Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Hur pass viktig är kosten egentligen?

Det här med kosten alltså, oj vilken åsiktsmaskin ämnet är. Jag brukar säga att det finns inget som drar så mycket kommentarer, åsikter och rabalder som: barnvaccinationer, feminism och kost (bubblare: ponnymorsor). Därför var jag inte förvånad när jag hörde en viss ifrågasättande ton av vissa personer när jag berättade att jag skulle göra en kostanalys på Shape of Mind med Louise Forsberg som jobbar som beteendevetare och kostrådgivare med fokus på människors kostvanor och näringsfysiologi.

Jag började med att skriva ner allt jag äter och även min träning under fyra dagar. Jag skulle dokumentera varenda måltid, tidpunkt, innehåll och var måltiden intogs samt vilken mättnadskänsla måltiden gav mig. Detta för att få en bättre förståelse kring mitt beteende gällande mat och helt enkelt när jag fick i nig näringen och vad den var.  Jag valde att göra detta lördag till onsdag för att få en jämnare bild över hur min kost ser ut då jag äter relativt fritt men göttar till det ännu mer under helgerna. Men då jag tränar en del långpass även under helgerna så ville jag ha med dessa dagarna i beräkningen med.

Anledningen till varför jag valde att göra en kostanalys var för att jag:

  1. Aldrig hade gjort en innan.
  2. Det ingick i mitt coaching-paket.
  3. Jag är väldigt intresserad av kost även om jag har ett väldigt obrytt förhållande till mat. Ska förklara det lite närmre längre ner.
  4. Kunde det ge mig mer kött på benen och fler verktyg att optimera min träning?

Jag äter ju som sagt inte alltid frukost då jag helt enkelt tycker det är lättare och skönare med periodisk fasta. Men jag har märkt att nu när jag tränar så långa pass och att mina dagar helt enkelt är jäkligt fullbokade just nu så får jag inte i mig tillräckligt i mina ”ätfönster” vilket märktes i min analys. Jag fattades en del näringsämnen och även om min fördelning av måltider var bra så finns det plats för förbättring. Som jag skrev ovan så har jag en rätt okomplicerat relation till mat. Mat är asgött och jag äter allt. (Förutom kött just nu.) Jag kan stoppa i mig i stort sätt vad som helst men kan även gå en hel dag utan att äta om jag inte är hungrig. Sen kan jag helt plötsligt komma på att jag inte har käkat och tar då något på vägen. Speciellt om jag har träning, för då blir jag stressad över att jag MÅSTE äta då jag vet hur jädra viktigt det är med näring och mat när man tränar så mycket som jag gör. Och då jag är en livsnjutare av rang så kan det lätt bli att jag drar en kanelbulle eller två innan träning istället för att få i mig ett näringsrikt mellanmål och sen kanske en kanelbulle om jag nu vill det.

Jag vill ju optimera min träning, inte bryta ner den.

Så vad blev resultatet?

Jag ligger lågt på järn, vitamin c och kolhydrater. De två första var jag förberedd på då jag tidigare har fått resultat där jag har saknat järn när jag har gjort tester i form av blodprov för att kolla mina värden. Men att jag låg för lågt på kolhydrater var en överraskning, för jag äter mycket kolhydrater. Men av att döma av resultaten så kan jag fylla på med mer vilket är till en viss del logiskt då resultaten kring min mättnadskänsla gällande mina måltider aldrig var höga, utan jag var medelmätt och slarvade jag sedan med mellanmålet betydde det oftast att jag panikåt något i farten eller åt en onödigt stor middag.

Mitt protein kan höjas något vilket jag enkelt kommer lösa genom att addera mer ägg, bönor, quinoa, tofu vilket jag redan äter idag men uppenbarligen för lite av. Detta kan ha lite att göra med att jag slutade med kött i augusti. Vad som däremot är kul att se är att allt mitt fruktätande och grönsaksätande verkligen har gett bra resultat.

Det enda jag ska försöka dra ner på är fettet. Och då pratar vi inte omättade fetter utan det som just nu är lite av boven i min osynkade kost. Det mättade fettet. Missförstå mig rätt nu, jag kommer inte sluta äta snask, det kommer aldrig hända – jag älskar min livsstil och det är min motpol till all träning jag lägger ner. Jag VILL äta godis, chips, glass och dricka goda viner. Jag vill dra en pizza om jag har lust på det. Jag vill äta mina syltkakor och jag vill äta min lysemelk när jag känner för det. Men kanske inte i den utsträckningen jag gör nu. Kan jag minska lite på det och höja mina kolhydrater samt tänka på proteinet – ja då är jag hemma.

