Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Nätverksfrukost, milen & skåne.

När klockan ringde 07:45 imorse vaknade jag med hjärtlappning. Visste inte riktigt var jag befann mig och hjärnan kändes väldigt grötig. Inte så konstigt då klockan var runt tre på natten i Rio och efter en hel dags flygning landade vi sent igår kväll.

Men då jag hade sett framemot denna nätverksfrukosten som Sandy, en tjej i Friendcation, hade styrt upp och anmält mitt intresse som är viktigt för mig att hålla, så drog jag en kalldusch och packade sedan träningsväskan innan jag drog bort till Urban Deli där tjejerna hade samlats.

En timme blev till två som slutligen blev till 2.5 timme. Vi hade så mycket att prata om och det var så roligt att träffa tjejer som befinner sig eller är på väg mot eget företagande. För mig är det oerhört viktigt att omge mig med människor som först och främst får mig att må bra men även inspirerar och ger energi.

Jag har tagit en del beslut under den senaste månaden vilket har kastat om saker och ting. Att få nya insikter och höra hur andra hanterar vissa frågeställningar har hjälpt massor.

Efter en gedigen frukostbuffé tog jag mig bort till SATS där jag körde följande på löpbandet (ingen vila mellan):

2 km 6.00 tempo

2 km 5.30 tempo

2 km 5.20 tempo

2km 5.10 tempo

2km 4.50 tempo

Därefter avslutade jag med lite frivändningar, marklyft och enbensböj i TRX:en.

Har vilat sedan måndags vilket kändes i benen som krispigt och väldigt gärna tog sig fram på löpbandet.

Nu är jag på väg ner till Skåne för 2 dagars jobb. Klackarna och vinet är utbytta mot kängor, kaffe och bilbärgnings-snack. Hej!

Det är inte sexualisering, det är bara jag och min kropp.

Igår postade jag en bild med en text gällande kvinnokroppen på Instagram (läs den här) och skrev om hur annorlunda det var att gå runt i bikini här. Först och främst i form av att jag var den som hade mest tyg på kroppen den kvinnorna runt omkring mig hade minimala stringbikinis. Och när jag skriver kvinnor så menar jag verkligen alla åldrar. Från 20 upp till 60 år. I alla dess former. Och det som stod ut mest? Hållningen. De gick som de ägde stranden med sina kurviga, smala, vältränade, valkiga, långa, korta, gropiga, släta, håriga, slätrakade kroppar.

Och det var så oerhört befriande, men även en tankeställare. En liten omskakning om hur skev kroppsuppfattning vi egentligen har i Sverige, eller nej, säg norden. Absolut, fokuset på kvinnokroppen finns överallt och ter sig annorlunda från land till land. Kulturerna ser annorlunda ut och vi har olika fokus. Men. Jag upplever ändå att jag känner mig friare och mer bekväm i min kropp utomlands. Och då har jag ändå bra självkänsla och tycker om min kropp. Vilket såklart får mig att tänka på de som inte har det. Vilket jävla helvete det måste vara att visa sin kropp i ett samhälle där 10 procent prickar in ”drömkroppen” som man ska ha. Det gör mig så jävla less och förbannad. Att vi inte har kommit längre, att inte medierna har kommit längre. Det gjorde ont i mig att läsa era dm:s när ni delade med er av just detta och höll med om att pressen lite släpper när man reser till ett land där man ser olika typer av kroppar.

Den här debatten  är tudelad, många anser att för att komma ifrån fokuset på kvinnokroppen så ska rikta fokus från den och avsexualisera den. Jag håller inte riktigt med. Jag är så trött på att det skriks sexualisering så fort en tjej visar lite hud, så fort vi pratar om rumpor och bröst. Låt mig få göra det. Jag tror på att lyfta frågan. Att våga diskutera och ifrågasätta. Låt kvinnokroppen vara i den benämningen att vi själva ska bestämma hur vi vill prata om den, hur vi vill exponera den. Låt oss göra det utan att döma. Utan att klä in oss i fack. Utan att ge oss förhållningsregler. Utan att säga hur vi ska se ut. Då tror jag även pressen lite kommer släppa.

Jag fick en kommentar häromdagen att jag tycks hittat en favoritpose där jag står snett framifrån med benet utstickande så att rumpan lyfts. ”Varför gjorde jag detta? Varför fokuserade jag på kroppen? På att se snygg ut?” Om jag vänder på frågan, varför inte? Jag har hittat denna poseringen för att jag tycker jag ser för jävla snygg ut och då jag älskar min rumpa så är det väl självklart att jag vill att den ska framhävas. Punkt. Vi behöver inte gå längre än så. Jag bestämmer själv hur jag exponerar mig själv.

