Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Tribu Woki

Om ni ska till Barcelona så rekommenderar jag verkligen att gå till Woki Organic Market som ligger precis vid Place Catalonia, Det är en lite deli/matmarknad som serverar fräsch ekologisk mat och har ett brett utbud av både veggo och vegan rätter. Man kan både köpa med hem eller sitta där och äta, vilket jag främst rekommenderar då det är riktigt mysigt. Jag blev även riktigt överraskad över menyn och vilken variation som fanns.

Vi åt lunch där innan vi besökte Replay-butiken igår och jag kan väl säga att stämningen var på det grövsta väldigt bra. 28 shoppingkåta damer (och Janne) som dessutom körde en lite längre lunchsittning där huvudrätten mer eller mindre bestod av cavasangria. Men vi åt också, det gjorde vi. Och vi åt gott. Till förrätt kom det in olika smårätter som hummus, bröd, spanska omeletter (tortilla), paprika-röror, grillade grönsaker och olika små sallader. Varmrätten bestod av wok då vi var så många. Jag drog högsta vinsten med min som var riktigt god. Det hela var upplagt som så att man valde en sorts nudlar och därefter 3 olika toppings samt en sås. Min kombination blev risnudlar med tofu, jordnötter och broccoli toppat med coconutsås och curry. 10 poäng!

Nästa gång jag är i Barcelona ska jag gå dit och äta frukost samt köra en brunch. Spanade in en vegansk pestopizza som såg riktigt god ut. Sedan hade de vegetariska burgare som mer eller mindre såg ut som en färgexplosion.

Nu ska jag fortsätta att jobba lite, har ca 2 timmars busstur framför mig till flygplatsen sen har jag någon timme där, så har gott om tid att fixa och dona lite. Så oerhört skönt, dessutom är det fredag och jag har en riktigt bra helg framför mig. Livet va, det är nu det sker. Nu nu nu. Ta vara på det. Puss.

Inkompetent yogi, projekt köttfritt och att vara tillfreds med att inte vara tillfreds.

Skrev om min yogi-upplevelse igår på Instagram och tänkte kopiera in texten här med då jag tycker den är väldigt passande för min känsla som jag har här borta.

”Jag är ingen Yogi. Och nej, inga kommentarer om att man aldrig ska blockera sina tankar på det viset. Jag är ingen yogi. Punkt. Och ska jag vara riktigt ärlig så har jag testat och försökt yogilifestyle fler gånger än många av er har sagt ”jag börjar på måndag.” Med samma resultat: ointresse. Med det sagt så betyder det inte att jag inte uppskattar de få sekunderna när det faktiskt klickar och att befinna mig på mattan när jag väl prioriterar det. Som nu. Idag. På en solig uteplats i Spanien. Med fåglar som kvittrar, vatten som porlar och varma brisar som smeker min pulserande kropp. Jag är ingen yogi. Och det är helt okej. Men vad jag däremot är, efter år av besvikelse att vara något jag inte kan leva upp till, det är att jag är harmonisk till att inte vara just det. Jag är ingen yogi, men det går lika bra ändå.”

Jag är tillfreds med att inte vara tillfreds med yogan. Tänk att något så enkelt som denna mening kan vara så laddat som det har varit för mig en tid tillbaka. Jag minns hur jag köpte klippkort på pilatescenter vid Odenplan och verkligen gick ”all -in” i den träningen. Jag yogade, gick på barre och körde pilates vecka efter vecka trots att jag hade en gnagande irritation inom mig som bara växte efter avslutat pass.

Min kropp var hungrig på mer rörelse, jag var inte stimulerad och jag hittade inte flowet. Jag försökte intala mig själv att detta är grymt för mig och att det är såhär man ska träna.

För alla andra gjorde ju det.

Därför är det så skönt att få landat i att yoga inte är min grej och vara okej med det. Jag var lite nervös när jag tackade ja till resan, för det första jag tänkte på var: Yoga every damn day? Kan jag som inte är en yogi åka på sånt här?

Men sedan tänkte jag på min nya inställning som liksom har öppnat upp på så sätt att jag:

  1. Inte känner mig stressad när jag väl yogar. Det blir som det blir och ser ut som att jag har spasmer med krokiga stela kroppsdelar.
  2. Jag pressar mig inte att göra övningar som jag inte känner mig bekväm med, då lägger jag mig istället i barnets position (som en liten boll) och vilar tills nästa övning.
  3. Jag ser humorn i mina fatala inkompetens. Och skrattar högt åt det.