Jag fick en hemläxa tills nästa möte om några veckor och det är att försöka äta frukost och mellanmål minst 4 dagar i veckan. Men även att tänka på att addera på lite mer kolhydrater och tänka på fördelningen av mina måltider då jag nu ligger för lågt på lunchen och för högt på middagarna, men då är inte mina lata smoothiebowls middagar inräknade som jag definitivt måste utöka med mer protein och kolhydrater.

Jag har inga problem med att äta, det handlar inte alls om det – men som jag sa till Louise när vi gick igenom min analys och alla mina resultat så är jag nog lite för nonchalant ibland och även om jag får i mig mina kalorier så är det inte samma sak som den näringen jag behöver. Och det förstår jag helt och hållet, för det sista jag vill är att senor och muskelfibrer ska börja smälla på grund att jag slarvar lite väl mycket med näringen. Eller att allt mitt slit på löpbandet/cykeln inte ska ge den styrkan som jag faktiskt tränar att få, det vore fan en mardröm att ha spenderat alla de timmarna på trainern förgäves för att man inte pallade äta mellis eller åt 4 kakor istället. Därav svaret på min fråga: Ja kosten är jäkligt viktig. Den utgör en så stor del i vår träning och jag personligen märker direkt hur kvalitén är på mina pass utifrån hur jag har ätit.

Men sen så ser jag inte någon direkt fara med hur jag äter, jag menar, jag har ju trots allt presterat och blivit bättre för varje år och min kropp är stark. Men jag undrar om den inte hade blivit mer hållbar, stark och framförallt gett mer gensvar på träningen om jag inte nu med hjälp av denna analys gav den ännu mer av vad den behöver. Det kan ju inte skada tänker jag.

Och om jag ska vara helt ärlig – vem tackar nej till lite extra kolhydrater?

Malmö t/r & 110 minuters cykel.

Godmorgon godingar! Sitter på tunnelbanan på väg till jobbet och tänkte göra en snabb uppdatering. Har precis simmat ett snabbt pass och om jag säger såhär: idag var det en aktiv dag för alla regelpoliser och störiga män i speedos på badet. Uj uj uj vad härligt och innan klockan ens har slagit halv sex. Drömmarnas dröm!

Har fått feedback att det är många av er som gillar mina mer ”vardagliga” inlägg som varvas med de tyngre ämnena så då tänkte jag – ska bli!

Igår befann jag mig i Malmö på en av mina leverantörers regionsmöte och hade presentation och möten. Hann även med att träffa Emma som är bokningsansvarig på Malmö Live Hotel som vi ska ha Staycation på nästa vecka med hela 35 härliga tjejer från Friendcation-gruppen. Så oerhört taggad inför denna helgen, sitter och studsar på sätet i skrivande stund. Allt börjar falla på plats och min inre projektledare njuter av att det bara återstår 2 punkter innan vi är all set att kicka igång vår andra men definitivt inte sista Staycationhelg med tjejerna. Ni som är med i gruppen kan jag redan här ge en heads up att vi i veckan kommer släppa höstens stora grej som ni inte får missa. Men det gäller att ni har koll i gruppen, för det är där det händer.

Det blev som sagt en snabbvisit till Malmö där solen sken och bjöd på vårväder vilket fick mitt skånska hjärta att klappa extra fort. På vägen hem när jag satt och bläddrade i INRIKES så såg jag att Norwegian kommer börja flyga direkt på Bilbao. DET är bra grejer. För Bilbao står med på min lista och detta underlättar ju en hel del i planeringen framöver.

Var hemma igen vid fem tiden och några minuter senare satt jag på trainern för 110 minuters lågintensiv cykling. Satte igång Sameblod och började trampa. Det märktes att min mentaka inställning gav utslag på trampet då jag vanligtvis brukar cykla just dessa passen med Emma men då hon inte kunde på grund av en operation (krya på dig snäckan!) så var det bara för mig att bita ihop och börja trampa.

Vid halv nio låg jag mätt, nyduschad och jäkligt redo för att släcka lampan. Är inte helt hundra i humöret än, men det är definitivt bättre än i måndags.

Ha en fin dag, hej!