Som en bekant skrev till mig så är hon rädd för att lägga ut vissa bilder på sig själv då hon är rädd att de är ”för sexiga”. Hon var rädd att folk ska döma ut henne då hon faktiskt har ett viktigt jobb och är rätt smart. Jag förstår hennes dilemma då det är så samhället tyvärr ser ut. MEN. Vi måste våga, och vi måste väga säga ifrån när någon får oss att känna oss som något vi inte är. Vill folk döma mig för att  jag poserar med min rumpa i fokus, att jag har en kort kjol eller ler förföriskt på min selfie så varsågod. Men jag vet att det där spelar ingen som helst roll för vem jag är. För vad jag kan.

Avslutar med en incident som hände min tjejkompis igår. Hon hade lagt upp en bild där hon ler och håller för sina bröst med sina händer. Det är en skitsnygg bild och väldigt artsy. Hennes tjejkompis kommenterar med en väldigt bitter ton: ”Undra just varför du gnäller att du får dickpics. Kan det vara på grund av denna typen av bilder?”  Sånt gör mig riktigt förbannad. För ännu en gång så shamear man kvinnan istället för det verkliga problemet vilket är att mannen tar sig rätten att skickar dickpics. Det är samma sak som att fråga en kvinna vad hon hade på sig vid ett överfall. Att det dessutom är en kvinna som kommenterar så, en såkallad vän, är extremt ruttet. Ännu en gång så döms kvinnan för hur hon exponerar sin kropp.

Sluta med det. 

Night out

Kjol (finns här!) –  Topp  Carin Wester (ej kommit ut ännu) – Skor 5 år gamla från Zara.

Såhär såg jag ut när vi åt middag på Zuka nere i LeBlon, som förövrigt var sjukt bra. Jag åt den godaste förrätten hela i mitt liv som bestod av friterade gnocchis i parmesansås och drack ett par glas riktigt bra rödpang. Det känns idag, men lång middagar med mycket mat och goda viner är lite av min grej. Nåja, två panodil, två stora glas vatten och sen är jag på banan igen. Hur fin är inte kjolen förresten? Älskar den! Smiter åt perfekt och är i riktigt bra längd med.

Nu: frukost med killen som skapade come dine with me i USA. Hej!

Hotel Santa Teresa Rio MGallery

Tänkte berätta lite om Hotel Santa Teresa Rio MGallery by Sofitel som vi bodde på i 2 nätter. Det var verkligen ett fullträff och jag är så glad att vi valde det. Hotellet ligger högt uppe i Santa Teresa och är ett urbant chict boutiquehotell med stil inspirerad av kaffeplantagen och den brasilianska kulturen. Inredningen är stilren men fortfarande bohemisk med träinslag, varma jordiga färger och mycket ljus. Väldigt kolonial art deco. Det är ett Accorhotell och finns bland annat på Hotels.com där vi bokade.

Hotellet har ca 40 rum och erbjuder en fantastisk pool med utsikt över favelorna och hamnen, SPA och en restaurang som har fått högt betyg. Vi åt på Térezé en av kvällarna och blev serverade en trerätters meny inklusive vin och kaffe för ca 600 kr per person.  För vad vi fick så var det riktigt bra pris speciellt när maten höll väldigt hög standard.

I samma lokal serveras även frukost mellan, håll i er nu för detta kan vara de bästa frukosttiderna någonsin, 06:00-12:00. Det är en superfräsch buffé där man kompletterar med att beställa det varma från en a la carte meny. Deras pannkakor var helt magiska. Jag inspekterade dem grundligt om man säger så.

Frukosten ingick tyvärr inte i rumspriset vilket stör mig lite men äh, vi bestämde oss för att köpa till den ändå för ca 200 kr per person.

Vi tog en dag efter vi hade gått en promenad i området och bara hängde vid poolen. För många är det ett big no no när man är i en ny stad men vet ni? För mig är det ett sätt att insupa alla intryck, slappna av och göra mig mottaglig för ännu mer intryck dagarna efter. Jag älskar hotellmiljöer och speciellt när man bor så pass bra.

Baren vid poolen levererade bra drinkar (om äm lite väl starka) och hade bra meny som dessutom var väldigt billig. För snacks, lunch 4 öl och 3 drinkar betalade vi ca 250 kr per person.

