Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Veckans träningslista V50


VECKANS PASS:
Måndag: 75 min löpning (zon 3)
Tisdag: Benpass.
Ons: 90 min cykelintervaller (zon 3-4-5)
Tors: Cirkelfys boxning med Pischa.
Fre: Löpning 40 min + 4 x 2 min intervaller tröskel på morgonen och överkroppsstyrka eftermiddagen.

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS:
Veckans träningskompis bliiiiiiir *trumvirvel* ….Calle som tog sig igenom ett benpass med mig utan att vi hamnade i bråk med varandra en enda gång. Det är fan framsteg.

VECKANS BÄSTA TRÄNING:
Mina cykelintervaller i onsdags var brutala. Jag tittade på mig själv i spegeln och såg hur mina ben rörde sig fram som om de vore dopade. Jäklar vad bra jag höll mig i mina pulszoner. Jag är amazed.

VECKANS TRÄNINGSLÅT:
Kenta – Just idag är jag stark.

VECKANS MOTGÅNG:
Har gett upp när det kommer till simningen. Har skolkat hela veckan och har inte ens dåligt samvete för det längre. Skrev till Coach Simon och uppdaterade honom om läget. Förhoppningsvis får jag tillbaka suget på semestern då jag kommer kunna simma där samt nere i Egypten i januari.

VECKANS REFLEKTION:
Jag har haft en så oerhört bra träningsvecka och jag kommer på mig själv att må som bäst när det ser ut såhär. Visst har varit mastig och kroppen känns väldigt trött idag, men det är en del av utvecklingen. Tuffa block (veckor)varvat med lugnare block. En hård vecka kvar, sen blir det mindre träning och mer återhämtning på Sri Lanka i 2 veckor. Sen går jag på nästa block i min träning. Jag ser redan framemot den.

VECKANS HELL YEAH:
EN vecka kvar nu, oj oj oj…kan knappt tro att det är sant!

VECKANS HELGTRÄNING:
Lördag: VILA.
Söndag: 100 minuter löpning zon 2.

VECKANS EXTRA:
Veckans plåtning med Reebok var så sjukt sjukt bra. Jag längtar efter att få visa er bilderna.

Du är aldrig sämst, kom ihåg det


Vad hände med denna dagen? Tjoff sa det och så var den över vilket betyder att det är fredag imorgon och jag har överlevt näst sista veckan. Ni anar inte hur bra det känns.

Så här sitter jag i alla fall och äter popcorn, skriver inlägg och preppar huden med en rengöringsmask från TONYMOLY (klick!) innan jag går på och lägger på Pore Tightening Sleeping Masken från Caolion (Klick!). Den är grym! Känns som kvällen aldrig tar slut då jag var hemma redan halv sex. Det händer typ…aldrig? Egentligen skulle jag ha tränat men valde att lägga löpningen imorgon bitti istället tillsammans med Rebecka och istället åka hem  direkt efter julminglet på Adviral. Det låg på vägen hem från kontoret så jag gled in om där och sa hej till tjejerna, åt lite saffranschoklad och åkte därefter hem. Tror min kropp tackade mig lite för den där spontanvilan efter morgonens pass på Wörkout som Pischa hade bjudit in mig och ett par andra träningsprofiler till. Det var ASkul att boxas igen och även om jag var rätt (rejält) ringrostig så hade jag jäkligt roligt och körde igenom kroppen ordentligt. Det spelar liksom ingen roll att man inte är lika bra som de andra i gruppen när man kör på det viset, skit i det. Stäng av vad andra gör och fokusera bara på dig själv. Man kan inte vara bäst på allt och tro mig, när de stunderna kommer där just du är bra – då skiner du och tänker på alla de stunderna du har känt dig sämst. För det är du inte, du är aldrig sämst.

Annars då?  Ser framemot helgen. Ska på julbord hemma hos Magnus och Bosse och på lördag är det lunch med Fredrik och Sophie. Mellan varven ska jag hinna med långpass och inspelning. Tror det blir riktigt riktigt bra, något (betydligt) lugnare än förra helgen dock.


Tisha (finns här!) och kavaj (finns här!)

Ha en kväll, hej!

senaste från Hälsa

3 sportiga baddräkter från Powerwoman

 

1. FLAMINGO / 2. ICE CAT/CORAL / 3. CRAZY TIGER/RED

Ni frågar ofta vilka baddräkter jag simmar i, och då framförallt sportiga sådana. Jag kör mest baddräkter från Powerwoman och nr 1 har används flitigt detta året. Ni kan se den på mig  här. Kan varmt rekommendera baddräkterna. De sitter åt utan att skava, är utskurna för rörelse och smiter åt precis på de rätta ställena. Simma lugnt, eller nej, kör inte det förresten. Kör så det ryker!

