Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Hur vore det om du bytte ”jag kan inte” till ”jag vill, men jag vet inte hur”.

Finns det någon mening som gör mig riktigt less och där jag verkligen får stålsätta mig från att inte rulla med ögonen är när människor gnälligt säger:

”Alltså det går bara inte, jag kan inte springa, jag är inte skapt för det!”

Okej. Låt oss bena ut 3 saker innan jag försätter med mitt inlägg.

– Alla människor kan springa. Sedan finns det vissa fysiologiska hinder som exempelvis förlamning (been there, done that), skador eller graviditet. Det köper jag fullt ut, men i grund och botten kan alla människor springa. Hur gjorde man för i tiden? När man jagade sin egna mat exempelvis?

– Det går, men det är väldigt tufft i början. Vad trodde du det skulle vara? Sluta tro att redan vid första löpturen kommer du få en supertid på milen och den där hääärliga runnershigh känslan. Det kommer inte hända. Det är inte alltid superkul och enkelt, acceptera det och jag lovar att det kommer vara lite lättare i början.

– Det är inte kroppen, det är psyket om är din största bromskloss.

Kan vi lämna hela mentala tramssnacket om att vi inte kan och istället fokusera på hur ska du ska komma vidare från ”jag vill, jag kan men vet inte hur”?

När jag började träna efter mina vilda säsongs-år utomlands ägde jag inte ens par träningsskor. Det hade jag inte gjort på 5 år. Jag skrattade åt folk som tränade, speciellt de där flinande löparna som studsade fram i spåret som små speedade gaseller. Men efter flytten hem och min satsning att gå ner de 15 kg som jag hade gått upp av sprit och gyros utomlands satte jag ett mål att inom ett år skulle jag ha klarat av milen. Ett år är rätt länge för milen, men för min något lata ambitionsnivå på den tiden  var det ett berg, ett stort berg av hängivelse och fokus. Nu jävlar skulle jag börja springa!

Utifrån mina erfarenheter, vad jag har lärt mig under året av egna studier, från kunniga coacher och andra människor i branschen så har jag följande tips för er som vill börja springa. Det är ett steg på vägen och jag rekommenderar er verkligen att anlita en löpcoach 1-2 gånger, det är värt pengarna och se det som en investering i er själva. Varför jag poängterar att detta är helt baserat på mina erfarenheter är helt enkelt för jag inte är utbildad PT och kan bara ge tips och råd som jag vet har funkat för mig, men behöver inte nödvändigtvis fungera för just dig.

Att tänka på i första skedet:

– Skor. Innan du ens tänker tanken på att börja springa så går du till Löplappet, Runners Store eller en annan specialiserad butik på just löpning med kunnig personal. Be dem ta fram olika alternativ för dig, prova ut på bandet, ställ frågor och ta tid på dig. Och framförallt – snåla inte. Det finns så mycket annat du kan snåla in på som exempelvis kläder där du kan hitta sjyssta löptights för 399kr istället för 1099 kr. Men skor, nej, det är inte riktigt läge att vara dumsnål och riskera skador.

– Kläder. Mitt motto har alltid varit ”känner jag mig snygg, är jag snabb”. Snygga kläder motiverar alltid till träning och som jag skrev ovan – det behöver inte kosta multum.

–  Övermod. Ett klassiskt nybörjarfel vid löpstart är att många går ut för hårt och springer för snabbt. Det sätts upp orealistiska mål som ”4 löpturer i veckan” eller ”fixa milen på bra tid inom 30 dagar”. Visst det går, men frågan är om du är redo för det? 9 fall av 10 så är man oftast inte det vilket resulterar i att man kommer av sig och slutar springa.

– Hållningen. Många gör misstaget att springa för långt och tappa hållningen vilket innebär att man säckar ihop. Detta leder till att 1. löpningen blir jobbig och tung. 2. Musklerna får inte tillräckligt med syre till sig. Sänk farten, korta distansen och satsa på att bli ”bra” på den biten innan du ökar.

– Välj sällskap med omsorg. Skulle inte rekommendera att haka med kompisen på hennes 15 km runda i 4.50 tempo det första du gör. Hitta ett löpsällskap som befinner sig på någorlunda samma nivå. Ett annat tips är att gå med i en löpgrupp.

