Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Mental kraschlandning.

Jag var beredd att kasta in handduken igår. Det under de sista längderna i bassängen jag bara kände ”vad är det för mening?”. Jag simmade av, klockade mina svaga 1600 m och beslutade mig att inte simma de resterande 400 m. Jag har en gräns på 1500 m som jag har satt för mig själv, det vill säga att hur dåligt det än går och hur mycket jag än vill skita i passet så måste jag åtminstone simma 1500 m. Sen får jag gå upp och göra vad jag vill. Som tex ha ångest, vilket jag hade igår. Jag var riktigt bitter eller rätta sagt, det pendlade mellan klump i halsen ångest och riktigt sur bitterhet, ni vet sådan som man vanligtvis skrattar åt för man är rätt underhållande. Sådan. I en boll som studsade fram och tillbaka i kroppen. Vilket är okej, jag låter den studsa.

Det är tävlingsnerver, jag vet det. Om exakt 2 veckor sitter jag på flyget ner till Marbella för att 4 dagar senare köra årets första lopp. Det vore konstigt om jag inte var nervös. Det är ett tidigt lopp på säsongen och alla timmar man har lagt ner under vintern ställs på sin spets. Är det tillräckligt? Min tävlingsskalle är en studie i en mental krasch. Det släpper alltid så fort startskottet går då jag går in i kanske mitt bästa läge någonsin. Men veckorna innan är hemska. Jag tvivlar på mig själv och beter mig nästintill schizofrent. Ena dagen känner jag mig som en vinnare, som att jag hade kunnat riva av den där tävlingen vilken sekund som helst. Ha! Come at me fnyser jag och springer med starka lår på bandet. Jag är lugn och förväntansfull. Två dagar senare går jag genom Vasastan och funderar på hur lägligt det vore om jag stukade foten på trappavsatsen framför mig och vips slippa tävla.

Ni ser ju, det är galet. Känslorna är utanpå och då jag redan är en person som är väldigt nära med mina känslor och försöker leva livets olika stadier fullt ut så är detta rätt påfrestande att gå runt och känna sig värdelös.

Jag minns när jag flög från Spanien till Polen förra året för att köra IRONMAN Gdynia 70.3 och hade panik på Münchens flygplats där jag mellanlandade. Jag hade lite folk på plats i Polen som jag skulle möta upp, men jag reste själv och bodde själv. Det var något nytt för mig. Inte att resa själv, nej det har jag gjort massor och älskar det. Men att befinna mig på en tävling utomlands på egen hand med min schizofrena tävlingsångest – det var helt nytt. Men så jag kände där och då på flygplatsen, så kände jag igår.

Jag avslutade dock kvällen med att få lite pepptalk från Simon som hade snappat upp hur jag mådde. Jag beskrev att jag känner en form av frustration mot mig själv, att det känns som att jag sviker mig själv när jag är så negativ och snackar ner mig själv. Samtidigt som jag inte kan rå för alla dessa känslor som virvlar runt och att jag någonstans förväntar mig att det SKA gå bra för att jag har lagt ner så jädra mycket tid på träningen. Och den känslan när man känner hur något borde vara, en förväntning, när den känslan krockar på tvivel och nervositet – då blir det lite av en kraschlandning.

En annan grej är ju att jag egentligen vet att det är nerverna som spökar och det känns så skrattretande attt jag varje dag peppar andra i just detta och att själv då bli hysterisk. Ja det får mig att börja skratta mitt bland all misär. Jag vill liksom ge mig själv en käftsmäll och väsa: vad sysslar du med?!

Simon skrev en sak som fick mig att både må bättre igår men framförallt ha något konkret att jobba med.

”Det finns två nivåer i det som du nu skriver, tänker jag. Och jag känner igen det dels i egna erfarenheter men även hos många jag coachat. Nivå ett är frustrationen som är relaterat till att vilja vara i bra form eller känna viss ”prestationsångest” när lopp närmar sig. Helt normalt, bästa lösningen är att fokka på det som du kan påverka – träningen! Nivå 2 handlar om att du nu identifierar dig med de negativa tankarna, att dom är du och du vill inte vara så. Negativ alltså, för då sviker du dig själv. Grejen är bara att tankarna inte går att styra och vi är inte våra tankar. Du sviker inte dig själv men den goda viljan att vara positiv i sinnet kan svika när vi t ex känner oss frustrerade, trött och/stressade.”