”…jag lämnar rosa cupcakes och enhörningar som sprutar konfetti ur röven åt andra, just nu finns det inte tillräckligt med filter i livet för att frambringa något glitter. ”

Jag hade en riktigt rövdag igår. In matter of fact så fortsatte den faktiskt idag och här sitter jag nu på Arlanda och förbereder mig inför mitt möte i Malmö med en bitter eftersmak i munnen. Och då snackar jag inte om kaffet jag dricker. Om igår var en deppig dag så skulle idag mer beskrivas som grumpy cat med rabiata inslag. Jag sitter här längst inne i Loungen på terminal 4 och gömmer mig bakom min datorskärm, kisande och muttrande mot varenda en som går förbi och stöter till min datorväska som står bredvid mig på golvet.

Allt som kunde gå fel gick fel igår.  Jag vaknade upp med en tryckande känsla i kroppen. Det var som om hela mitt väsen befann sig på en tunn skör kant och när som helst kunde tippa över. På tunnelbanan gick precis VARENDA människa in i mig vilket nästan fick mig att börja gråta och jag tittade länge efter människorna med en känsla uppgiven känsla i kroppen. När jag sedan sätter mig på tunnelbanan så inser jag att fel skor är nerpackade till träningen, mina kostymbyxor är skitiga och att jag har tagit fel tunnelbana. Sätter mig på en ny och blir synad upp och ner av en riktig surgubbe för jag sitter och scrollar i mobilen. Jag kan riktigt höra vad han tänker med sin gnälliga präktiga röst som långsamt predikar om hur det var bättre för innan mobilerna med sin farliga strålning som får svampar att växa ur hjärnan och förstör samhället.

Resten av dagen så spiller jag, tiden går för fort vilket resulterar i att jag känner mig mer stressad men ändå mitt i misären får jag en del gjort. Det är nog det enda ljuset denna dagen. Att jag blir mer fokuserad och produktiv när jag tycker världen är en mörk plats att leva i. Ser liksom allt som en boxningsmatch som jag betar av, rond för rond. För livet suger ändå, inget kan bli värre. Krångligt mail? Check! Finns inget krångligare än denna dagen. Excel? Check! Är ju redan på botten. Tråkig uppdatering i systemet som behövs göras? Check! Allt är roligare än min egna existens. Ta ett samtal där man måste tillrättavisa någon fast man inte riktigt vill. Check! Empatin är större då jag vet hur det känns.

Framåt eftermiddagen när jag var klar på jobbet steg jag ut och möttes av regn, blåst och såklart – inget paraply. Att det sen var mörkt också var ju ännu en grej som adderades till min box of joy. Efter mitt möte inne i stan åker jag mot gymmet och tar ett mindre roligt samtal på vägen dit, detta resulterar i att jag är helt gängorna när jag ställer mig på bandet. Lägg sedan till kvinnan som släpper in mig på Sportpalatset med en mycket motvilja som hon dessutom surt poängterar för mig då mitt SATS-kort har gått ut med bara 3 dagar och mitt friskvårdsbidrag (som är på väg via mitt jobb) inte ännu har inkommit. Jag förklarar med darrande läpp för henne att det är på väg och det inte är några konstigheter varpå hon tittar på mig som om jag försökte göra något kriminellt intrång på hennes träningscenter. Lämnar henne och orkar inte ens bemöda mig att fråga henne om hennes servicekänsla försvann på posten och hur hon tänker när hon behandlar betalande kunder (som dessutom är på centret flera gånger i veckan) sedan 6 år tillbaka som aldrig någonsin har släpat efter med en betalning som bedragare.

Kommer på bandet och börjar motvilligt springa.

Avbryts av en instruktör vars humör är mörkare än snöhögen här utanför fönstret på Arlanda som ber mig stiga av bandet då det är indoor running class.

Bryter mitt pass och kommer på mig själv att stå och stirra ut i luften i några sekunder redo att börja gråta.

Biter mig i läppen och går upp på ovanvåningen där jag hittar en crosstrainer som jag kör några minuter på tills ett löpband blir ledigt. Springer mitt 30 minuters distanspass och därefter mina 8 backintervaller som jag utökar till 11 då min kropp skriker. Den på riktigt skriker och jag bara springer. Svetten sprutar, min andning raspar i min hals och det flimrar för ögonen. Men min kropp skriker. Och jag låter den skrika.

50 minuter senare och skriket har avtagit något.

Resten av kvällen spenderas i soffan, blir serverad en smootiebowl vilket jag tacksamt tar emot, äter 2 snickers, läser igenom min presentation för dagens möte i Malmö en sista gång och slocknar sedan.

Sover 5 oroliga timmar.

Vaknar upp idag, fortfarande med en tryckande känsla i kroppen men den darrande läppen har ersatts mot något vassare, något hårdare. Något som definitivt inte hade låtit Satspolisen få mig att känna mig som en lumpen bedragare igår. Något som hade grabbat tag i killen som gick rakt in i mig igår och inte ens bad om ursäkt när jag höll på att ramla.

