Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Hur ärlig ska man vara?

Förra veckan diskuterade jag en kommentar som jag hade sagt i en story en dag där jag inte hade mått på topp. Det gällde en kommentar där jag hade förklarat mitt dåliga selfie-mojo med orden ”jag känner mig tjock och ful” vilket ledde till att jag fick frågan av en tjejkompis om det verkligen var så bra att uttrycka sig på det sättet då det kan sticka till hos folk som följer mig samt att jag är en förebild för många vilket då blir problematiskt när jag uttrycker mig på det sättet. I samband med det fick jag även en kommentar från en följare som frågade varför jag inte är nöjd med mig själv då jag borde vara det då jag ser ut som jag gör.

Nej, det kanske inte är de bästa ordvalen. MEN, det är så jag kände just där och då. Ofiltrerat och sårbart.

Jag funderade en stund innan jag svarade, för även om jag visste vad hon menade med att ifrågasätta kommentaren så ville jag ändå reflektera en gång extra så jag verkligen själv var med på förklaringen. Och det var jag. För hur jag än resonerade med mig själv så kom jag fram till samma slutsats att jag är 100 procent ärlig i mina kanaler och att om någon tar illa upp för att jag ej filtrerar mina dåliga dagar, ja då är mina sociala medier inte rätt plats för dessa människor.

För även om jag skriver om att älska sig själv i alla lägen, former eller stadier i livet och tycker om mig själv oerhört mycket vilket jag även skriver om, så har jag dagar som förra veckan då jag helt enkelt inte tycker om mig själv lika mycket. Då kan jag inte sitta och låtsas, vilket det känns som jag gör när jag inte ventilerar utan bara langar upp bilder på ett roligt liv.

Faktum är att jag känner mig sjukt obekväm med mig själv och min kropp när jag har mens, vilket jag hade förra veckan och som påverkar min kropp med några kg extra vätska, svullet ansikte, flottig hy och en oerhört stark känsla av att vara ”bredvid” min egna kropp. Som att jag har fått på mig en dräkt som inte är en perfect match. Och jag är inte ensam om detta, men varför är det inte helt okej att vara öppen med det? Jag tycker tyvärr inte om mig själv dessa 2-3 dagarna. Och det ska inte misstolkas med att jag inte älskar mig själv. För det gör jag. Men man kan fortfarande älska sig själv även om man inte tycker om sig själv under vissa dagar i livet. Jag som hälsoinspiratör och för många en förebild måste kunna få ventilera mina känslor och vara ärlig gällande dessa tankar. Ibland känns det som att det lite blir tabu att inte vara nöjd när man exempelvis  tränar mycket. Som att man får en stämpel i pannan att man hetsar eller är osund. Vilket blir problematiskt, för man måste kunna skilja på tillfällig svacka/känsla och exempelvis kroppshets. Det blir skevt om jag endast skulle skriva/prata om hur oerhört snygg, bra och lyckad jag känner mig. Det är inte den jag är och definitivt inte så jag känner mig varje dag.

Jag har valt att vara personlig och öppen i mina kanaler för att det är så jag vill integrera med er som följer mig. Det är även det jag vill läsa om hos andra jag följer och är inte intresserad av att endast läsa om framgångssagor och 100 procent ”alltid på topp dagar”. Det tilltalar mig inte heller att läsa om hur viktigt det är att ge allt man har och vara sitt bästa jag. För det vet jag numera att man inte kan vara varje dag. Däremot så kan jag det i vissa perioder i livet, vissa stunder. Då är jag världsbäst, ostoppbar och det snyggaste Polen har levererat på flera år. Men mellan dessa dagar då allt går som på räls har jag dagar som förra veckan då bikinin skaver så pass mycket att jag tvingar fram ett leende trots att det känns skit, min kreativitet är lika ösig som arbetsförmedlingens hemsida och jag undrar hur många lager smink det behövs för att rädda upp misären.

Är jag för ärlig då? Ska jag vara tyst och vara nöjd för att jag borde?

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
14kommentarer
  • Hm. För mig är det själva ordvalet ”tjock och ful” som är problematiskt. Att tjock hör ihop med ful. Det är superviktigt och bra att du lyfter att du har en dålig dag och att en har svårt att älska sigsjälv i alla lägen. Men det kunde kanske lika gärna stått något annat som var lika sant om men utan någon värdering i tjock.

    J 2018-05-15 12:42:44
    Svara
    • Svar på Js kommentar.

      Hej J!

      Hänger med på ditt resonemang. Men då är frågan, vad tycker du jag skulle ha sagt? För jag känner mig ful och jag känner mig stor och klumpig. Det är sanningen och jag tycker inte man ska skamma ordet ful. Det betyder vad det betyder.

