Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Bassängfajt, sotad tonfisk och ännu mer fajt.

Sitter på Arlanda och bråkar med SAS som var riktigt jobbiga när vi skulle checka in våra väskor och nu berättar för oss i telefon att våra cyklar (fast specialbagage är bokat) inte kommer komma med planet hem från Gdansk. Calle är tipp tunnor rasande på amatören som sitter och säger att cykelväskan kommer att stå kvar i Polen om vi inte köper en ny biljett samt att de ej kommer ta något som helst ansvar för den. Just try us tänker jag samtidigt som jag smuttar på mitt vin. Skit i det nu, det där löser sig. Det viktigaste är att att cyklarna är incheckade och att vi är på väg ner till Polen. Vilket vi är, finally. Sa jag förresten att taxin vägrade köra oss till Arlanda? Inte det nej, men så var det. Så vi snällt åka tunnelbana med 2 stora cykelväskor, 1 stor bag och 2 handbagage. Tjohej!

Började morgonen med att promenera ner genom ett soligt Vasastan till  Vanadisbadet. Tio i sju stod jag ombytt och klar för att köra igång med mina intervaller och planen var att köra 10 x 200m vilket slopades efter 1000 m då det rådde fullkomligt kaos i bassängen. Det var djungels lag som rådde och flera av personerna skulle kunna beskrivas som riktigt riktigt bajsnödiga. Ville ta deras creddiga simmössor och kasta dem åt helvete. Höll även på att ryka ihop med en man som dök upp bredvid mig och gastade ”Vad fan sa du?!” när jag vilade mellan intervallerna. Jag bara stirrade på honom och frågade vad fan han yrade om. Han berättade att någon hade skrikit att han voltvände fel och jag fortsatte stirra på honom samtidigt som jag sakta sa ”Jag har aldrig sett dig och jag försöker bara sköta mitt samt simma mina längder utan att bli helt nermanglad”. Då lugnade han ner sig. Stackars, hjärtinfarkten var nära, det såg man. Hur som helst så stötte jag på två riktigt trevliga kvinnor och trots allt stök i bassängen så var det en riktigt härlig morgon. Även om jag fick ändra om mina sista 200:ingar till att simma 800 meter riktigt fort för att komma upp ur bassängen. Lyckades i allafall skrapa ihop 1900 meter och njöt till fullo av att solen värmde min rygg och det var varmare i vattnet än i luften. Log även för mig själv när jag köpte säsongskort och gav ett mentalt fuck you finger till Kronobergsbadet.

Klänning från Other Stories och skor från Tommy Hilfiger.

Klockan var lite efter åtta när jag dök in på Blueberry där jag beställde in frukost och började sakta men metodiskt beta av mailen. Många av mina mail innebär närmre utredningar och djupare analyser vilket jag under mina år på SOS International har lärt mig dra ner på tempot inför och slopa mitt höga tempo för. Det har varit nyttigt för mig att bli tillsagd att jag inte behöver vara den som svarar först, alltid är tillgänglig och levererar innan deadline. Det har liksom aldrig varit ett problem för mig då jag är en person som mår bra av att alltid ligga lite på gränsen när det är för mycket. Men min utveckling, kunskap och framsteg som har gjorts under åren har behövt ett lugnare tempo. Mer analys, mer broms än gas helt enkelt. Och där är jag idag tacksam över att ha lyssnat. Det är lätt att bara kuta, men att få med sig allt på vägen är inte alltid så lätt och där är jag betydligt bättre idag än för 2 år sedan.