Dessa tre punkter har för mig dessa dagar betytt att jag faktiskt har njutit några få, men ack så betydelsefulla, minuter när jag väl har ”nailat” en position. Och det för mig är ganska stort. Och jag inser att det inte är så hemskt ändå, när man står där som jag skrev ovan, på en solig uteplats i Spanien och mår väldigt väldigt bra. Vilket leder till svaret på min fråga att ja, jag som inte är en yogi kan definitivt åka på en sådan resa.

En annan insikt som först mer var en besvikelse över att jag hade misslyckats så grovt var min vegansatsning. Såhär är det, jag skulle vilja skriva till er att det går så bra med veganveckan och att det är lika lätt som mina köttfria veckor har varit. Men det vore att ljuga och ge sken av en perfektionism som inte är i linje med vem jag är. Det är skitsvårt och jag är inte tillräckligt motiverad. För att vara vegan är inget som tilltalar mig att vara resten av livet, därför finner jag det också väldigt svårt.  Så hur går det då? Köttet är ju plättlätt, det har jag inte rört och är heller inte sugen på.  Osten har jag inte rört och visst har det varit lite kämpigt, men det har gått. Jag har däremot fått rucka lite på fisksituationen då vi har 4 alternativa maträtter att välja mellan både för lunch och middag och vissa gånger har det helt enkelt inte funnits alternativ utan fisk. Så ja, någon gång har jag valt fiskrätt till varmrätt, jag menar det är inte meningen jag ska äta luft, jag tränar och är aktiv – vill ju inte avlida här nere. I vissa maträtter har det funnits mjölk och det har jag helt enkelt fått ta. Men det är väldigt lite och jag har tagit aktiva val som att skippa såser och topping. Jag har även valt sallader med frukt till förrätt eller hummus med grönsaksstavar. Gällande efterrätterna så väljer jag bort dem och tar endast färsk frukt. Vid frukosten äter jag enbart frukt eller granola/nötter med mandelmjölk. Dock tog jag en liten bit omelett igår då jag var sjukt hungrig efter löpningen. Och vet ni, det gör fan ingenting.

Så nej, 100% veganskt är det inte på denna resan och jag är okej med det. Igår var jag rätt besviken på mig själv, men nu har jag landat (i även detta) att så länge jag försöker och gör val utifrån min hälsa och ändå är medveten vad jag äter så är det bra. Det positiva denna veckan dock är att jag har fått i mig minimalt med socker. Igår åt jag en sked chokladmousse, men det är allt. Och det känns riktigt bra för en sockertorsk som mig. Men jag fortsätter kriga, veckan är inte slut än.

Summan av kardemumma är alltså att jag mår väldigt bra i kroppen av att vara köttfri, dragit ner på mejerierna ännu mer än innan, de är nästintill obefintliga och äta mer grönsaker, frukt och ”rent”. Det känns bra. Så nu är egentligen

I frågan om jag kommer fortsätta med projekt köttfritt som nu egentligen är avslutat så är svaret: Ja med en  80/20 fördelning.

Jag kommer inte äta kött, såvida jag inte befinner mig på en Michelinkrog och blir serverad ordentligt kött, då kan jag eventuellt tänka mig att äta det. Jag kommer även fortsätta med att hålla nere mejerierna så mycket det bara går och verkligen försöka att köra så cleant så möjligt. Vad kallar man det? Flexitarian? Stockholmsvegetarian? Äh, jag vet inte. Behöver man ens kalla det för något? Jag äter det jag mår bra av och det jag vill. Är jag bortbjuden och det serveras en magisk ostbricka, ja men då kommer jag ta en liten ostfan. Men finns valet mellan en fruktsallad med eller utan grekisk youghurt så kommer jag välja utan. Aktiva val för mitt välmående. Men inget fängelse. Jag älskar mat och dryck alldeles för mycket för det.

Det är lite som med yogan har jag kommit fram till. Iden och bilden av det är tilltalande, men i praktiken så är både veganism och yogilifestyle alladeles för tråkigt. Så jag plockar delar av det, kränker några hängivna människor på vägen och fortsätter forma min livsstil exakt som jag vill ha den. 

