Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Q&A IG-STORY DEL 3

1. Vill gärna ha tips på hur du har tränat upp farten i löpningen. Har fastnat i ett lufssteg.
Mitt bästa tips som har funkat för mig är intervaller och progressiva ökningar i ett långpass. Lägg in en blandning av korta, långa, snabba, och backiga sträckor  där du ökar farten. Det kommer utnyttja ditt anaeroba system och öka din aeroba kapacitet, vilket förbättrar din förmåga att upprätthålla en snabbare fart. Jag körde oerhört många pass där jag körde 8x1km på min tröskelfart i vintras. Tusingar är riktigt bra, men även 400-meters intervaller på där man håller ett tempo som känns vidrigt att hålla. Det har hjälpt mig. Våga bryta ditt mönster och bli trött.

2. Vilka shorts springer du i? Tänker främst på skav mellan låren. 
Jag springer främst i dessa, dessa och dessa. De funkar för mig. Sen vet jag att dessa, dessa och dessa är bra och kan rekommendera dem. Ett annat tips som faktiskt fungerar är det gamla tricket som aldrig kommer gå ur tiden, finns här.

3. Jag behöver lurar som sitter på plats!
Jag har dessa och dessa  – de fungerar bra.

4. Vad är det värsta du vet?
Ignorans, ovilja att försöka förstå eller testa något nytt samt känslan av att sitta fast. Att inte utvecklas och befinna sig i ett hamsterhjul. Uh, ryser.

5. Bästa tipsen på att hantera prestationsångest?
Jag har skrivit lite om det här och här. Sen står jag fast vid att man ska avfölja konton på instragram/bloggar som spär på den ångesten. Jag gjorde det senast igår.

6. Hur hittar du motivationen de dagar när det känns som du helst vill lägga dig under täcket?
När det kommer till träning så tänker jag alltid på varför jag tränar, jag vet att jag tjatar om att veta sitt ”varför”, men det är väldigt viktigt och återkommande för mig. Det är det som driver mig framåt och det som får mig att rationellt bena ut vad det är som ”tar emot” vissa dagar. Vissa dagar är det bästa att lägga sig under täcket och bara vara, medan andra dagar så mår man mycket bättre av att röra på sig. Men ska jag vara helt ärlig så är de dagarna få där jag känner att jag helt inte orkar träna. Jag vet vilken glädje det ger mig och hur bra jag måst efteråt, och då är valet enkelt.

När det handlar om jobb eller andra aktiviteter så gör jag det bara. Jag är en vuxen människa och kan inte stanna hemma från jobbet bara för att jag ej känner för det en dag. Det låter väldigt enkelt, och det är det. Men det är definitivt inte roligt alla gånger.

7. Dina topp 3 (värsta) fyllor?
Haha, roligt fråga. Gud, de är så många. Var ska man börja? Ja, jag var väl inte guds bäst barn när jag var yngre. Den sjukaste är ändå när jag säsongsjobbade nere på Kos och somnade i en fontän mitt i en korsning på väg hem från efterfesten på stranden. En gång var jag i Köpenhamn och såg The Rolling Stones, tror det var typ 12 år sedan, och vaknade på ett hotellrum 1.5 timme innan jag skulle börja jobba på en golfrestaurang utanför Ystad. Jag hann med 2 minuters marginal och kräktes i en soptunna på väg in till personalrummet. En annan sjuk grej var när jag var ute med ett par klasskompisar en av de första gångerna i Stockholm, vi bodde på Campus i Norrtälje och tog bussen in för att festa loss på Café Opera. Vi gick loco, välte en julgran, tog springnota på taxin och vaknade upp i ett badkar i en gigantisk våning på Sveavägen som ett par amerikaner hyrde över helgen. Vi fick fråga oss fram om vägen till Tekniska Högskolan där vi tog bussen tillbaka till Norrtälje utan jackor. För dem hade vi supit bort.

8. Ditt drömjobb?
Jag vill bo i ett varmt land, konsulta med det jag gör idag på halvtid och jobba med mina sociala medier samt träning på halvtid. Jag vill resa, skriva och jobba mer med människor. Det är min dröm.

9. Är det inte jobbigt att hela tiden lägga upp vad du gör på stories? 
Näh, om det är jobbigt så gör jag inte det helt enkelt.

10. Har du tatueringar?
Jajamän, 2 stycken och jag vill ha fler vilket kommer ske då jag har bokat ny tid! Tjoho!

 

 

IRONMAN KALMAR

 Ni vet när man var liten och räknade ner dagarna till julafton, födelsedagar eller skolstarten efter ett långt och härligt sommarlov med sina vänner. Ni vet den pirriga känslan, den omvälvande nervositeten av att inte riktigt veta vad som väntat trots att man har lusläst allt gällande starten, man har gått igenom minut för minut i sitt huvud och förberett sig på vad som kan finnas i de där paketen. Laddat för överraskning men även tänkt tanken på besvikelse.

