Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Snaphots Tulum.

Lyckan över att vara i Tulum: hög.

Matcha Mama – Flamingo.

Vegan raw multi healthy bananaz sugarfree everything sugarfree frappuchino på The Real Coconut.

Glödhet. Döper om Calle till glödhet.

Omger mig sådana vyer varje dag.

Jag upprepar.

Chillax deluxe.

Transportmedel ner till stranden.

Stabilt afterbeach-gäng.

Ännu stabilare afterbeach-drink.

På väg ut på..

…jakt efter de perfekta churrosen.

Hittade en båt och både jag & Louise sa samtidigt: bild!

Ett mål vore inte ett mål utan lite sidospår.

Jag skrev på Instagram igår att jag hade känt en våg av stress och oro skölja över mig när jag insåg att jag skulle vara borta i 12 dagar. Anledningen till detta var att jag just nu ligger i den mest intensiva träningspersioden på länge då jag har en tävling om mindre än 2 månader och även om jag inte är en elitathlet så tar jag min träning på allvar och vill verkligen nå mina personliga uppsatta mål. Jag jagar inga pallplatser eller är ute efter att bli någon svensk triathlet-ikon Jag är bara en vanlig tjej som gillar triathlon och att utmana mig själv genom att ha en coach och ett utformat träningsschema just för mig.

Denna oron som jag kände blåste dock snabbt förbi och efter lite mailkonversation med coach Simon som återkopplade med att han skulle ändra i mitt schema för denna veckan och frågade mig hur jag skulle vilja träna så han kunde anpassa det så utifrån mitt liv just här och nu. Det gjorde att jag kände jag mig lugnare. Det är helt okej att bli stressad för en sådan sak, sålänge man har en plan hur man hanterar det därefter. För aldrig att jag skulle låta den rädslan eller stressen påverka mig negativt. Finns inte på kartan att jag skulle sätta mig ner och sura eller bli helt hysterisk över att min träning nu skulle vara ”helt förstörd”. Som många skrev så kommer dessa mer lugna dagar göra mig gott. Vem vet, det kanske blir ännu bättre. Man vet aldrig, men man måste vara öppen för att det kan komma bumps on the road och att man ibland måste tänka om.

Min tanke här nere (och som jag även skrev till Simon) var att jag skulle fokusera på simningen. Det har dock visat sig vara lite svårare än jag först trodde. Det är uteslutet att simma i havet då strömmarna och vågorna är alldeles för starka och vår lilla pool vi har vid huset tillåter max 6-7 armtag innan man måste vända. Däremot finns det ett litet gym som tillhör huset där jag kör cirkelpass före eller efter min löpning. Apropå löpningen så känns det sjukt bra att öka upp farten. Jag märker en STOR förändring i mitt löpsteg och syreupptagningsförmåga. I lördags sprang jag 8,5 km där jag växlade mellan 5.00 tempo och 5.10 temp0 varannan kilometer. Igår körde jag intervaller (kommer i ett eget inlägg) och imorse sprang jag tidigt innan solen hade ens gått upp och kände mig så oerhört stark. Låg på mellan 4-50 och 5.10 tempo med lätta steg, avslappnad armpendling och balanserad andning. Den känslan är oslagbar. Jag var så lycklig när jag kom tillbaka till huset och spenderade de sista kilometrarna att kvittra ”hola” till alla jag sprang förbi.

Så fokuset denna resan får helt enkelt bli styrka och kortare löppass på tröskel samt intensiva intervaller. Att ge mig ut och springa 20-24 km som jag gör varje vecka här nere skulle gå, men i ärlighetens namn – vill jag det? Nej inte direkt. Dels för att jag inte vill vara iväg sålänge då jag på semester och dels för att jag inte är redo att springa dessa distanser i denna värmen riktigt ännu. Cyklingen får..ja den får vänta tills jag kommer hem. Såvida inte våra cykelturer (10km) ner till stranden fram och tillbaka räknas? 😉

Och vet ni, även om träning betyder så jäkla mycket för mig och har en viktig bestående plats i mitt liv så får den aldrig bre ut sig på bekostnad av annat som också är viktigt för mig i mitt liv.

Stripes.

Har fått lite frågor gällande denna baddräkten och det förstår jag då den är pangsnygg. Gillar verkligen att den är ”vävd” eller vad man ska säga. Kanske ribbstickad? Äh. Jag vet inte. Men den är väldigt lyxig i materialet. Det är en födelsedagspresent från tjejerna på Mildh PR och kommer från Nümph. Fin va?

P.s vill alltid fylla år. ♡

Metromode + Joanna = true dat!

Första inlägget på Metromode hörrni! Det är ju lite bananas, speciellt med tanke på hur mina tankar kring denna flytten har gått. Det har varit en del turer fram och tillbaka. Ska jag? Ska jag inte? Jag började blogga igen i Maj förra året och redan i höstas fick jag erbjudande att flytta bloggen – då till en annan portal. Men det kändes inte bra. Sen har jag inte tänkt mer på det fören jag blev kontaktad av Metro vid årsskiftet. Och vet ni, i ärlighetens namn så är det inte jag att agera på trygghet – jag kör. Så här är jag nu och kastar mig ut med öppna armar och ett högt Ronja-vrål.