FreeMove, hummuskärlek och vin.

(Bilder tagna av Lisa Hööks.)

Ligger i sängen med datorn och plöjer lite mail, dricker grönt te och njuter av en tidig kväll. Känner nu av tröttheten från gårdagens lite väl sena kväll, tror jag gick och la mig runt halv ett. Jag, Emma, Hannah, Janne, Gunilla, Miranda, Anna samt några till satt uppe och tjattrade med ett par glas vin i kroppen. Som har känts idag, hehe. Jag är hopplös när det kommer till nya bekantskaper, stämning och vin. Blir extra kär i live sådana kvällar och får tvinga mig själv i säng då det är så otroligt roligt. Så ja, det var lite motvilligt jag vaknade och drog ut på promenad med Emma vid sju som direkt följdes av en timmes yoga och därefter frukost. Men. Som 99 gånger av fallen så är det så skönt när man väl kommer upp och efter frukosten var segheten som bortblåst.

Hade en workshop i mål-visualisering och spenderade sedan resten av eftermiddagen på rummet för att jobba (det var dock rätt bittert när solen sken och alla låg vid poolen, MEN är det nånting jag inte tummar på så är det att missköta ett ansvar man har och skjuta upp jobb. Det ska göras och ja, man gnäller lite för stunden, men i slutändan så vet man vad som är viktigt för en.)

Vid halv sex körde vi ett FreeMove pass som skulle kunna förklaras som att det sammanlänkar fysisk närvaro (såsom Yoga och annan kroppsmedveten träning) med själslig närvaro (inre utveckling genom dynamisk rörelsemeditation och fri form av dans.) Flummigt jag vet. Kort och gott – explosiva rörelser, dans, sparkar, boxningsslag, utfall, hopp och konstant rörelse i ca 45 minuter vilket resulterade i en grandios svettfest. Jag trodde inte jag skulle gilla passet alls, har ju som sagt rätt svårt för när det blir för ”freespirit yumboyambo”, men det var över mina förväntningar och överraskande kul, mycket tack vare Ida (Wispen) som är grymt duktig på att förmedla energi i sina pass.

Nu har jag precis ätit middag som bestod av grönsaktstavar med hummusdipp, hake-fisk med cashewsås och färsk frukt på mördegsplattor. Ni som följer mig på instagram har ju sett några av rätterna på min story, det är riktigt riktigt bra mat. Fräsch, ekologiskt, närodlat och lagat från grunden. Vi var typ 15 personer som alla bytte till hummus till kvällens förrätt efter att en person beställde in det till förrätt till lunchen idag. Det var som släppa loss ett gäng barn i en godisbutik – folk rev och slet i beställningspapperna för att byta till hummus. Sjukt roligt.

Imorgon drar vi in till Barcelona för att besöka Replaybutiken, dra en vinlunch och så ska jag leta efter en snygg highlighter samt kaaaaaaanske ta en sväng in om Zara. Men först, en timmes löpning innan frukost. DET kommer inte vara jobbigt att gå upp för, ligger redan och laddar inför den rundan.

Nu blev det här inlägget mycket längre än vad jag hade planerat. Tanken var att dela med mig av lite bilder och skriva om FreeMove, men istället fick ni, som vanligt, en hel jävla c-uppsats om min dag. Nåja, värre saker har ju hänt. Hej och hå, kram och så.

Träningsflow och att våga släppa tyglarna.

Det var en tjej som skrev till mig häromdagen och tyckte det var härligt att jag tränar så spretigt just nu. Det fick hennes egna träningspass, jag citerar hennes mail: ”..träningen blir osammanhängande och något onödig ibland då jag vissa kvällar bara går lite på bandet och gör några situps” att inte verka fullt så dåliga.