Hur du ska lägga upp löpningen i början behöver inte vara svårare än att du helt enkelt blockerar en halvtimme i kalender exempelvis 2 gånger i veckan de första 2 veckorna, sen kan du utöka till 3 gånger i veckan. Men börja lugnt och håll dig till 30 minuter den första månaden. Bättre att du får in löpningen som en rutin och har en relativ skön känsla efteråt istället för att hänga över en parkbänk och flåsa i sönder lungorna.

De första veckorna så börjar du med att värma upp, gå 5-10 minuter i rask takt för att förbereda kroppen och få igång den. Kör sedan 1 minut löpning och 1 minut rask promenad. Håll igång i ca 10 minuter. Avsluta med att i varje pass springa 2 minuter sammanhängande. Är du relativ ”van” löpare som bara behöver en liten skjuts att komma igång igen kan du köra 5 minuters löpning med 1-2 minuters jogg/rask gång vila emellan. Avsluta med att öka på sista biten med en minut varje gång. Kom ihåg att springa långsamt – ha inte för bråttom och låt kroppen vänja sig. Under dessa veckor ska fokus inte ligga på att bli snabb utan att helt enkelt minska promenaderna och utöka löpningen. Ha som målsättning att ha en dag där du springer ett sammanhängde pass utan paus efter några veckor. Spelar ingen roll om det är 2 km eller 5 km.

Det har nu gått några veckor och löpningen har blivit en del av din veckorutin. Vad nu? Det är nu du kan börja sätta mål. Jag tycker personligen, för det är så jag har gjort med min egna träning, att tidigt satta mål med en viss touch av hybris är riktigt bra. Men innan du kör igång med nästa fas i din löpning – ta några dagar ledigt. Vila från löpningen 5-7 dagar och låt eventuella små förslitningsskador, ömma muskler och hjärnan få vila lite och ladda upp mentalt för nästa steg.

Exempel på mål:

– Anmäl dig till ett 5 eller 10 km lopp med en tidsram på 2-6 månader. Hur lång förberedelse beror helt på vart du befinner dig i din löpning.

– Testa transportlöpning. 1 gång i veckan till och från jobb eller en speciell destination du ska till under helgen. Låt oss säga att du ska hälsa på en kompis, bestäm då att du springer dit eller hem. Fråga om du får låna duschen när du kommer fram och packa en lätt ryggsäck. En annan bra ide är att be att få bli avsläppt några stationer/km och springa hem sista biten om du tex har varit på landet eller kalas. På så sätt kan du byta om och vara redo för löpturen och resten av dina saker kan transporteras hem med ditt sällskap som kör eller åker kommunalt.

– Våga utmana dig med att sätta ett tidsmål som du jobbar efter. Vad är det värsta som kan hända? Att du inte fixar tiden? So what. Då har du sprungit iallafall och kom igen, det är inte så att du är Usain Bolt, jorden går inte under för att du fixade milen på 56 minuter istället för på din måltid på 54 minuter. Förstår du hur jag tänker? Det är engagemanget som räknas, att du faktiskt har hållit dig till målet och försökt. Hur resultatet sen blir är mindre viktigt, det är resan dit som kommer påverka din karaktär som löpare längre fram.

Det finns massvis att löp-scheman man kan använda om man inte vill anlita en coach direkt. Kolla exempelvis på löpskolan.se  , alltomlöpning.se ,marathon.se.

När jag gick från att köra 10 km 2 gånger i veckan till att verkligen börja satsa på löpningen för ca 1,5 -2  år sedan såg mitt löpschema ut ungefär såhär:

– 1 pass med backintervaller 60 minuter. Varannan vecka körde jag ute i naturen där jag letade upp backar och körde 10 st backintervaller på 40 sekunder med 3 minuters joggvila mellan. Uppvärmning ca 20 minuter med ett tempo runt 5.50.

– 1 långpass på runt 15km. De senaste 6 månaderna har mina långpass legat på runt 20-25km i med Ironman 70.3 satsningen.

– 1 tröskelpass på ca 10-11km. Har flera olika varianter utifrån mina tester med coach och ett av dem kunde se ut på följande vis: 20 min uppvärmning 5.45 tempo, 10 x 2 minuters intervaller 4.50 tempo med 2 min aktiv vila (jogg) mellan. Nervarvning: 5.50 tempo. De senaste månaderna har jag utökat intervallerna till 4 minuter och dragit upp tempot till ca 4:40.