En onsdag mitt i livet

Lite annorlunda jobbdag denna onsdagen. Började med hemmakontor tidigt i morse och drog därefter bort till fotostudio på Östermalm där jag i skrivande stund kampanjplåtats av Viktor Fremling för Reebok. Även om jag är här ett par timmar så är den aktuella ”fototiden” inte mer än totalt 45 minuter. Så det blir rätt mycket ”dötid”. Ljus ska testas, produkterna ska rättas till och projektledarna ska komma överens. Så här sitter jag med datorn och jobbar på som vanligt. Tog ett samtal innan med en leverantör när jag stod och blev insmord i olja – det kändes lite märkligt, men hey, allt går visst? Efter plåtningen blir det direkt hem för att fortsätta jobba, sen ska jag på julfika med tjejerna på Mildh PR och sist men inte minst riva av 90 minuters cykelintervaller ikväll innan jag öppnar datorn igen. Bra dag va?

Ser framemot att visa er bilder från plåtningen, SS19 är helt brutal och jag kommer tillsammans med Reebok köra en live-shopping kväll med utvalda plagg från kampanjen. Mer info kommer om det. Dags för mig att återgå till poserandet. Vi hörs!

Jag har saknat att skriva såhär, det har jag

Sitter på Mahalo Odengatan och jobbar. Många reagerar på det, att åka från kontoret till ett annat kontor – ett mer mobilt kontor. Ibland hemma, ibland på något cafe och ibland på olika byrås eller kontorshotell där jag antingen bjuder in mig själv för kaffet är gratis och hänget är skönt eller för att jag har möten. Men det är så det har sett ut den senaste tiden, Allt som ni ser här på bloggen, Instagram, i Friendcation och andra kanaler. Alla resor som anordnas och events som leds. De skapas inte av sig själv. Det är sena kvällar, tidsinställda inlägg som skapas på helger och ledig tid. Det är minuter som utnyttjas effektivt på tunnelbanan till och från jobbet och tid som tas från umgänge med vänner, sambo och familj – för att få det hela att gå runt.

Missta inte detta för något heroisk slag på bröstet, det är inte det jag förmedlar här. Jag är heller inte efter sympatier, jag har ju valt detta själv. Vilket vi alla har som jobbar som vi gör. Vi är inga hjältar som många av oss vill måla upp oss som, vi har bara valt en lite jobbigare väg. Jag vill vara öppen med att det har sett jäkligt härligt ut de senaste veckorna. Vinresa till Toscana, urmysig weekend till Krakow. Lyckade träningsevent och utmärkelser. Många har dunkat mig i ryggen och skrockat ”oj oj oj, det går bra nu”. Och jag har hela tiden tänkt – Ja, det är på tiden det gör det med allt tid, energi och kärlek jag lägger ner på detta.

Jag är ödmjuk inför vad jag gör och vad som skapas samtidigt som jag under hösten har frågat mig flera gånger – är det värt det? För som sagt, någonstans skapas alla dessa härligheter ifrån och det är inte genom att enbart trycka enter.

Det är klart man vacklar, det vore konstigt annars. Men i slutändan så kommer jag alltid till samma konklusion. Ja, det är värt det. Och jag älskar det jag gör. Det ger mig chansen att upptäcka nya delar i livet och jag har lärt mig oerhört mycket på vägen.

Det är slitigt, det är det. Men någonstans så gillar jag det. Även om jag fortfarande blir fruktansvärt trött på när människor förminskar det jag gör. Jag kan ibland komma på mig själv att först säga min roll på SOS International som beskrivning för mitt yrke innan jag fortsätter med mitt egna företagande. Jag gör inte det för att jag skäms eller inte tycker det är lika värt. Absolut inte. Men ibland orkar jag bara inte förklara, speciellt inte i sammanhang jag redan kan utläsa att folk antingen är trångsynta eller kommer göra sig lustiga. Det är som att luften lite har gått ur mig denna hösten. Av flera skäl än just bara det ni vet om.

Samma sak gäller relationer med andra människor. De senaste veckorna har jag släppt taget helt om vissa personer som tidigare var rätt frekventa i mitt liv. Personer som rent av har varit elaka och orättvisa men där jag har låtit det passera för jag har ”varit en större människa”. Dock har det gnagt, ni vet som en kliande lapp mot nacken, och jag känt mig ansvarig för en situation som egentligen inte alls har legat på mig. Det har jag släppt, samma sak att alltid försöka styra upp middagar eller möten med personer som aldrig riktigt återgäldar det. Det har skett på ren automatik – för det är sån jag är. Och det är jag fortfarande, men bara inte mot dessa människor.

Jag trodde det skulle kännas mer, men nej, det känns som när man tittar på en sorglig film och gråter en timme. Sen torkar man tårarna och allt är bra igen. Så känns det. Lite lättat, lite klokare och lite obrydd.

Jag har saknat att skriva såhär. Utan agenda eller riktning. Bara skriva vad som faller näst i tanken.

Vi hörs, kram.

Joanna Swicas webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!