Jag ska sätta mig ner ikväll och skriva ner en egen agenda för genomförandet av loppet. Bena ner, och göra en plan. Jag brukar visualisera väldigt mycket men ska ta det ett steg längre och skriva ner allt i detalj som jag tar upp och läser när det stormar.

Kram på er.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
6kommentarer
  • Hej hoppas det går bra , känner igen mig i osäkerheten och tvivelaktigheten inför prestations baserade saker, och att när man börjar reflektera över just en sak kan det bli större ju mer man tänker på det, att skriva av sig kan även vara en bra ventilation, kanske hjälper kanske inte men att inte blogga under den här förberdelsen, kanske hjälper Att bara hålla det simpelt träna sova äta, sen när loppet är över oavsett hur det gick ta tillbaka livet igen som det var innan. Läste någonstans att det Kan bildas en förväntas ångest som gör att det blir svårare att hantera den situation som ställs. Men lättare sagt en gjort hoppas det går bra . Brukar lyssna på denna när jag känner som du . Lycka till 💪 https://youtu.be/UE7jS8bfScI

    Johannes 2018-04-14 02:08:38
    Svara
    • Svar på Johanness kommentar.

      Hej Johannes!

      Tack för din kommentar och att du delar med dig. För mig funkar det att kunna skriva av mig och dela med mig hur jag känner, även om jag förstår vad du menar och absolut – det kan vara en stress kring förväntningarna med. Ska kika på klippet! Kram på dig! 🙂

      joannaswica 2018-04-15 21:26:52
      Svara
  • Jag kan sååå känna igen mig i det där, men vet du vad (och ja, det vet jag att du vet), det går över! Det är helt normalt att att tvivlet kommer sista veckorna innan tävling. När en har kämpat målmedvetet så länge och både kroppen och knoppen är lite nedtränad. Men det släpper. Nu alldeles snart. Det kommer att gå upp och ner nu dagarna fram till loppet. Men sedan så pang. Då står du där. Och avsett hur det går på loppdagen så kommer du att vara stolt över vägen fram dit och alla pass du har gjort. För du vet att både de dåliga och de bra träningspassen har gjort nytta. Jag och många med mig hejar på dig och vi kommer att vara med dig hela vägen fram, igenom och efteråt <3

    Sara Borg 2018-04-13 08:04:49 http://saraborg.sherides.se
    Svara
    • Svar på Sara Borgs kommentar.

      Hej Sara! Ja, jag tror också det och sen när man väl kör så släpper det och dagarna efter så kommer man känna sig väldigt ”tom”. Så är det i alla fall för mig. TACK snälla för dina fina ord och att du peppar. KRAM

      joannaswica 2018-04-15 21:28:20
      Svara
  • Stor kram till DIG! För mig är genomförandet av det du ska göra prestation så det räcker och blir över – och jag vet inte, men det kanske är din hjärnas sätt att hantera den pressen som du kanske omedvetet lägger på dig själv, och då kanske det är bra att göra bort det nu och få känna sig helt fab när det väl är dags? Kände så när jag såg dina stories igår, och jag är övertygad om att du med din vilja och dina timmar i kroppen kommer att klara detta hur bra som helst. Som sagt, bara att genomföra detta är strongt – speciellt som du samtidigt fortfarande jobbar heltid och har eget företag. Det är ju inte som att du har Emma Igelströms förutsättningar direkt… Så, återigen – HEJA DIG!!!
    Kram Maria

    Maria 2018-04-12 11:44:26
    Svara
    • Svar på Marias kommentar.

      Tack så hemskt mycket för din kommentar Maria! Så jädra lätt att glömma av de där detaljerna att livet pågår runt omkring en och att man gör så gott man kan. Så tack snälla ♡

      joannaswica 2018-04-13 07:23:26
      Svara

senaste från Hälsa

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sara Che
Lifestyle
Emelie Walles
Lifestyle
Evelina Andersson
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Sassa Asli
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Jenny Sunding
Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Mode
Imane Asry
Home
34 kvadrat
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Fanny Ekstrand