Kan rek att beställa in limon-drinken med gin. Mm mm mm!

Sist men inte minst! Det fanns ett gym 6 min bort där hotellet även stod för taxi t/r men denna gången valde jag att stå över. Så kan därför inte ge någon vidare rapport hur det var. Men kan inte tänka mig att det inte skulle vara bra när hotllet förövrigt höll en mycket hög klass.

Ser framemot att visa er hotellet vi bor på just nu. Det är helt galet bra och kanske ett av det finaste jag har bott på. Hej!

First Class med Lufthansa

Efter vår flygning över över till Rio De Janeiro i First Class fick jag över hundratals DM:s hur det egentligen var möjligt att göra en sådan resa. Som många av er vet så är Calle (kungen av poäng) & jag flygpoängs-nördar och älskar allt som har med flyg att göra. Det finns ett inledande inlägg om poängsystem, AMEX och hur man egentligen går till väga för att fixa drömresan här.  Så, hur kom vi egentligen över First Class biljetter till Rio? Det ska jag berätta för er nu, spänn fast säkerhetsbältet och luta er tillbaka…

Allting började i januari med att Calle var inne på en amerikansk flyg-bloggssida vid namn One Mile At The Time som han följer frenetiskt. Där läste han att Lufthansa hade släppt FC (First Class) biljetter till sina partners Avianca och United för deras partnerprogram. Då anade vi att det även skulle finnas för Eurobonus. Vilket stämde! Vanligtvis går det bara att boka Lufthansa FC 2 veckor innan man ska resa, men nu hade det blivit något fel i systemet så Lufthansa hade släppt biljetterna till alla sina destinationer. Så Calle loggade in på lifemiles.com som är Aviancas partnerprogram då SAS inte har någon bra sökfunktion för just dessa biljetter. Avianca är en medlem i Star Alliance och partner till SAS. Han sökte på tillgänglighet till Rio där han hittade två platser i FC med Lufthansa. Då vi har väldigt mycket poäng och American Express 2-4-1 vouchers som man får när man har spenderat en viss summa pengar på sitt SAS Amex kort (säg till så skickar jag en länk med förmånlig sign-up bonus) så var det en no brainer. Han slängde sig då (det är helt sant, jag har nog aldrig sett honom så uppjagad) på telefonen och ringde Amex där han bokade de bästa platserna innan Lufthansa tog bort möjligheten att boka långt i förväg.

För er som undrar så kostar en First Class flygresa till Sydamerika 380 000 Eurobonus poäng men då vi hade 50% vouchern från Amex så gick resan på 190 000 poäng.

Så hur var det då? Calle hade ju redan flugit First Class så han visste vad som skulle komma, men jag däremot – jag visste att det skulle vara fett men inte exakt hur fett. För mig som flyger business och tycker att det är sjukt bra har då svårt att tänka mig något bättre, men det fick jag lite äta upp på denna resan.

Klockan 11:00 på torsdagen satt vi i Amex Loungen på Pontus i terminal 5 på Arlanda. Vi åt en lätt lunch och kunde knappt sitta still av förväntan. 13:10 lyfte vi med Lufthansas plan (ja, vi är alltid ute i väldigt god tid på flygplatsen då vi båda älskar att hänga där) ner till Frankfurt där vi blev upphämtade av en privatchafför direkt på landningsbanan när vi steg ut ur planet. Här kom första coolhetsvågen svepandes och jag mös. Det är dock inte alltid man får turen att bli upphämtad på detta sättet. Anledningen till detta var att planet fick en buss-gate vilket betyder att planet inte taxar in utan parkerar på plattan. Surt för de andra, riktigt göttigt för oss då vi som sagt blev upphämtade direkt ute på plattan.

Istället för att bli körda direkt till första klass terminalen som är en seperat byggnad så bad vi att bli körda till bagagebanden och utgången in till Tyskland. Där plockad vi upp en Porsche 911 som ingick i första klass biljettbiljetten då Lufthansa och Porsche har ett samarbete (som tyvärr avslutas sista september). Detta betydde att vi hade en Porsche 911 till förfogande att ta ut för en liten spin på den tyska landsbygden och det passade ju väldigt bra då Calle hade bokat så vi hade 7 timmar i Frankfurt med flit. Varför? Jo, för att köra Porsche och hänga i första klass terminalen. Ja, jag vet. Vi lämnar det där.