Tänk de känslorna. Sen lägger ni till månader av träning, av prioriteringar och dagar man har vaknat per ren automatik, som en förinställd robot, 05:00 för att hinna springa ett långpass innan jobbet för att hinna med att jobba med jobb nr 2 på kvällen. Dagar då man har ätit middag med sina vänner och pratat om just denna dagen, som om det vore en hägring, så nära men ändå så långt ifrån. Dagar man har gråtit för att träningen har gått så dåligt och kvällar då man har gått och lagt sig med ett leende på läpparna för att man har känt sig ostoppbar.

Det är vad IRONMAN Kalmar har betytt för mig.

Det är inget nytt att tävla. Nej, det börjar sitta nu. Efter fyra stycken IRONMAN 70.3 distanser och ett antal andra lopp börjar vanan sitta även om tävlingsnerverna nästan varje gång slår undan fötterna på mig. Men det har varit något nytt med Kalmar. Det är min första fulldistanstävling som har växt för mig, där suget efter en tävling som pågår från tidig morgon till kväll till slut blev för stort och nyfikenheten tog över. En tävling som består av 3.8 km simning, 180 km cykling och 42 km löpning i ett svep. Varför utsätter man sig ebs för något sådant? Ska jag vara helt ärlig så tror jag att många av oss triathleter går igång på det jävliga. På att lida. Mystiken och känslann under ett lopp gör något med oss. Och det var det jag tänkte på när jag bestämde mig i januari.

Så när olyckan hände och jag låg där blodig på asfalten med dödsångesten som rev i kroppen så jag hann tänka ”vad händer med Kalmar?”. Mitt i min brutala rädsla inför mina skador, inför vad som skulle hända så tänkte jag på en tävling. Man är inte rationell alltid och jag skulle inte vilja påstå att jag har varit det efter olyckan heller. Jag släppte aldrig tanken på att det kanske fanns en liten chans att jag skulle kunna starta. Jag vågade hoppas och jag var envis. Så när jag två dagar efter olyckan på sjukhuset med hjälp av en gåstol och en sjukgymnast tog mina första stapplande steg så började något hända inom mig. En liten vind, nej snarare en pust, av hopp blåste förbi. När jag 10 dagar senare gjorde entré på gymmet hade vinden blåst upp ordentligt. Och den bara fortsatte växa, dag för dag. 19 dagar efter olyckan satt jag på cykeln igen, likblek och skakig. Det enda jag kunde tänka på var rädslan över att panikångestattacken som dagen innan sköljde över mig skulle återkomma när jag satt på cykeln. Jag var livrädd över att vara rädd. Stormen inom mig fortsatte dock växa och när människor i min närhet pratade om att tävlingen skulle finnas kvar nästa år så nickade jag bara men höll mina tankar för mig själv. Nästan som om de vore förbjudna.

Det är 4 dagar kvar tills Kalmar och det råder fullständig orkan inom mig. Imorgon kväll åker jag ner och på lördag startar jag.

Besvikelsen över att inte kunna köra på den tiden jag har tränat för, att inte kunna satsa och pressa mig finns där. Den river mig samtidigt som lyckan över att beslutet över att starta gör mig alldeles pirrig igen. Nedräkningen har börjat och trots att jag har missat viktig träning och nu de sista veckorna så har jag Simons ord i bakhuvudet om att vila sig i form. Jag kan inte göra något åt min situation. Det är som det är. Jag kommer få slita arslet av mig bara att komma runt. Visst, det hade varit jävligt utan olyckan, men då hade det inte varit en fråga om jag skulle komma runt. För det skulle jag. Men nu är förutsättningarna annorlunda. Jag har inte simmat på en månad och min ork kommer tryta i både cykling och löpningen. Jag fick ställa in simningen i morse på grund av sömnbrist då jag fortfarande sover dåligt samt att jag inte vågar chansa att dra på mig ett par simglasögon på min näsa riktigt ännu. Min hjärnskakning är nästan helt borta även om jag märker att mitt närminne fortfarande haltar och min trötthet sitter i. Det är inte optimalt, jag vet det. Och jag är inte klok enligt många. Det vet jag också. Men jag tror det kommer vara värre för mig om jag inte ens försöker. Viljan är helt enkelt för stor och jag det är viktigt för mig.

Jag gör det inte för någon annan än mig själv och det handlar inte heller om prestige. Jag tror bara att om jag inte gör det så kommer jag förknippa tävlingen med olyckan och tappa suget totalt. Nu kan jag istället köra som jag hade tänkt, ta ett par veckors paus från tri-träningen, bygga upp styrkan och sedan komma tillbaka i höst med ny kraft.

Vi ses i Kalmar och jag hoppas, om jag får be er om detta, att ni hejjar fram mig om ni ser mig. Ge mig en kram, en high five eller vad som helst. Jag kommer behöva all jädra pepp i världen för att komma runt. Nu ska vi ha roligt. Tillsammans! ♡

Håll koll på vätskan!

I betalt samarbete med Powerade.