Dessa tre pass har jag alltid försökt att hålla och de gånger jag inte har haft tiden till att köra 60 minuter på morgonen om jag exempelvis har varit iväg med jobbet har jag satsat på snabba 5 km i ett högt tempo för att jobba på farten. Man får trixa lite, men viktigaste är att man faktiskt gör passen och inte ger upp för minsta lilla motgång. Har jag haft ont någonstans eller känt mig väldigt sliten har jag tagit en promenad eller helt enkelt vilat. Det gäller att lyssna på kroppen också, och det är något som är extremt svårt ibland, jag om någon vet.

Nästa steg är att börja fila på löptekniken, jobba med fartlekar och avancera löpningen. Kanske vill du testa på trail? Det finns massor att utforska och jag brukar se träning som en buffe, ett gigantiskt smaaaurgååsbaaurd, av möjligheter där löpning innehåller en stor del av dessa. Som jag har skrivit innan i mina inlägg så älskar jag all sorts löpning och är en glitterlöpare av rang. Jag springer ogärna i regn och rusk, då spenderar jag hellre den timmen inne på löpbandet med en bra serie som rullar framför mig. Men när solen skiner och jag har mycket tankar i huvudet är det enda som finns ett långpass på 2-3 timmar ute i skogen utan musik eller klocka. Jag älskar ”snygg” asfalts löpning där jag får känna mig som stadens drottning och det finns perioder då jag bara vill springa på landsvägar mellan kohagar och skånska små caféer. Vill jag ena veckan springa 4 gånger så gör jag det och känner jag att jag under en period vill fokusera mer på styrka eller cykel så minimerar jag löpningen till ett pass. Det är viktigt för mig att vara flexibel utan att känna att jag skippar pass. Det för mig är medveten träning, varför gör jag detta och vad innebär det för mig?

Jag är ingen specifik löpare och har insett de senaste åren att jag kan göra allt – bara jag tillåter mig själv att faktiskt tänka att jag kan. Och framförallt inte gnäller. Hörrni, jag sprang 45 km trail för två veckor sen och kom topp 15.  Det hade inte gått om jag inte sa åt mig själv att jag skulle fixa det. Det spelar ingen roll att jag aldrig har sprungit längre än 28 km. Jag skulle fixa det, om det så krävdes att jag fick gå sista milen. Skit i tider, skit i vad andra gör – VAD VILL DU? Om jag kan, då kan du. Jag lovar.

För tänk så jävla mycket vi går miste om när vi gnäller att det inte går.

För det går. Det går alltid. Men ibland tar det bara lite längre tid eller krävs en annan väg att nå resultatet. Men det går fanimej.

 

Snabbmat + sommar = grill.

Här kommer ett tips på enkel, fräsch och mättande snabbmat som tar 15 minuter och tillaga och smakar minst lika bra som Lilys Burger nere på kajen.


Gör såhär:

– Hacka lök, skiva upp tomat och smula över mozzarella. Ringla över olivolja och på med rikligt med salt och peppar.

– Grilla hamburgare på högrev, på med ost. En jädra massa ost!

– Gör egen hamburgardressing genom att blanda majonäs, Heinz chilisås, bostongurka, lite jalapeno-relish samt salt och peppar.

– Servera med salladsblad (eller bröd om du vill ha det).

– Ät.

Kvällens efterrätt blir honungsmelon. Och kanske lite rostade kokosflingor. Eller äh, det BLIR kokosflingor då jag är svårt besatt av kokos.

Ha en fin kväll, hej!

Chop it off!

Skjorta från H&M, jeans från Dr Denim, skor från Jennie Ellen och smycken från SevenEast, Sophie by Sophie, Bering och Kranz & Ziegler. 

Vaknade i morse och började googla inspirationsbilder på kort page, eller bob som det heter. Sen ändrade jag mig under dagen och tänkte ”näh, jag sparar ut det”. Och när jag sedan drog till Amandas salong efter jobbet fick jag feeling och tänkte ”spara för vadå?” Av med det bara, freeeeedom!

Efter frisörbesöket mötte jag upp Johanna och Rubin för en snabbfika på Pom & Flora. En gammal kollega till mig jobbar i köket där så hon överraskade med en ny variant på chiapudding med spirulinasmoothie på toppen. Tror den hette ”Geen hulk” eller så var det..äh jag vet inte, något med grönt i allafall. Den var smarr, men inte lika smarrig som min vattenmelon med vispad kokosgrädde. Nom nom nom.