      Stor kram!

      joannaswica 2018-05-15 16:47:49
      Svara
  • Jag vill bara ge dig mitt stöd i denna fråga! Det är så viktigt att vi kan vara öppna och ärliga. Jag är så trött på den här filtrerade världen. Hur ska man göra för att göra ”rätt” och hur ska man vara? Man har rätt till sina känslor, även om känslorna inte är ”rätt. Ska vi bara visa upp Happy Faces och säga PK saker. Hur styrt och oärligt blir det inte då? Jag tolkade din story inte så! På ett hemskt sätt känns det bra att veta att andra har såna dagar och känslor också. Ibland känner man sig så ensam i sina ”töntiga” men jobbiga känslor.
    Jag klassas väl som smal och tränar mycket, men har alltid varit obekväm i min kropp. Oavsett storlek på den (har varit större) så det handlar om din inre känsla.

    Massa kärlek till dig, fortsätt med dina öppna, ärliga, nakna , fina och smutsiga sanningar!

    Jessica

    Jessica Svensson 2018-05-14 21:07:04
    Svara
    • Svar på Jessica Svenssons kommentar.

      Hej Jessica!

      Tack, det är väldigt befriande och härligt att läsa dina ord. Jag är helt enig med dig och känner igen mig väldigt mycket i det du skriver om att känna att ens känslor är töntiga och inte borde ta plats. Eller rätta sagt: sägas högt för att det är fel.

      Uppskattar verkligen att du delar med dig, tack.

      joannaswica 2018-05-15 16:50:20
      Svara
  • Så viktigt ämne! Känner igen mig helt gällande detta, just att vissa dagar är det som att man står brevid sig själv vid ex. mens. Inget funkar o träningen är så viktig ventilation för mig där. Hur man än vrider och vänder på det så är det så att man måste få känna o uttrycka detta utan att folk tar illa upp. Ingen är 100 % hela tiden, så de är rätt att inte hålla det inne! Heja dig Joanna! 👊🏽❣️

    Elin 2018-05-14 19:49:37
    Svara
    • Svar på Elins kommentar.

      Hej Elin!

      Tack för din fina kommentar. Det värmer och jag blir glad (inte över att du mår dåligt ) men att jag inte är ensam att känna så. Tack för du delar med dig.

      joannaswica 2018-05-15 12:04:16
      Svara
  • Är ju en svår fråga det där…. Men jag tycker att det är bra att läsa att du inte alltid är nöjd med hur du ser ut/känner dig/presterar. OM du alltid hade varit nöjd, så skulle jag nog ha funderar mycket på varför jag inte är det?

    Finns inte så många tror jag som alltid är nöjda och har en kropp som alltid samarbetar? Jag är samma som du, känner ibland att jag är passagerare till min kropp och undrar ibland vad den håller på med?

    Samtidigt som jag också kan vara otroligt tacksam för vad den faktiskt har klarat av och klarar av. Brukar tänka på det när jag känner mig ful/tjock osv. Att den gör så mycket bra och i slutändan så är det inte utseendet som vinner. Vi har en kropp och får ta hand om den på bästa sätt. Att träna på det sättet vi mår bra av, att känna hur vi blir starkare eller snabbare är mycket mer värt än att fokusera på att magen inte ser ut på det sättet jag vill eller att mina ben inte ser ut exakt så som jag vill.

    Iallafall. BRA säger jag, att du visar båda sidor. För vem har egentligen sagt vad mallen för en ”bra kropp” är!? 🙂

    Elin 2018-05-14 17:30:50
    Svara
  • Det där är så svårt tycker jag. Å ena sidan kan det ju vara problematiskt att säga att man känner sig ”tjock och ful” i en mening som lite antyder att de två orden likställs med varandra. Du är ju långt ifrån ensam att säga/känna så, men som en tjock tjej som kämpar med att acceptera sig själv som tjock trots att samhället säger åt mig att göra annorlunda kan en sådan kommentar kännas. Kollar man runt bland andra tjocka så är det väl det som de reagerar på med, på olika sätt. Vi vill bara att människor inte ska använda något vi är (alltså tjocka) som något nedsättande.
    Dock betyder ju inte det att smala människor MÅSTE/borde må bra i (och älska) sina kroppar, även smala kroppar har ju vuxit upp i ett samhälle som talar om att man ska hata sin kropp. Även smala kroppar har fått höra att de inte duger som dem är. Även smala kroppar har dåliga dagar när man helt enkelt inte känner sig snygga/bra/något liknande. Men smala kroppar får inte höra att de som grupp är äckliga och fula just för att de har en viss kroppstyp.

    Å andra sidan håller jag verkligen med dig, det inte är intressant att bara läsa/höra om framgångssagor, det är så otroligt skönt att få höra att även en person som jag tycker är så jävla cool och ösig inte känner sig på topp hela tiden och att stigmat kring att berätta om det börjar försvinna är så jävla skönt. Jag älskar internet och ni som kliver fram för det, äntligen!