Efter mitt lunchmöte med en leverantör till oss (hett tips, ät den sotade tonfisken på Hillenberg!) drog jag hem och bytte om direkt då jag hade klämt in löpdejt med Kenth. De dagar jag jobbar hemifrån brukar jag försöka springa på lunchen då det är så oerhört skönt att att ladda om hjärnan med en runda runt Kungsholmen. Vilket det var även idag, och jäklar vad vi sprang! Jag fick verkligen äta upp min dåliga löp-mojo då gick ut starkt i ett 4:50 tempo och pendlade därefter mellan 4:40 och 5:05 i 9 km. Det är fördelen med att springa med en elitlöpare, hans ”joggtempo” är mitt ”snabbtempo” vilket känns nu då mina ben verkligen värker just nu. Tur jag ska vila imorgon och att tävlingen inte är fören på söndag. Skulle blivit väldigt jobbigt annars, det gäller dock det att vi trycker på under dagen då flyget hem är bokat vid 18:00. Jag hetsar Calle just nu att slackar han efter så kommer jag flyga hem själv. Hehe.

Ska fortsätta jobba lite nu, har ett riktigt gott rosévin i glaset och tryffeltortellinin smakar magiskt. Vi hörs i helgen, hej!

Veckans träningslista v 21

VECKANS PASS:
Måndag: Löpning tröskel 10 km
Tisdag: Simning 2300m tempo på morgonen och lätt cykling 45 km.
Ons: VILA
Tors: VILA
Fre: Simning 2100 m på morgonen och tröskelpass 60 minuter zon 3 + 15min högintensiv styrketräning med egen kroppsvikt.

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS:
Lätt. Det är Calle som hängde med och cyklade i tisdags och kör cykelloppet med mig i helgen. Tjoho!

VECKANS BÄSTA TRÄNING:
Mina intervaller i tisdags morse. Jag låg på stadiga 54 sekunder på 50 meter och lyckades få till 5 stycken 45 sekunders intervaller med. Höll på att hyperventilera upp lungorna men det var det värt, för jag kände mig riktigt snabb.

VECKANS TRÄNINGSLÅT:
Kenta – Just idag är jag stark.

VECKANS MOTGÅNG:
Jag har tappat min mojo i löpningen. Vet inte vad som har hänt men det känns så tungt just nu. Vill skylla på att jag har gått upp lite i vikt och att det är arslet som släpar efter men så lätt kommer jag inte undan. Det sitter djupare än så och det stör mig. Det är liksom inte läge att inte leverera i löpningen just nu.

VECKANS REFLEKTION:
Det är lätt att bli fartblind när man tränar som jag gör. Speciellt om man även har tävlingar som avlöser varandra. Man liksom bara köttar på utan att reflektera vad man egentligen håller på med. Det slog mig häromdagen när jag för femtioelfte gången drog min tävlingsplan för detta året för en ny person. Jag träffar ju så mycket nytt folk via jobb, events etc att det lätt blir att man bara drar samma harang om och om igen. ”Ja men så börjar jag med IM Marbella, sen kör jag ett cykellopp, en månad efter en liten halvmara och sen IM Jönköping och därefter IM Kalmar…och så kanske ett litet swimrun på det om jag hittar en partner som vill köra…” Och sådär fortsätter det, utav bara farten och absolut inte menat som något skryt då människor runt omkring mig är genuint nyfikna och intresserade. Men så kommer jag på mig själv mitt i en mening vilket får mig att stanna upp och tänka: Herregud, vem är jag. Gör jag verkligen allt det där?! Ja. Det är just det jag gör och jag får inte glömma bort att se helheten, speciellt när besvikelsen över tävlingsprestationen sköljer över mig. Allt detta, alla tidiga morgnar, alla timmar på cykeln, alla svettiga timmar i grymmet – de är inte för en tävlings skull. De är för helheten. Känslan. Livet 2.0. Att tävla är bara en euforisk-krydda som tillkommer. Men det är lätt att glömma det när man ångar på, det är det.

VECKANS HELL YEAH:
Jag blir bara mer och mer kär i min Canyon och är så glad att den har kopplat ihop mig och Sofie Lantto som ska cykla ihop nästa vecka.

VECKANS HELGTRÄNING:
Lördag: Vila alt lätt promenad.
Söndag: Tävling 140 km.

VECKANS EXTRA:
Tävling i Polen i helgen. Som vanligt tror jag att allt kommer gå åt helvete.