Och håret då? Ja men ni ser ju själva. Sexigt, livligt, feminint och jädrigt coolt. Men det viktigaste av allt – jag spar tid på morgonen.

Vinst!

Onsdag 28.06.17

Så var det onsdag igen och helgen närmar sig IGEN med stormsteg. Jag hinner inte meeed. Kan vi sakta ner snälla? Det är så mycket roligt som händer både på jobbet och på ”Swica AB” att jag vaknar varje morgon med en eld i baken. Extra roligt just nu är att jag har fått klart med två riktigt grymma samarbeten som kommer ske nästa månad samt augusti. Är så taggad att göra och dela med mig av dem till er.

Ey! Hur märkligt? Imorse vaknade jag utan röst! Har ingen aning om vad som har hänt, jag har liksom ingen feber eller är förkyld. Mår bra i övrigt men kan ej prata. Är det straffet för att jag annars hörs jäkligt mycket? Jag hade tur att mitt ena möte angående ett samarbete efter jobbet blev flyttat till nästa vecka, så dagen bestod bara av ett längre lunchmöte på jobbet sen fick stängde jag in mig i mitt rum och vilade rösten.

Efter jobbet mötte jag upp Xrisa för ett benpass på Sportpalatset och därefter fortsatte vi ut i solen för en promenad runt Kungsholmen.

Här kommer det:

Cirkel 5 varv: 10 Squats, 10 utfallsteg, 10 st plankan med armlyft, 20 st raka marklyft med KB.

5x6st Squats på bänk.

3×20 stående neråt pressar i chins maskin. (Tryck ner foten på plattan där du egentligen har knäna, så bra kontakt i baksidan.)

3×10 liggande baksida lår i maskin.

6×10 Sittande benpress.

Nu ska jag äta upp min mango/banan/veganprotein bowl med en jädra massa jordnötssmör och se klart på Empire. Hej!

Q & A

Har fått in några frågor gällande träning som jag tänkte samla ihop och köra i ett gemensamt inlägg. Detta är frågor som kommer från både Instagram, mail och kommentarer. Here it goes!

”Vad härligt med en sån bra känsla! Ser fram emot ett inlägg om själva loppet 🙂Sen har jag ett önskeinlägg! Har blivit VÄLDIGT sugen på att skaffa mig en cykel men har ingen aning vilken typ man ska ha? Skulle du inte kunna lägga upp en cykelguide med tips för vad man ska tänka på och några bra exempel?

Tack på förhand och tack för en härlig blogg!”
Ska försöka hålla mig från att bli för långdragen och skriva en mindre avhandling kring ämnet. Jag har bara  mig själv att utgå ifrån, hur jag gjorde och hur jag tänker, och inget sätt är egentligen rätt – det är upp till dig själv helt och hållet. Men börja med att svara på dessa frågor.

1. Vad ska jag använda cykeln till?
– Triathlon, som ett träningsredskap, exempelvis ut och cykla med vänner och cykelgrupper?  Då tycker jag helt klart en landsvägscykel dvs racer eller om du vill gå all in och vet att Triathlon är din grej: tempohoj!
– Växlande terräng så som grusvägar, landsväg, stadscykling/pendling och större stigar? Kolla efter en hybrid. Finns massor av olika hybrider inom olika kategorier.
– Enbart cykling i skog och svårare terräng? Mountainbike helt klart!

2. Hur mycket kan jag lägga? Prova ut!
Åk till en cykelhandlare som exempelvis Cykelcity, Sportson, Länna sport, Cykloteket, XXL (beroende på var du bor givetvis) och testa ut olika. Be att få provcykla dem, testa olika märken, växelgrupper och prisklasser. Du bör ha en ca summa bestämd när du testar ut cykel, för tro mig, det blir dyrare än vad man tror med alla tillbehör etc.

3. Valet mellan ”the real deal” och ”saving mode”.
Antingen gör du en fuling och testar ut din storlek samt vilken typ av cykel du vill ha hos en cykelaffär för att sen leta reda på en snarlik på blocket. Eller så köper du en direkt från affären.