Det är varmt, olidligt varmt men ändå sitter man där på stålhästen och kämpar sig ut från den kokande innerstan. Ut, ut UT på milslånga vägar där man kan cykla fort, lätt och länge. Drömmen, eller hur? Vad som inte är drömmen är vätskebrist. Tro mig, jag vet allt om det. Inte nog med att jag är dålig på att dricka under träning. Fråga bara Emily som var tjugonde minut vrålar ” Joanna, drick!” så är jag fatalt dålig på att dricka sportdryck. Under IRONMAN 70.3 Marbella så drack jag en halv flaska på tre timmar. EN HALV. Förstår ni hur lite det är? Det fick jag dock sota för på löpet sen. Det blev lite bättre på IRONMAN 70.3 Jönköping då jag fick i mig 1,5 flaska, men fortfarande, det är inte bra.

Under min träning inför Kalmar har jag fått möjligheten att samarbeta med Powerade som har försett mig med sportdryck. De är lättdruckna, innehåller det jag behöver under mina långa cykelpass och smakar gott. Drycken är Isoton vilket innebär att kolhydrat och saltinnehållet är detsamma som kroppens nivåer och ger bra vätskeupptag när dricks då den inte tömmer cellerna på vätska. Låter det komplicerat? Okej, men såhär. Den innehåller både salt, natrium och kolhydrater vilket är väsentligt för under och efter hård träning.  För några veckor sedan gjorde jag en drink med citrus/lime-smaken efter mitt långpass. Jag hade sprungit 20 km och kom hem, hällde upp med några isbitar, lite mynta och pressade över lite mer lime. I med ett sugrör och tada-a det var som att muta ett litet barn att dricka.

Givetvis cyklar jag inte med flaskan utan preppar mina flaskor innan jag drar ut. Helst med passionsfrukt-smaken då den är absolut godast. Smakar saft och lämnar ingen eftersmak eller ”hinna” på tänderna.

Somliga kör med hederlig Coca Cola, somliga kör med vatten blandat med salt, medan andra kör med olika varianter av sportdryck som finns på marknaden. Det finns inga rätt eller fel, det viktigaste är att man dricker, i alla fall för mig. Det är det jag kämpar med inför varje tävling.

Lycka till och hoppas vi ses i Kalmar, ska hejja på er alla!

Takfester och throwback time.

Här kommer lite fler bilder från andra dagen på Way Out West. Den började något kaotisk med storm och åska vilket resulterade i att vi fick hänga på rummet till klockan slog ett och himmeln plötsligt sken upp av en blå himmel och strålande augustisol. Det tog oss 20 minuter och sen var vi på området, det fanns ingen tid att spilla – dagen var fullspäckad! But first thing first, krans på huvudet.

Efter att vi plockade upp varsin vit krans begav vi oss ner till Tredje Långgatan 3 för att möta upp Erik och Maja på Tacos & Tequila för att tillsammans bege oss upp till takfesten Organic Garden som vi även var på förra året. Det blev en kort visit (men man hinner alltid med en Aperol) då vi skulle möta upp lite folk på Port du Soleil. En årlig dagsfest som förra året levererade en jädra fest men i år tyvärr mest var en besvikelse. Det var 1. Alldeles för mycket folk. 2. För få bartenders. 3. Svag leverans på musiken. Trist, tur sällskapet var bra då Sebbe även idag var på strålande festhumör.

Framåt sex var vi tillbaka på hotellet för att ladda mobilerna, byta om och vila lite (är fortfarande inte helt hundra med varken energi eller motorik). En paus som bara skulle vara i en halvtimme slutade med att vi satt på golvet, drack vin och lyssnade på gamla technohits tills klockan slog åtta. Helt ärligt så var det den bästa stunden på hela dagen även om takfesten med Erik och Maja var grymt trevlig. Vi hade så jäkla roligt jag och Louise där vi satt i mitt lilla hotellrum som kändes som en studentkorridor. Luften vibrerade av fniss, tjejsnack och hemligheter som byttes samtidigt som det bubbliga vinet fick oss att bli 20 på nytt.

När bubblet tog slut drog vi vidare till festivalomårdet och in på Vip-området där vi mötte upp gänget igen. Absolut-tältet var helt klart helgens bästa häng. Bra musik, goda drinkar och skönt häng. Någonstans vid tio smög vi iväg och gjorde en repris på fredagskvällens trapphäng med varsin halloumiburgare (den 4.e för helgen) och en jordgubbsshake. Sen åkte vi hem och sov. Det här med att känna sig som tjugo varade inte länge.

Det var den Way Out West helgen. Är riktigt glad över att jag åkte trots allt. Har kommit hem med nya minnen, bekantskaper och kvalitetstid med Louise. Men framförallt – ett jävla sug på livet igen.

Alla har vi en hipster inom oss

Igår fick cool kid on the block alter egot komma fram. Kände mig cool och tuff. Sen insåg jag att jag såg ut som 90 procent av festivalens besökare med mina sneaks, långa shorts och rebelliska uppsyn. Nåja, kul var det i alla fall!

Shorts: Herrshorts fråm River Island. BH: River Island. Jacka: River island. Skor: Reebok Classic . Solglasögon: Gucci.

Hej!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Emelie Walles
Lifestyle
Evelina Andersson
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Tess Montgomery
Home
34 kvadrat
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Sophia Anderberg
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Sara Che
Mode
Imane Asry
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Hälsa
Jenny Sunding