Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

JAG VANN MIN AGE GROUP I 21.1 KM DISTANSEN SUKHOTHAI MARATON!

Detta är så sjukt! Jag vann trots att jag fick stanna och attackbajsa 2 gånger på grund av dålig mage. Blev riktigt kass inatt och klarade mig hyffsat under loppet med undantag för magknip och 2 panikstopp. Det ena stoppet var i en tandlös bondes lilla utetoa mitt i djungeln. Så tacksam för hans hjälp och att han prackade på mig massa servetter som kom till väl användning 4 km senare.

Kom på första plats min age group och tvåa totalt som tjej i distansen. Plats 38 overall av 1.100 personer.

Race report kommer. Nu ska jag inta toaletten igen och därefter på massage. Kram på er!

Veckans träningslista V25

VECKANS PASS:
Måndag: Progressivt långpass 18 km.
Tisdag: Långdistans cykel 80km med IM snitt-tempo.
Ons: Brickpass löpning tröskel 50 min + styrka och simning serier 100-200-300-400-400-300-200-100.
Tors: VILA.
Fre: 4 x 1 km 4.30 tempo.

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS:
Det är helt klart gänget jag är med här i Thailand. Vilka fantastiska människor och framförallt inspirerande på sitt sätt.

VECKANS BÄSTA TRÄNING:
Tusingarna vi sprang tillsammans i parken igår. Jag har aldrig någonsin sprungit så lätt och avslappnat i den farten. Vet inte om det var adrenalinet från att springa tillsammans med Malin, värmen eller miljön. Men det var en väldigt speciell känsla.

VECKANS TRÄNINGSLÅT:
Spice Girls – Wannabe

VECKANS MOTGÅNG:
Kanske skulle det vara mitt skoskav på hälen?

VECKANS REFLEKTION:
Reflekterar en del över hur det är att springa med någon som är bättre än en själv. Hur jag skärper till mig och vågar pressa mig till där jag egentligen skall vara. Samt över hur jag faktiskt är bättre på träning än på tävling och hur jag behöver vända det. Det skaver lite att veta att det inte kommer gå så bra på loppet som denna veckans träning har varit. För ska sanningen fram så har jag levererat riktigt högkvalitativa pass och kroppen känns stark, fräsch och med på noterna. Men ändå vet jag att så fort jag börjar springa imorgon så kommer en del av mig frysa till och inte leverera utifrån den kapacitet jag egentligen har att ge. Det kanske är tjatigt att läsa om mina mentala tankevurpor och issues varje vecka, men det är något jag reflekterar och analyserar väldigt mycket kring just nu. Med det sagt så betyder det inte att jag sitter handlingslös, nej jag tar till mig de olika tankeövningar och uppgifter Simon ger mig samt för en privat dagbok. Det må låta avancerat och som att jag överreagerar, men jag tror mycket av detta som jag känner på tävling kontra träning speglar sig i andra delar i livet också. Och då jag strävar efter att utvecklas, inte bara fysiskt så är det viktigt för mig att faktiskt agera.

VECKANS HELL YEAH:
Att jag springer 21 km 05:00 imorgon bitti med 1600 andra här i Thailand. Det är ett stort jädra hell yeah!

VECKANS HELGTRÄNING:
Lördag: Lite lätt simning i poolen, annars vila.
Söndag: TÄVLING!

VECKANS EXTRA:
Parklöpningen igår gav mig mersmak att börja springa mer på bana. Så det är mitt mission när jag kommer hem, jag tror det kommer göra mig ännu snabbare. Eller ja, vi kan ju alltid hoppas. Men jag måste lämna löpbandet mer. Det ger mig ingenting, bara att det är lättare att ”riva av” passen. Men tyvärr funkar inte det för min löputveckling.

Från att skolka från orienteringen till att springa med Malin Ewerlöf i Thailand.

Hej från Thailand!

