Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Stilevent med Mildh PR och Björn Axén

Som många av er såg så hade jag igår ett stilevent med Mildh PR och Björn Axén. Det är oerhört roligt att få varva träningseventen med mina andra intressen så som skönhet och mode. För mig har det aldrig varit antingen eller och som ni många vet så är jag heller ingen person som går runt i träningskläder bara för att jag tränar mycket. Jag har alltid gillat kläder och haft perioder i livet där min personliga stil har tagit mer eller mindre plats. De senaste åren har jag låtit den komma fram ännu mer, lossat på tyglarna och låtit min inre raff-gudinna komma fram. Det har resulterat i att nya stilar har vuxit fram, framförallt sådana som jag aldrig trodde jag skulle identifiera mig med för ett par år sedan.Så när jag fick frågan om jag inte ville hålla en tjejmiddag tillsammans med Mildh och Axén var svaret rätt enkelt: Självklart! Jag beslöt mig för att bjuda in mina vänner, nya bekantskaper via Friendcation samt personer jag vill lära känna och var nyfiken på. Jag gillar att mixa och skapa en dynamik i events jag håller, att alltid bjuda in samma personer kanske funkar för andra, men jag tycker det är så mycket roligare när man lär känna nya människor och adderar andra personligheter i vissa konstellationer. Visst, det är en utmaning, men 99% av fallen blir utfallet väldigt bra.Kvällen började med lite mingel och fortsatte sedan med att tjejerna fick både hår och make-up fixat hos Karl, Cattis och Chris som var på plats. Medan en del av tjejerna blev ompysslade serverades middagen som bestod av en urgod falafelsallad med picklad rödlök, hummus och olika sortera rotfrukter. Kvällens höjdpunkt (enligt mig själv då, hehe) var när jag fick visa 3 stilar utifrån en kjol. Vilken tjej, oavsett ålder, tackar nej till att få härja fritt i ett showroom och plocka ihop outfits? Jag gick loco och jag älskade varenda minut.Vi avslutade med en trendrapport för vårens hårtrender av Karl innan det blev kramkalas (jag fick dock hålla mig på avstånd då min feber smög sig på igen).

Stort tack till er som kom, till Mildh PR, till Edvin som fotograferade och Björn Axén. Mer sånt, vi behöver alla lite flärd en helt vanlig grå tisdag! ♡

Min helg i bilder – Dejtnight, bloppis och feberyra.

I fredags blev jag upphämtad av Calle på kontoret vid sextiden för en spontan dejtnight då jag inte riktigt visste när jag skulle komma loss. Det blev dock en relativ tidig hemgång från jobbet vilket resulterade i att vi sladdade in på SF i Sickla 10 minuter innan LORRY startade (SE DEN INTE) och åt därefter middag på Urban Deli. Tyvärr, som jag skrev, så var filmen ett bottenskrap. Eller nej, det var skrapet av allt bottenskrap som någonsin har producerats, på den nivån var det. Hur som haver så hade vi en trevlig kväll och jag fick dubbel portion av tryffel-majon. Det vägde upp mot den dåliga filmen.

Lördagen började med att jag smög upp vid sju och sprang 12 km på bandet. Det var jobbigare än vanligt vilket fick sin förklaring på söndagen. Själva passet i sig gick fort då jag hann avverka ett avsnitt av nya säsongen av Greys Anatomy.

Sen blev det bråttom då jag 09:15 skulle befinna mig nere på Clarion Amaranten tillsammans med Anja, Alexandra, Isabel, Louise och Henriette för att hosta bloppis. Det blev ett par riktigt lyckade timmar och vi är så tacksamma över att vi fick ha eventet på Amaranten samt att så många kom. Det var en sådan befrielse att bli av med halva garderoben och dessutom skänka halva vinsten till Cancerfonden, precis som förra bloppisen. Nu kan jag börja fylla på igen, hehe.