Efter 2 timmars körning där vi bland annat körde till Frankensteins slott ca 40 minuter från Frankfurts Flygplats var vi tillbaka i terminalen och satte igång med det allra bästa, det vill säga: hugga in på bubblet. Men innan vi fick göra det så möttes vi av en kvinna som välkomnade oss, tog hand om bilen samt tog våra pass och biljetter. Sen blev visade in och gick ganska direkt bort och beställde en tidig middag. Det är den häftigaste loungen (som i detta fall bestod av en hel terminal) jag har besökt, och då har jag ändå varit på en del. Men detta var något utöver det vanliga. Allt ingår, vare sig du vill ha vintage champagne, 20 st cheesecakes eller alla vattenflaskor på vattenmenyn som innehåller ca 30 stycken olika märken. Kanske inte så miljövänligt men, hey, du läser ett flyginlägg så jag tror vi har kommit förbi den där detaljen.

I vilket fall som helst så åt vi middag, tittade på folk vilket alltid är roligt i sådana här miljöer och satte oss sedan i varsin fötolj för lite kaffe, kaka och chill med varsin dator. 22:10 skulle vårt flyg lyfta och 21:30 blev vi eskorterade av samma kvinna som tog hand om våra pass ner för en liten trappa där en man kollade våra biljetter och vi kramades hejdå med personalen. Vi var ca 5 st från första klass terminalen som skulle resa med samma flyg och fick därför åka i 2 bilar bort till flyget där vi steg på direkt.

Som jag skrev tidigare så hade Calle bokat de bästa platserna vilket var längst fram i nosen under piloterna. Det var riktigt häftigt att sitta så långt fram. Vi hade ca 5 kvm vars att röra oss på, uppfällbara väggar samt en gigantisk flygplansstol som senare gjordes om (av vår egna steward) till en säng med bäddmadrass, lakan, duntäcke och kuddar. Till detta kom även en pyjamas och en necessär som tyvärr inte var något bra. Då är SAS business eller Turkish Airlines necessären bättre.

Direkt när vi steg på så fick vi årgångs champagne och ett varmt mottagande av vår steward visade sig kunna svenska. Väl uppe i luften så åt vi en fyrarätters middag där vi fick börja med kaviar och vodka. Inte min favorit men stewarden insisterade på att jag var tvungen att testa. Och ja, varför inte? Vidare åt jag en räk-och mango sallad, tortellinis och ostar. Samt 5 glas bubbel och 2 glas rött vilket jag ångrade när jag vaknade vid landing och kände mig jäkligt tung i huvudet. Hoppsan hejsan!

Maten var bra men jag måste tyvärr säga att den håller högre klass på Turkish Airlines, SAS och Asiana. Så det är väl det enda jag var lite förvånad över i FC. Med allt annat de brassar på med så känns det som att maten glömdes bort lite.

Somnade ganska fort efter att jag hade varit på toaletten och bytt om till pyjamas. Under tiden jag sminkade av mig och fräschade till mig så gjordes min stol om till säng och jag kunde krypa ner direkt för ett par timmars sömn. Resan tog 10:45 och jag sov väl runt 5-6 timmar av dem. Resten av tiden spenderade jag åt att se på film och…ja dricka bubbel.

Åt en lätt frukost en timme innan landning vilket var 04:55 lokal tid, fräschade till mig, bytte om och steg sedan av i Brasilien – redo för en pangsemester.

Det var verkligen en upplevelse att flyga First Class och jag är så oerhört tacksam att jag har chansen att kunna göra sådana resor. Då vi bokade om vår hemresa kommer vi inte flyga First Class utan business. Vilket såklart inte gör något då det är (nästan) lika fett. Jag kanske aldrig någonsin kommer få chansen att flyga First Class igen, och det är hur lugnt som helst. Speciellt då jag maxade denna resan.

Det är inte omöjligt att få ihop poängen. Det gäller bara att vara smart, hålla koll på dealer (varför tror ni vi har en hyrbil varenda helg resten av året? 10 gånger poängen!) betala allt med sitt SAS Amex och vara kosekvent när man reser.  Det funkar inte att samla poäng på Star Alliance och flyga Norwegian. Tyvärr.

Ett sista tips: ett par vänner till mig drog sina nya möbler och inköp av grus på kortet. Tjing! NYC t/r i business.

Det var allt. Hej!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Joanna Swica
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Evelina Andersson
Lifestyle
Susanne Barnekow
Home
34 kvadrat
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Hanna Elfast
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Mode
Emma Fridsell
Mode
Emma Danielsson
Mode
Imane Asry
Lifestyle
Mitra Javadi
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Sara Che