Men för att återgå till att bananas-biten. Jag brukar tänka på en händelse förra året när jag efter en mycket snorig och svettig cykelrunda ute på Ekerö cyklade in till stan, hoppade av min racer och tassade in (ni som vet hur cykelskor låter mot hårt stengolv kan föreställa er det nu) iförd i riktigt heta cykelkläder, snabba brillor och hjälm på ett kreddigt modeevent där klädseln till 80% bestod av svenska alt danska märken i mörka kulörer. Och så jag, i knalliga färger, lerstänk på vaderna och håret klistrat längs kinderna på grund av allt svett. Jag skulle in och hämta en grej från en person som befanns sig på eventet samt ville hälsa på en av arrangörerna som hade bjudit in mig. Det var in, hej hej hej och ut igen. Totalt 20 sek. Men jag tror det var de längsta 20 sekunderna i mitt liv. Chocken som uppstod får mig än idag att börja fnissa och den beskriver känslan av att hamna på Metromode rätt väl. Jag känner fortfarande efter år på instagram, events och samarbeten att jag står lite utanför, vill liksom inte räta mig i ledet och känner mig framförallt inte ”som de andra”. Som när man gick i högstadiet och blev bjuden på den coola tjejens fest och mest stod och observerade. Tillägger att den coola tjejen inte var jag. Däremot så la den coola tjejen till mig på Instagram för några månader sedan och skrev att jag var den coolaste på Instagram. Hade det varit IRL hade jag gjort klassikern när man vänder sig om och kollar om det är den bakom det gäller. Bara en lite parantes som jag var tvungen att poängtera, håhå. Varning för hybris. Eller bara ren och skär glädje över att man kan inspirera på sitt sätt. Välj själv.

Men här är jag nu alltså. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva min blogg. Det är livsstilsblogg men inte en renodlad sådan. Men jag nischar inte in mig på något specifikt då mitt liv innehåller mycket av allt. Fast nu när jag tänker efter så är det precis det min USP är, min alldeles egna nisch. Som min profiltext på instagram lyder: ”Didn´t replace my heels with nanos” och även är inspirationen till min fantastiska header som Vanessa von Zweigbergk (kolla hennes illustrationer här) har gjort. Så  ja, detta är min nisch – jag gör exakt vad som faller mig in och ryser av tanken att bli placerad i ett fack.

Men jag brukar även presentera mig så här när jag träffar nya människor:

”Hej hej! Jag heter Joanna och när jag inte jobbar med mitt ”riktiga” jobb med Nätverk/Inköp på SOS International så spenderar jag väldigt mycket tid att träna då jag tävlar i triathlon (IRONMAN) och även är IRONMAN Sverige Ambassadör och Reebok Nordics Ambassadör. Förutom det så bloggar/instagrammar och poddar jag samt är medgrundare till FRIENDCATION som jag driver med min partner in crime Louise. Vi har precis inlett ett samarbete med Resia vilket är så så så jädra häftigt!

Mitt i allt detta så reser jag den del (skriver detta på en strand i Mexico) och hinner även med att förtära väldigt mycket god mat och såklart vin då det ligger mig väldigt väldigt varmt om hjärtat.”

Jag tycker vi håller där. Så får ni helt enkelt avgöra om ni som är nya här inne vill fortsätta läsa min blogg efter den introduktionen. Och ni som följer med mig från min förra blogg – ni vet hur tugget är här inne, det kommer fortsätta vara lika ofiltrerat, ärligt och inte alltid så tillrättalagt. Då kör vi, hej!

Update.

Hej godingar! Först och främst: skrev under på ett nytt bloggavtal precis. Mjohorå! Nu får det bära eller brista, min inre tempogudinna njuter av de tvära kasten och känslan av blunda, satsa, nu kör vi – feelingen.

Det leder till att jag kommer göra en sak jag aldrig har gjort sedan jag började min resa på sociala medier. Jag kommer ”pausa” en av mina kanaler ett tag då jag helt enkelt inte känner att det finns någon mening med att pumpa ut inlägg i ren stress när om några dagar kommer byta plattform och bloggen kommer ligga nere/strula lite under dessa dagar.  Det är oundvikligt vid en flytt. Då är det bättre att jag pausar i knappt en vecka, samlar inspiration och helt enkelt laddar om för en hejdundrande start nästa vecka. Jag vet inte, kanske är det fel av mig – men jag är en person som vill ”resetta” och gillar nystarter. Så kanske är det därför jag inte heller vill posta de inlägg som ni har önskat riktigt ännu. De ligger tidsinställda men jag vill hellre att de kommer ut sen på den nya plattformen. Mycket roligare att ha lite fler inlägg som går ut i början tänker jag.

Jag uppdaterar som vanligt på Instagram och såklart mina stories – där slipper ni inte mig.

Vi ses och hörs snart igen! 🙂

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Joanna Swica
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Evelina Andersson
Lifestyle
Susanne Barnekow
Home
34 kvadrat
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Hanna Elfast
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Mode
Emma Fridsell
Mode
Emma Danielsson
Mode
Imane Asry
Lifestyle
Mitra Javadi
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Sara Che