Åkte hem, gjorde mig blixtsnabbt i ordning och drog sedan…

…hem till Sophie och Fredrik som bjöd in till dagsfest!


Det serverades Bloody Marys….

…och Trump fick bokstavligt talat kyssa mitt arsle.

När klockan slog sex hoppade vi in i en Uber som tog oss bort till Södermalm och hem till Martina och Lasse. Det var deras tur att bjuda in till middag och då vi i år har kört på Mexicans-tema fortsatte ju givetvis värd-proffset på mitt favorittema. Jag, Calle, Elina och Kristian har tidigare i år haft middagar hos oss och denna middagen skulle egentligen ägt rum redan i somras men det kom tyvärr lite saker emellan. Men nu, äntligen, så var vi alla samlade igen och kvällen blev precis så bra som Martina och Lasse är. Vilken matlagning och vilka jädra proffs till värdpar!

Jag började tyvärr känna mig dålig under kvällen och kom på mig själv att svettas rejält när vi högg in på efterrätterna. Jag tänkte inte mer på det fören jag satt i taxin och frös trots ullkappa och värme på.

Och som ett brev på posten så vaknade jag med feber och i princip ingen röst alls på söndagen. Förstod ganska snabbt vad min seghet vid löpningen dagen innan hade berott på och ställde in hela dagen. Sen låg jag i sängen hela dagen och varvade serier med att sova. Vilket jag även gjorde i måndags.

Det var den helgen. Fram tills söndags var den riktigt riktigt bra, sen blev den ungefär lika dålig som filmen i fredags. Hej!

senaste från Hälsa

Kappa + klänning + over knee boots = 10 poäng!

Kappa (klick!) – Boots (klick!) – Klänning Zara (finns ej i butik mer)

Vaknade precis, ja jag vet att klockan är över två på eftermiddagen, men den här feber-käftsmällen som helt slog ut mig igår kräver det tunga artilleriet. Vilket betyder sömn, choklad, cocillana och ullstrumpor. När jag vaknade igår morse var jag helt övertygad om att jag hade vält ner mitt glas med vatten  som brukar stå bredvid sängen. Lakanen var fuktiga och håret i nacken klibbade. Förstod ganska snabbt att det var svett och att de där kvalmiga känslan under lördagens bloppis inte alls berodde på att det var varmt i lokalen, utan att jag hade feber i kroppen som jag såklart lite missade när jag bland annat sprang mitt långpass innan bloppisen. Osmart, jag vet.

Hur som så är det en sån jävla dålig timing. Sov bort hela dagen igår och beslöt mig för att stanna hemma idag och fortsätta sova. Febern har inte släppt riktigt ännu, men min röst är tillbaka och jag klarar av att gå igenom lite mail utan att bli yr och somna mitt i en mening.

Ville bara kika in och säga hej (okejdå, jag ville gnälla lite), lägga upp min outfit som jag kände mig vrålcool i från för förra veckan och känna att jag gör någon form av nytta innan jag går och lägger mig igen. Jag har stilevent med Mildh PR och Björn Axén imorgon kväll med 25 inbjudna gäster och vill vara så pass klar i huvudet att jag kan börja jobba ordentligt, även om det är hemifrån, igen. För mig får jag gärna vara utslagen i 1-2 dagar för att sedan må bra igen, hellre det än något utdraget skitvirus.

Min helg i bilder kommer upp när jag orkar sammanställa hela inlägget och fixa med bilderna. Kanske senare ikväll eller imorgon, hej!