Breakfast in bed.

Klänning från Soaked In Luxury och sandaler från Tommy Hilfiger. 

Hej hej hallå. Sitter här och pausar i mitt djupdyk i Excel med en riktigt sorglig lunch i form av en Propud och mellisruta. Dock är mellisrutorna från Smiley jäkligt goda, men ändå, det är inte direkt mat. Men så får det bli ibland, det positiva är att jag hinner med att skriva detta inlägget istället för att gå ut och käka lunch samt dessutom riva av lite telefonsamtal med lite leverantörer. Fick en fråga igår om hur jag hinner blogga när jobbar vilket fick mig att le lite. Om det ändå vore så väl va? Det stavas: Tidsinställning! Många av mina inlägg skrivs på kvällarna, till och från jobbet eller på helgerna. Sen ligger de redo i ett utkast och tidsinställs så de exempelvis kommer upp mitt på dagen eller direkt på morgonen. Det är få inlägg jag hinner skriva direkt just nu då det är så hektiskt. Förutom detta då, men där tar jag min lunch åt att skriva ihop allt som jag började med på tunnelbanan från frukosten. Nu blev detta en längre utläggning än jag hade tänkte, men jag tror det är viktigt att visa att man inte är någon supermänniska. Alla ”blogghacks” som tidsinställning, pendeltid och dötid i väntrum etc är väldigt välkomna då de underlättar så oerhört mycket. Den enda nackdelen är att jag märker hur mycket bättre mina texter blir när jag i lugn och ro kan sitta och skriva. Samma gäller med kreativiteten. Jag och en tjejkompis skämtade om att vi skulle åka till något inspirerande location en helg och bara skriva. Kanske följer upp henne på det.


Hur som helst, morgonen började med att jag promenerade bort i den tidiga och varma (halleluja) morgonsolen till Livrustkammaren där Hemtex hade bjudit in tillsammans med Presskontakterna till en mysig snabbfrukost. Jag fastnade för deras linnelakan som kommer ut i butik snart (fick dock tips om att vissa färger finns nedsatta här) och den lavandelfärgade puffen. Jag trodde först den kom från Jotex eller The Sofa Company men icke, den kommer tydligen ut i butik i höst.  Men min främsta favorit var helt klart påslakansetet med geparder på. Hur mycket Joanna är det inte över det setet? Så mycket Marbella-tant att jag nästan kände mig underklädd när jag satt på det.

Måste fortsätta här nu, har siktet inställt på att få klart allt på min veckolista idag då jag tänkte sitta kvar tills kvällens middag. Vi hörs, hej!

Just buy the freaking bag! Eller?

Jag får en del frågor om vad jag anser om att lägga pengar på väskor, 99 procent av frågorna är ställda i ren nyfikenhet men då och då smyger det in en liten pik. Oftast kopplat till att folk som lägger stora summor på någonting specifikt är dumma i huvudet. Jag tänker såhär:

Är mina räkningar betalda? Ja.
Har jag lagt undan det jag ska för månaden på sparkonton? Ja.
Är mina aktier stabila? Mja, men de kan bli. (Damn you Oscar Properties)
Har jag pengar så jag klarar mig vid eventuell oväntad utgift? Ja.

Dåså. Buy the freaking bag. Eller skor. Eller resa. Eller sjurätters middag på Franzten. Eller Cykel. Eller vadfasiken man nu vill ha.

Min första märkesväska jag köpte var en Rebecca Minkoff, den sålde jag dock bara någon månad efter inköp för att jag hade hittat ett par skor jag hellre ville ha. Jag förlorade 300 kr på den dealen men det var det värt och känslan av att köpa något riktigt dyrt utan att få äta nudlar i ett halvår var oerhört tillfredsställande. Nästan lika tillfredsställande som när jag var 18 år och köpt mina första True Religion jeans för mina drickspengar som egentligen skulle gå till hyran. Låt oss säga som såhär, jag hade ingen checklista på den tiden utan pengar var som vodka på den tiden – förbrukningsvara.