Fördelar och nackdelar med blocket vs affären:

+ Om du köper din cykel i affären så får du oftast bike-fit på köpet, försäkring och all hjälp kring cykeln. Det är väldigt bra om du är nybörjare.
+ Om du köper din cykel via blocket så spar du en del pengar och det blir inte så oerhört dyrt om det skulle vara så att cykeln står längst in i förrådet efter några månader och du har tröttnat. Andrahandsvärdet är helt okej för en bra cykel, så du kan dock alltid sälja vidare den om det skulle vara så att du känner att ”wow, detta vill jag satsa på” och byta upp dig till en dyrare variant. Det gjorde jag. Köpte min första trek som var 12 år gammal på blocket för 3000 kr, renoverade den lite, cyklade på den i ett år, sålde den för samma pris och köpte sedan min nya Trek för ca 13.000 kr via en deal på Roslins.
– Om du köper din cykel via blocket har du ingen garanti om den skulle gå i sönder eller visa sig vara ett ”fulsälj”.
– Var inte rädd för att säljarna ska ”tvinga” på dig en massa tillbehör eller rentav en dyrare cykel när du befinner dig i butiken. Säg din summa (gärna lite lägre än vad du egentligen har) och be dem sedan hjälpa dig att hitta en cykel som passar dig för ungefär den summan. Var tydlig med vad du vill ha och inte ha. Kom ihåg – du är där för att köpa det som passar dig, inte vad säljaren just nu tycker är trendigt eller ett ”must have”.

4. Velig?
Det finns cykelaffärer som hyr ut cyklar. Det kan vara en god ide att kolla upp exempelvis över en helg. På så sätt kan du testa dig fram. Kolla även med vänner och bekanta runtomkring, kanske kan du få testa deras cykel? Jag var helt säker på att jag skulle bli en Bianchi-brud. Men har nu haft två Trek´s och trivs kanon. Men vem vet, en vacker dag kanske jag rör mig vidare mot ett nytt märke. Det vet man aldrig, för jag har ännu ej testat. Öppet sinne hörrni, lås inte er vid en sak. Våga testa!

5. Trampa mil!
Okej. Du har cykeln, du har köpt en godkänd hjälm, dina skor passar och du har gått loss på en riktig snabb cykeloutfit med tillhörande fula discohojs-glajjor med en touch av Tyskland. Du är redo. Ge dig ut. Vad väntar du på? Du kommer inte bli bra på cykling om du hoppar över passen eller är rädd för lite stänk och skit.

6. Znark.
Just ja. Lär dig byta däck. Det är fortfarande min värsta skräck. Står helt klart på min lista över att behärska. Var på en meckkurs förra året på ett cykelcafe på Södermalm. Men de kunskaperna har bleknat lika fort som min solbränna från helgens Spanienresa.

”Alltså jag älskar dina instastories! Keep it up! Jag har en fråga till bloggen, kan du inte skriva om hur du tränar sista veckorna innan tävling? Tack!!”
Jag kan ju inte göra mycket mer just nu. Träningen är gjord. I´m done. Den träning som jag har lagt det senaste halvåret underhålls just nu så kroppen känns alert och redo för vad som kommer. Ibland får jag lite panik och tänker ”helvete, måste ut och cykla backar! Det kommer komma massvis med backar i Jönköping och Gdynia”. Men jag inser snabbt att hetsa upp och ner i en backe 2 veckor innan tävling bara kommer ge mig ännu sämre självkänsla och framförallt – jag kommer se ut som en flåsande manisk idiot.

Det är nu exakt 13 dagar kvar tills Ironman 70.3 Jönköping och ca 6 veckor till Ironman 70.3 Gdynia. Förra veckan körde jag 4 pass, varav 2 av dem var lugna 10 km löpturer. Det var en medvetet planerad lugn vecka för jag hade känt mig rätt sliten i både själen. Denna veckan kommer jag lägga upp träningen på följande vis:

Måndag (idag): Lätt cykeltur ner till Kungens Kurva med Anna. Med lätt menar jag riktigt lätt transportcykling.
Tis: Tröskelintervaller 10 km
Ons: Styrkepass / Ben & Core.
Tors: Yoga
Fre: Långpass löpning 20 km
Lör: Lätt styrka
Sön: Långpass Cykel
Mån: Vila
Tis: Simning 1900m
Ons: Lätt löpning 5 km (halverar mitt tröskelpass)
Tors:  Valfritt (här kör jag helt på dagsform och vad jag är sugen på)
Fre: Vila
Lör: Simning 1000m för att kicka igång kroppen och känna på vattnet.
Sön: TÄVLING JÖNKÖPING.