Att hantera motgångar

Jag satt på en lunch en dag för några veckor sedan där vi kom in på motgångar. Det var i samband med mitt inlägg (läs det här) om företagande och att det inte bara är att kasta sig ut. Vi började prata om personliga motgångar och hur många av oss är rädda för just dessa. En av personerna som satt med på lunchen tittade på mig och sa då ”Du borde väl vara härdad? Det känns som du har varit med om en del motgångar i livet” och jag svarade som jag brukar, att nej, jag tror aldrig man blir härdad. Varenda smäll tar precis lika hårt men skillnaden tror jag är att man för varje år lär sig hantera varje motgång lite bättre. Ibland går det inte alls och man behöver genomgå en riktigt jobbig period, för kanske är just den motgången helt ny för en. Men jag tror någonstans vi lär oss hantera dem, trots smärtan, ångesten, rädslan och skammen river precis lika starkt som om det vore vår allra första gång vi utsattes för det.

Om vi tar min olycka i somras som ett exempel då den ligger närmst och är relativt enkelt att referera till. Det var en typisk motgång. Det är den fortfarande. Hösten blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick ställa in lite tävlingar/utbildningar som jag hade inplanerade senare på hösten. Min energi försvann och jag har haft lite strul med kroppen efteråt. Jag har även mått dåligt över mitt ansikte och haft dödsångest som har hängt med sedan olycksdagen. Samtidigt så har mycket gott kommit ut ur olyckan. Jag väljer att se det på det sättet – för annars hade den ätit upp mig inifrån och ut. Olyckan fick mig att ta det där sista steget mot tjänstledighet, den fick mig att stanna upp och ifrågasätta en del saker i mitt liv. Den förde mig och Calle närmre, för aldrig någonsin har en människa visat så mycket mod, omtanke och kärlek som Calle gjorde under dessa veckor. Olyckan lärde mig att ännu mer uppskatta det jag har men även det jag vill, att uppskatta drömmar och mål djupare än vad jag redan har gjort. Jag har alltid varit väldigt tacksam över det jag har vilket har fått mig att bejakalivet och göra som jag vill – men jag tror tyvärr man blir väldigt färgad och formad efter ett tag. Speciellt om man bor i en högpresterande stad som Stockholm. Jag kom på mig själv att jag började dras mot vissa håll som jag inte alls gillade och satte ner en fot, vänta nu – är detta verkligen rätt?

Motgångar kan både vara stora och små, det kan exempelvis vara ett trauma som ovan men även den krypande ångesten som får dig att vända och vrida på dig i sängen sent in i natten. Det kan vara alltifrån en konflikt med en vän eller kollega, ett möte med revisorn som fick frågetecknen att dubbla sig, ett svar på ett mail som inte riktigt var det du hade väntat dig eller att inte få det där jobbet du verkligen ville ha. Motgångar kommer alltid finnas och de kommer alltid drabba dig. Men de kommer vara betydligt lättare att hantera om du har en åtgärdsplan.

Boka in en frukostdejt/promenad/middag med den där personen du har en konflikt med, förutsatt att du vill återförenas. Vill du inte det så släpper du det och går vidare, det är ingen idé att älta något som ändå inte kommer inkluderas i ditt liv. Men om det är så att du fattas denna personen så svälj stoltheten och skriv ett mess. Fråga rakt ut vad du har gjort för fel och vad du kan göra för att reparera det som har hänt. Våga möta motgången. Våga utsätta dig för obehag.

Det där mailet som inte riktigt blev som du hade tänkt dig eller jobbet du ej fick – ta action! Klicka på ”svara” och be om en motivering till varför beslutet blev som det blev. Det kommer ge dig mer kött på benen inför nästa motgång och dessutom visa på att du är en person som vill lära dig av dina misstag. I många fall handlar det inte ens om något misstag utan om orsaker som ligger utanför din kontroll.

Lägg inte locket på, våga möta dina motgångar och håll dem nära. En vacker dag kommer en motgång bli en tillgång och du kommer förstå exakt vad jag menar när den dagen kommer.

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Susanne Barnekow
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Hanna Elfast
Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Mode
Emma Fridsell
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Evelina Andersson
Mode
Emma Danielsson
Mode
Imane Asry
Lifestyle
Mitra Javadi
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Sara Che