Världen är fortfarande mörk och det är helt okej, det får vara mörkt, vi ska nog kunna enas – mörkret och jag. Jag lämnar rosa cupcakes och enhörningar som sprutar konfetti ur röven åt andra, just nu finns det inte tillräckligt med filter i livet för att frambringa något glitter. 

Min helg i bilder.

Då jag har bloggat en del från helgen så kommer här en mini-version av min helg i bilder. Kanske ska döpa om formaten till snapshots? Vi får se, här kommer en liten update iallafall.

Bad Louise ta en detaljbild. Den blev INTE som jag hade tänkt. Influencerlajfet va, the struggle is real.

Den tiden på året igen. Tiden då jag överkonsumerar denna smoothien. I fredags var det dags igen. Haffade denna på på väg upp till Gävle och sörplade upp den på 10 minuter vilket resulterade i att jag tänkte på semlor resten av dagen.

Ännu en bild från Gävle på dreamteam SwiciLou AB som vi skämtsamt kallar oss.

Tog en selfie för att kolla hur sminket satt och hur fan man såg ut på bild. JA det är annorlunda att se sig själv i spegeln och på bild.

Åt en magisk middag på Grands veranda.

Avslutade lördagskvällen med det bästa jag vet.

Njöt av en riktigt härlig lördagsfrukost innan vi tog tåget hem till Stockholm igen. Tidningen är bara där för syns skull.

Bytte om i raketfart när jag kom hem från tåget då det som vanligt (älskar denna helgrutinen) var dags för långpass med Friendcation-gruppen. Vi sprang Kungsholmen – Pampas Marina – Solna Strand – Sundbyberg- Bällsta – Bromma – Alvik – Tranebergsbron och slutligen Kungholmen runt vilket blev en förbannat bra tur på 18.7 km. Det bästa långpasset på länge faktiskt. Har nog aldrig känt mig så lätt och fräsch i benen.

Spenderade lördagskvällen i studion på söder..

…med dessa sköna bönör.

Åt en sen middag med Calle i Hornhuset ( Cebicheria Barranco ).

Vaknade vid åtta på söndagsmorgonen och tog mig ner till Sats Sportpalatset för ett helkroppspass med Mathilda.

Promenerade genom ett underbart Stockholm.

Landade slutligen på Strandvägen 1 för att fira Christina som fyllde 30 år. Åt en helt OK Eggs Royale men var om ska jag vara helt ärlig rätt besviken på stället denna gången. Tafflig service och rätt smaklös mat.

Det enda som var riktigt bra var dammsugaren jag beställde in till kaffet. Vilket servitören hade stora problem med att att förstå när jag beställde. Fick upprepa D A M M S U G A R E 2 gånger innan han noterade vad jag ville ha. Jag menar, SÅ svårt är inte skånska – definitivt inte det ordet. Östermalmssnobberi.

Vi hade väldigt roligt i alla fall – kanske därför servitören som var stel som en pinne inte direkt hoppade av glädje när han kom till vårt bord.

Tog båten över till Saltsjöqvarn.

Resten av kvällen spenderades i Råsunda med långpromenad runt sjöarna, thaigryta och soffhäng med denna sköna bönan.

Sen var helgen slut. Hej!

”Ett jädra liv med Swica & Claren – Maratontårar.”

Jag vet så många som ser likasinnade drivna och framgångsrika kvinnor som hot. Vi kvinnor är bra på så mycket, men lika mycket som vi lyfter andra så kan vi också vara riktigt osköna. Tyvärr. Ni som någon gång har varit med om det vet vad jag pratar om. Därför omger jag mig med kvinnor som inspirerar mig och som delar samma attityd mot andras lycka och framgång som mig. I veckas avsnitt med ”Ett jädra liv med Swica & Claren- Maratontårar” snackar vi löpning med en riktig inspiration, nämligen: Charlotte Karlsson. Läsarfrågor besvaras och vi dyker ner i varför man egentligen gråter i samband med löpning. Jag delar med mig av när jag var med på ett träningsevent som visade sig vara något heeelt annat och Jessica river av gamla löpminnen. Häng med på ett rasslande avsnitt där vi snabbt inser att det behövs fler av denna typ.

Avsnittet finns här. In och lyssna nu! Hej!

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sara Che
Lifestyle
Emelie Walles
Lifestyle
Evelina Andersson
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Sassa Asli
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Jenny Sunding
Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Mode
Imane Asry
Home
34 kvadrat
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Fanny Ekstrand