Men sådana perioder behövs också, annars hade man inte suttit där man är idag. Visst, man kan fortfarande bli bättre på att spara men jag vill inte heller spara allt på en hög och inte leva livet här och nu. Sen om det innebär att leva för stunden när man köper en väska, resa eller äta en alldeles för dyr men desto godare middag ute – ja det beror helt på. Det viktigaste för mig är dock att jag har minst en investering vilket är en bostadsrätt och att mina lån varje månad krymper.

När vi ändå pratar väskor så tänkte jag visa mina tre absoluta favoriter som jag aldrig kommer göra mig av med. Den första är min lilla korallfärgade Gucci Soho Mini som jag spontanköpte för 1,5 år sedan på Köpenhamns flygplats. Klockan var 08:30 på morgonen, det var julafton och vi stod inne på Gucci för att köpa skärp. Då säger expediten att de har 30 procent på utvalda väskor och tar fram denna godbiten.  Jag testar den och kalkylerar snabbt i huvudet vad slutsumman skulle bli minus tax och procenten. Det landar på 3.500 kr och jag hör sedan hur jag säger att jag tar den. Motivering? Det var julafton och jag skulle aldrig hitta den för ett sådant bra pris igen. Dessutom så var det love att first sight vilket nu 2 år senare har visat sig stämma då jag har använt den väskan nästintill dagligen.

En annan kärlek i mitt liv är denna svarta väskan från Chloé. Det är en Fayé i medium modell och här var köpet inte lika spontant som med min Gucciväska. Jag la undan 1.500 kr varje månad i 6 månader och testade den säkert 50 gånger i olika butiker. Sen en dag, jag tror det var en torsdag för ca 2 år sedan, hoppade jag av på Östermalmstorg efter jobbet och gick med bestämda steg till Nathalie Schuterman där jag stod på en väntlista på väskan. De plockade fram väskan, jag testade den flera gånger i olika vinklar och gav dem sedan mitt kort. Det jag däremot minns var hur jag kvävde en fniss när jag tryckte OK på summan som jag visste skulle få min mamma att fråga om jag var riktigt frisk. Men än idag är jag hur nöjd som helst med mitt köp.
Sist men absolut inte minst så har vi tillskottet i familjen. Nämligen min efterlängtade Louis Vuitton Keepall 60 som jag visste skulle bli min när jag fyllde trettio. Nu hann jag dock inte köpa den själv (planen var att efter en vinlunch med extra allt på min födelsedag traska över till butiken och köpa den) utan Calle hann före och köpte den åt mig i födelsedagspresent. Det är en perfekt weekendbag som rymmer allt och jag är riktigt glad att jag bestämde mig för den mörka mer maskulina färgen än den traditionella ljusa. Denna passar mig perfekt och jag är så oerhört glad över den.

Nu är siktet inställt på antingen större väska med axelrem där datorn får plats. Jag använder min svarta Celine Cabas flitigt men den kan man tyvärr inte hänga på axeln. Har spanat lite på Loewe, Celine, Gucci eller Acne. Får se, har inte direkt bråttom och ju längre tid jag tar på mig att bestämma mig desto mer hinner jag spara. Har dock redan börjat lägga undan till en 35 års present till mig själv. Den börjar på C och slutar på EL.

För att summera, det finns så ofantligt mycket man kan lägga pengar på, eller inte lägga pengar på. Vill du och har du råd så varför inte, andrahandsvärdet är bra och man kan alltid sälja vidare om man tröttnar på den. Samma sak gäller för cyklar, men det är en annan historia. Hej!

Q & A – Energiintag under lopp.

”Hej hej! Skulle bli jätteglad om du vill berätta om ditt energiintag under Ironman 70.3?! Allt du stoppar i dig, vad du dricker. Hur ofta osv..?”