Detta är inte hugget i sten. Det är ingen av min träning vilket ni som har följt mig länge vet. Låt oss säga att jag vaknar upp på fredagen med en trött känsla i kroppen och ingen energi alls att köra 20 km. Då kanske jag ändrar om och kör lätt styrka och löpningen på lördagen istället. Jag lyssnar hela tiden på kroppen och den röda tråden är helt enkelt att vila mer än vanligt. För mina vanliga veckor så har jag oftast bara en vilodag, dock kör jag inte stenhårt varje dag och då jag som sagt tränar väldigt varierat så sliter jag inte på kroppen som om jag skulle ha sprungit varje dag. Förstår ni skillnaden?

Så what about Gdynia då? Då min semester redan var bokad och vi är ett gäng som ska ner till Marbella dagen efter jag kommer hem från min löpresa jag ska göra med Team Nordic Trail runt Mont Blanc 21-26 Juli så är placering av tävlingen den 6 augusti i Polen inte helt optimal. Men vad gör det? Skapar man ett problem utav det så blir det ett problem.  Jag försöker se det som en bra grej, en styrka. Min plan för den tävlingen är följande:

En återhämtningsvecka i Marbella med vänner, sol, bad och massa god mat. Låter kroppen få vila efter ca 20 mils löpning på 5 dagar och har helt enkelt endast 2 lätta träningspass där nere som jag väljer helt efter hur jag känner mig. Detta är enbart för att hålla kroppen aktiv och förhindra att jag stelnar ihop helt. Kan vara löptur, simning eller promenad med lite inslag av backar. Flyger direkt till Gdansk från Malaga den 4 augusti och kommer därför befinna mig på plats en 1,5 dag innan tävlingen. Väl på plats kommer jag förmodligen dra ut och cykla en runda för att kolla så att cykeln är rätt hopmonterad (jävligt jobbigt om mina meck-skills sviker mig) efter flygresan och känna på miljön. Det är inte optimalt, jag vet, men det är inte omöjligt och jag får helt enkelt se det som en riktig utmaning för min kropp och framförallt psyke.

Är det viktigt för dig att träna mage och ha en ”snygg mage?”

Ptja..Det är viktigt att ha en stark bål och om min mage blir snygg på köpet så gärna för mig. Jag tänker inte hyckla, jag gillar när min mage ser stark och vältränad ut. Men med vältränad betyder det inte automatiskt magrutor. Mina ”rutor” eller det är mer linjer är inte lika synliga då jag har ökat matintaget och gått upp några kilon. Påverkar detta min mage utseendemässigt? – Ja det är väl klart.  Men styrkemässigt då? – Jajamän. Jag behöver all styrka, energi och kraft jag kan få just nu då jag har mycket på jobbet, tuffa tävlingar framför mig och privat mycket inplanerat. Dessutom äter jag mat som gör att jag svullnar upp lite och samlar på mig vätska. Men sluta med det då? Varför? Jag älskar ju godsaker. Jag har insett mer och mer att en väldefinierad mage inte är lika viktigt för mig längre. Eller..det har nog aldrig varit det. Om jag ska vara helt ärlig. Men det känns som jag har släppt den absoluta sista procenten kring ämnet.

För mig är styrka och ”en snygg” mage två skilda ämnen. För känner jag mig stark så känner jag mig snygg och då även vältränad. Det har tagit mig några år att landa i den insikten och ibland, vissa svaga stunder, kan även jag känna  ”om jag bara hade lite snyggare mage..”

Men den känslan går fort över när jag kontrar med ”..så hade du sprungit 2 min snabbare? Cyklat bättre? Presterat bättre på jobbet?”

Sen återgår jag till att tycka att min mjuka starka mage är världens snyggaste och sträcker på mig lite extra när jag springer i endast sport-bh i spåret.

Tänk att en kroppsdel kan orsaka så mycket känslor. Men framförallt: tänk på allt jag hade kunnat göra under årens lopp istället för att lägga energi på en ..ja just det…mage.

Det var det, skicka gärna in frågor eller återkoppla om det är något jag har missat gällande cykel-delen. Hej!

 

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Cassandra Lundgren
Home
Jannike Ebbing
Hälsa
Sassa Asli
Lifestyle
Marie Serneholt
Lifestyle
By Momo
Lifestyle
Sophia Anderberg
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Jenny Sunding
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Mathilda Weihager
Home
34 kvadrat
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Pamela Bellafesta