ett fint mottagande. Vi bor på Santa Theresa M Gallery by Sofitel som ligger på en lummig höjd med utsikt över Rio och vattnet. Här ska vi bo i 2 nätter innan vi checkar in på Vila Santa Theresa på andra sidan berget där vi ska bo de sista 3 nätterna.

Tänker ta dagen åt att bara softa vid poolen imorgon och därefter köra utflykter tisdag och onsdag. Samt någon dag på stranden nere på Ipanema. Känns som en bra plan, det är ingen stress. Har 5 dagar på oss att göra Rio. Hej!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sophia Anderberg
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Paulina Forsberg
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Mitra Javadi
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Lifestyle
Evelina Andersson
Lifestyle
Sara Che
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Imane Asry