Hej! Visst kan jag det. Har skrivit lite om det i min raceplan inför när IM Marbella 70.3 som du hittar här. Men kan utveckla det lite mer. Jag börjar tänka på vad jag får i mig redan 3-4 dagar innan ett lopp. Viktigt att betona att jag inte laddar något speciellt för lopp under 2 timmar. Då äter jag på som vanligt, kanske att jag äter en banan extra i gröten på morgonen. Men då jag länge körde periodisk fasta och till och med har kört en del mil-lopp på fastande mage så är jag rätt härdad och kroppen fördelar energiresurserna rätt bra och tycker det är ganska bortkastat att ladda för kosta distanser. Nu utgår jag helt från mig själv, men jag tror vi människor har en tendens att överladda med energi när vi egentligen inte behöver det. Men som sagt, det är upp till var och en. Det är en mental grej för många med.

Men för att återgå till uppladdning inför en 70.3 distans. Jag börjar som sagt 4-5 dagar innan loppet med att öka vattenintaget, adderar rödbetsjuice pga nitratet och är det varmt ute dricker jag Resorb när jag vaknar, saltar maten lite extra och drar ner på kaffet. Då jag kan dricka kaffe precis innan läggdags utan att påverkas av koffeinet är detta ett knep för mig att ”lura” kroppen att få en kick av koffeinet som jag drar i mig under tävling i form av gels och sportdryck. Sen tror jag att denna lilla ritual har skonat min mage också. För även om ens mage inte är sig lik under och dagarna efter tävling så mår den betydligt bättre än om jag hade öst på med kaffe också.

Jag ökar kolhydraterna med 75% dagarna innan loppet och äter i princip som jag alltid brukar men tar exempelvis en extra portion av allt. Speciellt av potatis, pasta eller ris. För enkelhetens skull, låt oss säga att jag dubblar det jag äter..eller tredubblar om det är en riktigt god pasta 😉

Kvällen innan lopp så äter jag ”den sista måltiden” som jag så dramatiskt kallar det. Det är betydligt roligare än hur det låter dock och innebär att jag äter exakt det jag är sugen på. Oftast är det pizza (min favoritmat) eller grillad fisk med extra allt. Lägg sedan på en grandios godispåse och glass på det. Försöker dricka extra med vatten och lägger mig tidigt så jag har minst 8 timmars sömn i kroppen när jag vaknar då man nästan alltid stiger upp innan sex på morgonen på tävlingsdagen. Jag äter frukost ca 3 timmar innan start vilket alltid består av 2 dl havregrynsgröt, 1 banan, jordnötssmör och granola. Ibland toppar jag med havremjölk för det ska gå ner lättare. Till det försöker jag äta två mackor med ost. 20 minuter innan start drar jag i mig sportdryck och en halv bar/gel och därefter försöker jag dricka en sportdryck/vatten i timmen samt 1 gel var 50 minut på cykeln. Jag fokuserar allt mitt energiintag till cykelmomentet då det är där jag behöver det som mest. När det kommer till löpningen så brukar jag ha lite några bitar choklad som ”beröm för jag klarade cyklingen” i transition området vilket jag drar i mig när jag byter om till löpskor. Sen springer jag på fram tills jag har ca 5 km kvar och då drar jag i mig en sista gel.

Saken är den att man aldrig kan ha ett spikat schema, i alla fall inte jag. Känner jag att jag är mer hungrig innan ett lopp så äter jag samma sak gäller energin under ett lopp. Det finns så mycket som spelar in. Dagsform, vätskebalansen etc. Lita på din magkänsla och framförallt kroppen, var ej att dra i dig energi och utvärdera efter loppet. Hade du dippar? Fanns det någonstans du kunde ökat energin? Eller rent av dragit ner? Gör det inte för komplicerat, keep it simple och lycka till!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Cassandra Lundgren
Home
Jannike Ebbing
Hälsa
Sassa Asli
Lifestyle
Marie Serneholt
Lifestyle
By Momo
Lifestyle
Sophia Anderberg
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Jenny Sunding
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Mathilda Weihager
Home
34 kvadrat
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Pamela Bellafesta