Först och främst Sara. Jag kallar dig för ”Sara” då du bad om att få vara anonym. Dina träningspass är inte dåliga. Du skriver att du mår bra när du är aktiv och att du ser framemot dina pass, men att du snabbt får lite prestationsångest när de ser alla andras ”lyckade superpass” på sociala medier.  Gör mig en tjänst, eller nej, gör dig själv en tjänst. En stor sådan. Släpp det. I min värld är alla pass som man faktiskt genomför bra pass. Visst hade jag kunnat ta i lite mer i morse eller inte fuskat på den sista roddintervallen igår. Men vad gör det i det stora hela? Jag tog mig dit, trots att jag inte var så superpepp på träning just då och genomförde passet, sen att jag gav 90% istället för 100% spelar ingen roll. Jag gav min kropp chansen till rörelse efter en hel dag framför datorn. Jag gav mig själv chansen att koppla bort alla tankar på vad jag måste göra, vad som måste hinnas med i vardagen och all planering som bara måste prickas av. Jag gav mig själv en timme att få svettas, fylla på endorfinnivåerna och må bra. Om det så var 90 eller 100 procent dedikation, ja det spelar faktiskt ingen roll i sammanhanget.

Min träning just nu är inte så superfokuserad, jag laddar om efter en intensiv vår/sommar och tränar det jag tycker är roligt. Jag bygger styrka, bland annat en stark bakdel inför nästa års tävlingar och lägger upp mina träningsveckor utifrån vad jag är sugen på just där och då. Dessutom befinner jag mig just nu på en träningsresa i spanien där jag yogar, springer och testar på nya träningsformer. Det är avslappnat både mentalt och fysiskt.

Jag har en liten mental påse med träningspass som jag vet är bra för mig och är med i min ”långsiktiga” plan. Dessa pass plockar jag upp från påsen och anpassar efter humör. Låt oss ta en dag förra veckan exempelvis. Jag hade ett pass som innehöll intervaller, gärna med cykel. Det passet körde jag på Acid där jag kombinerade högintensiva intervaller på cykel, rodd och SkiErg med styrkeövningar. Ett annat pass i min påse var överkoppsstyrka. Det passade jag på att köra en morgon när jag inte hade så mycket tid men samtidigt ville hänga lite med en Felicia på gymmet. Så jag slog två flugor i en smäll och körde 40 minuter axlar/rygg och fick träffa en kompis jag inte hade sett på länge.

Förra veckan körde jag 3 st benpass. Men de såg allaolika ut. Ett pass lekte jag mig igenom med Elina, ett annat körde jag själv  där jag i princip bara kommer lyfte tungt med en podd i lurarna och ett pass kombinerade jag med intervaller. Och det är just detta som jag behöver just nu. Ett avbrott i triathlon-träningen. Även om det egentligen inte är ett ”avbrott” så då all träning jag gör kommer löna sig nästa år. För så är det ju, all träning räknas. Men mentalt, så känns det spretigt, kravlöst och väldigt lättsamt.

Och det påverkar även mig ibland, speciellt när jag ser hur hela mitt flöde på instagram börjar plocka fram sina trainers och lägger upp cykelprogram. Hur folk spenderar timmar med tunga lyft på gymmet, inplanerade i minsta detalj och hur personer jag följer spenderar varje jävla morgon i simbassängen. Det är klart. Det är klart som fan jag blir påverkad av det.

Man blir stressad och känslan av att ”hamna på efterkälken” i sin träning uppstår.

Men. Jag skakar av mig det. Vänder andra kinden till. Tänker högt hur mysigt det är att inte vara i den där kalla bassängen riktigt..än. Jag är inne i ett bra flow och jag märker det främst på att jag mer och mer börjar snegla på cyklingen, kollar upp olika lopp, googlar trainers, läser artiklar om Vo2max och optimering av benstyrka inom cykling. Jag filar på min löpning och har en genuin längtan som sakta sakta börjar gro inom mig. En längtan efter att börja fokusera igen. Dock så  låter jag  den hållas och fortsätter ett tag till med att ta dagen som den kommer. För det är minst lika bra som ett stenfokuserat träningsupplägg.

Så försök koppla bort de där känslorna, och går det inte, avfölj då personer som just nu stressar dig. Det har jag gjort. För jag behöver inte den där inputen i mitt liv, den är onödig och jag vill bara följa människor som ger mig energi, inte tvärtom.

Och ibland är det fruktansvärt skönt att pausa målen man har och bara va.

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sara Che
Lifestyle
Emelie Walles
Lifestyle
Evelina Andersson
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Sassa Asli
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Jenny Sunding
Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Mode
Imane Asry
Home
34 kvadrat
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Fanny Ekstrand