    Något luddigt svar kanske, är som sagt delad i frågan. Jag tänker att man kanske inte behöver använda tjock som ett sätt att beskriva något fult, det är bara ett sätt att se ut precis som lång och kort. Det behöver inte ligga någon värdering i det ordet. Däremot att känna sig ful (eller dålig, icke önskvärd bland vänner eller annat som ens hjärna ibland får för sig), och att våga säga det kan vara otroligt befriande. Att våga visa sig sårbar.

    Amanda 2018-05-14 15:37:37
    Svara
    • Svar på Amandas kommentar.

      Hej Amanda,

      Jag förstår helt ditt resonemang men samtidigt kan jag inte helt hålla med dig. Att vara tjock är inget nedsättande och hur andra ser ut är oviktigt för mig, det är min känsla jag beskriver och ja, jag kunde lika gärna ha skrivit stor och klumpig..men något säger mig att den meningen också hade skavt.

      Att vara tjock är inte något fult. Men hur jag känner dessa dagar är rätt och slätt att jag är ful. Och det hade jag känt om jag inte hade känt mig stor.

      Uppskattar så din kommentar och hoppas du förstår min kommentar – inser nu när jag läser den att den är väldigt luddig den med. 🙂

      Tack för du delar med dig och jag ber om ursäkt om jag gjorde dig ledsen med hur jag uttryckte mig.
      Stor kram

      joannaswica 2018-05-15 16:55:00
      Svara
    • Svar på Amandas kommentar.

      Ja men precis, vad bra skrivet. Jag är själv ”smal, vältränad” men har också dåliga dagar och tycker givetvis man ska få säga att man har sämre dagar. Jag försöker hålla det för mig själv i största möjliga mån eftersom jag vet att jag tillhör den ”bra normen” och det förmodligen inte skulle kännas så bra för andra som inte gör det. Men å andra sidan tycker jag också att det är bra, mycket bra, att Joanna visar att hon också har dåliga dagar. Det som skaver är nog, som du säger, att tjock likställs med ful. Ett slarvigt uttryck helt enkelt som såna som jag kanske använder utan att tänka mig för. Det ska jag sluta med.

      Anna 2018-05-15 06:54:53
      Svara
  • Det här ju viktigt och bra som vanligt, stående supporter av Swica.
    Men något som jag nog aldrig kommer att förstå vad det är som är så otroligt farligt med att visa sårbarhet och vara ärlig mot sig själv och andra. Oavsett om en är en offentlig profil med tusentals följare eller en anonym person som inte ens har en social kanal så är väl det om något det som ska få vara okej här i livet? Att på sina bästa dagar få känna sig fierce och visa upp det för hela världen och på de dagar som inte är de bästa få känna sig raka motsatsen och dra täcken över huvudet och sen få vara jävligt ärlig med det. Oavsett vad.

    Det irriterar mig, men jag som är noga med att jobba hårt med att vara ärlig, främst gentemot mig själv, i mitt mående men också gentemot andra i min omgivning. Att våga stå på sig och säga ”nej nu räcker det, kastar in handduken och tar ett break”. För det är faktiskt så att vi har inget jävla ansvar för att lägga locket på för att någon annan ska få fortsätta vara tillfreds. Så enkelt är det.

    Ett mindre moment av aggression senare; heja dig Joanna!

    Elin 2018-05-14 15:09:22
    Svara
    • Svar på Elins kommentar.

      Hej Elin!

      Älskar dina analyserande och välskrivna kommentarer. Man tänker alltid till. Så stort tack för dem.

      Jag håller helt med dig och det är just det, med ”offentlighet” så kommer ansvar..och vad är ens ansvar. Jag är väl medveten om att det kanske triggar någon att jag öppet erkänner att jag tänker så om mig själv. Men jag tror inte på att tabubelägga ämnen, jag gör bara inte det.

      Stor kram!

      joannaswica 2018-05-15 12:02:38
      Svara
  • Nej, du ska vara du. Du är sund på alla sätt och vis och vilken normal människa känner sig på topp hela tiden? Kanske på Instagram men inte på riktigt. Du är fin inifrån och ut, men det är helt ok om du inte alltid känner så. Heja dig och keep up the good work. You rock!

    Lina 2018-05-14 14:39:11
    Svara
    • Svar på Linas kommentar.

      Hej Lina!
      Tack för din fina kommentar. Nej, det är som du skriver. Kanske på Instagram..men det är ju inte på riktigt. Man får ej glömma det. Tack

      joannaswica 2018-05-15 11:59:50
      Svara

senaste från Hälsa

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Evelina Andersson
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Mode
Paulina Forsberg
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Sara Che
Lifestyle
Susanne Barnekow
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Mitra Javadi
Mode
Emma Danielsson
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Imane Asry
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson