Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Makeup heaven

Minns ni Felicia? Som gör mina bryn? Ja precis, tjejen som kan trolla. Jag frågade henne för ett tag sedan om hon var sugen på att sminka mig inför två fester jag skulle på samma dag. En dagsfest/födelsedag/förfest inför Summerburst och Calles pappas 70 års fest. Vilket hon var (tur för mig och mitt instagramflöde som numera har ett gäng förbannat snygga selfies på lager.)


Jag tycker det är så värt att bli sminkad av någon som verkligen kan sin grej. Sminket höll hela dagen, kvällen och ändra fram till runt 4 på morgonen när jag svettig av all dans rasade i säng.

Jag hade egentligt bara ett önskemål med sminket och det var en ordentligt sotade ögon. Och det fick jag plus en glow och flawlees bas som skrek Hollywood.

Smink är fantastiskt. Det är helt galet vad mycket man kan göra med färger, skuggor och det viktigaste av allt: perfekta bryn.

Jag kände mig så snygg och framförallt – jag var damn hot. Tack Felicia!

Självkänsla VS självförtroende.

Skrev lite om min dipp på Instagram imorse och hur känslan av att vara i sin absoluta toppform inte lirar helt jämt med vad man känner inför träningen och sin kommande prestation. Jag är väldigt ärlig på mina sociala medier och delar med mig av mina absoluta toppar men framförallt dalar. Jag är en känslomänniska som brister ut i skratt när något är förbaskat roligt, gråter när jag blir ledsen/arg, stormar och höjer rösten när något är åt helvete fel eller ignorerar när jag helt enkelt inte känner för det. Jag har ett humör som märks, en personlighet och psyke som hittills har fixat alla situationer i livet, samt ett driv som aldrig sinar vilket är min främsta tillgång i livet. Men tyvärr, i situationer som denna, även min akilleshäl. För jag känner så mycket att jag tillslut blir likgiltig. Jag domnar liksom av och så går det någon vecka där jag bara kör på utan att känna något gällande min träning. Sen smyger det på, en gnagande ångest, som exempelvis kan dyka upp i situationer där exempelvis mina tävlingar nämns. Jag ler självsäkert och skojar vilt om ”vilken galenpanna jag är” som ska köra en sådan distans samtidigt som det river i bröstet på mig då självkänslan lyser min sin frånvaro.

Och jag undrar hur fan det ska gå egentligen.

Det är där jag befinner mig just nu. Dessa veckorna har varit bra rent träningsmässigt med bland annat ett förbannat bra träningspass i morse där jag rev av ett brickpass med gott självförtroende innan jobbet. Det var ett av mina bästa pass och jag var knappt trött efteråt. Trots att jag körde 5×8 min hårda cykelintervaller på 90% och sedan klev direkt på löpbandet för att köra 4,5 km löp i 5:00 tempo. Trots detta kände jag absolut..ingenting. Jag brukar alltid känna en sjuk intensiv glöd efter sådana perfekta pass där allt flyter och jag känner mig som en jävla rockstar. Men idag. Ingenting. Jag insåg nedstämt istället att det var exakt 1 månad kvar till IRONMAN Jönköping och en vecka kvar till 45 km trail. Vilket fick mig att för en sekund önska att jag blev påkörd av en cyklist på väg till jobbet och stuka foten. Så jag bara skulle slippa allt och få dricka mitt vin i fred.

Ni hör ju själva hur sjukt det låter. Det där är INTE jag. Men det är min vanligtvis goda självkänsla som just nu befinner sig på någon slags semester som gör sig påmind. Eller icke påmind snarare.

Men jag får helt enkelt ge det ett par dagar. Låter liksom dippen få lite utrymme och nerverna få darra loss ifred. Att förneka och låtsas att allt är så bra har aldrig varit min grej och det brukar straffa sig i längden. Så min plan är att göra mina pass som planerat, fokusera på känslan vid målgång jag har kapslat in och bär med mig varje dag och visualisera hur de sista kilometerna kommer kännas, se ut och vad jag ska äta efteråt. Det tricket fungerar alltid.

Jag VET att jag kommer vara så jävla peppad, laddad och ha så oerhört roligt när jag står på startlinjen. Jag VET att jag kommer le när jag susar fram på min cykel i Jönköping. Jag VET att jag kommer gråta en skvätt av ren lycka när jag går i mål och euforin över vad min kropp och mitt psyke kan åstadkomma kommer få hjärtat att slå dubbelslag.

Jag VET allt detta. Men det är oundvikligt, i alla fall för mig, att inte känna det som jag känner just nu.

Och jag måste få tillåta mig själv att göra det.

Ljumma sommarkvällar och ännu en takterass.

Har precis kommit hem från en aw med två av mina favoriter, Mindy och Alexa. Ja, vi har smeknamn på varandra. Skulle kunna säga att det våra bitchiga alteregon. Lite som att Louise kan vara en Gun-britt ibland. Tycker det är svinhärligt att kunna vara barnslig och oseriös med sina vänner. Vi skrattar så oerhört mycket när vi väl umgås alla tre. Märk ”när vi väl” då Alexa har fått för sig att flytta till Gävle och studera. Där hamnade man lägst ner på prioritetslistan, längst ner efter baginbox vin och extrapris på leverpastej och snabbnudlar på ICA.

Anyways. Nicole bjöd in till AW på takterrassen på Berns så efter jobbet samlade jag ihop kidsen och så begav vi oss dit för lite sushi och häng. Ännu trevligare blev det när Bosse och Magnus kom förbi vilket snabbt resulterade i att sommarens Marbella planer började diskuteras. Vi är ett gäng som ska ner i Juli (börjar bli tradition) och jag är så taggad på lite semester innan jag drar iväg på tävlingar igen.  Kommer cykla som en raket efter ett par dagars rosehäng på Puro Beach.

Dagens outfit bestod av långklänning från Uniqlo, skinnjacka Zara, skor från Filippa K och väska Chloe.

Imorgon är det fredag vilket innebär cykel+löp innan jobbet. Tar min smoothie och river av ett avsnitt av Girls innan jag säger godnatt. Hej!

SOS goes Gatsby

Äntligen är det över. Har varit en del event med jobbet och vid sidan av i vår som har planerats att det var en stor lättnad när alla satt och åt igår och festen flöt på utan problem. Jag smet hem vid tio och kände bara, inga mer events på ett tag.

Det höll i 1 sekund.

För vad händer den 5.e juli tjejer? Frukosteventet är spikat! Så oerhört roligt! Lokal, mat och andra detaljer är nu satta och förberedelserna är i full gång. Vi är så taggade.


Men åter till kvällen. Jag tillsammans med mitt grymma team i festkommittén hade styrt upp Gatsbyfest på takterrassen på Odengatan 7A. Det var rejält svettigt under dagen då det i princip ÖSTE ner och blåste storm. Sista timmarna innan festen skulle dra igång var fyllda av kaos, plan b för ny lokal samt pyntfix. Men det löste sig, solen tittade fram och boule-banan användes flitigt.

Ikväll blir det en snabbis förbi Nicoles After Work på Berns med Mathilda och Alex. Det blir dock väldigt tidigt och ramlösa för mig. Det är så mycket fester och events just nu att mitt liv inte fungerar om det blir sent varje gång. Men hey, vad gör det – jag får bästa av två världar. Precis så som jag vill ha det.

Hej!

BROW SQUAD

Mina bryn har blivit lika viktiga för mig som en bra återfuktande dagcreme, eller syltkakor. Ja ni förstår graden i frågan. Högst relevant.

För ca 1,5 år sedan besökte jag Brow Bar på Sephora för att vaxa, forma och färga mina bryn. Sedan följde ett år av otaliga pennor, brynskuggor och former. I våras blev jag kontaktad av Felicia (hon är lätt den bästa makeup/bryn tjej jag har varit hos) som tyckte jag skulle komma och fixa brynen hos henne. Även hon fanns på Brow Bar och någon vecka senare satt jag i stolen och fick mina bryn framtrollade på nytt.

Nu går jag varje månad och de är de bäst spenderade 300 kr jag lägger på mig själv. Jag har en skönhetskassa som går till naglar, bryn, massage etc. Men detta är överlägset den bästa investeringen.

Sist jag var hos Felicia på Brow Bar fick jag med mig en del produkter från the holy Benefit som är lite av mother of all browmakeup och jag tänkte visa före och efter bilder hur mina bryn ser ut nu.

Helt osminkad, det enda som jag har på hyn är serum från Swiss Clinic. Här ser man hur brynen har formats och färgats.

Därefter fyller jag i konturerna och de ”stora” områdena av brynen med Ka-Brow.
Målar fjunen med Gimme Brow. Får brynen att ”poppa”. Och då jag gillar buskiga bryn så är denna helt perfekt för mig. Desto mer hår desto bättre. Sjukt, nog enda stället på kroppen man resonerar så om.

Sista touch med Goof Proof Brow Pencil. Den är väldigt lätt och ”tunn” att jobba med. Bra att ha i träningsväskan eller bara fylla på under dagen.

Och resultatet?


Jag vet, ursnyggt. Jag går helst helt osminkad, bara jag har ett par bryn och som jag skrev innan – bra underlagscreme/serum. Sen är jag game för allt.

Till och med badmössor, som är relativt känt för att sabba vilket utseende som helst.

Rock on, kram.

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!