Kom fram 07:00 i morse efter en oerhört smidig flight (stort tack till Thai Airways för uppgradering och bra service, mitt Eurobonuspoänghjärta bultar) och nu ligger jag vid poolen. Som många av er har sett på stories så är jag här med Isabel, Manne, Malin samt Jenny och Robin som vann sina platser, för att springa Sukhothai Maraton på söndag-natt. När jag först fick frågan om att åka var jag utan att tveka inställd på att springa 42 km distansen. Sen, tack och lov, kom vettet ikapp mig och jag insåg att det förmodligen skulle förstöra mer än det gav att springa ett fullt maraton 2 veckor innan IM Jönköping. Men ni som har följt mig en längre tid vet ju hur jag funkar vid det här laget, jag är typisk ”det blir kul” – människa. På gott och ont. Så jag kompromissade med mig själv och beslöt mig att springa 21 km distansen vilket passar väldigt bra då jag ändå hade ett långpass på schemat den dagen. Ända skillnaden är att jag springer mitt i natten i hög luftfuktighet i en djungel. DET blir kul.

En annan grej som är väldigt häftigt med denna resan är att Malin Ewerlöf är med och coachar under veckan. Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle få möjligheten att hänga med Malin nästan en hel vecka, få träna med henne och dessutom få chansen att springa lopp med en sådan legend.

Det är nu jag önskar min idrottslärare från högstadiet hade läst detta. Bitterhaggan som skakade på huvudet åt min tid på 60 meter (kan dock hålla med att den var riktigt dålig) och tyckte jag skulle satsa på något annat än sport då jag ändå inte höll på med Handboll som 98% av Ystads befolkning gjorde. Även känt som Guds gåva till mänskligheten back there.

Så här är jag nu alltså, dag ett i Bangkok. Ligger i skrivande stund vid poolen och tar det väldigt lugnt. Resten av ligan sover på solstolarna bredvid.

Imorgon flyger vi vidare norrut till Sukhothai. Men först ska jag hinna med ett intervallpass med Malin för att köra igenom kroppen en sista gång innan loppet. Vi hörs, hej ♡

Att se sig själv i SJ Kupé.

 

Fick en glad överraskning när jag vaknade igår och hade en drös med DM´s på Instagram från folk som hade sett mig i SJ Kupé. Fick bland annat dessa två bilder skickade till mig av en av er läsare (tack ♡) och när jag först såg uppslaget hajade jag till. Nog för att jag hade sett korren, men jag hade inte riktigt insett att det var så stora bilder. Och att den faktiskt skulle komma ut. Gjorde intervjun för ett bra tag sedan och hade lite glömt av de. Ha! Så mycket Joanna. Min inre gudinna aka hybris fick lufta sig rejält.

För er som undrar om artikeln och vill läsa lite mer gällande ämnet så har jag skrivit ett inlägg om det här. Förövrigt så är jag så sjukt tacksam för all att feedback ni skickar och att läsa om era bakgrunder och upplevelser. Känns så konstigt att höra från andra att vad jag gör inspirerar.

Som jag skrev på Instagram så får jag ofta höra att jag får det att ”se så lätt” ut och att jag verkar så himla orädd.

Vet ni, det går inte en dag där jag blir alldeles skakig och det går en rysning genom kroppen av vetskapen vad som väntar i augusti. Man blir lätt lite skadad av att umgås med andra högpresterande människor, människor som ser en Ironman som en självklarhet och en sak man river av, eller borde göra i sin träningskarriär.

Distansen är sjuk, prestationen får mig lika snurrig som när jag tänker på universum och jag känner att vi är lite smått galna allihopa.

Så nästa gång ni tänker att jag får det at se ”lätt” ut, tänk att jag har några procents ”liv-fucking-rädd” i mig som dagligen sveper igenom kroppen. Det är ingen självklarhet att göra en Ironman, även om det ibland kan framstå som det när man blir bekant med triathlon och dess värld. Jag fick så mycket frågor om varför jag inte gjorde en fulldistans förra året och mitt svar har hela tiden varit ”det var det sista jag skulle vilja göra i mitt liv och att halvdistanser funkade helt fint för mig. Jag vet inte vad det var som ändrades kring tanken på att göra en fulldistans i år, men min inre motivation är med mig och jag gör det för ingen annan än mig själv. Plus att jag litar på min kropp och vad jag har byggt upp. Den kommer Klara att genomföra 12 timmar utan att kroppen kommer gå helt i sönder och det är det viktigaste för mig. Min kropp ska hålla hela livet och när man en gång har blivit fråntagen det, så är man riktigt jädra mån om att inte fucka upp det. 

Progressiv löpning

 

Häromdagen körde jag en ny variant på mitt långpass genom att lägga in progressiv ökning mitt i passet. Det finns en del ändringar som Simon har gjort i mitt träningsschema, inte stora, men jag märker att de har gjorts. Själva programmet är väldigt enkelt, det gillar jag. Är ganska old school där och vill ha det rått, tufft och svettigt samtidigt som det ska vara enkelt att applicera i livet. Keep it simple helt enkelt. Avancerade program som mest liknar en kemilabbsrapport kan vara jäkligt upphetsande ibland, men i det långa loppet så, med tanke på hur mitt liv ser ut vill jag ha det enkelt.

Passet var 18 km och hade en höjning till vad jag kallade det ”obehagligt tempo” mellan kilometer 7 och 14. Där låg jag och tuggade på tröskel och fick jobba på att upprätthålla tempot de sista 2 kilometerna upp till 14 km. Vilket är det vi vill åt med min träning då långpass i mitt vanliga standardtempo inte utvecklar mig då jag är rätt bra på att hålla ett och samma lugna tempo väldigt länge. Jag behöver komma ut från min comfortzon och få till med min fartprogression.

Ett enkelt sätt att variera och få in kvalitativa effekter i din vanliga distanslöpning kan vara att springa passet i progressivt ökande fart. Just att springa progressivt på vissa av distanspassen är något jag själv gärna gör, och tittar man på eliten är det många av distanspassen som går i progressivt ökande fart. Visst blir passet tuffare än en vanlig lugn runda (då man tröttar ut kroppen i ett lugnare tempo samtidigt som man vänjer den att gasa när det väl gäller), men faktum är att med rätt upplägg så sliter det inte så mycket – och ger väldigt mycket tillbaka till löparen. Hur tufft man vill göra passet kan kroppen och dagsformen få avgöra. Ibland kan man låta passet komma spontant, men det kan också vara bra att välja ut på vilka distanspass man vill lämna bekvämlighetszonen och verkligen få till en fartprogression. Därmed flyttar man sin tröskel, utvecklar sin fart och mjölksyretröskel. Men även, som inte alltid nämns, tränar sig mentalt att hålla en högre fart. För det tycker jag är slitsamt i huvudet. Blir väldigt matt mentalt av att ligga på gränsen en längre tid i min löpning.

Vill man börja med progressiva pass men inte vet hur så kan jag rekommendera detta passet. Det finns på ett flertal olika löpsidor och är ett väldigt enkelt men effektivt upplägg som jag har använt mig av en del. Detta är dock förutsatt att man springer milen på runt 50 minuter. Justera efter er kapacitet, lek er fram och skulle ni känna att detta är något ni vill utveckla – kontakta en coach!

1: 6.00 min/km

2: 5.50 min/km

3: 5.40 min/km

4: 5.35 min/km

5: 5.30 min/km

6: 5.25 min/km

7: 5.20 min/km

8: 5.15 min/km

9: 5.10 min/km

10: 5.05 min/km

Glöm inte att variation förbättrar och våga kliva utanför er comfortzone, lycka till!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Paulina Forsberg
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Sara Che
Lifestyle
By Momo
Mode
Fanny Ekstrand
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Imane Asry
Lifestyle
Evelina Andersson
Lifestyle
Emelie Walles
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Marie Serneholt
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Sophia Anderberg
Hälsa
Sassa Asli
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Jenny Sunding
Mode
Emma Danielsson